Josefine

Igår i några timmar fick jag vara glad. Hade bra blodsocker hela morgonen och dagen. Tänkte för mig själv att yes nu svänger det!

Nåja jag slutade kl 15 igår. Åkte hem vilade lite och pratade i telefon med mamma. Skulle på kurs på kvällen. Nå jag hade 6 i blodsocker innan kursen, alltså medan jag var hemma ännu.

När kursen började mätte jag blodsockret igen och det var 5 och visade en jämn pil på sensorn. Då var klockan 18. Det gick ungefär 1h och klockan var ca 19 och jag mätte igen och det visade 12 med en sned pil (sned pil uppåt menas att det stiger långsamt) jag tittade förvånat på min mätare suckade och tog lite insulin. För det var snart dax för kaffe/te paus och jag tog en tekopp.

Sedan blev klockan 20.15. Jag mätte blodsockret igen och det visar 17 då blev jag riktigt arg, förbannad och ledsen. Tog mera insulin och suckade och fattade noll. Sedan ca 20.45 mätte jag igen och det visade 19 blev jag ännu argare och tog den andra mätaren som visade 18.

När jag kom hem från kursen var det 15 i blodsocker. Bytte om och gjorde mig i ordning och lade mig ner i sängen och suckade och ville bara gråta..

Hur sjutton kunde det stiga på dedär viset mittiallt. Från att ha en perfekt dag till detta. Ja aa ibland fattar jag inte mig på denna skit sjukdom. En evig jävla kamp för att säga som det är..

Natten var som tur bra. Var bara uppe och åt 1 gång och vaknade med ett bra värde och hittills har det också varit bra..

Man blir bara så ledsen när det är på detta vis. Att varje dag kämpa kämpa kämpa!!

Skönt med helg snart!
Adios!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Josefine

Jag kan inte fatta att man är såhär trött.
Nu i typ 1 veckas tid har jag sovit som en stock. Dessutom sover jag länge också. Kan nog vakna lite på natten men somnar genast om. Nu idag vaknade jag 10.45 och skulle lätt kunna somna om?! Hur är det ens möjligt? Att vara såhär trött?

Jag håller ju inte på att bli sjuk heller.. Ja alltså jag fattar inte. På söndag när vi for hem från Umeå också så var jag jättetrött. Fast jag hade sovit bra den natten. Jag brukar vara trött om jag inte sover, men att jag nu mittiallt skall vara såhär trött, hmmm...

Bara att klä på och äta frulle. Sedan ut på promenad med hundarna. Jättefint väder idag också, fast det är lite kallt. Men som man brukar säga: finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
Sant..

Suck. Alltså sängen lockar ännu mer.. att bara få ligga under täcket och sova. Kanske titta nån film också.. skulle vara såååå skönt.

Nope nu upp och hoppa!
Adios!

Likes

Comments

Josefine

Idag den 14 november är det världsdiabetesdagen.
Jag var 3 år när jag fick diabetes och idag är jag 26. När jag fick diabetes så visste man ganska mycket redan om sjukdomen. Men måste ju nog säga att man har mer kunskap om den idag. Mycket som har ändrat under åren. Om man bara tar med att räkna kolhydrater. Förr räknade vi kolhydrater för nästan allt, medan idag gör man inte det!

Att leva med diabetes.
Ja aa det är jobbigt att leva med diabetes. Speciellt när det "jävlas". När man kämpar å kämpar men ingenting händer, när man vet att man inte har "gjort" fel men ändå har 20 i blodsocker. Varje gång jag har högre blodsocker en längre stund blir jag såå ledsen. När jag vet vad som händer med kroppen. Dessutom mår man illa när det är högt blodsocker en längre stund.

För mig känns det såhär.
Om jag skall förklara exakt hur det känns med högt blodsocker. Torr i munnen, smakar illa i munnen, trött, huvudvärk, irriterad, arg, gråtmild, kissnödig ja det var väl dom flesta som jag får.

Såhär känns det.
Med lågtblodsocker känns det såhär för mig: skakar i hela kroppen, svettas, vinglig, sluddrar i pratet, kan nästan se påverkad ut, skrattar, trött, svimmfärdig.

