Som jag skrev redan i mitt förra inlägg att jag haft min första panik attack/ångest. Så tyvärr fick jag 2 st i lördags också.
Den första på lördagen fick jag hejdad i god tid, vet inte om det är bra eller dåligt.
Sedan på lördag kväll skulle jag och Andreas åka och handla. Då hade jag just pratat med mamma i telefon och sedan smsat med min vän Jessica och Andrea under dagen och lite på kvällen.

Nåväl vi var påväg till prisma och handla när jag börjar känna i bilen: svettiga händer, varmt, hjärtat bultar, tårar påväg och jag säger genast till Andreas sätt på musik och högt ljud jag måste tänka på annat NU!! Men det fortsatte och blev värre och värre.. Jag kände att luften var slut och ville bara kliva ur bilen och få frisk luft. Men istället började jag andas lugnt och sansat och sedan var det över.

Men jag blev rädd! Är det normalt med 2 "attacker" på 1 dag?! Skickade till en vän som har/haft samma. En som vet exakt och som lugnade ner mig. Hon sade också till mig att "orka" med attackerna man dör ju inte av dem. Men dom är otäcka och grymt obehagliga!

Idag har jag också pratat mycket med min vän Andrea om detta. Och hon sa också till mig att lära mig att hantera dem rätt, det känns värre en vad det är, och ja det är inte så kul. Och en viktig sak är också att just andas! Så det känns skönt att jag redan lärt mig att jag måste försöka andas och ta det lugnt bara. Nu var inte dessa två attacker lika grymma som den första. Men såklart den första visste inte jag vad det var frågan om?! Men fast jag nu vet vad det är så diggar jag inte dem för det.

Det tog också sjukt i hjärtat att se Andreas och hur "rädd" han blev. Så har försökt berätta till honom vad t.ex han kan göra och att det inte är farligt..


Jag kommer nu fram över att ta en dag i taget. Ja vissa dagar kan jag känna att jaa idag är en bra dag och idag är det en dålig dag! Så idag har det varit en helt OK dag, jag har fått ha mamma och pappa hos/med mig hela dagen. Fått tänka på annat och ventilerat lite. :)

Jag måste ännu tacka er som bryr sig om mig och som frågat/frågar av mig hur det är och som bryr sig och vill veta, och att bara fråga: Hej hur är det med dig idag? Det betyder otroligt mycket skall ni veta. Tack!! Ni anar inte hur tacksam och glad jag är. Ni betyder otroligt mycket för mig och jag känner mig trygg att ni faktiskt finns där för mig nu när jag behöver det!
<3

Likes

Comments

Det är inte så lätt alla gånger, fast jag försöker varenda dag att hålla humöret uppe så går det inte. Det går så länge jag är runt folk som inte kanske känner mig till 100%. Som t.ex på jobbet, nya bekanta, bekanta som jag inte träffar så ofta osv.. Med dem så drar jag på ett smail och försöker se och värka glad. Och jo visst har jag dagar/veckor som går utan problem och jag mår toppen.

Men ibland säger det STOPP och jag orkar inte! Ja orkar inte le, ja orkar inte prata, ja orkar helt enkelt inte låssas. Jag skäms inte för mitt mående. Därför har jag bestämt mig för att helt enkelt "visa"/"säga till" när jag inte mår så bra. Jag är också människa. Och jag vill absolut inte bli annorlunda behandlad för att jag mår dåligt, jag vill inte få stämpeln "tyck synd om mig!". För det är absolut inte det de handlar om..

Jag vill att folk skall öppna ögonen för detta med psykiskt illamående, nedstämdhet osv. Finnas där, förstå, lyssna och ja helt enkelt förstå att ibland mår man inte så bra.
Det går över!
Det är dessutom inget att skämmas över. Men ibland kommer man till en punkt när allt börjar trycka på. Nu har jag också den senaste tiden varit mycket sjuk och det tar också ner en. Men nu är jag i en sån punkt att nu måste det få ta den tid det tar att läka. Vissa dagar bättre och vissa dagar sämre. Jag trodde att efter jul och nyår att jag skulle må toppen haha yeah right..

