Jahapp då har man sovit SKIT i natt. Somnade först vid 12 tiden och gick och lade mig redan vid 10 tiden.
Och nu vet jag inte om jag är "stressad" omedvetet för att jag skall upp tidigt?!
Har ju inte haft väckarklockan att ringa på länge utan jag har sovd så länge som jag sovit, vilket har funkat bra och varit skönt. Har verkligen sovit "ut"..

Men ja nu funderade jag om det är på grund av dagens "schema" som jag är upp i varv eller vad tusan är det?!
Somnade vid 12 tiden. Vaknade halv 2 och somnade om runt halv 5 och vaknade just för ca 15 min sedan.. :/
För dagen ser ut såhär:
Stiga upp 7:15, äta frukost, packa lite till, ut me hundarna, gå i duschen, åka in till stan till kl 10 skall till psykologen, sedan åka till Närpes till en kompis och sedan hem till mamma och pappa ?!

I mina öron låter inte detta som ett problem och inte "för" mycket? Men tydligen reagerar min kropp på detta :/

Dessutom har jag blivit mer råddig nu också. Som igår när vi var och handlade. Så säger flickan i kassan: jaa 43,50€..
Jag hör vad hon säger men ändå inte.. jag tar upp en 20 lapp och ger henne, hon bara: jaaa alltså det var 43,50€???
Jag stirrar på henne och "försöker skämta bort det": Jahaa ojdå jamen oj he va ju denhe ja sku ge iställe å tar upp en 50 lapp istället..

Som sagt det konektar inte riktigt bra ..
Och då känner jag ändå att det blivit lite bättre.. Eller var det dags för stegen bakåt nu igen :/ ?!
Så idag kommer jag vara trött ..

Suck.... Nu blir jag ledsen också.. jag orkar inte.. kan inte jag bara få bli normal igen.. Jag ville fortsätta med mina framsteg som jag haft.. Jag vill ha mitt "normala" liv tillbaka. Nu kom verkligheten emot igen och nu känner jag att jaha nå får no lov å kämp vidare en tid ännu ..

Adios!!!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Igår var en "dålig" dag men ändå inte. Jag gjorde slut på kroppen på torsdag!
Först ut med hundarna, sedan 30 min träning, snöskottning i 45 min och sedan 10 min träning igen på kvällen. Så igår var jag totalt slut och trött och jag kände av det själv.

Var också till läkare igår och han fortsatte min sjukskrivning och gav remiss vidare till en psykiatriker. Låter värre än vad det är, haha..

Var också via jobbet igår. Det var så kul att komma dit och se sina arbetskompisar och barnen. Blev ett kram kalas av barnen, såå härligt! Saknar mina härliga dagisbarn :(
När jag var inne på jobbet så det kändes så otroligt skönt fast jag hade en dålig dag, jag saknar mitt jobb!!

Så jag sa såklart igår till mina jobb kompisar att jag tar en dag i taget men att jag är glad jag får hjälp och att det går "undan" (fort). Jag är ju nog själv inne på att fara på jobb efter sommaren kanske?! Men man vet inte!

Nu kommer jag till denna dag!
Steg upp och åt lite frukost, ut med hundarna, började träna lite, tog bara en 10-15 min träning och sedan göra i ordning inför imorgon, så städat lite, torkat damm osv..
Idag är en bra dag och nu just känner jag att Heej kanske jag kan fara i jobb redan i april efter sjukskrivningen? Ja så känner jag idag! Fast jag vet att det kommer jobbiga dagar. Som sagt små framsteg och sedan kommer bakstegen.
Men det är som att så fort jag har en bra dag "blåser" all skit bort och jag tror jag är värsta power women och allt är bra?! Nej så är det inte, funkar inte såå..

Det är såklart bra att jag har bra dagar men varför skall jag då "glömma" allt och tro allt är bra? Jag har jättedåligt tålamod också. Så ja idag känns det som att jag är redo för jobb fast jag kände tvärtom igår och har själv insett att jag måste ta det lugnt!

Har också funderat mycket på detta med medicin? Jag vill ju inte äta medicin, jag vill klara detta själv! Jag har ju gjort det förr så vad är det som säger att inte jag klarar detta denna gång då???