Kom inte och tro.
Jämför absolut inte diabetes med någon annan. Nämen hon/han kan inte äta detta eller hon/han gör så osv.. Ja och? Spelar ingen roll eftersom det är en annan person med samma sjukdom men funderar inte likadant ändå. Jo visst i stora drag men det går ändå inte att jämföra..
Tro heller inte att diabetes är sjukdomen där man inte skall äta "socker" och undviker man socker så mår man bra.
Tänk inte såhär heller:
äh hede e väl it nå farligt, äh hede e väl it nå, äh tänk på dom me t.ex cancer, äh he finns di som har e värr.
Absolut ja, det finns dom som har det värre. Men jag vill bara öppna ögonen för folk och få dem att tänka DET ÄR INTE SÅ LÄTT, det är ingen lätt sjukdom, kom inte och jämför den med annat. Det är en livslång sjukdom man har som diabetiker. Jag kommer att ha denna sjukdom tills jag dör. Jag är tvungen att anpassa mig varenda dag. Jag får aldrig vila från denna sjukdom, jag hamnar att tänka varenda dag på vad jag gjort och vad jag skall göra, hur blev det såhär, vad skall jag göra till detta osv..

Skrämmande.
Jag tycker det är skrämmande att folk i Sverige har "öppnat" ögonen nu för diabetes och att det skrivs mycket osv Tack vare Peter Jihde. Det är ju såklart bra. Men varför "vaknar" folk först när det gäller en kändis! Kan inte folk lyssna/vakna när en högst normal människa berättar eller skriver en bok osv. Han är också en högst normal människa och ja han lever med diabetes, han har haft diabetes i 5 år jag har haft min diabetes i 23 år. Men jag tycker ändå att det är bra/skönt han engagerar sig i sin sjukdom så pass mycket som han gör, ja menar nu om inte annars så får han upp ögonen för denna sjukdom. Kolla gärna via viafree filmen
om diabetes:
leva utan att dö heter den!

Det finns också mycket bra med diabetes.
Man har en helt annan koll på sig själv och vad man stoppar i munnen och hur mycket.

Jag vill ordna.
Ikväll i Sverige har di första Diabetesgalan. Jag skulle så gärna vilja ordna en diabetesgala här också. Och ja det är "mycket" att stå i. Men tänk va kul?! En egen diabetesgala. Massa med människor med samma sjukdom och människor som förstår varandra. Hmmm borde jag titta runt lite och smida vidare på denna plan tro?!

Hör av er diabetiker här i Österbotten om ni är intresserade?!

Likes

Comments

Josefine

Jag har tidigare drömt om att flytta. Ända sedan jag var lite pratade jag om att flytta till Sverige! Jag har alltid blivit på bra humör när vi varit till Sverige också.

För några år sedan nämnde jag också om Sverige till Andreas. Att flytta dit, man kan ju alltid komma hem om man inte trivs. Men då var det nog nej genast som svar.
Men nu när vi var i Umeå så kommer det plötsligt några ord från Andreas: man sku ju no kuna bo här å!
Jag blir helt att: Joo !! E du seriööös nu?!

Nämen vi började prata lite om man skulle t.ex flytta till Umeå, Örnsköldsvik, Sundsvall eller varför inte Luleå?! Man behöver ju inte flytta för gott!

Vi båda var eniga om att man skulle t.ex ta tjänsteledig från jobbet 1år och bo få 1 år och jobba i Sverige. Då märker man nog om man trivs eller inte, som sagt man kan alltid komma hem!
Nu säger jag inte att detta kommer att ske nu men jag hoppas innerligt att snart.

Jag skulle må såå bra. Jag vet själv att jag skulle trivas och må bra av att komna bort. Lite börja livet "pånytt". Glömma all skit och alla idioter! Men då kommer man ju till att "skiljas" från dem man har nära hjärtat. Familjen och vännerna!
Skulle kännas jättetomt utan dem :(
Nää usch vad sorligt, att inte kunna träffa sina bästa vänner t.ex när som hellst. Eller att bara åka hem till kaskö och hälsa på familjen!

