diabetes, Allmän ordspya, Tsm gör vi skillnad , Rage

Den 14 november så var det världsdiabetesdagen och även den första tv-sända diabetesgalan. Detta var ett historiskt ögonblick för min familj. Men jag hade hoppats på lite mer mörker och allvar.

Dom fick det att låta så lätt, att vi har hjälpmedel idag som gör det hanterbart. Men dom glömmer något viktigt. Varje persons diabetes är individuell.

Och barn med diabetes, den är så oförutsägbar. Man vet aldrig om ett barn kommer att springa ute efter maten elr bara sitta still och pussla. Därför kan det vara svårt att dosera och i många fall kan det hända att man ger för mkt eller för lite.

Behandlar man diabetes fel så kan det leda till död och om en person med diabetes ofta är hög så kan det leda till fruktansvärda komplikationer längre fram i livet såsom blindhet, amputation, njursvikt, hjärt och kärlsjukdomar m.m.


Min syster insjuknade vid 14 års ålder och hennes son insjuknade vid 4 års ålder. Jag hälsade på honom på sjukhuset och det var den mest sorgligaste och hemskaste vistelsen jag varit på.

Tänk er ett litet barn på 4 år som var fullt frisk för några timmar sedan som helt plötsligt ska tvingas ta sprutor för att överleva. Barnet förstår inte allvaret och förstår inte heller varför personer i vita rockar ska komma fram till honom och trycka in en spruta i hans mage.

Jag anlände till sjukhuset i ett skede där det var dags för en injektion av insulin. Min systerson var så fruktansvärd rädd, han sparkade och slogs där han satt i sin mammas knä. Det krävdes även två läkare för att hålla fast ben och armar. Han skrek: varför? Han skrek: du är dum mamma! Hur kan du göra såhär mot mig? Hur kan du låta dom skada mig?

Min syster brister ut i gråt och då brister även vår mamma, hennes man och jag. Han förstod ju inte att han var tvungen att få injektionen för att överleva....

Så fort han såg en läkare elr sjuksköterska så fick han panik, man kunde se hur ångesten växte i hans ögon och han gömde sig och skrek nej. Han trodde att dom skulle "skada" honom igen.



Vi var på ett köpcenter en dag, min syster, hennes son, min son och jag.

Min systerson går fram till sin mamma och frågar: mamma? När kommer jag bli frisk?

Jag bara kände hur jag fick en klump i halsen och hur jag fick hålla inne tårarna för att det inte skulle börja forsa.

Hur förklarar man för sitt barn att han aldrig kommer bli frisk? Att han måste ta sprutor flera gånger om dagen i resten av sitt liv för att undvika döden?....

Diabetes är nog den vidrigaste sjukdomen som finns. 5 personer dör om dagen, OM DAGEN!

Fler barn insjuknar varje dag.

Det är så sorgligt! Jag hoppas verkligen att barndiabetesfonden får in mycket pengar så att dom har råd att forska och lansera ett botemedel inom en snar framtid.

Kram på er! Ta hand om varann och var tacksamma 🌺

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Psykisk ohälsa, Allmän ordspya

Godmorgon!

Igårkväll var en sån kväll då ångesten tvingade mig att stanna uppe längre än vad jag egentligen orkade. Den höll mig uppe enbart för att påminna mig om...

Alla minnen, alla flashbacks som tvingar mig att se tillbaka på något som jag helst bara vill glömma.

Men det är ju en bearbetningsprocess att minnas, men också en förbannelse.

Varför ska vi som blivit utsatta för våld och dylika tvingas leva ett liv med stress och ångest. Vi har inte valt det men ändå är det vi som blir straffade.

Jag är trött på att vara ett "offer" för mitt egna liv och hela tiden försöker jag stå med båda fötterna på jorden och tänka att nu jäklar tar jag tillbaka mitt liv men då påminner min hjärna mig om hur jäkla värdelös och svag jag är och att det inte är någon idé att jag försöker då jag ändå kommer att misslyckas.

Jag är trött på dessa tankar. Här kommer faktiskt en lista på vad jag är trött på:

VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ!
Att vara arg
Att vara besviken
Att vara ledsen
Att vara maktlös
Att vara svag
Att vara hjälplös
Att vara okabapel till att förändra min livssituation
Att onda människor glider igenom livet
Att manipulativa människor helt seriöst blir trodda
Att inte kunna spendera varenda sekund med min son...

LISTAN KAN BLI LÅNG...