Bara jag får gå hos t.ex en psykolog som hjälper mig osv så tror jag att jag klarar detta själv utan medicin! Fast joo jag förstår ändå tanken med medicin men ändå inte! Jag har alltid klarar av mina depressioner själv med lite hjälp av psykologer, vänner i familj så why not this time whit bournout? Så tänker jag iallafall?!

Nå skall i slutet av denna månad till psykiatrikern så skall prata med honom. Nästa vecka skall jag till min underbara psykolog också. Så då skall jag se vad hon tycker också.

Men ja jag fattar ju själv att jag inte kan gå till jobbet ännu :/ långt ifrån. Har mycket att jobba med.. Men det tar bara så sjukt :( jag vill vara där samtidigt som jag inte vill.
All fokus är nu just att vara 100% redo för bröllopet!

Så idag är jag glad och mår bra men tyvärr är jag förberedd på att det kommer en dimp sedan också, så funkar det!

Jag tänker ta vara på alla bra dagar nu! Njuta av dem och suuuga in dem i min hjärna!
Nu jävlar nu är damen taggad och med största stridsyxan mot sin utbrändhet och depression! Jag skriker, spottar, hoppar och spyr på den! Den skall bort,
jag tänker vinna!!!


Kämpa kämpa kämpa!!!

Likes

Comments

Jag har i många dagar, veckor tänkt träna. Men tyvärr inte kommit i närheten av detta. Det är synd för jag vet jag mår bättre av träning. Inte bara jag utan min sjukdom också. Mår jag bra mår kroppen bra. Och jag tycker verkligen om träning när jag vet det ger resultat.

Idag när jag steg upp åt jag först lite frukost och sedan gick jag ut med hundarna i "snöstormen". Sedan bytte jag om till träningskläder och tog fram min träningsmatta och tog datorn och började träna. Att jag bytte om till träningskläder var redan ett stort stort stort framsteg! Nu kanske inte ni förstår hur pass stolt jag är och ni kanske inte heller förstår själva grejen varför jag skriver om detta. Men nu är det så jag mår inte bra och jag vet hur mycket träning gör för mig och under en längre period har jag inte orkat, haft lust och ja helt enkelt inte kommit för mig..

Men idag blev det ett 30 min pass! Så grymt stolt över mig själv och glad att jag äntligen idag tränade. Nu hoppas jag innerligt att detta håller i sig, men tyvärr tror jag inte det för att nu är jag inne i en period med små framsteg och sedan också små baksteg!? Men så är det bara tyvärr!! Jag får åtminstone må bra idag och vara stolt..

Tror att jag ännu ikväll skall försöka orka med lite träning till. Magövningar, rygg och stretch..

Hoppas ni alla får en bra dag idag för idag tänker jag ha en bra dag! Jag tänker inte ge upp och jag kämpar å kämpar! Jag tillome "tvingar" mig lite ibland till att göra vissa saker. Ibland med bra resultat och ibland utan resultat.

Och alla tjejer GRATTIS på kvinnodagen!


Ha de gött!
Adios amigos

Likes

Comments

Helt ärligt jag har inte orkat blogga!
För tillfället är jag sjukskriven och vet inte hur länge. Jag tar numera en dag i taget, och har också fått lite uppgifter som jag skall ta itu med.
Var nämligen till psykologen förra veckan och hon gav mig lite uppgifter då, uppgifter där jag skall jobba med mig själv! Jag förstår pointen med det men helt ärligt fy bubblan vad jobbigt och tungt! Har redan försökt göra det men det slutade med att jag rev sönder pappret och började gråta! Men jo skall nog fortsätta med uppgiften, men det är inte lätt att jobba med sig själv kan jag säga..
Så kanske inte denna vecka och inte nästa men skall absolut försöka tills det går..

Det går bra sålänge jag får göra någonting "annat" eller umgås med folk. För då försöker jag koppla bort allt extra som gör mig ledsen och nere. Men det är viktigt att få ha den biten också. Det hör också till "läkningsprocessen". En människa måste få vara ledsen eller nere.
Psykologen jag går hos är helt underbar, helt oskojat är nog hon en av de bästa psykologerna jag gått hos, så det är skönt!

Över sportlovet hade vi min brors dotter Alva här. 2 nätter så det var 2 intensiva dagar men också roligt. Lite besviken att jag inte direkt orkade till 100%. Men hon är också bra på att "leka" ta det lugnt för sig själv också. Hon är väldigt självständig och duktig. Kanske lite väl energisk ibland, haha.. Troll ungen min :)
Så då fick jag koppla bort allt skit och passa upp henne och finnas bara för henne.. Roligt hade vi också. Blev hoplop en dag i 3h sedan nästa dag var det pulkning på schemat.

