Jag är jättejätte tandläkar rädd. Har inte varit till tandläkare sedan högstadiet. Har dessutom snusat 6-7 år men äntligen slutat men har varit en lång väg och inte lätt heller. Jag lovade mig själv och till Andreas att den dagen jag slutar snusa så far jag till tandläkaren. Men först sade jag att när jag varit osnusad i 6 månader, sedan ändrade jag till att jaaa kanske februari/mars och nu igår bestämde jag mig att nää idag ringer jag. Det gjorde jag också!!

Jag ringde dit och berättade att jag inte varit till tandläkare på 10 år, att jag snusat men har nu slutat, berättade också att jag har jätte tandläkarskräck och att jag också har panik ångest. Började dessutom förklara att jag ändå sköter mina tänder och att jag har ”hållit” koll i munnen under dessa år osv. Sade också att den dag jag kommer så kommer min man med också. Andreas har lovat att komma med, som stöd just för att jag är skit rädd. Känner mig jättelöjlig men såhär är det. Jag vet egentligen innerst inne att jag har bra tänder och säkert kommer allt vara bra. Därför är jag förvånad att inte Andreas har erbjudit sig tidigare att komma med?! För då skulle jag garanterat varit tidigare, tror jag? Eller vad vet jag..

Men alltså om jag tänker nu när jag ringde dit vilket bemötande jag fick. Jag är redan nu lugn och känner att jag nästan skulle kunna fara till tandläkaren redan imorgon. Så tyvärr har jag stora förhoppningar efter bemötandet att det kommer vara lika god/bra vård också. Men det tror jag nog också. Skall fara till samma tandläkare som Andreas går till, och honom litar jag på när han sade att hon är bra!

Så nu är det bara att vänta tills Januari! Tyvärr blev det lite längre väntetid men hon sade att blir det riktigt akut så skulle jag höra av mig.
Jag vet ju nog också att när jag väl kommer dit så kommer jag vara lugn sedan men ja iallafall. Så nu känner jag mig lugn nästan så att jag längtar lite tills Januari.. låter kanske komiskt men vill bara få det undan.

Men vilken lättnad egentligen. Tänk vad en sådan liten sak kan göra. Vet ju redan lite vad som kommer att göras, åtminstone skrapa tandsten och titta på en av mina visdomständer. Men hon jag pratade med sade att jag behöver inte oroa mig för några större ingrepp på första besöket och att många kan ofta tro att det är värre än vad det är, alltså just med tänderna då :)

Ååååå känns som en stor svart klimp från mitt hjärta har lättat..

Någon annan med tandläkarskräck?!

Adios!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Josefine

På fredag hade vi personaljulfest. Vi var nu och testade på Bacchus. Om vi börjar med stället, alltså såå mysigt vi satt inne i en ”grotta” typ där stenarna syndes och tända ljus på väggen och en fin dukning. Maten var toppen. Jag tog som förrätt trattkantarell soppa muums fast den var väldigt gräddig men det är lyxigt sedan varmrätt blev det oxe. Kan lugnt säga att det är den bästa och saftigaste köttet jag ätit, det smälte liksom i munnen och var perfekt lagad, tog i medium. Ojoj. Så sällskapet och maten var dunder!

Sedan fortsatte jag och två andra till O mallys (mällis) men det var en FLOPP! Nästan inget folk. Så det blev en tidig kväll.

På lördag sovde jag och Andreas länge. Städade huset, handlade och tog det bara lugnt. Tittade på TV och film och sedan gick vi och sova. Söndag blev också en lugn dag. Andreas fixade belysningen ute som jag snart tjatat på i flera dagar haha. Blev så snyggt. Kommer upp bild sedan när det är lite mörkare. Och jag var och hälsade på två tvillingar som har fyllt år men kunde inte närvara just den dagen. Var jättekul att umgås med dom två också. Spelade spel och dom fick sina presenter. Dom var jätteglada när jag kom, sötisarna.