Igår kom ett sånt anfall som jag helst bara vill skall försvinna och jag vill också glömma det. Det har gått flera år efter senaste anfallet. Nu tänker inte jag gå in mera på vad detta anfall var, men otäckt och skrämmande var det.
Igår fick jag också tyvärr min första panikångest attack så nu vet jag också hur det känns. Den var kanske inte lika illa som andra har, men skrämmande..

Jag och Andreas var ute med hundarna, jag gick ganska långsamt och med tunga steg. Vi närmade oss vårt hem. Jag började gå saktare och saktare.. Känner hur jag börjar svättas, hjälp kommer jag spy nu? Från ingenstans så får jag tungt att andas, sjukt i hjärtat och ja ingen luft.. jag säger till Andreas att vänta för jag trodde bokstavligen jag skulle svimma. Svartnade för ögonen dessutom. Jag kände mig liksom instängd. Jag började snabbt knäppa upp jackan och andas högre och tyngre. När vi kom in kändes det som att jag varit på ett maratonlopp typ?! Sedan satt jag mig i soffan och bara ville bort, glömma ALLT lugna ner mig och komma bort från att "må skit" och tro det eller ej men lyckades åtminstone i 1 h. 1h fick jag vara glad, skratta lite och krama om Andreas!

Har sovit lite bättre inatt, inte vaknat lika mycket fast vaknade grymt tidigt förståss. Hade svårt att bestämma mig skall jag åka på jobb idag eller ej?! Känner samma sak fortfarande.. Men då får jag lägga på ett fejk smajl om inte annat för barnens skull och för mig själv. Gå in i en annan bubbla en stund. Men samtidigt funderar jag på att är det värt det? Är det värt att gå på jobb om man bara känner nä ää ja orkar inte, jag mår inte bra?! Hmm ja och nej ..
Men idag kommer jag ta denna diskussion med min chef om mitt mående. Att jag kommer att försöka, försöka att orka jobba! Men det blir också tungt att "försöka" och att lägga på ett fejk smajl alla dagar också?! Okej som sagt jag har också bra dagar. Men att fejka ett smail och mående är inte lätt :/ det tar också på krafterna..

Jag kommer också idag att handla D-vitamin B-vitamin, berocca och Johannes ört. Bara för att försöka få bort detta på "naturlig" väg. Funkar det inte så måste jag försöka på något annat sätt. Som sagt jag skäms inte för mitt mående och min psykiska ohälsa! Det tycker jag att ingen skall göra!!

Nu stiga upp, klä på mig och försöka äta någonting och sedan jobb!

Ha de gött amigos!

Kom ihåg!
Kämpa, man måste kämpa fast allt känns skit och piss! Det är jag trots allt stolt över mig att jag har lite jävlaranamma i mig fortfarande. Det måste bara ta den tid det tar..

Likes

Comments

Ingen bra combo!
Vaknade natten till Tisdag med jättesjuk hals, kunde inte somna om, plus att jag vaknade av en mardröm.. Och jag var just sjuk, är det för att jag börjat träna och äta ordentligt nu som det straffar sig eller?! Suck..

Igår var det verkligen svårt
att få blodsockret under 10. När man har virus i kroppen så fodrar man mera insulin, men man skall ändå vara försiktigt så att inte insulinet kapslar ihop sig och man hamnar i insulin chock eller att man får höga ketoner för det kan sluta riktigt illa.

Ingen feber idag, men en hals som är från hell.. Jag har inte tid med detta. Nästa år tänker jag ta influenssa vaccinet punkt slut.

Jag vill träna, jag vill va i jobbet, jag vill ha mina bra blodsockervärden tillbaka! Jag har inte tid eller lust med detta just nu, usch!

Nu skall jag dricka lite varmt vatten med honung och inte göra ett skit, för tydligen så fort jag gör någonting så blir det värre i halsen.

Men kan lugnt säga jag blev glad när jag läste detta för en stund sedan

Alltså TACK!
Man blir så glad när det faktiskt finns folk som tycker om att läsa ens blogg och att faktiskt folk säger det också :)


Ha de gött amigos, Adios!