Men på fredagen var både jag och Andreas totalt sluta, haha..

Men ja helgen har nog gått bra men ändå inte. Har varit både trött och glad och helt slut. Sovit jättebra nu 3 nätter. Men jaa blodsockret har tyvärr varit helt uppe åt skogs :/ så det är ju inte direkt kul! Skulle det bara vara 1 sak och inte flera skulle det ju vara lite lättare.

Men jag kämpar vidare, tyvärr känns det som mera motgångar nu..
Har försökt fokusera på allt annat genast jag känner av vissa tankar. Som igår började jag med lite bröllops planering men helt ärligt känns inte som att jag planerar mitt eget bröllop utan någon annans, och tyvärr ibland önskar jag att det skulle vara någon annans bröllop. Fast jag ändå är glad och väntar på den dagen så känns det ändå som att den dagen är långt borta och ibland önskar jag att det inte var vår dag! Jaa jag har tankar ibland att ställa in bröllopet! Känns jättefel men tyvärr så är det nu!
Men det kommer väl vara såhär nu en tid framöver. Några steg fram och några steg bak..

Men att mitt blodsocker skall "jävlas" nu också det är jobbigt, mår inte bra av det heller. Känner inte mig hungrig men äta bör man. Minnet är helt uppe i skogs och jag glömmer små enkla saker ibland, är riktigt råddig! Ibland kan jag säga en sak och sen är det vips borta och ibland säger jag en sak men har ändå inte fattat vad jag själv har sagt osv.. jätteskrämmande känner mig som en gammal senil tant :/
Som ett exempel: igår var vi och hälsade på våra vänner och dom bjöd på kaffe och dopp. Jag har inget minne om jag tackade för kaffet eller inte :/ nu är detta ett litet exempel. Men jag tackar alltid när någon bjuder någonting. Men som sakt min hjärna fungerar inte som den skall!

Jag är också grymt besviken på mig själv och väldigt ofta. Är jättekänslig nu också. Minsta lilla fel så känns som världens undergång.. Låter kanske löjligt i era öron men så är det..
Idag är det tyvärr en skitdag! Och allt känns piss för att vara ärlig. Så nu just hatar jag mitt liv :/ jag vet att man inte får tänka eller tycka så, men så är det nu bara ...
Skulle bara vilja lägga mig ner i sängen och sova bort denna dag, men det är inte bra heller.. Jag måste få känna så som jag känner!

På torsdag skall jag till läkaren också. Inte min diabetesläkare utan läkare via min företagshälsovård. Så får se då vad han tycker och säger..

........

Ibland drömmer jag om att ta mitt pick och pack och flytta till grannlandet! Andreas och alla djuren med, starta om. Starta ett nytt liv!
:(

Likes

Comments

Ja det gör ont, skitont för att vara helt ärlig.

Och ja det finns säkert folk/människor som har det jobbigare än mig.

Men nu tänker jag nog vara så pass ärlig att jag tänker tycka synd om mig själv..


Jag kan inte jobba.

Jag orkar inte jobba.

Jag orkar inte städa, diska, handla, laga mat, duscha, umgås osv..

Listan är lång.

Jag fick svart på vitt förra veckan att jag är utbränd.

Bägaren har runnit över. Nu är det säkert många som tänker okej men hur sjutton kan du vara utbränd?

Men det skall jag nu berätta och kommer att försöka ta det så kort som möjligt.

Vi kan börja med 2010 när jag ett halvt år innan jag skulle utexamineras så tänkte jag hoppa av skolan, men fick så pass mycket hjälp/stöd så att jag gjorde skolan färdig. Sedan hittade jag ett jobb ganska snabbt. Mitt i allt efter att jag varit ut och rest så FÖRSTA dagen när jag kommer tillbaka så fick jag "sparken" eller sparken och sparken men jag fick gå helt enkelt, utan anledning. Nå gick kanske 2-3 veckor och sedan hittade jag ett vikariat på en bäddavdelning. Storm trivdes där och fick nya jobbkollegor och även nya vänner. Vips hade jag min första fastanställning. Gick inte länge så blev jag mer och mer sjuk i ryggen. Gick hos en fysioterapeut som undersökte mig, gick till massörer osv.. Till sist gick det så långt att jag knappt kunde röra mig normalt. Då gick jag till privat läkare och han var också ortoped.