Ja det var väl den helgen. Lugn och skön helg kan man väl säga.

Nu är det morgonmys med mina två pojkar

Får snart stiga upp och försöka äta frukost och sedan ut på promenad med hundarna. Sedan kommer Andrea och hennes söta, charmiga, busiga son Neo hit och hälsar på :) skall bli så kul. Andrea har så bra energier och vi brukar skratta mycket när vi umgås. Ibland blir det nästan så att vi ”flippar” lite, elå va säger du Dea?!
<3

Ha de gött!
Adios!

Likes

Comments

Josefine

Är det någon annan här som tänker exakt såhär varför just jag?

Vad menar jag nu med detta? Jo.
Varför blev jag mobbad?
Varför fick jag diabetes?
Varför drabbades jag av depression?
Varför blev jag utbränd?
Varför sover jag dåligt?
Varför funkar inte diabetes trots att jag sköter den?
Varför blir jag utfryst?
Varför är jag ”hatad, illa omtyckt”?
Varför kan jag inte sluta tänka på all skit?
Varför varför varför?!

När jag är inne i en sämre period tänker jag ofta just detta varför? Vad har jag gjort för att ”förtjäna” detta elände?!
Förr när jag skulle till jobbet var jag glad. Numera är det en stress. På onsdags kvällarna tänker jag alltid nej inte jobbet! Fast det ändå går bra när jag kommer dit. Jag trivs med barnen tänker absolut inte byta. Men känner att stressen, pressen, måendet är påväg smygande igen. Jag drömmer också mardrömmar igen och olika ”dåliga” drömmar.

Jag tror att efter jul och nyår så tänker jag gå den vägen som min psykolog rekommenderade. Psykoterapi. Jag tror inte att jag har hittat rätt hjälp ännu. För att inte detta skall bli ännu värre igen så måste jag hitta rätt hjälp nu för att orka. Men det är skit jobbigt! Kom inte och jämför detta med ”en dålig dag”. Alla har vi dåliga dagar men man har aldrig dåliga dagar i många dagar/veckor!

Nu fronomed nästa vecka börjar jag jobba 3 dagar i veckan. Känns också skönt men ändå inte. Nu skall jag äta lite frukost och sedan göra mig i ordning.

Ha en bra dag!
Adios.

Likes

Comments

Josefine

Satte mig i bilen påväg från Gerby!
Nu vet kanske inte alla hur det ser ut vid just denna korsning. Men dom som bor/varit till Gerby vet. Just den ”farligaste” korsningen i Gerby.

Man har vejningsplikt vid den korsningen. Det är vägen från Gerby som går ut på alskatvägen. Jag kom dit och hade en bil framför mig. Den stannade vid märket och jag stannade såklart också. Sedan ser jag att den kör framåt. Men det som jag inte ser är att den stannade igen TROTS att den först brummade framåt. Så då tittar jag bakåt samtidigt som jag kryp kör framåt och PANG så körde jag in i bilen.

Hjärtat hoppar och jag blir svag i benen, trots att jag inte körde hårt. Och ja jag är medveten om att det var mitt fel såklart men samtidigt tycker jag det är konstigt att gubben först stannar och väntar på ”rätt” plats och sedan kör iväg och stannar igen. Jag var ju såklart allt för nära bilen från första början, men nåja.

Det sa pang och vi körde lite till sidan. Han var cool lugn. Han tittade först lite på sin bil och märkte att den hade såklart inte så mycket skador. Medan då igen min bil hade mer skador. Vi ringde inte till polisen. Utan han sade lugnt och försiktigt till mig att vi tar kort på bilen och t.ex körkortet och meddelar våra försäkringsbolag. Denna gubbe försökte lugna mig och var som sagt cool lugn medan jag sade säkert 100 gånger förlåt och var såklart skit skakis...