Likes

Comments

Jag vill skrika, hoppa, gråta, riva mig i håret osv.. ÄNTLIGEN rutin på livet, blodsockret, kroppen, maten m.m.
Jag är stolt över mig själv, vem skall annars vara det? Jag har en jävlig sjukdom för att vara helt ärlig, en kamp. En kamp som jag kommer ha mitt hela liv! Men jag märker stor skillnad med mitt mående, humör, kropp, diabetes när jag äter rätt och träning. Det är stor skillnad så jag tror inte ni kan förstå de det?! Nu i 2 dagar har jag haft perfekt blodsocker. 2 hela dagar plus natten också!

Vet ni nu jäklar tänker inte jag ge upp!
Jag tänker äta rätt och träna, och jo såklart kanske man fuskar någon gång också, jag är ju ändå en människa...
Men det var samma sak förra gången när jag tränade och åt rätt så mådde jag så otroligt bra och hade bra blodsocker!
Jag ger f*n inte upp!

Nu jäklar nu kör vi!
Fight diabetes.

Jag kommer också att försöka handla mer ekologiska produkter för om jag bara tar 1 exempel.
Ekologisk vitkål, alltså guuu vilken smak vilken skillnad, alltså såå stor skillnad! Dessutom ekologiska produkter är ju trots allt bättre!
Mindre "skit" och inte lika giftiga.

Tyvärr lite dyrare, men vet ni vad?
Det skiter jag i. Jag har pengar och jag lever bara 1 gång och dessutom är mat och mående rätt viktigt för min del också. Och jag tänker börja satsa och tänka lite mer på mig och vad som är bra för mig!

Jag tror bestämt att jag skall försöka börja odla lite själv härhemma, grönsaker alltså, haha.
Eftersom vi nu bor i ett
hus och på landet, så why not liksom? Det finns gott om plats för ett litet sallads och morotsland?!
Dessutom tror jag Andreas också vill odla lite egna grönsaker, han brås på sin pappa i det ;)

Adios amigos!
Ha de gött!

Likes

Comments

Jag har alltid gillat kickboxning. När jag var yngre så hade vi en som drog kickboxning för oss. Sådär "Dance kickboxning", alltså inte tävlings/kampsport kickboxning mot varandra.
Jag minns att jag tyckte det var sååå roligt!
Men sedan när de lektionerna var slut så slutade jag med det, det kom väl en gång på gympa lektionen i högstadiet som den samma personen drog kickboxning för oss och jag var så glad och peppad!
Varför slutade jag? Varför letade jag inte kurser? Guuud vad man kan vara dum?!:/
Jag skulle absolut rekommendera kickboxning speciellt om du vill få energi och svettas till 100% haha..

Idag drog jag ett 30min pass kickboxning cardio och jag älskar det, så himla kul. Fast det är grymt tungt men tusan så kul. Hittade ett riktigt bra program på youtube och jag är så stolt att jag orkade. Dom 30min var de kortaste 30min i hela mitt liv, så roligt tyckte jag att det var. Cardio kickboxning är nog min "träningsform" jag diggar det såå himla mycket.

Känslan efteråt också,
svetten rinner, hjärtat dunkar, adrenalinet flödar och man känner sig såå stolt! Ääääääh jag vill dra ett till pass, haha. Nåja bra att veta att det är definitivt någonting för mig. Idag på min dag 2 på F15 så var det kondition som skulle tränas så det passade grymt bra med kickboxningen då.

Jag kan inte fatta att jag haft 6månaders paus med träningen. För varje gång jag tränar så mår jag så bra och glad blir jag dessutom. Som jag sagt tidigare jag är ingen gymmänniska! Jag föredrar hemma träning. Hög musik på bara så går det bra, lika bra som på ett gym och dessutom inte massa med folk utan det finns rum, haha..

Nu har vi just varit ut med hundarna på en 30 min länk. Så träning 30min och motion 30min check, proud oh yes!

Nu skall jag fräscha till mig lite och byta om och kanske hitta på någonting skoj :)

Ha de gött amigos!
Adios!

Likes

Comments

Vaknade steg upp, åt min frukost och efter en stund var det dags för första träningspasset med FIT F15. Började med uppvärmining, sedan själva träningspasset x2 och till sist nervarvningspasset. Och jäklar det finns vilja och krut i kvinnan fortfarande! Kan ju säga att jag haft paus med träningen i 6 månader. Så jag är stolt, glad, överraskad osv att det gick såhär bra och peppad är jag också.