Visade sig efter magnetröntgen att jag hade förslitningar, diskbråcksbildningar och artros i ryggen, ganska många diskar förstörda och läget var inte bra. Var sjukskriven en längre period och min ortoped läkare rekommenderade också lättare jobb till mig, eftersom jag var bara 20-21 år och hade såna problem redan vid så ungålder.

Och nu vill jag också tillägga att jag har också depression i min "ryggsäck" .. Gått i perioder på grund av jaa många olika anledningar.

Men vidare till saken. Jag var ja nästan ett halvt år sjukskriven på grund av ryggen. När jag började jobba igen fick jag också lättare att jag jobbade bara dagtid plus att min chef hade fixat ett nytt jobb till mig. Varför jag bara jobbade dagtid var också för att kväll och natt jobb funkade inte ihop med min sjukdom alltså diabetes. Jag började jobba på ett eftis 3 dagar i veckan och det var kul och jag trivdes. Sedan när det tog slut så jobbade jag som "röntgenassistent", alltså jag svarade i telefon och tog emot beställningar osv.. Jättekul också och jag trivdes. Men sedan mitt i allt så kunde inte jag fortsätta för att det inte fans "den tjänsten kvar mera".

Men då gick det över till att jag MÅSTE SÄGA UPP MIG!!!! Va jag säga upp mig? Varför? Nää skulle inte jag säga upp mig själv så skulle dem göra det.. Alltså what? Jag sade då till min dåvarande chef att såhär kan ni inte göra, jag har fasttjänst här och det hör till er att ni måste fixa "nytt" lämpligt jobb till mig osv.. Men nope hon sade bara att det var inte deras skyldighet... Så där stod jag med lån, billån och snart utan jobb.. Fast många sade till mej att: NEJ du skall inte säga upp dig det hör till kommunen att fixa nytt..

Så jag försökte igen diskutera med min dåvarande chef och hon sade bara NEJ!

Nå jag började studera om då och ta en till utbildning, barn och unga. Så jag fyllde i pappren och sade upp mig själv. Vad skulle jag liksom göra?! Ung, alla sa olika saker, jag hade lån och dessutom billån, och ja då till gick jag i skolan igen... Nå utbildningen gick ganska fort eftersom jag redan hade gått den linjen. Medan jag studerade jobbade jag på ett dagis också, eftersom jag studerade som vuxen-studerande. Men trivdes inte riktigt bra där så hittade ett nytt dagis där jag jobbade och stormtrivdes och ja efter en period blev det samma sak där, fick inte fortsätta för att det var ett annat dagis som de skulle riva och de som hade fastanställning gick före "oss vikarier". Så då var jag ledig hela sommaren och sökte åter ingen jobb som en dåre.. Sökte säkert till 10 olika dagis, varav 5 svarade och jag fick gå på intervju.

Så det stod mellan två stycken dagis. Valde då det dagis där jag jobbar nu. Har nu varit där 2 år och har dessutom fasttjänst nu också..

Men ja sedan 2010 har det varit mycket och nu är inte det allt heller, för jag har inte berättat om allt men. Så ja sommaren 2016 blev det sämre och sämre för varje dag. Och nu står jag här utbränd och deprimerad.

Så efter snart 7 intensiva och tunga år så måste jag tagga ner. Och då är detta en liten liten del av allt "elände".

Så min ryggsäck börjar vara ganska tung nu och det är ja skitjobbigt.. Kommer eventuellt börja äta medicin och ja bli sjukskriven, är nu som bäst sjukskriven och vet inte hur länge det blir.

Skall nästa vecka till psykolog och prata, känns också jätteskönt! Har liksom inte direkt problem att prata om detta, tycker det är skönt att faktiskt kunna vara såhär öppen och inte rädd. Jag skäms inte över mitt mående. Det är ingenting att skämmas över heller, man skall inte hyscha ner psykisk ohälsa!!! Detta är mer vanligt än vad folk anar. Speciellt detta med att vara utbränd och deprimerad.

