Vi har under några veckor haft sjukdomar hemma. Allt från magsjuka till förskylning med hög feber. Inte så farligt för dem som inte lever med diabetes. Jag kan inte tala för alla diabetiker när det gäller sjukdomar faller men för Emanuel blir allt kaos, med blodsockret! Vi vet redan veckan innan att han kommer bli sjuk av något slag. Hans blodsocker pendlar mellan höga värden och han blir väldigt allmänt påverkad av detta genom ilska, slag och ledsen. Så blir han alltid om han antingen är låg eller hög.

När Emanuel väl blir förskyld så måste vi ställa om hans basala dos på ca 25 - 50 % mer i insulin, beroende på hur hög febern är. Vi brukar har som målsättning att mellan 38 - 39 graders feber så höjer vi minst 25 %. Han måste även dricka mycket vatten. Det blir svårt för honom att äta och då får han en känning. Vi brukar ge alvedon om han har ont i halsen för att han ska kunna äta. Nu tänker många att man inte ska ge alvedon till barn. Men om man jämför alvedon med en allvarlig känning (lågt blodsocker), så är det vägt mycket bättre med en alvedon, än en ambulanstur till akuten. Blir man för låg kan man bli okantaktbar, medvetslös, hamna i koma och i värsta fall dö.

När Emanuel får magsjuka är det 10 gånger värre. När en diabetiker spyr måste man dra öronen åt sig och kolla så man fått insulin som man ska. Det vi kollar då är att blodsockret är okej. Sedan måste vi även kolla ketonnivåerna. Edit: Ketonförgiftning kallas det när man gått mer än 8 timmar utan insulin och man börjar lukta aceton och man spyr till slut för kroppen får panik! Har han bra värden på ketonmätaren så är han magsjuk. Men problemen slutar inte här. När vi ger Emanuel mat får han också insulin. Men med magsjuka orkar man inte äta. Då tänker man automatiskt att han inte ska få insulin. Men nej!! Man måste hela tiden få insulin, läs ovan vad som händer annars.


Vi har haft flera tuffa veckor och nu har lillebror smittats. Men lillebror har inte Diabetes så det är det ingen fara, oavsett.

Kram alla sockertoppar!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej alla fina läsare.

Jag har inte varit aktiv speciellt mycket den senaste tiden. Mycket har hänt i våra liv sedan sist och jag är för tillfället helt sjukskriven för psykisk ohälsa. Emanuels diabetes gör vardagen inte speciellt mycket enklare. Hans värden är upp och ner hela tiden. Vi kämpar och kämpar med blodsockret. Hans medelvärde ligger runt 9.0 mmol. Vi har varit tvungna att ringa ambulansen för att Emanuel fått extrema känningar två gånger sedan i våras.

Jag ska börja uppdatera oftare. En annan sak jag funderat på är att starta en youtube-kanal som handlar om diabetes och psykisk ohälsa i vardagen, skulle ni tycka om det? Jag skulle tycka det var riktigt roligt

Kram alla sockertoppar!


Likes

Comments

Nu är vi tillbaka igen efter ett långt jul och nyår uppehåll.
Vi har haft det otroligt kämpigt med Emanuels diabetes den senaste tiden - mer om det i ett annat inlägg då detta inlägg blir för långt annars.

Jag tänkte prata om julen och nyåret i detta inlägg och hur vi haft det sen jag skrev sist.
Vi ägnade hela december hos mina föräldrar för en lång julledighet. Otroligt mysigt. Inte så mycket snö som vi önskat men ack så bra vi hade det ändå!
På julafton åt och drack vi gott hela dagen och hjälp vad svårt det var med E blodsocker efter all julmat. Julaftonskvällen satt vi framför brasan och öppnade alla paket. Mysigt.. Tomten kom till oss också, riktigt kul tyckte Emanuel som tjatat på tomten sen förra julen.
En lugn och harmonisk jul - med höga blodsockervärden. Men vi kämpade på som vanligt och lät oss inte att diabetesen skulle förstöra oss.

På nyår åt vi trerätters och tog det lugnt. Emanuel fick tända tomtebloss och det tyckte han var jätte roligt. Sen somnade han som en stock kl 22:00
Vi skulle flytta dagen efter så vi gick och la oss 5 min efter tolvslaget.

På juldagen åkte vi från mina föräldrar - 60 mil hem mot en flytt. Suck...

Sen dess har vi haft fullt upp med att packa upp, köpa nytt osv... nu börjar vi bli klara :D

Tack för ni läste, i nästa inlägg tänkte jag gå mer in i hur Emanuel mått under den senaste tiden. Missa inte det.
Kram på er ❤️

Likes

Comments

Emanuel är hos mina föräldrar medans vi är hemma och packar inför flytt. Nu har julbaket dragit igång hos mina föräldrar. Lussebullarna på bilden har Emanuel bakat helt själv! :)

En annan fördom som folk tror om diabetiker är att man inte kan äta socker. Det är helt fel. En diabetiker kan äta allt som en icke diabetiker äter, det är bara lite mer arbete med kolhydratsräkning och rätt dosering insulin.

När vi bakar så använder vi oss utav vanligt socker. Eller när jag lagar mat så är det vanlig hederlig husmanskost enligt tallriksmodellen då jag anser att det är rätt kost för ett barn.