Det sårar mig att vi lever i en sådan trasig värld. Att vi inte kommit längre i varken tänk eller handlingar. Varför vill man skada människor runtomkring sig? Varför tar man inte hand om dem man älskar ? 

Varför klassas man som svag bara för att man samlat sig mod att äntligen be om hjälp. 

Och varför finns inte hjälpen där när man är på bristningsgränsen? Varför måste det brista totalt innan man blir erbjuden "behandling". 

Jag har så många frågor, så många varför men tyvärr alldeles för få svar. 

Jag önskar att jag för en dag fick makten att förändra! Då skulle jag förändra sättet som vi ser på varann, sättet som vi behandlar varann och sättet som riksdagen "tar hand om" sitt folk. 

Jag hopps att ni får en jättetrevlig helg! 

Själv ska jag göra så lite som möjligt idag innan sambon kommer hem och myser med mig. Imorgon bär det av till Göteborg för att tillsammans med sonen se föreställningen "bamse och tjuvstaden". 

Kram på er //Ami

Likes

Comments

För tre dagar sen så ramlade Milo på förskolan och trampade snett med foten så att han blev halt. Han skrapade även upp näsan...

Han haltade en del och sa att han hade ont så han fick bli hemma och blir ordentligt bortskämd av mamsen.

Nu så springer han runt som en galning men han springer snett inåt med den skadade foten men han verkar inte längre ha ont av det.

Idag fick det bli fika med Milos kusin och moster på kungsmässan.

Han slukade i sig pannkakorna som serverades. Hehe, inte varje dag det står på menyn. 

Efter fönstershoppande i kungsmässans många affärer så gick vi hem till oss och gjorde kycklingwokgryta 😋 och då var både moster, kusin, mormor och papsen med och åt middag. 


Imorse hackade vi även ur en fossil av en långhals. Det tyckte Milo var jätteroligt!

Hoppas ni haft en bra torsdag 🌺

//Ami

Likes

Comments

Går det någonsin att vänja sig vid att vara utan sitt barn? Går det någonsin att vänja sig vid att förlora tid? Och att vara och känna sig maktlös?

Jag kan aldrig vänja mig vid att vara utan min son Milo, han är allt för mig och varje sekund är dyrbar. Tiden jag inte spenderar med honom känns bortkastad.

Idag är det måndag, idag ska han till sin pappa...
vi har ett mörkt förflutet och det gör överlämningen så fruktansvärt svår.

Kommer man någonsin vänja sig, det har snart gått ett år.

Jag vill bara krama om min son, busa med honom, upptäcka världen med honom och berätta hur mycket jag älskar honom.

Jag hoppas att han en dag förstår, att allt jag gör, gör jag för honom.

I en värld så stor är du så liten, så omedveten, så oskyldig.

Vi var på universeum igår, Milo, min sambo, vänner med barn och jag 😜

Det var så himla mysigt och Milo sprang runt helt överexalterad, han var överallt hela tiden 😁

Två år är verkligen en perfekt ålder 😍👌

Han är ju så med och kan de flesta djuren. Det var fantastiskt att se honom så nyfiken och glad.

Jag vill tacka för en underbar helg och jag längtar tills onsdag då vi ses igen ♥️♥️ Milo, mitt allt.

Hoppas ni har en fin måndag!

Kram // Amina

Likes

Comments

Min syster och jag kan vara väldigt spontana 😁så vi tänkte: varför inte hyra en lokal och anordna en halloweenfest! 😁 Ja så det gjorde vi, det blev en lyckad lokalfest som slutade med utgång.

Här kommer lite bilder från festen...

Vi fixade bål och kostymtävling och det var så roligt 😁

Hoppas ni haft ett roligt halloweenfirande och en fin minnesstund av dem som inte längre finns med oss ♥️♥️

Kram på er

Likes

Comments

Godmorgon alla ledsna och glada 😩😃

Idag är en lite sådär ångestladdad dag...
jag har varit sjukskriven under en period pågrund av händelser som har triggat igång mitt POSTTRAUMATISKA STRESSYNDROM och idag ska jag träffa en psykolog på min vårdcentral för att checka av mitt välmående och se om jag kan börja jobba på måndag.

Från dag 1 av min sjukskrivning så har jag varit på jakt efter att få prata med någon och helst börja en kbt (kognitiv beteendeterapi) för att lära mig att handskas med mitt förflutna.