Och man kan inte komma och säga att den ena har det värre än den andra. Det är lika viktigt och lika "skit" oberoende. Man kan inte heller jämföra olika människor som har/varit deprimerade eller utbränd. För ja oberoende är det lika viktigt och personen i fråga mår inte bra..



Likes

Comments

Måste bara skriva av mig lite nu.
Det var idag vid lunch på jobbet som det började ta sjukt i mitt hjärta. Först lite stickningar, sedan blev det värre, kändes som kramp och som att någon skar mig under bröstet och mot hjärtat.
Jag brukar nog nu som då känna av detta men inte på detta sätt och absolut inte lika läng! Jaa typ hela dagen. Det har liksom kommit och gått.
Jag hade tänkt träna ikväll men jag vågar inte just på grund av detta med hjärtat. Nåja jag får träna imorgon när jag är ledig, skönt!!

Så fort det handlar om hjärtat blir man rädd, skrämd, orolig, fundersam och hjälplös!?

Jag antar att det kommer av stress, mående osv? Eller det gissar jag iallafall.

Nu skall jag och gubben titta på film :) mys tisdag och vändagen till ära!

Såå...

Hoppas ni haft en bra dag och ta hand om varandra!

Adios amigos, ha de gött!!

Likes

Comments

Ja det blev lite tyst här på bloggen, men varför?! Jo för jag har haft rätt mycket de 3 veckorna som varit. Och dessutom har jag bara gjort sånt jag tycker är roligt, och jo jag tycker det är roligt att blogga. Men har inte haft orken eller lust till att fundera på någonting extra och "bra" att skriva.
nu idag när jag vaknade kände jag att heeey nu vill jag skriva av mig lite!
Nu just ligger jag hemma i kaskö (hos mamma i pappa) har precis just vaknat och sovit heeeela natten!
Gjorde faktiskt det 3 nätter hemma också. Alltså oskojat har jag inte sovit så bra och en hel natt på jaaa
längre än 3 månader när jag börjar tänka efter noga.

Jag har nog somnat men funderat mycket innan och har vaknat flera gånger per natt och inte somnat om tagit jättelänge vissa gånger, funderat på mycket, drömt konstiga drömmar, haft högre blodsocker förståss nattetid :/ ja så det har varit jättejobbigt. Jag behöver minst 6h sömn för att orka och känna mig utvilad men tyvärr nu behöver jag ca 7-8h för att känna mig helt utvilad och ja "fungerande"!

Nu i veckan var också min första lediga onsdag! Kommer att ha alla onsdagar ledigt fram till sista maj! Det behöver jag nu just. Som jag sagt till många: jag vill inte hamna på en långtidssjukskrivning! Men tyvärr är det så att funkar inte detta med att vara ledig onsdagar och det bara blir värre och inte känns bra så då sjukskriver jag mig! Jag måste ändra mitt hela tankesätt och det är TÄNK PÅ DIG SJÄLV KVINNA!

Jag känner att humöret har varit lite bättre denna vecka, kanske tack vare sömn, vila och inga "måsten". Har faktiskt inte haft någon panik attack nu? Har totalt haft 4 st. Fast vissa dagar har jag ändå känt lite av att det är någonting på G men så är det borta.
De senaste 3 veckorna har också varit jobbiga och stressiga på jobbet. Tyvärr måste det sluta! Att stressa på jobbet är inte bra! Ingen mår bra av stress/press på jobbet.

Så jaa, jag kämpar vidare så att säga!
Och snälla rara människor en sak vill jag att ni skall förstå: för att man låter glad och ser glad ut betyder inte det att man "mår" bra?! Det är någonting jag inte fattar att folk tror man mår bra/har det bra för att man jaa ser glad ut???
Det är ett överlevnadssätt, man kan ju inte se munter ut hela tiden och gå runt och klaga hela tiden? Fö vad blir bättre då? För t.ex på jobbet vill inte jag tänka på mig och mitt och mina problem. På jobbet vill jag vara mig själv och må bra med barnen och mina jobb kompisar, det är också mitt sätt att må bra! Att glömma saker! Det går inte alla dagar men oftast. Samma sak när jag umgås med mina vänner inte vill jag då heller "må piss" då vill jag vara mig själv.. Men som sagt alla dagar går det inte!

Ja och jag är en öppen person jag har inte problem att berätta för andra t.ex: varför, hur osv.. ibland är jag kanske väl öppen och berättar "för" mycket, men hey that's me!