Jag har inte problem med att skaffa nya vänner eller att umgås med nytt folk. Men det blir liksom inte riktigt samma sak att ta sitt pick och pack och flytta 1000 km bort.. Fast det skulle vara skönt. Men tror också det skulle vara jobbigt? Eller? Och tänk om man t.ex inte trivs på jobbet där? Nåja det är väl två sidor..

Finns det någon som har erfarenhet av detta?!



Men jag tror det skulle vara hälsosamt för mig nu att göra det?! Om jag tänker på hur jag mår/mått. Komma bort och få tänka på annat..

Likes

Comments

Josefine

Jag ville inte komma hem! Jag önskar vi skulle varit där en tid till.. Att få stänga bort all skit en stund till, inte fundera på någonting annat än oss själva!
Såklart skulle jag önskat att hundarna varit med då också om mitt önsketänkande skulle varit verklighet..

Men jo vi hade det bra i Umeå. Var riktigt skönt att komma bort och bara "vaa".. Har haft så jobbigt nu en längre period och nej det är inte bättre ännu.
Men gjorde bra för oss båda denna resa.

Hotellet var bra, frukosten var bra, maten var bra och såklart det trevliga och vänliga folket i Sverige får ju en på bra humör.

Alltså utsikten från vårt hotellrum var ju bara bäst, att få se över staden och dessutom vattnet. Såå mysigt!

På lördag var det vår 10 års dag och vi åt på hotellet. Fanns en resturang som heter Plectrum där och mums god mat och bra service

Förrätten blev för min del vitlöksbröd med örtaioli, sååå gott. Andreas tog viltcarpaccio. Båda var vi nöjda med våra förrätter

Som varmrätt tog vi båda två entrecote med sötpotatis pommes. Mums mums mums.. En riktigt trevlig kväll med mat, musik och han å jag

På söndag hemresa!
Skönt men ändå inte.. När vi kom i land åkte vi genast efter hundarna. Dom var såå glada. Waldo somnade genast i bilen och Disa också. Båda hade haft det bra och skött sig också bra. Båda hundarna är ännu idag heeeelt färdiga!
Waldo är nästan mest trött idag, för Disa har tidigare varit en längre tid på hundhotell. Men för Walle var det första gången, stackaren.
Man kände riktigt hur dom slappnade av när vi kom och hämtade dem.

Idag är det sovmys på agendan med dessa två lurvbollar!

Kattorna var också glada när vi kom, speciellt Ronja! Hon pratade säkert i 1 h efter att vi kom hem. Hon hade nog såå mycket att berätta. Ragge var nog glad också. Han ville nog vara nära, men fattade inte kanske riktigt att vi kommit hem..



Denna resa gör vi garanterat om, men kanske lite längre och varför inte hundarna med.. Får åka på vandring t.ex i Örnsköldsvik :)

____________________________________

Ikväll blir det någonting helt annat!
Bebis mys med bästa vännens lilla tjej!
Skall bli så skönt att
äntligen få krama om henne och såklart hålla i och nosa på Lill tjejen <3 har längtat sååå mycket efter dom!
Men snaaart..


Adios!

Likes

Comments

Josefine

Idag 11.11.2017 har jag och Andreas varit tillsammans i 10 år! Tänk 10 hela år, alltså det låter ju så länge och ja 10 år är länge egentligen.

Det finns ingen annan. Du och jag är som två pusselbitar som matchar precis som alla andra pusselbitar i ett spel. Det är inte alltid en dans på rosor och har inte varit det heller. Men vi har alltid fixat det, duu å jaag..
Att ha sin bästa vän som sin man
(oj det kändes konstigt att skriva, men han är ju min man :D ) är det bästa som finns. Jag kan alltid vara mig själv med dig. Är jag ledsen, glad, irriterad osv.. Det är så det skall vara. Älskar dig älskling.
Nu skall vi njuta idag, glömma alla bekymmer och tråkigheter :)

Min Andreas!
Du är alltid där när jag behöver dig, du kan alltid ta ner mig på jorden när det har hänt någonting, du är alltid snäll och ibland lite "tröööög" haha. Jag kan inte tänka mig att dela mitt liv med någon annan än dig!
Det finns så otroligt mycket jag kan skriva om just denna herreman,
du är guldvärd älskling!!
Min prins, mitt allt, min bästa vän..
You and me just us two
❤️❤️❤️

Älskar dig!