Men om jag tänker nu hur sakta jag körde fram, att krypköra så kör du max 5 och tror inte ens jag körde så ”hårt”. Vilken smäll set blev trots det och just vilka skador som kom på bilen.. Alltså för en liten smäll. Fram kofångarn skall bytas och ”locket” alltså med locket menar jag där man lyfter upp för att se motorn. Motorhuven kallas det kanske. Nåja som sagt tur i oturen att ingen blev skadad osv..
Men usch vad obehagligt det var.

Så imorgon blir det att åka till Rinta-jouppi och fråga om de kan titta på bilen. Ringde till försäkringsbolaget och hon sade då att dom tittar på bilen och alla felen och meddelar sedan till mitt försäkringsbolag om skadorna och hur mycket det kostar. Suck alltså..

Och jag som hade en såå bra dag idag och så händer detta. Nåja jag lugnade såklart ner mig ganska fort. Så mitt tips!

1. Lita aldrig på dom som kör före er.
2. Titta alltid 3 gånger både framåt och bakåt och sidorna.
3. Lita inte heller på dem du har bakom dig.
4. Kör aldrig nära den du har framför dig


Nu promenad med med hundarna!

Likes

Comments

Josefine

Vaknade klockan 5 i mårse. Jag steg inte upp då, men jag började fundera lite på att börja stiga upp ca 6-7 tiden de dagar jag är ledig och inte jobbar. Få lite rutin. Kanske träna genast jag vaknar som jag gjorde idag. När jag var ute med hundarna på promenad så tänkte jag på detta igen. Så nu har jag bestämt mig! Jag skall lägga väckaren på 06.30. Såklart om jag haft en dålig natt och sovit jättedåligt så kanske jag sover ut lite.

Men det var så skönt att stiga upp tidigare och bara va. Kanske dricka lite te och krypa ner under filten en stund. Men att träna från morgonen är absolut skönast. Tycker också om att träna på kvällen!

Tror det kan göra gott för mig att ändra mina rutiner lite.

Såhär såg det ut idag när jag steg upp. Ronja var glad när hon fick mysa en stund innan jag tränade.
Efter att jag tränade gick jag nästan genast ut med hundarna, åt faktiskt 2 mandariner före jag gick.
Sedan när hund promenaden var färdig plockade jag fram julgardinerna.

Jag hoppas verkligen att detta kommer att funka och att jag börjar må bättre av denna rutinen?! Man vet ju inte före man har testat. Jag är trots allt en morgon människa.

Nu skall jag göra mig färdig tills jag skall hem till Jessica. Så idag blir det att umgås med mina tjejfavoriter, ååå som jag har längtat efter den lilla tösen och Jessica såklart <3
Igår efter GW galleria myste jag med dom två andra Gerby favoriterna Laura och lill prinsen. Fast han är nog inte så liten mera. Skönt trots allt att ha sina närmsta vänner och deras gullungar :) fast jag själv vill ha en egen gullunge, känns som att jag snart spricker när jag tänker på barn och att själv ha barn.

Vi hörs.
Adios!

Likes

Comments

Josefine

Jag var till GW galleria idag. Hittade äntligen en topp som jag tänkte skulle passa tills vår personaljulfest. Tog med 2 stycken storlekar och gick till provhytten. Provade toppen och skulle knäppa fast knapparna och märkte att nope detta går inte. Då hade jag på mig storlek L som jag aldrig har haft tidigare och knapp jäveln gick inte fast vid brösten. Var perfekt annars förutom vid brösten då. Dessutom hade jag på mig en sport bh som ändå "plattar" till brösten lite. Stog där i provhytten och tittade på min kropp i spegeln och kände mig äcklig, fet, ful och ville bara gråta.