Jag får då remiss från min vårdcentral till vuxenpsykatrin som bedömer att jag ska prata med någon på min vårdcentral men dom har inte tider, det är fullbokat. Därefter blir jag hänvisad till ett team i kungsbacka som är specificerade på mitt område, men varje gång jag ringer så är personen inte anträffbar och jag får lämna meddelanden utan framgång.


Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna må bättre om jag inte får hjälp och redskap att bli bättre

När det blir såhär så blir jag så himla stressad och det är det sista jag behöver. Jag behöver lugn. För stressen triggar upp ångesten och vise versa och det blir till en ond cirkel som är svår att bryta.

Det är lite lustigt att man går hela livet i rädsla om att visa sig svag och be om hjälp. När man väl samlar sig mod att be om hjälp eller bryter ihop och inte har något annat väl än att söka hjälp, då får man inte den hjälpen man behöver. Man ska bara vänta ut tiden.

Hade jag varit självmordsbenägen, ja då hade dom helt plötsligt haft massa tider men inte annars. Arbetar man på ett sånt här sätt att man stänger ute dom som ber om hjälp, ja då bidrar man till självmord. Det är bättre att man får hjälp innan det går så långt. För att gå till en läkare kanske är ens sista hopp men när tom dom vänder ryggen till... ja vad ska man tro då....

Nu säger jag inte att det är så i mitt fall. Jag har en helt underbar son och en fantastisk pojkvän som jag gärna lever för. Vissa dagar är dock svårare att leva. När min pojk är hos far sin så får jag så mycket tid att tänka över alla mörka hemskheter och det är väldigt jobbigt. Ni vet sådär jobbigt så att det är en ansträngning att ens ta sig upp ur sängen.

Ja, det ska bli spännande att se vad min dom är och hur jag ska kunna få fortsatt hjälp.

Hoppas ni har en bra dag!

Ami

Likes

Comments

Vissa kan tycka att höstrusket är riktigt deprimerande och det har jag full förståelse för.
Men jag har alltid tyckt att det bidrar till mysigt filmväder och nu när man har barn är det extra roligt.

Som de flesta barn så älskar min son att hoppa i vattenpölar, det är något av det bästa han vet. Han hade kunnat springa fram och tillbaka i samma vattenpöl en hel dag och det bästa är att jag hade fan kunnat stå och stirra på honom hela dagen 😂 Det finns inget bättre än att se hans söta små läppar le så brett så kinderna nästan ploppar ut.

Något som också är otroligt mysigt är att gå och mata ankorna, dom kan dock vara väldigt åpna 😅

Perfekt att göra en regnig höstdag är att baka och det går alltid hem hos det små liven. Allt från kanelbullar till playdoh och trolldeg. Listan kan bli lång 😁

Det finns så mycket roligt att göra när vädret tvingar en att stanna inomhus.

Ta fram bilbanan, ta ett bad, se hur många nappar du kan få in i munnen 😅....

Lös alla pussel som finns i hushållet :) lek med mammas smycken...

Avslutningsvis vill jag tipsa om att man även kan lyssna på musik och ha gosedjursmys 😁

Nu ska jag mysa med min förkylda pojk. Hoppas ni har en fin höst.

Puss

Likes

Comments

Min smak av horisonten, mitt företag, Motherhood

​Är så himla glad att min sponsor Annieh hittade mig <3 

Äntligen har jag hopp om min framtid, och min dröm om att få jobba hemifrån med min son är inom räckhåll för snart behöver jag inget annat än min alldeles egna verksamhet som jag är så glad och stolt över <3

Ni får gärna gå in och kika på dessa sidorna: https://www.facebook.com/groups/1180183378729172/?fref=ts

https://www.facebook.com/Amilicious-1746013588991946/


kram <3

Likes

Comments

Min smak av horisonten, Tips, Trädgården

Igår så var jag hemma tidigt och bestämde mig för att göra något åt vår tråkiga brunn.

Min fästman fick den briljanta idén att sätta sten runt den, Då han är sjuk så satt han och vår son Milo och titta på när jag bar sten efter sten efter sten. haha måste varit mycket roande. :P

Jag började med att lägga makadam runt brunnen för att få en sån jämn grund som möjligt.

sen var det bara att lägga stenarna runt brunnen och haka i dom i varann. Stenarna är väldigt tunga men det är ju bra träning ;) Sedan hittade jag en fin gammal trähink som jag planterade ljung i.

Väldigt fint tycker jag!.... ska rätta till det så det blir rakare,men nu är det iaf på plats och nu pryder brunnen trädgården istället! supersmart!

KRAM // Ami

Likes

Comments