Ja det gör ont, skitont för att vara helt ärlig.

Och ja det finns säkert folk/människor som har det jobbigare än mig.

Men nu tänker jag nog vara så pass ärlig att jag tänker tycka synd om mig själv..


Jag kan inte jobba.

Jag orkar inte jobba.

Jag orkar inte städa, diska, handla, laga mat, duscha, umgås osv..

Listan är lång.

Jag fick svart på vitt förra veckan att jag är utbränd.

Bägaren har runnit över. Nu är det säkert många som tänker okej men hur sjutton kan du vara utbränd?

Men det skall jag nu berätta och kommer att försöka ta det så kort som möjligt.

Vi kan börja med 2010 när jag ett halvt år innan jag skulle utexamineras så tänkte jag hoppa av skolan, men fick så pass mycket hjälp/stöd så att jag gjorde skolan färdig. Sedan hittade jag ett jobb ganska snabbt. Mitt i allt efter att jag varit ut och rest så FÖRSTA dagen när jag kommer tillbaka så fick jag "sparken" eller sparken och sparken men jag fick gå helt enkelt, utan anledning. Nå gick kanske 2-3 veckor och sedan hittade jag ett vikariat på en bäddavdelning. Storm trivdes där och fick nya jobbkollegor och även nya vänner. Vips hade jag min första fastanställning. Gick inte länge så blev jag mer och mer sjuk i ryggen. Gick hos en fysioterapeut som undersökte mig, gick till massörer osv.. Till sist gick det så långt att jag knappt kunde röra mig normalt. Då gick jag till privat läkare och han var också ortoped.

Visade sig efter magnetröntgen att jag hade förslitningar, diskbråcksbildningar och artros i ryggen, ganska många diskar förstörda och läget var inte bra. Var sjukskriven en längre period och min ortoped läkare rekommenderade också lättare jobb till mig, eftersom jag var bara 20-21 år och hade såna problem redan vid så ungålder.

Och nu vill jag också tillägga att jag har också depression i min "ryggsäck" .. Gått i perioder på grund av jaa många olika anledningar.

Men vidare till saken. Jag var ja nästan ett halvt år sjukskriven på grund av ryggen. När jag började jobba igen fick jag också lättare att jag jobbade bara dagtid plus att min chef hade fixat ett nytt jobb till mig. Varför jag bara jobbade dagtid var också för att kväll och natt jobb funkade inte ihop med min sjukdom alltså diabetes. Jag började jobba på ett eftis 3 dagar i veckan och det var kul och jag trivdes. Sedan när det tog slut så jobbade jag som "röntgenassistent", alltså jag svarade i telefon och tog emot beställningar osv.. Jättekul också och jag trivdes. Men sedan mitt i allt så kunde inte jag fortsätta för att det inte fans "den tjänsten kvar mera".

Men då gick det över till att jag MÅSTE SÄGA UPP MIG!!!! Va jag säga upp mig? Varför? Nää skulle inte jag säga upp mig själv så skulle dem göra det.. Alltså what? Jag sade då till min dåvarande chef att såhär kan ni inte göra, jag har fasttjänst här och det hör till er att ni måste fixa "nytt" lämpligt jobb till mig osv.. Men nope hon sade bara att det var inte deras skyldighet... Så där stod jag med lån, billån och snart utan jobb.. Fast många sade till mej att: NEJ du skall inte säga upp dig det hör till kommunen att fixa nytt..

Så jag försökte igen diskutera med min dåvarande chef och hon sade bara NEJ!