Men nu till min åsikt!
Många skriver/säger att man skall vara glad/nöjd över sin kropp vare sig man är smal eller mittemellan eller rund. Jo jag förstår idén med det men ändå inte. För min åsikt är nej! Jag är inte nöjd med min kropp nu, och då väger jag inte mycket heller. Har vägt mera. Och skitsam i vikten egentligen. Men jag mår inte bra själv när jag ser mig själv hur jag ser ut. Vissa dagar är man mera uppsvälld och vissa dagar inte. Men jag trivs inte alls i min kropp. Känner mig som en fet kossa :/ tyvärr men det är sant. Självförtroendet är på noll. Klart man vill känna sig snygg i sin egen kropp. Jag menar inte att man skall vara "skitsmal" osv.. Absolut vill man ha former, eller jag vill ha former. Men just nu känner jag att det inte är så som det var för några månader sedan.
Och att man skall pigga upp sig själv med snygga underkläder eller någonting sånt? Varför!? Vem
fan vill ha på sig tajta "snygga" underkläder om man känner att det hänger osv över t.ex snygga trosor. Fyfan vad obekvämt. Jag känner inte mig mera snyggare bara för att jag skulle ha "snygga, sexiga" underkläder på mig..

Ääääääääh jag blir tokig! Och jag menar absolut inget illa eller så. Men detta är min åsikt. Jag tycker inte att folk skall hålla på och pressa med att det är bra med former hit och dit och extra runda kvinnor, att runda kvinnor mår bättre och att man skall vara stolt över sin kropp osv. Jag säger inte att det är fel heller. Men samtidigt tycker jag det, vi är olika och vi tänker olika allihopa. Är man rund eller smal och är nöjd och har en bra självkänsla så då är det bra. Men om man känner själv att man inte är nöjd kom inte och försök ändra på det. Jag mår heller inte bra av att känna det såhär, drar ner mitt humör jättemycket.
Jag hoppas ni förstår hur jag tänker och vad jag försöker få fram?!

Vad skall jag göra nu?
Joo jag tänker träna, inte överdriva eller så. Utan träna sånt jag tycker om för att få de kurvor jag trivs i. Tyvärr har jag inte kommit jättebra igång men är på god väg. Jag försöker och jag kämpar för jag vet jag mår bättre av träning. Men tror jag skulle få igång mig ännu bättre nu av en spark i rumppan, känns lite så! Någon som kickar igång mig på rätt sätt.
Sedan vill jag till lägga att vad vågen visar det
skiter jag i. Jag går efter spegeln och kläderna såklart. För har man muskler kan man väga mera. Suck!! Ibland skulle det vara skönt att bara få vara nöjd över sin kropp..

Måste komma igång. Snälla hjälp mig nån, kicka igång mig. Tryck på rätt knapp åt mig så att jag börjar träna igen. Har tränings app på telefonen också men funkar inte riktigt bra nu heller..

Adios!

Likes

Comments

Josefine

Igår i några timmar fick jag vara glad. Hade bra blodsocker hela morgonen och dagen. Tänkte för mig själv att yes nu svänger det!

Nåja jag slutade kl 15 igår. Åkte hem vilade lite och pratade i telefon med mamma. Skulle på kurs på kvällen. Nå jag hade 6 i blodsocker innan kursen, alltså medan jag var hemma ännu.

När kursen började mätte jag blodsockret igen och det var 5 och visade en jämn pil på sensorn. Då var klockan 18. Det gick ungefär 1h och klockan var ca 19 och jag mätte igen och det visade 12 med en sned pil (sned pil uppåt menas att det stiger långsamt) jag tittade förvånat på min mätare suckade och tog lite insulin. För det var snart dax för kaffe/te paus och jag tog en tekopp.

Sedan blev klockan 20.15. Jag mätte blodsockret igen och det visar 17 då blev jag riktigt arg, förbannad och ledsen. Tog mera insulin och suckade och fattade noll. Sedan ca 20.45 mätte jag igen och det visade 19 blev jag ännu argare och tog den andra mätaren som visade 18.