Efter träningen gick vi på promenad med hundarna 30 min. Disa var så ivrig och skuttade fram i snön och dessutom luktade hon sig fram för hon hittade något spår av nått djur, så hon var så färdig när vi kom hem. Tungan hängde ända ner till marken typ. Waldo fattade ingenting när disa nosade sig fram, han lekte bara han som vanligt.

När vi kom hem satt vi oss ner i ca 15 min och då gick vi ut på gården och skottade snö. Alltså herrej*vlar vad tungt :| hoho. Dessutom ny snö och "tung" snö var det också. Men kul var det och där är jag också stolt för jag har aldrig skottat så mycket snö och inte heller orkat. Tillome Andreas sa till mig att jag var duktig, haha sambo poäng då ;)

När vi var färdiga kommer en blå Mercedes in på gården. Det var Jimmy och Anki som kom hit på besök. Det var sååå kul att dom kom. Har inte träffat dem på jättejätte länge :/ så varm och hjärtlig kram som Anki gav mig var såå underbart. Man kände riktigt i hela kroppen att det var väl behövligt. Så då gick vi in tittade runt i huset och drack kaffe och jag åt min "lunch" och pratade, mys Anki och Jimmy :)

Sedan blev det att laga mat och nu sitter jag i soffan mätt och belåten.
Dagens middag blev mörkpasta, köttfärs och mycket sallad, mums!

När jag vilat färdigt skall jag gå i duschen så jag blir som sju torka ny människo (alltså ny och fräsch). För ikväll kommer Jessica och Andreas hit. Så med andra ord blir detta en mys lördag och massa med kärlek och vänskap.

Så ja första dagen med F15 började toppen, nu kör vi, detta kommer bli toppen!


Hoppas ni har/får en bra helg.
Adios amigos, ha de gött.

Likes

Comments

Idag kom min bror, hans sambo och mina små troll hit på besök, fasters älsklingar!
Vi for sedan också till RAX och åt "middag".
Så idag har det varit en bra dag!
Fick umgås med mina små älsklingar.
Oskar hade såklart med sina bilar, väskan full och Alva hade me några hästar. Som vi lekte med. Båda två tyckte nog att det var kul hos faster, för det fanns gott att äta, dricka och såklart massa djur.. haha..
Men det var såå roligt att få umgås med trollen idag, båda trollen :) lilla trollet och stora trollet.

Och såklart kom fasters selfie pinne i användning, haha..

Älskade ungar! Som jag saknat er... Alva frågade idag också: faster varför bor du här och inte i kaskö?
Åååå fasters hjärta blöder. Hon är så härlig min gulleunge och det är så underbart att få spendera tid med henne, älskade unge!
Men vi bestämde att hon skall komma hit och sova någon helg, Oskar får komma lite senare när han är större och inte lika mamis och papis "sjuk".. Lillen eller vadå lillen han börjar bli så stor Oskar, och en härlig ålder dessutom, buusen. Gav honom ett nytt sött smeknamn också eller enligt mig är det gulligt: fasters murmeldjur :) haha sötaste Oskar!
Efter att vi ätit färdigt blev det avskeds kramen och pussen :/ usch vad jobbigt! Kommer sakna er så mycket! Tur att det blev några selfies idag ;) så jag får titta på bilderna när faster får jättejättejätte ledsamt efter er.
En annan liten tös som jag kommer sakna är Edith :/ hon åker hem på söndag men hon kommer igen i April, som tur är! :)

Älskar er och saknar er bästa fasters busungar!
❤️❤️❤️❤️❤️

Idag har jag också ätit mycket "skitmat" haha.. För imorgon börjar jag med F15, är grymtgrymt taggad. Komma i form, rutin, rutin på ätandet, träningen och må bättre. Så jag kommer absolut uppdatera hur det går, har redan tjuvstartat lite med träningen och provat lite övningar och jag kan lugnt säga: detta kommer bli super och jag är redan övertygad att f15 is the shit! Ojoj..

Nu promenad med hundarna och sedan film mys med gubben min :)

Adios amigos, ha de gött!