Nu ska jag fortsätta packa!
Kram på er ❤️

Likes

Comments

Den 29/8 2013 skulle bli den dagen då våra liv förändrades - för alltid. Emanuel hade drabbats av en autoimmun sjukdom - diabetes typ 1. Vi kommer ihåg den dagen som om det var igår. Jag och Tommy var på bröllopsresa till New York och Emanuel var hos mina föräldrar för en mysig vecka med Mormor och Morfar helt för sig själv. Men veckan väntades något helt annat. Klockan 07:00 amerikansk tid vaknades vi av mobilen som ringde. Jag svarade och på andra sidan luren hör jag en nedstämd röst som var min Mamma. - Jag har något tråkigt att berätta sa hon.
Jag minns hur jag redan där och då jag var 100 på att han gått bort.

Men icke, han hade "bara fått diabetes" och jag drog en lättnads suck. Vad bra sa jag, ge han ingen socker så hörs vi om en vecka. Mitt på Starbucks - Time Square står jag med min nygjorda latte och läkaren ringde och sa hur läget var och beordrade oss att komma hem till Sverige. Jag som redan var chockad, blev ännu mer chockad och när hon sa vi skulle komma hem så svarade jag i stil med "Han är ju inte död, han har ju bara diabetes så ge han inget socker då". Såhär i efterhand var det nog chocken som talade mer än jag själv.

Sagt och gjort. Vi ringde sos international - som hjälpte oss att boka om alla flyg så vi kunde komma hem till Sverige den 30/8. Vi åkte med Lufthansa. Sen är det svart, jag kommer inte ihåg hur vi togs oss till flygplatsen i New York eller hur vi tog oss till Sverige.

Minnet kommer tillbaka när vi kliver av flyget på Åre/Östersunds flygplats och möts av en, för oss extrem kyla på + 10 grader.
På sjukhuset i Emanuels rum sitter en blek och svag liten kille med slangar/dropp och en tallrik med makaroner och köttbullar som han knappt åt.

Direkt möts vi av information om vad som hänt. Emanuel hade drabbats av Diabetes typ 1 och kom in med ketonförgiftning. Ett blodsocker över 39 (och det ska ligga mellan 4 - 6.5 mmol) och en kroppstemperatur på 34,4 grader. Emanuel fick till en början värmas upp och det var en 7-8 läkare som ständigt arbetade runt honom för att rädda hans liv.

Det var knappa 10- 15 minuter innan han skulle hamna i koma. Läkaren förklarade för oss att om Emanuel skulle hamna i koma så skulle han inte överleva då hans kroppstemperatur var så låg och kroppens alla organ skulle sluta att fungera, en efter en. Men han överlevde mirakulöst. Läkaren trodde inte att Emanuel skulle klara av detta.
Vi återvände till vår dåvarande hemstad Malmö med sjuktransport - flyg. Då vi inte tillhörde landstinget i Jämtland var vi tvungna att bli förflyttade. Väl i Malmö började det riktiga arbetet och lära oss om sjukdomen.

Ni som gedigna och erfarna diabetiker eller lever med någon i er närhet som har diabetes typ 1 vet att det är en daglig kamp av blodsockermätningar, kolhydratsräkning, intag av insulin och 24 timmar om dygnet att tänka på vad man äter eller vad blodsockret ligger på. Är det för högt? Har jag fått en känning? Sjukdomen tar aldrig semester, den finns med oss dagligen. Men något jag har lärt mig är att, även om det är svårt i många stunder, så ska inte diabetesen ha kontroll över ens liv utan vi ska ha all makt över diabetesen och inte sluta leva. Viktigt!

Fotnot: ketonförgiftning = Jag beskrev längre upp vad ketonförgiftning är. Ketonförgiftning är ett akut tillstånd som kan drabba alla diabetiker och som är livshotande om man inte får rätt behandling. Det är en syraför- giftning som kan orsakas av insulinbrist, eller av en okänslighet för det insulin som finns i blodet genom inverkan av olika hormoner som frisätts vid t ex sjukdom, stress eller graviditet. 


Tack mamma för du räddade livet på vår älskade Emanuel. Du kommer förbli vår egna vardagshjälte ❤️

Tack för ni läste och creed till alla er som dagligen kämpar mot diabetes typ 1!
Kram på er❤️

Likes

Comments

För att vi ska kunna sköta Emanuels diabetes på bästa möjliga sätt har han olika hjälpmedel som visas på bilderna ovan.

Han har en FreeStyle Libre som han mäter blodsockret via en knapp (Bild 2 och Bild 3) som vi sätter i överarmen och den scannar av blodsockervärdet direkt. Såklart använder vi oss utav "vanliga" blodsocker med stick i fingret (Bild 1). Insulinet får han via sin pump - medtronic paradigm (bild 4).

Är det något du vill veta eller undrar så kontakta gärna mig nere i kommentarsfältet! 😀

Kram på er! ❤️

Likes

Comments

Välkommen till bloggen! 😌

Jag har nu startat upp en ny blogg där ni får följa oss som familj och hur det är att leva med ett barn som har diabetes typ 1. Med förhoppningen att denna blogg sprids till allmänheten och att kunskapen om diabetes blir betydligt mer än vad den är nu.

Ni kommer få följa, mig - Mamma Beate 26 år, Pappa Tommy 29 år, Emanuel 4.5 år som har diabetes typ 1 och lillebror Villiam 2.5 månad.

Jag hoppas du vill följa vår vardag här på bloggen💕

  • 264 Readers

Likes

Comments