När jag kom hem från kursen var det 15 i blodsocker. Bytte om och gjorde mig i ordning och lade mig ner i sängen och suckade och ville bara gråta..

Hur sjutton kunde det stiga på dedär viset mittiallt. Från att ha en perfekt dag till detta. Ja aa ibland fattar jag inte mig på denna skit sjukdom. En evig jävla kamp för att säga som det är..

Natten var som tur bra. Var bara uppe och åt 1 gång och vaknade med ett bra värde och hittills har det också varit bra..

Man blir bara så ledsen när det är på detta vis. Att varje dag kämpa kämpa kämpa!!

Skönt med helg snart!
Adios!!

Likes

Comments

Josefine

Jag kan inte fatta att man är såhär trött.
Nu i typ 1 veckas tid har jag sovit som en stock. Dessutom sover jag länge också. Kan nog vakna lite på natten men somnar genast om. Nu idag vaknade jag 10.45 och skulle lätt kunna somna om?! Hur är det ens möjligt? Att vara såhär trött?

Jag håller ju inte på att bli sjuk heller.. Ja alltså jag fattar inte. På söndag när vi for hem från Umeå också så var jag jättetrött. Fast jag hade sovit bra den natten. Jag brukar vara trött om jag inte sover, men att jag nu mittiallt skall vara såhär trött, hmmm...

Bara att klä på och äta frulle. Sedan ut på promenad med hundarna. Jättefint väder idag också, fast det är lite kallt. Men som man brukar säga: finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!
Sant..

Suck. Alltså sängen lockar ännu mer.. att bara få ligga under täcket och sova. Kanske titta nån film också.. skulle vara såååå skönt.

Nope nu upp och hoppa!
Adios!

Likes

Comments

Josefine

Idag den 14 november är det världsdiabetesdagen.
Jag var 3 år när jag fick diabetes och idag är jag 26. När jag fick diabetes så visste man ganska mycket redan om sjukdomen. Men måste ju nog säga att man har mer kunskap om den idag. Mycket som har ändrat under åren. Om man bara tar med att räkna kolhydrater. Förr räknade vi kolhydrater för nästan allt, medan idag gör man inte det!

Att leva med diabetes.
Ja aa det är jobbigt att leva med diabetes. Speciellt när det "jävlas". När man kämpar å kämpar men ingenting händer, när man vet att man inte har "gjort" fel men ändå har 20 i blodsocker. Varje gång jag har högre blodsocker en längre stund blir jag såå ledsen. När jag vet vad som händer med kroppen. Dessutom mår man illa när det är högt blodsocker en längre stund.

För mig känns det såhär.
Om jag skall förklara exakt hur det känns med högt blodsocker. Torr i munnen, smakar illa i munnen, trött, huvudvärk, irriterad, arg, gråtmild, kissnödig ja det var väl dom flesta som jag får.

Såhär känns det.
Med lågtblodsocker känns det såhär för mig: skakar i hela kroppen, svettas, vinglig, sluddrar i pratet, kan nästan se påverkad ut, skrattar, trött, svimmfärdig.

Kom inte och tro.
Jämför absolut inte diabetes med någon annan. Nämen hon/han kan inte äta detta eller hon/han gör så osv.. Ja och? Spelar ingen roll eftersom det är en annan person med samma sjukdom men funderar inte likadant ändå. Jo visst i stora drag men det går ändå inte att jämföra..
Tro heller inte att diabetes är sjukdomen där man inte skall äta "socker" och undviker man socker så mår man bra.
Tänk inte såhär heller:
äh hede e väl it nå farligt, äh hede e väl it nå, äh tänk på dom me t.ex cancer, äh he finns di som har e värr.
Absolut ja, det finns dom som har det värre. Men jag vill bara öppna ögonen för folk och få dem att tänka DET ÄR INTE SÅ LÄTT, det är ingen lätt sjukdom, kom inte och jämför den med annat. Det är en livslång sjukdom man har som diabetiker. Jag kommer att ha denna sjukdom tills jag dör. Jag är tvungen att anpassa mig varenda dag. Jag får aldrig vila från denna sjukdom, jag hamnar att tänka varenda dag på vad jag gjort och vad jag skall göra, hur blev det såhär, vad skall jag göra till detta osv..