Likes

Comments

Nyårslöften? Hmmm.. Haha jo jag gav faktiskt ett nyårslöfte men det var nog mest på skoj. Jag sade nämligen att jag inte skulle klippa mig fören i december 2017, men att jag såklart hamnar att toppa lite av håret. Men ja som sagt jag gav inga nyårslöften varför? Jo för att jag tänker inte ha någon press, stress osv. För så känner jag med nyårslöften.

Det ända jag tänker nu under 2017 är att:
Leva nyttigare, ta väl hand om mig, träna, tänka mer på mig själv, planera bröllop och ja gött hela 2017, inte stressa, inga måsten m.m

Och med att leva nyttigare menar jag inte att jag skall ändra kosten helt och hållet utan att jag tänker efter lite vad jag äter och när och hur. Men med träningen är nog bara för att jag vet jag mår bra av det både jag och min kropp och min sjukdom/sjukdomar!

Och jaa planera bröllop också, för det närmar sig dag för dag!! Jag bokstavligen längtar till våran dag. Detta år i november så har jag och Andreas också vår 10 års dag! Tänk 10 år?!

Jag skall också tänka på mig själv mera, vad som är bäst för mig och vad jag mår bra av.

2016 var ett bra år trots allt, okej kanske inte bästa året men relativt bra och bra har jag också mått! Hade ju lite problem i september och till december, men föll inte ner i träsket! Vilket jag är stolt över. Man måste jobba med sig själv! Inte det roligaste men man mår bättre av det, kan jag lova!

Jag har bestämt att 2017 skall bli bästa året!
Och ja i vissa fall så kommer det ju bli det.
Jag kommer satsa mycket på Forever också trots att jag har bröllop att fundera på. Men med Forever vet jag att jag mår bra och trivs att jobba med Forever. Nu i januari firar jag 1år, alltså jag har jobbat 1 år med Forever!
Jag minns när jag registrerade mig hur jag tänkte osv.. och idag säger jag bara såhär: jag ångrar inte en sekund att jag registrerade mig och blev en i familjen (Forever).
Det är ju inte bara produkterna utan hela konceptet, man blir som en liten familj! Och hur man jobbar i denna bransch ojoj..
Guldvärt det är ordet för detta företag.

Bring it on 2017!
Jag är redo...


Adios amigos, ha de gött!

Likes

Comments

Igår firade vi nyår hos Hencka och Sofia. Så det var bara vi 4, vi skulle varit 5 men I blev sjuk, stackaren, vad är oddsen att man blir sjuk just den dagen, händer typ ALLTID någon! Det var synd skulle varit så roligt att träffa en ny person och lära känna en ny person, men det får bli nästa gång då ;)

Jag och Andreas fixade sallad, batong och efterrätt och Sofia o Hencka fixade maten.
Alltså mums vad gott.
Fisk, klyftpotatis och nån "rööra", haha alltså ja man säger så en rööra, typ som en dipp och så fanns det också malaxlimppon å skagenröra :)

Ojojoj sååå gott, jag lagar aldrig fisk hemma. Men oftast när jag far hem till mamma och pappa så fixar mamma fisk och varenda gång tycker jag det är lika gott?! Men fattar tydligen inte själv att hey du kan laga den själv nångång, haha.

Vi åt så mycket så vi fick matkoma.
_____________________________________

Vi hade också med oss våra fyrbenta älsklingar, skulle absolut INTE lämna dem själv på nyår! Så tur att H och S inte är allergiska och dessutom har dom sin lilla mr Diesel också, sötisen!
Men diesel tyckte nog att hans kompisar var lite
tröga! Waldo var såklart så rädd och ville vara nära oss hela tiden, men faktiskt det gick relativt bra denna gång, men joo han var rädd, stackarn!

Och nu till en sak som gör mig förbannad, jag skrev nog ett inlägg om det när det hände, i fjol (haha alltså 2016) på villavslutning..

Så ja Disa har aldrig varit rädd för raketer, smällar, åskan osv.. Men NU är hon det, tack vare de små "skitungarna" som smällde smällare 300m från oss.