Nå jag började studera om då och ta en till utbildning, barn och unga. Så jag fyllde i pappren och sade upp mig själv. Vad skulle jag liksom göra?! Ung, alla sa olika saker, jag hade lån och dessutom billån, och ja då till gick jag i skolan igen... Nå utbildningen gick ganska fort eftersom jag redan hade gått den linjen. Medan jag studerade jobbade jag på ett dagis också, eftersom jag studerade som vuxen-studerande. Men trivdes inte riktigt bra där så hittade ett nytt dagis där jag jobbade och stormtrivdes och ja efter en period blev det samma sak där, fick inte fortsätta för att det var ett annat dagis som de skulle riva och de som hade fastanställning gick före "oss vikarier". Så då var jag ledig hela sommaren och sökte åter ingen jobb som en dåre.. Sökte säkert till 10 olika dagis, varav 5 svarade och jag fick gå på intervju.

Så det stod mellan två stycken dagis. Valde då det dagis där jag jobbar nu. Har nu varit där 2 år och har dessutom fasttjänst nu också..

Men ja sedan 2010 har det varit mycket och nu är inte det allt heller, för jag har inte berättat om allt men. Så ja sommaren 2016 blev det sämre och sämre för varje dag. Och nu står jag här utbränd och deprimerad.

Så efter snart 7 intensiva och tunga år så måste jag tagga ner. Och då är detta en liten liten del av allt "elände".

Så min ryggsäck börjar vara ganska tung nu och det är ja skitjobbigt.. Kommer eventuellt börja äta medicin och ja bli sjukskriven, är nu som bäst sjukskriven och vet inte hur länge det blir.

Skall nästa vecka till psykolog och prata, känns också jätteskönt! Har liksom inte direkt problem att prata om detta, tycker det är skönt att faktiskt kunna vara såhär öppen och inte rädd. Jag skäms inte över mitt mående. Det är ingenting att skämmas över heller, man skall inte hyscha ner psykisk ohälsa!!! Detta är mer vanligt än vad folk anar. Speciellt detta med att vara utbränd och deprimerad.

Och man kan inte komma och säga att den ena har det värre än den andra. Det är lika viktigt och lika "skit" oberoende. Man kan inte heller jämföra olika människor som har/varit deprimerade eller utbränd. För ja oberoende är det lika viktigt och personen i fråga mår inte bra..



Likes

Comments

Måste bara skriva av mig lite nu.
Det var idag vid lunch på jobbet som det började ta sjukt i mitt hjärta. Först lite stickningar, sedan blev det värre, kändes som kramp och som att någon skar mig under bröstet och mot hjärtat.
Jag brukar nog nu som då känna av detta men inte på detta sätt och absolut inte lika läng! Jaa typ hela dagen. Det har liksom kommit och gått.
Jag hade tänkt träna ikväll men jag vågar inte just på grund av detta med hjärtat. Nåja jag får träna imorgon när jag är ledig, skönt!!

Så fort det handlar om hjärtat blir man rädd, skrämd, orolig, fundersam och hjälplös!?

Jag antar att det kommer av stress, mående osv? Eller det gissar jag iallafall.

Nu skall jag och gubben titta på film :) mys tisdag och vändagen till ära!

Såå...

Hoppas ni haft en bra dag och ta hand om varandra!

Adios amigos, ha de gött!!

Likes

Comments

Ja det blev lite tyst här på bloggen, men varför?! Jo för jag har haft rätt mycket de 3 veckorna som varit. Och dessutom har jag bara gjort sånt jag tycker är roligt, och jo jag tycker det är roligt att blogga. Men har inte haft orken eller lust till att fundera på någonting extra och "bra" att skriva.
nu idag när jag vaknade kände jag att heeey nu vill jag skriva av mig lite!
Nu just ligger jag hemma i kaskö (hos mamma i pappa) har precis just vaknat och sovit heeeela natten!
Gjorde faktiskt det 3 nätter hemma också. Alltså oskojat har jag inte sovit så bra och en hel natt på jaaa
längre än 3 månader när jag börjar tänka efter noga.