Skrämmande.
Jag tycker det är skrämmande att folk i Sverige har "öppnat" ögonen nu för diabetes och att det skrivs mycket osv Tack vare Peter Jihde. Det är ju såklart bra. Men varför "vaknar" folk först när det gäller en kändis! Kan inte folk lyssna/vakna när en högst normal människa berättar eller skriver en bok osv. Han är också en högst normal människa och ja han lever med diabetes, han har haft diabetes i 5 år jag har haft min diabetes i 23 år. Men jag tycker ändå att det är bra/skönt han engagerar sig i sin sjukdom så pass mycket som han gör, ja menar nu om inte annars så får han upp ögonen för denna sjukdom. Kolla gärna via viafree filmen
om diabetes:
leva utan att dö heter den!

Det finns också mycket bra med diabetes.
Man har en helt annan koll på sig själv och vad man stoppar i munnen och hur mycket.

Jag vill ordna.
Ikväll i Sverige har di första Diabetesgalan. Jag skulle så gärna vilja ordna en diabetesgala här också. Och ja det är "mycket" att stå i. Men tänk va kul?! En egen diabetesgala. Massa med människor med samma sjukdom och människor som förstår varandra. Hmmm borde jag titta runt lite och smida vidare på denna plan tro?!

Hör av er diabetiker här i Österbotten om ni är intresserade?!

Likes

Comments

Josefine

Jag har tidigare drömt om att flytta. Ända sedan jag var lite pratade jag om att flytta till Sverige! Jag har alltid blivit på bra humör när vi varit till Sverige också.

För några år sedan nämnde jag också om Sverige till Andreas. Att flytta dit, man kan ju alltid komma hem om man inte trivs. Men då var det nog nej genast som svar.
Men nu när vi var i Umeå så kommer det plötsligt några ord från Andreas: man sku ju no kuna bo här å!
Jag blir helt att: Joo !! E du seriööös nu?!

Nämen vi började prata lite om man skulle t.ex flytta till Umeå, Örnsköldsvik, Sundsvall eller varför inte Luleå?! Man behöver ju inte flytta för gott!

Vi båda var eniga om att man skulle t.ex ta tjänsteledig från jobbet 1år och bo få 1 år och jobba i Sverige. Då märker man nog om man trivs eller inte, som sagt man kan alltid komma hem!
Nu säger jag inte att detta kommer att ske nu men jag hoppas innerligt att snart.

Jag skulle må såå bra. Jag vet själv att jag skulle trivas och må bra av att komna bort. Lite börja livet "pånytt". Glömma all skit och alla idioter! Men då kommer man ju till att "skiljas" från dem man har nära hjärtat. Familjen och vännerna!
Skulle kännas jättetomt utan dem :(
Nää usch vad sorligt, att inte kunna träffa sina bästa vänner t.ex när som hellst. Eller att bara åka hem till kaskö och hälsa på familjen!

Jag har inte problem med att skaffa nya vänner eller att umgås med nytt folk. Men det blir liksom inte riktigt samma sak att ta sitt pick och pack och flytta 1000 km bort.. Fast det skulle vara skönt. Men tror också det skulle vara jobbigt? Eller? Och tänk om man t.ex inte trivs på jobbet där? Nåja det är väl två sidor..

Finns det någon som har erfarenhet av detta?!



Men jag tror det skulle vara hälsosamt för mig nu att göra det?! Om jag tänker på hur jag mår/mått. Komma bort och få tänka på annat..

Likes

Comments