Det gör mig så jäkla arg och besviken och ja rädd. Det tog så sjukt i mig att se Disa rädd, hon var nästan värre än Waldo :/ dessutom fanns en liten rädsla att jaha kommer det att bryta ut i ett till epilepsianfall nu, eftersom hon var rädd och stressad?! Men denna gång klarade vi oss UTAN anfall..

Så jaa detta sätter lite skäppar i hjulen för oss nu när dom dessutom är 2 st som är rädda. Jag är helt hundra det finns flera som tycker detta är löjligt men vet ni vad: tyck att det är löjligt då! I don't care!!!

Men vi fick inleda nya året med goa vänner, god mat och ett jäklit kul spel som vi spelade, haha.. Så TACK för igår S och H, det var skittrevligt, like always med er :)

Jaha nu har vi Januari, 2017, nytt år, nya möjligheter, nya besvikelser osv..
Detta år kommer att bli toppen om inte bättre än toppen.

Tack 2016 för allt du lärde mig och för allt jag gjort..


Adios amigos, ha de gött!

  • 620 readers

Likes

Comments

Besöket hos diabetessjuksköterskan gick som vanligt. Skall till läkaren nästa vecka och då tänker jag säga igen: lantus funkar inte på mig!!
Vilket jag har sagt flera gånger nu. Jag har haft lantus i så många år och samma problem, för lite lantus? För mycket lantus? För lågt på natten? För högt på natten osv.. ja alltså det kommer ingen balans med lantus. Kan vara några veckor och sedan same shit!

Och det har jag sagt flera gånger till min läkare, så jag hoppas innerligt nu att han förstår att någonting är fel med lantus. Man kan inte behöva ändra och mixtra hela tiden med 1 insulinsort.. ?!

På tal om någonting helt annat, febern borta HALLELUUJAH men istället hosta och uppsvälld i halsen. Nåja det går framåt iallafall inte bakåt, haha.. Men måste nog säga min kropp mår inte bra.. Är typ aldrig hungrig?! Trött och slö.. Nåja jag äter ju såklart om jag måste men annars har jag noll matlust! Men igår var första gången på länge som jag var hungrig och tryckte i mig lite mer "mat" än vad jag gjort dom senaste dagarna. Såklart tar ju flunssan bort lite matlust också men..

Men nu till någonting helt helt annat... vadå bitter? Men..
Jag och min vän Sofia pratade lite igår om respekt och vad man "ger" tillbaka till sina vänner.. Det lämnade i mitt huvud och jag har funderat mycket på det både igår och idag.
Jag är som person väldigt jaa empatimänniska! Jag lider mycket med andra, tänker kanske på andra för mycket ibland och glömmer mig själv ibland. Vilket är en bra egenskap men ibland kan den också såra en själv..
Någonting i stil med "det DU ger FÅR du tillbaka".. Man tycker ju att det borde vara ganska logiskt att det du gör/ger så får du också tillbaka? Men tyvärr gott folk alla ger inte tillbaka.. Fast personen kan få hur mycket som hällst av dig men sedan när det gäller så ger dem inte någonting tillbaka.. Och med detta menar jag inte saker! Utan känslor, stötta, hjälpa, finnas där, respekt osv..

Man blir bara så besviken! Till sist blir åtminstone jag så besviken att jag börjar grubbla och tvivla.. Är det en lek för hen? Passar jag bara när hen behöver hjälp, stöd osv?! Så när det händer gång på gång så har jag nu efter många om och men tänkt att: näää varför skall jag alltid vara där och när jag behöver så finns inte hen, eller hen värkar inte alls bry sig..
Och jo alla är vi olika och alla fungerar vi på olika sätt, men för F*N var är respekten, var är empatin, jag blir bara så besviken på just detta! Men tydligen skall man i dagens "liv" vara egoistisk och självupptagen och inte fundera på andra hur dom har det osv.. Men vet ni vad.. JAG är inte så och jag vill inte vara så, fast det tar sjukt ibland och man blir besviken så kan jag inte sluta vara JAG! Man lär sig med tiden att vissa måste man ja antingen välja bort eller bli lite kallare mot, fast det känns fel men för sin egen skull..
vadå bitter?!

Det betyder inte att man hatar eller älskar personen mindre, det blir bara att man kanske tar lite avstånd eller att man helt enkelt bara måste få vara lessen och besviken en stund!

Likes

Comments