Jag har nog somnat men funderat mycket innan och har vaknat flera gånger per natt och inte somnat om tagit jättelänge vissa gånger, funderat på mycket, drömt konstiga drömmar, haft högre blodsocker förståss nattetid :/ ja så det har varit jättejobbigt. Jag behöver minst 6h sömn för att orka och känna mig utvilad men tyvärr nu behöver jag ca 7-8h för att känna mig helt utvilad och ja "fungerande"!

Nu i veckan var också min första lediga onsdag! Kommer att ha alla onsdagar ledigt fram till sista maj! Det behöver jag nu just. Som jag sagt till många: jag vill inte hamna på en långtidssjukskrivning! Men tyvärr är det så att funkar inte detta med att vara ledig onsdagar och det bara blir värre och inte känns bra så då sjukskriver jag mig! Jag måste ändra mitt hela tankesätt och det är TÄNK PÅ DIG SJÄLV KVINNA!

Jag känner att humöret har varit lite bättre denna vecka, kanske tack vare sömn, vila och inga "måsten". Har faktiskt inte haft någon panik attack nu? Har totalt haft 4 st. Fast vissa dagar har jag ändå känt lite av att det är någonting på G men så är det borta.
De senaste 3 veckorna har också varit jobbiga och stressiga på jobbet. Tyvärr måste det sluta! Att stressa på jobbet är inte bra! Ingen mår bra av stress/press på jobbet.

Så jaa, jag kämpar vidare så att säga!
Och snälla rara människor en sak vill jag att ni skall förstå: för att man låter glad och ser glad ut betyder inte det att man "mår" bra?! Det är någonting jag inte fattar att folk tror man mår bra/har det bra för att man jaa ser glad ut???
Det är ett överlevnadssätt, man kan ju inte se munter ut hela tiden och gå runt och klaga hela tiden? Fö vad blir bättre då? För t.ex på jobbet vill inte jag tänka på mig och mitt och mina problem. På jobbet vill jag vara mig själv och må bra med barnen och mina jobb kompisar, det är också mitt sätt att må bra! Att glömma saker! Det går inte alla dagar men oftast. Samma sak när jag umgås med mina vänner inte vill jag då heller "må piss" då vill jag vara mig själv.. Men som sagt alla dagar går det inte!

Ja och jag är en öppen person jag har inte problem att berätta för andra t.ex: varför, hur osv.. ibland är jag kanske väl öppen och berättar "för" mycket, men hey that's me!

Nu skall jag vila en stund och sedan äta frukost, gå på promenad och idag skall vi också åka och hälsa på Andrea, Tony och lilla söta Neo <3

Andrea har varit min vän i många många år! Hon och jag känner varandra så mycket, lite skrämmande ibland haha.. like sisters ;)
Andrea har också stöttat mig jättemycket nu så
tack vännen <3
Du e guldvärd!

Ha de gött..
Adios amigos

Likes

Comments

Som jag skrev redan i mitt förra inlägg att jag haft min första panik attack/ångest. Så tyvärr fick jag 2 st i lördags också.
Den första på lördagen fick jag hejdad i god tid, vet inte om det är bra eller dåligt.
Sedan på lördag kväll skulle jag och Andreas åka och handla. Då hade jag just pratat med mamma i telefon och sedan smsat med min vän Jessica och Andrea under dagen och lite på kvällen.

Nåväl vi var påväg till prisma och handla när jag börjar känna i bilen: svettiga händer, varmt, hjärtat bultar, tårar påväg och jag säger genast till Andreas sätt på musik och högt ljud jag måste tänka på annat NU!! Men det fortsatte och blev värre och värre.. Jag kände att luften var slut och ville bara kliva ur bilen och få frisk luft. Men istället började jag andas lugnt och sansat och sedan var det över.

Men jag blev rädd! Är det normalt med 2 "attacker" på 1 dag?! Skickade till en vän som har/haft samma. En som vet exakt och som lugnade ner mig. Hon sade också till mig att "orka" med attackerna man dör ju inte av dem. Men dom är otäcka och grymt obehagliga!