Nu skall jag vila en stund och sedan äta frukost, gå på promenad och idag skall vi också åka och hälsa på Andrea, Tony och lilla söta Neo <3

Andrea har varit min vän i många många år! Hon och jag känner varandra så mycket, lite skrämmande ibland haha.. like sisters ;)
Andrea har också stöttat mig jättemycket nu så
tack vännen <3
Du e guldvärd!

Ha de gött..
Adios amigos

Likes

Comments

Som jag skrev redan i mitt förra inlägg att jag haft min första panik attack/ångest. Så tyvärr fick jag 2 st i lördags också.
Den första på lördagen fick jag hejdad i god tid, vet inte om det är bra eller dåligt.
Sedan på lördag kväll skulle jag och Andreas åka och handla. Då hade jag just pratat med mamma i telefon och sedan smsat med min vän Jessica och Andrea under dagen och lite på kvällen.

Nåväl vi var påväg till prisma och handla när jag börjar känna i bilen: svettiga händer, varmt, hjärtat bultar, tårar påväg och jag säger genast till Andreas sätt på musik och högt ljud jag måste tänka på annat NU!! Men det fortsatte och blev värre och värre.. Jag kände att luften var slut och ville bara kliva ur bilen och få frisk luft. Men istället började jag andas lugnt och sansat och sedan var det över.

Men jag blev rädd! Är det normalt med 2 "attacker" på 1 dag?! Skickade till en vän som har/haft samma. En som vet exakt och som lugnade ner mig. Hon sade också till mig att "orka" med attackerna man dör ju inte av dem. Men dom är otäcka och grymt obehagliga!

Idag har jag också pratat mycket med min vän Andrea om detta. Och hon sa också till mig att lära mig att hantera dem rätt, det känns värre en vad det är, och ja det är inte så kul. Och en viktig sak är också att just andas! Så det känns skönt att jag redan lärt mig att jag måste försöka andas och ta det lugnt bara. Nu var inte dessa två attacker lika grymma som den första. Men såklart den första visste inte jag vad det var frågan om?! Men fast jag nu vet vad det är så diggar jag inte dem för det.

Det tog också sjukt i hjärtat att se Andreas och hur "rädd" han blev. Så har försökt berätta till honom vad t.ex han kan göra och att det inte är farligt..


Jag kommer nu fram över att ta en dag i taget. Ja vissa dagar kan jag känna att jaa idag är en bra dag och idag är det en dålig dag! Så idag har det varit en helt OK dag, jag har fått ha mamma och pappa hos/med mig hela dagen. Fått tänka på annat och ventilerat lite. :)

Jag måste ännu tacka er som bryr sig om mig och som frågat/frågar av mig hur det är och som bryr sig och vill veta, och att bara fråga: Hej hur är det med dig idag? Det betyder otroligt mycket skall ni veta. Tack!! Ni anar inte hur tacksam och glad jag är. Ni betyder otroligt mycket för mig och jag känner mig trygg att ni faktiskt finns där för mig nu när jag behöver det!
<3

Likes

Comments

Det är inte så lätt alla gånger, fast jag försöker varenda dag att hålla humöret uppe så går det inte. Det går så länge jag är runt folk som inte kanske känner mig till 100%. Som t.ex på jobbet, nya bekanta, bekanta som jag inte träffar så ofta osv.. Med dem så drar jag på ett smail och försöker se och värka glad. Och jo visst har jag dagar/veckor som går utan problem och jag mår toppen.

Men ibland säger det STOPP och jag orkar inte! Ja orkar inte le, ja orkar inte prata, ja orkar helt enkelt inte låssas. Jag skäms inte för mitt mående. Därför har jag bestämt mig för att helt enkelt "visa"/"säga till" när jag inte mår så bra. Jag är också människa. Och jag vill absolut inte bli annorlunda behandlad för att jag mår dåligt, jag vill inte få stämpeln "tyck synd om mig!". För det är absolut inte det de handlar om..

Jag vill att folk skall öppna ögonen för detta med psykiskt illamående, nedstämdhet osv. Finnas där, förstå, lyssna och ja helt enkelt förstå att ibland mår man inte så bra.
Det går över!
Det är dessutom inget att skämmas över. Men ibland kommer man till en punkt när allt börjar trycka på. Nu har jag också den senaste tiden varit mycket sjuk och det tar också ner en. Men nu är jag i en sån punkt att nu måste det få ta den tid det tar att läka. Vissa dagar bättre och vissa dagar sämre. Jag trodde att efter jul och nyår att jag skulle må toppen haha yeah right..

