View tracker

Önskar så sjukt mycket att jag kunde skriva att något är bra. Mormor på sjukhus och jag likaså. Mormor är verkligen sjuk och den där gnistan hon alltid haft, den är borta. På sätt och vis är jag glad att vi är på samma sjukhus för jag kan gå dit. Hon är så desorienterad och jag vet faktiskt inte om hon ens kommer ihåg att jag varit där. Mycket blandade känslor och så mycket ångest inför allt. Rättegång, mormor och inbördes strider gör mig sliten. Jag vill ju bara att allt ska bli normalt. En äldre man på min avdelning ville hoppa i älven ända fram tills jag fick honom att skratta åt hans gamla minnen. Ska strax gå ut ur rummet och se vad jag kan hitta på. Härinne står tiden still och har funnit en ny vän i personalen. Vi kommer sjukt bra överens och kommer förmodligen fortsätta vänskap utanför insidan. Jag är ju inte sjuk på samma vis längre och är ju här för att få lite ro. Jag överlever och tänker fortsätta mitt liv och ägna mig åt det jag tycker om. Jag önskar att mormor får komma hem och att hon blir bättre så en dag i taget, timme för timme men nu går jag och pysslar en stund i väntan på besök av sonen :)
Massa kärlek från Neverland som numer är på avdelningen <3


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Många gånger vill jag skriva på engelska då jag lättare hittar ord. Så följande inlägg kommer bli på engelska... I'm writing for me and to have some therapy for my mind. I miss my rainbows, butterflies, unicorns and bubbles everywhere. Sometimes I wonder if I'm allowed to love And laugh again. I miss my baby brother so bad sometimes I don't know what to do or say. I lose the words and I just wanna scream his name out loud and hope the echo will say his name back. I'm still in love with life always and I worry about my loved ones. How can I keep them safe and how can I make them understand that I don't wanna be sick again. I just need to breathe for a while..
Keep it safe and u know what. Loud pipes saves life ;)
A lot of love sent from my Neverland <3


Likes

Comments

View tracker

Jag saknar min regnbågsdemon som blåser såpbubblor i vinden och skickar förbi mina fjärilar, han som låter bli att såga av hornet på min enhörning och som alltid låter mig vara jag. Vissa dagar är det lättare att andas än andra och jag ser fotografiet från förra sommaren. Jag var lycklig den dagen, den kvällen för jag fick vara med min lillasyster. Hela dagen var full av förväntan, lycka och skratt. Jag ser på blicken att jag är lycklig och jag var så sjukt lycklig över att solen värmde oss, ölen var kall och jag tror alla människor hade något magiskt över sig. Jag hoppas den här sommaren har massor av sådana stunder och dagar som den. Jag kanske inte kommer ihåg datum eller ens vad jag gjorde igår, men jag kommer ihåg dagarna som fått mig att le och människorna som gjort dem så speciella. Trots all sorg och alla gangsterfilms scener så har allt lett mig hit och gjort mig till den jag är. Snubblade över bilden jag kommer använda idag på Facebook och med facit i hand så är det skrämmande sant att läkemedelsindustrin inte hittar substanser som läker. Dom hittar nya brukare/missbrukare varje dag. Är man läkare är man Gud och är man kemist kan man "hela" världen. Men i slutändan så kommer ni alltid hitta mig vid regnbågens slut, mitt i alla färger och med såpbubblor, fjärilar och enhörningar.
Kärlek från mitt Neverland <3


Likes

Comments

Jag har vetat att min bror är död men tanken på att träffa honom sitter i bakhuvudet. Det slog mig att jag aldrig någonsin, någonstans får se honom igen. Jag får aldrig mer ringa honom för att säga "storasyster älskar dig" jag kommer aldrig mer få sms där han avslutar med "pok" Det känns på något vis som att jag inte har rätt att sörja honom. Jag saknar honom otroligt mycket men vem ska jag vända mig till som lyssnar och förstår?
Livet är kort, lek mer och älska varje sekund, för det kan ta slut närsomhelst.
Kärlek från mitt Neverland <3


Likes

Comments

Idag är begravningen av lillebror och det känns som att en elefant sitter på min bröstkorg. Så overkligt att säga hejdå men ändå skönt.
God natt lillebror <3