Likes

Comments

Josefine

Väckning klockan 7 i mårse. Steg upp packade det sista, gjorde sig i ordning, kramade om kissorna och mot hamnen.

Sovde inte bra inatt kan ja säga. Det känns så konstigt att ha hundarna någon annan stans :/ känns så tomt. Var samma sak igår när jag kom hem från kursen, inga hundar. Nåja vi får njuta nu.

Båten. Hoho jaa detta är värst, tur det går på lite mer än 4 h. Fast idag känns det som att det går fort. Har ju redan gått över 1 h.
Var rädd för att det skulle gunga men det gungar riktigt passligt..

När vi kommer fram så skall vi checka in på hotellet och sedan kanske äta någonting eller "fika" och sedan promenera mot Ikea. Ja vi tänker promenera, det är bara 3 km.

Vi skall bara njuta och ta det lugnt nu. Ser så framemot hotellfrullee ååå vad gott :)
Imorgon är det då the day ;)
Mera kommer imorgon.

Adios!
Vi hörs.

Likes

Comments

Josefine

Imorgon far vi över till Umeå och stannar där 2 nätter, ska bli sååå skönt!
Vi har vår 10 års dag på lördag så därför "firar" vi lite lyxigare denna gång.

Skall bli skönt att bara få åka bort han och jag. Tänka på annat, bara vaaa..
Men samtidigt har jag värdens panik för att hundarna skall vara på hundhotell och dessutom ett helt nytt hotell som dom aldrig varit på. Känns jättetung att föra mina bebisar till någon vi inte känner.. Nu är ju faktiskt våra hundar jättesociala men ändå.. Andreas tycker det skall vara "skönt" att vila upp sig medan jag har en klump i halsen.

Vadå separationsångest?
Disa är väldigt speciell och jag är hennes "flockledare" så när jag är borta typ hemma hos mina föräldrar i 2 eller flera nätter så syns det på Disa att hon har bort mig. Att då veta detta att hon är "ledsen" när jag är borta tar sjukt i mitt hjärta. :(

Och jooo jag vet dom har det bra där men ändå..

Idag blir det att mysa med hundarna och packa färdigt! Andreas är också ledig idag. Så nu snart frulle sedan ut me hundarna, packa, reda upp här hemma och bara vaa :)
Sedan på kvällen skall jag på första hjälp kurs och Andreas för bebisarna till hundhotellet, suck skulle såå vilja åka med.. Nåja får säga hejdå i bilen till dem.


Adios

Likes

Comments

Josefine

Idag tänkte jag prata om någonting som kan vara känsligt och för många kanske "privata" saker.. Men inte för mig.. Jag är inte så "privat" av mig..

Att måsta vänta på någonting som man så önskar och vill ha. Ja vi vill ha barn. Men jag får inte .. Såhär är det; jag får inte, inte ännu, du är så ung, ni hinner, nej men inte ännu, kanske nästa gång osv..

Detta tar på oss.. vi har i 5 år kämpat och kämpat för att få skaffa. Men tyvärr med denna SKIT sjukdom så är det inte bara så.. Jag har kämpat med detta länge nu.. Och jo lite bättre har det blivit.. Men inte så pass bra för att skaffa barn..

Jag ger upp snart! Det tar sjukt! Jag har under 5 år också tvivlat och funderat på skaffa egna och att vara gravid då eller adoptera..
Hade bestämt att nää vi försöker själv.. Men nu fick jag att Nää inte ännu.. nähä hur länge skall man orka kämpa..

Många kanske tänker nu, är det så smart att skaffa barn när du mår som du mår?! Hmmm ja och nej! Mitt mående har ju också med detta att göra.. att kämpa kämpa och åter ingen kämpa..

Ibland tappar jag mig totalt och orkar inte.. Snart skiter jag i det..