Igår kom ett sånt anfall som jag helst bara vill skall försvinna och jag vill också glömma det. Det har gått flera år efter senaste anfallet. Nu tänker inte jag gå in mera på vad detta anfall var, men otäckt och skrämmande var det.
Igår fick jag också tyvärr min första panikångest attack så nu vet jag också hur det känns. Den var kanske inte lika illa som andra har, men skrämmande..

Jag och Andreas var ute med hundarna, jag gick ganska långsamt och med tunga steg. Vi närmade oss vårt hem. Jag började gå saktare och saktare.. Känner hur jag börjar svättas, hjälp kommer jag spy nu? Från ingenstans så får jag tungt att andas, sjukt i hjärtat och ja ingen luft.. jag säger till Andreas att vänta för jag trodde bokstavligen jag skulle svimma. Svartnade för ögonen dessutom. Jag kände mig liksom instängd. Jag började snabbt knäppa upp jackan och andas högre och tyngre. När vi kom in kändes det som att jag varit på ett maratonlopp typ?! Sedan satt jag mig i soffan och bara ville bort, glömma ALLT lugna ner mig och komma bort från att "må skit" och tro det eller ej men lyckades åtminstone i 1 h. 1h fick jag vara glad, skratta lite och krama om Andreas!

Har sovit lite bättre inatt, inte vaknat lika mycket fast vaknade grymt tidigt förståss. Hade svårt att bestämma mig skall jag åka på jobb idag eller ej?! Känner samma sak fortfarande.. Men då får jag lägga på ett fejk smajl om inte annat för barnens skull och för mig själv. Gå in i en annan bubbla en stund. Men samtidigt funderar jag på att är det värt det? Är det värt att gå på jobb om man bara känner nä ää ja orkar inte, jag mår inte bra?! Hmm ja och nej ..
Men idag kommer jag ta denna diskussion med min chef om mitt mående. Att jag kommer att försöka, försöka att orka jobba! Men det blir också tungt att "försöka" och att lägga på ett fejk smajl alla dagar också?! Okej som sagt jag har också bra dagar. Men att fejka ett smail och mående är inte lätt :/ det tar också på krafterna..

Jag kommer också idag att handla D-vitamin B-vitamin, berocca och Johannes ört. Bara för att försöka få bort detta på "naturlig" väg. Funkar det inte så måste jag försöka på något annat sätt. Som sagt jag skäms inte för mitt mående och min psykiska ohälsa! Det tycker jag att ingen skall göra!!

Nu stiga upp, klä på mig och försöka äta någonting och sedan jobb!

Ha de gött amigos!

Kom ihåg!
Kämpa, man måste kämpa fast allt känns skit och piss! Det är jag trots allt stolt över mig att jag har lite jävlaranamma i mig fortfarande. Det måste bara ta den tid det tar..

Likes

Comments

Ingen bra combo!
Vaknade natten till Tisdag med jättesjuk hals, kunde inte somna om, plus att jag vaknade av en mardröm.. Och jag var just sjuk, är det för att jag börjat träna och äta ordentligt nu som det straffar sig eller?! Suck..

Igår var det verkligen svårt
att få blodsockret under 10. När man har virus i kroppen så fodrar man mera insulin, men man skall ändå vara försiktigt så att inte insulinet kapslar ihop sig och man hamnar i insulin chock eller att man får höga ketoner för det kan sluta riktigt illa.

Ingen feber idag, men en hals som är från hell.. Jag har inte tid med detta. Nästa år tänker jag ta influenssa vaccinet punkt slut.

Jag vill träna, jag vill va i jobbet, jag vill ha mina bra blodsockervärden tillbaka! Jag har inte tid eller lust med detta just nu, usch!

Nu skall jag dricka lite varmt vatten med honung och inte göra ett skit, för tydligen så fort jag gör någonting så blir det värre i halsen.

Men kan lugnt säga jag blev glad när jag läste detta för en stund sedan

Alltså TACK!
Man blir så glad när det faktiskt finns folk som tycker om att läsa ens blogg och att faktiskt folk säger det också :)


Ha de gött amigos, Adios!

Likes

Comments