Idag har jag också pratat mycket med min vän Andrea om detta. Och hon sa också till mig att lära mig att hantera dem rätt, det känns värre en vad det är, och ja det är inte så kul. Och en viktig sak är också att just andas! Så det känns skönt att jag redan lärt mig att jag måste försöka andas och ta det lugnt bara. Nu var inte dessa två attacker lika grymma som den första. Men såklart den första visste inte jag vad det var frågan om?! Men fast jag nu vet vad det är så diggar jag inte dem för det.

Det tog också sjukt i hjärtat att se Andreas och hur "rädd" han blev. Så har försökt berätta till honom vad t.ex han kan göra och att det inte är farligt..


Jag kommer nu fram över att ta en dag i taget. Ja vissa dagar kan jag känna att jaa idag är en bra dag och idag är det en dålig dag! Så idag har det varit en helt OK dag, jag har fått ha mamma och pappa hos/med mig hela dagen. Fått tänka på annat och ventilerat lite. :)

Jag måste ännu tacka er som bryr sig om mig och som frågat/frågar av mig hur det är och som bryr sig och vill veta, och att bara fråga: Hej hur är det med dig idag? Det betyder otroligt mycket skall ni veta. Tack!! Ni anar inte hur tacksam och glad jag är. Ni betyder otroligt mycket för mig och jag känner mig trygg att ni faktiskt finns där för mig nu när jag behöver det!
<3

Likes

Comments

Det är inte så lätt alla gånger, fast jag försöker varenda dag att hålla humöret uppe så går det inte. Det går så länge jag är runt folk som inte kanske känner mig till 100%. Som t.ex på jobbet, nya bekanta, bekanta som jag inte träffar så ofta osv.. Med dem så drar jag på ett smail och försöker se och värka glad. Och jo visst har jag dagar/veckor som går utan problem och jag mår toppen.

Men ibland säger det STOPP och jag orkar inte! Ja orkar inte le, ja orkar inte prata, ja orkar helt enkelt inte låssas. Jag skäms inte för mitt mående. Därför har jag bestämt mig för att helt enkelt "visa"/"säga till" när jag inte mår så bra. Jag är också människa. Och jag vill absolut inte bli annorlunda behandlad för att jag mår dåligt, jag vill inte få stämpeln "tyck synd om mig!". För det är absolut inte det de handlar om..

Jag vill att folk skall öppna ögonen för detta med psykiskt illamående, nedstämdhet osv. Finnas där, förstå, lyssna och ja helt enkelt förstå att ibland mår man inte så bra.
Det går över!
Det är dessutom inget att skämmas över. Men ibland kommer man till en punkt när allt börjar trycka på. Nu har jag också den senaste tiden varit mycket sjuk och det tar också ner en. Men nu är jag i en sån punkt att nu måste det få ta den tid det tar att läka. Vissa dagar bättre och vissa dagar sämre. Jag trodde att efter jul och nyår att jag skulle må toppen haha yeah right..

Igår kom ett sånt anfall som jag helst bara vill skall försvinna och jag vill också glömma det. Det har gått flera år efter senaste anfallet. Nu tänker inte jag gå in mera på vad detta anfall var, men otäckt och skrämmande var det.
Igår fick jag också tyvärr min första panikångest attack så nu vet jag också hur det känns. Den var kanske inte lika illa som andra har, men skrämmande..

Jag och Andreas var ute med hundarna, jag gick ganska långsamt och med tunga steg. Vi närmade oss vårt hem. Jag började gå saktare och saktare.. Känner hur jag börjar svättas, hjälp kommer jag spy nu? Från ingenstans så får jag tungt att andas, sjukt i hjärtat och ja ingen luft.. jag säger till Andreas att vänta för jag trodde bokstavligen jag skulle svimma. Svartnade för ögonen dessutom. Jag kände mig liksom instängd. Jag började snabbt knäppa upp jackan och andas högre och tyngre. När vi kom in kändes det som att jag varit på ett maratonlopp typ?! Sedan satt jag mig i soffan och bara ville bort, glömma ALLT lugna ner mig och komma bort från att "må skit" och tro det eller ej men lyckades åtminstone i 1 h. 1h fick jag vara glad, skratta lite och krama om Andreas!