Vet ni hur sjukt det tar?!
Tar så sjukt att se alla ursäkta gravid tester/ bilder från ultra osv.. Nu är det riktigt boom för man ser när folk är gravida/fått barn ... Jo jag är glad för jaa mina vänners skull absolut är jag det! Jag vet ju att jag får ta en liten "bit" av det också.. Men det tar ändå sjukt. Och att få se sin egen mans ögon som glittrar när han ser barn, det tar sjukt! Att inte vi kan/får medan många andra kan/får!!!

Det tar för att vara ärlig skitsjukt!
Och kom för fan inte och säg:Nämen ni hinner ni e "unga"!!
Joo sant vi är "unga" men jag har fortfarande den sjukdom jag har!! Jag har sagt att när jag är över 30 skaffar jag inte egna barn! Jag går inte egenom det då. Min läkare tyckte också att det är smart.. Just på grund av min sjukdom..

Nää ursäkta! Nu tror ni säkert jag är en bitter f***a men vet ni va: det skiter jag i! Jag är ingen bitter f***a jag är bara brutalt ärlig och säger som jag känner och har det.. Jag skäms inte för att prata om mitt mående, min sjukdom osv.. Inte det minsta! Jag är öppen och ärlig vilket ibland inte är så populärt eller bra för ibland sårar det också..
men detta är ett sätt för mig också att ja hmm "försöka" må bättre..
Jag söker inte uppmärksamhet heller genom att prata om sånt här. Som jag sa jag är brutalt ärlig och öppen..

Nu just är jag inne i en ganska stor svakka igen tyvärr.. Ibland vill jag bara bort. Låt mig sova i 3 år tack :/

Likes

Comments

ÄNTLIGEN kan jag säga att NU har jag slutat snusa. Idag har jag varit utan nikotin i 1 hel vecka.

Och varför jag säger att jag "äntligen" slutat är för att jag har slutat tidigare men börjat igen. Jamen jaha hur kan du påstå att det är på "riktigt" denna gång..

Joo för att..
Sommaren 2015 hade jag slutat och höll mig 3 månader, sedan ifjol på sommaren alltså 2016 så var det några veckor och nu 2017 så slutade jag när jag var sjukskriven. Och det var nog det dummaste jag försökt.. Jag ville såklart sluta. Jag tog nikotin hjälp såklart och blev fast i det istället. Bytte ut det mot nikotinfria snusar, krydd snus typ och Nope var där igen från och tillbaka. Fast jag innerst inne ville sluta men gick inte..

Men så förra veckan när jag var hos en kompis. Så berättade jag för henne att jag skall sluta osv ... men när jag satt där och dro dendär samma ramsan så tänkte jag: jamen slut då?! Du vill ju sluta? Det är väl bara att sluta då om du då gärna vill sluta??

Vet ni det lät så dumt. Kände mig som ett litet barn när dom gjort någonting och försöker "skylla" ifrån sig. Så kändes det..
Nåja..
Jag skulle åka hem, hade typ halva burken kvar och tittade på burken som låg i sätet bredvid mig och tog upp den och kastade ut den medan jag körde..

Och nu.. känslan efter jag kastade ut snus burken. Detta kommer säkert låta konstigt i era öron .. Men det var skönt, det var en lättnad. Det kändes rätt. En klump i halsen som plötsligt var borta. Jag bara log och tänkte för mig själv: ja denna gång kommer det lyckas, nu är det på riktigt nu är jag färdig med dendär skiten!

Och jaa ärligt jag tycker fortfarande att snus är gott och det är en kamp! Andreas har 2 st stockar här hemma och jag klarar av att inte ta. Har inte gått tidigare!

Vill också till lägga att jag har inga hjälp medel denna gång heller. Bara vanligt tuggummi som jag vill ha nu som då.. men inget annat. Är inte så jättesnål på snus nu heller. Känner mig bara mer stolt och lycklig!

vill du sluta med rökning eller snus!
Det GÅR man känner nog när det är rätt tid att sluta :) det är inte lätt men fyfan så skönt!

Ha de gött!
Adiooos

Likes

Comments