Likes

Comments

Sitter ute på min altan och solen skiner, det börjar bli varmt och livet i mig börjar återvända. Trots att jag kommer på att det är måndag hela dagen och att jag måste ordna massa saker inför begravningen av älskade lillebror på onsdag så hoppas jag av hela mitt hjärta att solen skiner även på onsdag. Änglarna kan gråta med mig efter begravningen. Har stoppat löshåret i balsam precis som min älskade lillasyster sa att jag skulle. Naglarna fixar vi imorgon och in för att beställa nya handrosor igen. Men denna gång kommer dom att läggas på hans kista för ingen kommer avboka begravningen igen. Det är en märklig känsla att veta att om två dagar står jag och fixar det sista yttersta inför begravningen ungefär samma klockslag som idag, just nu... Jag ska gå in och färga luggen blå igen lite senare. Klänning och smycken är upphängt och redo att användas. Men trots allt så är jag lycklig att solen skiner och att våren är här. Jag ser fram emot sommaren och värmen för dom tillsammans är min drog som slår alla andra. Jag vet att jag lär mig att leva med sorgen i hjärtat igen. Men jag kommer aldrig någonsin kunna acceptera att min lillebror blev misshandlad till döds. Jag kommer aldrig finna empati för dom som gjort detta och jag kommer aldrig kunna förlåta heller. Men livet måste gå vidare och vi har en tuff tid framför oss för efter begravning så är det rättegång också. Men jag är sams med döden och att han jagar mig, men just nu så tillåter jag mig själv att välkomna våren och värmen jag så länge längtat efter.
Kärlek från Neverland <3


Likes

Comments

Det har gått en månad sedan du dog. Dom där sekunderna som blev minuter blev till timmar och dagar. Allt känns så overkligt verkligt. Varje andetag viskar ditt namn och jag känner av dig i varje hjärtslag. Jag kämpar med tanken hur jag ska kunna få hela världen att fortsätta snurra, vilket den gör. Jag sover inte längre och jag är inte heller vaken. Var gång jag somnar till vaknar jag och är livrädd, jag har helt tappat kontrollen över drömmarna. Jag vet att det kommer vara så många nätter till. Själen av dig lillebror är bredvid. Jag har börjat skriva igen men jag hittar inte alla orden. Du vet dom där vackra. Din systerson kommer hem idag och han är mitt ljus i det mörka, det där gråa, där änglarna gråter åt mig. Det är en kamp och ett krig med mig själv. Jag kan inte längre lova mirakler och har börjar stänga inne sorgen igen. Det känns som att jag på något vis inte har någon rätt att sörja. En månad idag. Det känns som hundra år passerat och jag saknar någon jag redan saknade innan du försvann. Du kommer leva vidare genom våra minnen och genom minnena du skapade. På något vis blev mitt tankesätt annorlunda. Saknaden är på riktigt, sorgen likaså. Jag måste nog bara tillåta mig själv att läka, sådär på riktigt
Kärlek <3


Likes

Comments

Känslan att hoppas på ett datum återigen. Det känns otroligt skumt att hans skal är tillbaka hemma. Inget datum är satt och vet inte hur jag ska bemöta och bearbeta. Jag finner ingen mening med det som händer och det känns som att jag fortfarande står på sidan av och tittar in. Jag har så mycket inom mig som bara vill ut, det fastnar och jag backar återigen för känslor. Jag är kär i min känsla där jag är &quot;comfortably numb" jag hittar ingen bra motsvarighet på svenska, det låter aldrig lika bra. En man, som är min självvalda broder då vi inte har några blodsband, han lade upp wish you where here på min logg idag. Han läser mig utan att jag behöver säga något eller ens skriva. Han förstår och han lyckas lägga upp mina texter då och då, oftast när jag behöver dom. Jag önskar att min lillebror var i livet och att han kunde fått mer tid. Ödet ville annorlunda än jag och jag ser saker och ting ur ett annat perspektiv. Ser mina systrar bygga upp en relation och finna varandra igen. Trots att deras koppling är jag så finner jag ro i att dom förstår varandra på ett annat vis. Mig måste dom dras med båda två men vi börjar bli så mycket mer än bara systrar och om det är meningen med lillebrors död... Då önskar jag att han kunde vara med och se dom knyta dessa band. Dom behöver varandra precis som jag behöver dom. Våren sveper in över oss och trots allt hoppas jag på en vacker sommar. Den här gången med mina systrar.
Kärlek från mitt Neverland som alltid <3


Likes

Comments