Har sovit lite bättre inatt, inte vaknat lika mycket fast vaknade grymt tidigt förståss. Hade svårt att bestämma mig skall jag åka på jobb idag eller ej?! Känner samma sak fortfarande.. Men då får jag lägga på ett fejk smajl om inte annat för barnens skull och för mig själv. Gå in i en annan bubbla en stund. Men samtidigt funderar jag på att är det värt det? Är det värt att gå på jobb om man bara känner nä ää ja orkar inte, jag mår inte bra?! Hmm ja och nej ..
Men idag kommer jag ta denna diskussion med min chef om mitt mående. Att jag kommer att försöka, försöka att orka jobba! Men det blir också tungt att "försöka" och att lägga på ett fejk smajl alla dagar också?! Okej som sagt jag har också bra dagar. Men att fejka ett smail och mående är inte lätt :/ det tar också på krafterna..

Jag kommer också idag att handla D-vitamin B-vitamin, berocca och Johannes ört. Bara för att försöka få bort detta på "naturlig" väg. Funkar det inte så måste jag försöka på något annat sätt. Som sagt jag skäms inte för mitt mående och min psykiska ohälsa! Det tycker jag att ingen skall göra!!

Nu stiga upp, klä på mig och försöka äta någonting och sedan jobb!

Ha de gött amigos!

Kom ihåg!
Kämpa, man måste kämpa fast allt känns skit och piss! Det är jag trots allt stolt över mig att jag har lite jävlaranamma i mig fortfarande. Det måste bara ta den tid det tar..

Likes

Comments

Ingen bra combo!
Vaknade natten till Tisdag med jättesjuk hals, kunde inte somna om, plus att jag vaknade av en mardröm.. Och jag var just sjuk, är det för att jag börjat träna och äta ordentligt nu som det straffar sig eller?! Suck..

Igår var det verkligen svårt
att få blodsockret under 10. När man har virus i kroppen så fodrar man mera insulin, men man skall ändå vara försiktigt så att inte insulinet kapslar ihop sig och man hamnar i insulin chock eller att man får höga ketoner för det kan sluta riktigt illa.

Ingen feber idag, men en hals som är från hell.. Jag har inte tid med detta. Nästa år tänker jag ta influenssa vaccinet punkt slut.

Jag vill träna, jag vill va i jobbet, jag vill ha mina bra blodsockervärden tillbaka! Jag har inte tid eller lust med detta just nu, usch!

Nu skall jag dricka lite varmt vatten med honung och inte göra ett skit, för tydligen så fort jag gör någonting så blir det värre i halsen.

Men kan lugnt säga jag blev glad när jag läste detta för en stund sedan

Alltså TACK!
Man blir så glad när det faktiskt finns folk som tycker om att läsa ens blogg och att faktiskt folk säger det också :)


Ha de gött amigos, Adios!

Likes

Comments

Jag vill skrika, hoppa, gråta, riva mig i håret osv.. ÄNTLIGEN rutin på livet, blodsockret, kroppen, maten m.m.
Jag är stolt över mig själv, vem skall annars vara det? Jag har en jävlig sjukdom för att vara helt ärlig, en kamp. En kamp som jag kommer ha mitt hela liv! Men jag märker stor skillnad med mitt mående, humör, kropp, diabetes när jag äter rätt och träning. Det är stor skillnad så jag tror inte ni kan förstå de det?! Nu i 2 dagar har jag haft perfekt blodsocker. 2 hela dagar plus natten också!

