Jag har en del bra barndomsminnen. Ett av de bästa var när jag fick gå panta alla tom burkar och köpa cigg och godis för dessa pengar. Jag längtade till söndagarna då jag kunde få ihop 25kr. På den tiden fick man 50-öre per burk. Så ni förstår vad spriten flödade.

Jag fick lätt tag på cigg då min pappa var helg-alkis vid denna tidpunkt. Så han hade ingen koll på om jag tog några cigg då och då. Jag var väldigt liten när jag började röka. Ca 12 år, ville tillhöra de coola. Fy vad jag ångrar mig än idag att jag började.

Minns också att jag en gång tog sprit från han och fyllde på med vatten, klassikern. Åkte fast såklart eftersom vatten fryser till is, vilket inte vodka gör! Då blev det liv i luckan. Inte för att jag druckit utan för att jag tagit ifrån det han ansåg som sitt dyrgrip. Jag tänkte inte på det utan var glad över att det endast var spriten han upptäckt.

Min pappa har aldrig lagt sin hand på mig, han är för snäll. Han gjorde något som i mina ögon är värre, han misshandla både mig och mina syskon psykiskt. Med ord så som: jag älskar inte dig, ångrar att du kom till o.s.v.

Än idag känner jag ånger för det och kanske är det därför han drack för vi var en ekonomisk belastning för han?! Kanske!
Kanske var det att han inte kunde supa som han ville lr kanske var det att han var tvingad till att ha mig och mina syskon varannan helg.

Likes

Comments

Har valt att vara helt anonym för min egen skull och för min familjs skull. Kanske kommer jag i framtiden våga säga vem jag är.

Iallafall kommer denna blogg handla om min uppväxt men en alkoholist till pappa och en mor som älskar mig men som aldrig kunnat visa närhet genom att ge en kram t,ex.

Jag lever nu med min man och mina barn och är på väg att förlora min pappa i sitt missbruk. Jag kan inget mera göra. Känns så fruktansvärt. Alltid har jag ett leende på läpparna men när dörrarna stängts och min man åkt till jobbet så gråter jag hejdlöst. Inte ens mina syskon vet hur jag mår. Jag är psykiskt ur balans och mycket skuld lägger jag på mig själv.
Varför tyckte jag att det var så kul att min pappa var full när jag var liten?! Redan där kunde jag ha markerat! Men nu är det försent. Och en del är mitt fel.

Hur som, ni kommer att få läsa minnen från min barndom blandat med mina tankar i dagens läge och kanske får vi några glada tankar här med.

Likes

Comments