Ja men inte ska väl jag vara sämre än den här sköna bönan. Klart att hon förtjänar en lika värdig presentation som den hon skrev om mig.
Alva Nyblom, 20 år gammal, levt sitt liv på en vacker gård. Nu vet jag att många av er tänker ”jaha, men den vackraste gården på jorden är ju Pallasgården i Majorna, så det måste ju vara den Felicia syftar på nu”, men icke sa Nicke, Alva äro född (inte riktigt) och uppvuxen på Stora Holm på Hisingen. Några vägar och hagar och nån bro från Majorna.
Alva och jag träffades för första gången utanför Peymans rum (sjukgymnasten på svenska balettskolan). Vi va la då 10/11 år gamla och skulle på fysundersökning inför skolstarten på vår nya skola. Efter det har vi hunnit med ett och annat och nu är vi här. Resandes, dykandes, tramsandes och svettandes ihop. Helt ljuvligt, fantastiskt och underbart vackert.
Hon är värd alla vackra ord och gärningar i världen, och några snärtar i bakhuvudet också❤️

PS; Sandra du fattas oss.....

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hallå där alla blåbär, titta vem som är här—>
En än så länge inte så solkysst, ganska trött, lite småsunkig men otroligt lycklig och glad filur!

Nu har nästan precis en vecka gått. En vecka sen de här två små fåglarna spred sina vingar, lyfte mot skyn och tog rygg på (förutom ni som är kvar hemma då... hehe) alla andra mot varmare breddgrader.
Vi trivs. Och njuter. Gud vad vi njuter. Men vi kämpar också. En hel del faktiskt, främst mot trötthet.

Efter en lång, lång resa med mellanlandningar i Düsseldorf (läs gärna med extremtysk brytning) och sedan Hongkong (här är brytningen inte av samma vikt, skapar inte känsla på samma sätt) så landade vi äntligen i Phuket. Där stannade vi inte längre än vad det tog för ca 10 thailändare att ordna fram en minitaxibuss. Medan vi for genom Phukets och Patongs gator mot vår slutdestination Karon (en resa på typ 58 minuter) så hann vi se en hel del smuts, och då syftar jag på en otroligt smutsig turism, den typen av turism vi själva inte vill förknippas med. ÖVERHUVUDTAGET.
Utöver Thailandsturismens stjärthål till baksida så hann vi bli lite smått kära i mycket. Grönskan! Havet! De små gatorna, dom små ”bensinstånden” där det säljs bensin i både det ena och det andra, allt fantastisk, ljuvligt underbara, otroligt skrämmande eltrassel. Ja listan kan göras lång, och den blir bara längre och längre för varenda timma som går.

Karon hade väl egentligen inte supermycket att erbjuda som föll just oss i smaken. Som Patong fast mer anpassat för barnfamiljer. Men det va ett perfekt ställe för oss att landa på. Komma lite till ro inför hela resan. Bli av med lite jetlag och vila upp oss lite grann. Tre dagar där bestod mest utav regn och gubbar i speedos, men vi hann även med strandhäng, god mat, pedikyr, lite marknad och observation av ett och annat skojigt, tropiskt djur. Vi bodde på ett hostel som gav oss det absolut nödvändigaste, i ett rum mer liknande en bunker. Trots detta helt perfekt för oss. Trevlig personal, fri tillgång till färskt vatten, gratis frukost, varma duschar och sist men inte minst BILLIGT! (Karon Livingroom Hotel)

Nu är vi på den underbara dykarön Koh Tao. Resan hit är ett inlägg för sig. Och vad som hänt och händer här kommer jag eller lille Alva skriva mer om nån annan dag. Kanske imorgon. Kanske på onsdag, vem vet.

Med den allra vänligaste hälsningen eder söta, rara, gullfia till Flisan.



Bye Bye Sverige👋🏼

Två trötta själar på flygplatsen i Hongkong

Stor snigel och ett par ryssar.

Likes

Comments

Låt mig presentera mitt eminenta resesällskap: Felicia.

Felicia och jag gick på Svenska Balettskolan tillsammans och har med Sandra (hej Sandra! Vi saknar dig!) skapat en supertrio som håller ihop sedan dess och nu är alltså denna ibland lite omaka duon på vift. Det kommer bli så bra. Det ÄR så bra.

Just nu väntar jag på att mitt Eminenta Resesällskap ska vakna och förhoppningsvis vara lika hungrig som jag, så att vi kan äta frukost. Största skillnaden hittills på resan mellan mig och Felicia är nämligen att jag alltid är hungrig medan hon känner av det mer sällan, vilket resulterar i att jag tjatar om mat mycket oftare än vanligt. Nu jag pratar om mat en hel del även hemma, så ni kan ju tänka er hur mycket jag säger som inte handlar om mat för tillfället. Jag ska skaka lite extra på våningssängen som jag nu ligger överst i och hoppas att Felicia vaknar. Sorry, Felicia.

Likes

Comments

Hittills har vi sagt ”det förtjänar vi” ca 3197 gånger. För så är det. Vi förtjänar detta, om inte annat så är det väldigt befriande att konstatera. Just nu, i skrivande stund, smörjer vi våra rara små själar med varsin americano och espresso, samt både cheesecake och italiensk brownie. Det regnar ju faktiskt, så det här förtjäna vi. Och ikväll lär vi förtjäna en drink, eller två.

Undra hur mycket minus vi kommer ligga på kontot när vi kommer hem?

Likes

Comments