Vet ni nu jäklar tänker inte jag ge upp!
Jag tänker äta rätt och träna, och jo såklart kanske man fuskar någon gång också, jag är ju ändå en människa...
Men det var samma sak förra gången när jag tränade och åt rätt så mådde jag så otroligt bra och hade bra blodsocker!
Jag ger f*n inte upp!

Nu jäklar nu kör vi!
Fight diabetes.

Jag kommer också att försöka handla mer ekologiska produkter för om jag bara tar 1 exempel.
Ekologisk vitkål, alltså guuu vilken smak vilken skillnad, alltså såå stor skillnad! Dessutom ekologiska produkter är ju trots allt bättre!
Mindre "skit" och inte lika giftiga.

Tyvärr lite dyrare, men vet ni vad?
Det skiter jag i. Jag har pengar och jag lever bara 1 gång och dessutom är mat och mående rätt viktigt för min del också. Och jag tänker börja satsa och tänka lite mer på mig och vad som är bra för mig!

Jag tror bestämt att jag skall försöka börja odla lite själv härhemma, grönsaker alltså, haha.
Eftersom vi nu bor i ett
hus och på landet, så why not liksom? Det finns gott om plats för ett litet sallads och morotsland?!
Dessutom tror jag Andreas också vill odla lite egna grönsaker, han brås på sin pappa i det ;)

Adios amigos!
Ha de gött!

Likes

Comments

Jag har alltid gillat kickboxning. När jag var yngre så hade vi en som drog kickboxning för oss. Sådär "Dance kickboxning", alltså inte tävlings/kampsport kickboxning mot varandra.
Jag minns att jag tyckte det var sååå roligt!
Men sedan när de lektionerna var slut så slutade jag med det, det kom väl en gång på gympa lektionen i högstadiet som den samma personen drog kickboxning för oss och jag var så glad och peppad!
Varför slutade jag? Varför letade jag inte kurser? Guuud vad man kan vara dum?!:/
Jag skulle absolut rekommendera kickboxning speciellt om du vill få energi och svettas till 100% haha..

Idag drog jag ett 30min pass kickboxning cardio och jag älskar det, så himla kul. Fast det är grymt tungt men tusan så kul. Hittade ett riktigt bra program på youtube och jag är så stolt att jag orkade. Dom 30min var de kortaste 30min i hela mitt liv, så roligt tyckte jag att det var. Cardio kickboxning är nog min "träningsform" jag diggar det såå himla mycket.

Känslan efteråt också,
svetten rinner, hjärtat dunkar, adrenalinet flödar och man känner sig såå stolt! Ääääääh jag vill dra ett till pass, haha. Nåja bra att veta att det är definitivt någonting för mig. Idag på min dag 2 på F15 så var det kondition som skulle tränas så det passade grymt bra med kickboxningen då.

Jag kan inte fatta att jag haft 6månaders paus med träningen. För varje gång jag tränar så mår jag så bra och glad blir jag dessutom. Som jag sagt tidigare jag är ingen gymmänniska! Jag föredrar hemma träning. Hög musik på bara så går det bra, lika bra som på ett gym och dessutom inte massa med folk utan det finns rum, haha..

Nu har vi just varit ut med hundarna på en 30 min länk. Så träning 30min och motion 30min check, proud oh yes!

Nu skall jag fräscha till mig lite och byta om och kanske hitta på någonting skoj :)

Ha de gött amigos!
Adios!

Likes

Comments

Vaknade steg upp, åt min frukost och efter en stund var det dags för första träningspasset med FIT F15. Började med uppvärmining, sedan själva träningspasset x2 och till sist nervarvningspasset. Och jäklar det finns vilja och krut i kvinnan fortfarande! Kan ju säga att jag haft paus med träningen i 6 månader. Så jag är stolt, glad, överraskad osv att det gick såhär bra och peppad är jag också.

Efter träningen gick vi på promenad med hundarna 30 min. Disa var så ivrig och skuttade fram i snön och dessutom luktade hon sig fram för hon hittade något spår av nått djur, så hon var så färdig när vi kom hem. Tungan hängde ända ner till marken typ. Waldo fattade ingenting när disa nosade sig fram, han lekte bara han som vanligt.

När vi kom hem satt vi oss ner i ca 15 min och då gick vi ut på gården och skottade snö. Alltså herrej*vlar vad tungt :| hoho. Dessutom ny snö och "tung" snö var det också. Men kul var det och där är jag också stolt för jag har aldrig skottat så mycket snö och inte heller orkat. Tillome Andreas sa till mig att jag var duktig, haha sambo poäng då ;)

När vi var färdiga kommer en blå Mercedes in på gården. Det var Jimmy och Anki som kom hit på besök. Det var sååå kul att dom kom. Har inte träffat dem på jättejätte länge :/ så varm och hjärtlig kram som Anki gav mig var såå underbart. Man kände riktigt i hela kroppen att det var väl behövligt. Så då gick vi in tittade runt i huset och drack kaffe och jag åt min "lunch" och pratade, mys Anki och Jimmy :)

Sedan blev det att laga mat och nu sitter jag i soffan mätt och belåten.
Dagens middag blev mörkpasta, köttfärs och mycket sallad, mums!

När jag vilat färdigt skall jag gå i duschen så jag blir som sju torka ny människo (alltså ny och fräsch). För ikväll kommer Jessica och Andreas hit. Så med andra ord blir detta en mys lördag och massa med kärlek och vänskap.

Så ja första dagen med F15 började toppen, nu kör vi, detta kommer bli toppen!


Hoppas ni har/får en bra helg.
Adios amigos, ha de gött.

Likes

Comments

Idag kom min bror, hans sambo och mina små troll hit på besök, fasters älsklingar!
Vi for sedan också till RAX och åt "middag".
Så idag har det varit en bra dag!
Fick umgås med mina små älsklingar.
Oskar hade såklart med sina bilar, väskan full och Alva hade me några hästar. Som vi lekte med. Båda två tyckte nog att det var kul hos faster, för det fanns gott att äta, dricka och såklart massa djur.. haha..
Men det var såå roligt att få umgås med trollen idag, båda trollen :) lilla trollet och stora trollet.

Och såklart kom fasters selfie pinne i användning, haha..

Älskade ungar! Som jag saknat er... Alva frågade idag också: faster varför bor du här och inte i kaskö?
Åååå fasters hjärta blöder. Hon är så härlig min gulleunge och det är så underbart att få spendera tid med henne, älskade unge!
Men vi bestämde att hon skall komma hit och sova någon helg, Oskar får komma lite senare när han är större och inte lika mamis och papis "sjuk".. Lillen eller vadå lillen han börjar bli så stor Oskar, och en härlig ålder dessutom, buusen. Gav honom ett nytt sött smeknamn också eller enligt mig är det gulligt: fasters murmeldjur :) haha sötaste Oskar!
Efter att vi ätit färdigt blev det avskeds kramen och pussen :/ usch vad jobbigt! Kommer sakna er så mycket! Tur att det blev några selfies idag ;) så jag får titta på bilderna när faster får jättejättejätte ledsamt efter er.
En annan liten tös som jag kommer sakna är Edith :/ hon åker hem på söndag men hon kommer igen i April, som tur är! :)

Älskar er och saknar er bästa fasters busungar!
❤️❤️❤️❤️❤️

Idag har jag också ätit mycket "skitmat" haha.. För imorgon börjar jag med F15, är grymtgrymt taggad. Komma i form, rutin, rutin på ätandet, träningen och må bättre. Så jag kommer absolut uppdatera hur det går, har redan tjuvstartat lite med träningen och provat lite övningar och jag kan lugnt säga: detta kommer bli super och jag är redan övertygad att f15 is the shit! Ojoj..

Nu promenad med hundarna och sedan film mys med gubben min :)

Adios amigos, ha de gött!

Likes

Comments