View tracker

När en är så trasig att det inte går att laga.
När en redan blivit sydd så många gånger
att det inte längre finns ställen att sy på.
När en blivit skickad från ställe till ställe men ändå inte läkt.
När en ena sekunden känner sig okej och andra inte alls.
När funderingarna på att ta livet från sig själv dyker upp flera gånger om dagen samtidigt som peppen på att leva är där minst lika många gånger,
då blir en jävligt förvirrad.
När en behöver komma iväg och stabilisera sig,
så kanske inläggning faktiskt är det nödvändigaste.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

"Det ni såg kväll, är en inblick från mitt huvud. Jag har ångest iprencip hela tiden. Jag blir stel i kroppen när någon rör mig, jag får flashbacks flera gånger om dagen. Jag kan inte sova för det känns som att övergreppen händer på kroppen igen och igen. Och jag kan inte, vågar inte prata om det. Jag har börjat skriva om det men att bearbeta späder på ångesten ännu mer och leder till händelser som kväll. Mitt uppträdande förut var inte okej men jag kan ärligt säga att jag inte visste hur jag skulle stoppa det. En liten kommentar och det blir ännu värre. När paniken brutits ut och om någon rör mig eller blockerar mig, så tror jag att det ska hända igen så min kropp ställs in på överlevnad. Hur överlever man om man anar ett övergrepp? Man gör väsen från sig och ropar på hjälp. Att blockera mig och ta tag i mig är det absolut mest idiotiska att göra. Jag hatar att det är såhär, att jag är så rädd. Att jag blir rädd för B, att jag tror att han ska skada mig som de andra har gjort, för att han är en man. Han skulle aldrig göra något sådant mot mig men efter att ha blivit utsatt är jag på spänn hela tiden och tror det värsta. När jag säger "rör mig inte" så RÖR MIG FÖR FAN INTE. För jag tror personen i fråga ska hålla fast mig och skada mig, det är väl klart att jag skriker för att försöka rädda mig själv. När jag sitter och håller för öronen så försöker jag få tyst på allting. Tänkarna skriker "Skada dig själv, ta tabletterna, dö, dö" När detta hände dagligen under min sjukhusvistelse förra året fick jag diagnosen vanföreställningar för att jag inbillade mig saker som inte fanns och saker som inte kommer att ske- det är det som händer nu igen. Ni kan för fan inte kalla mig för femåring när min kropp ställs in på försvar och överlevnad. Och jag säger det en gång till. RÖR MIG INTE NÄR JAG SÄGER NEJ FÖR JAG TROR ATT PERSONEN KOMMER UTNYTTJA MIG SEXUELLT. Så, nu var det sagt. Detta är ett försvar som jag förstår som jag måste ställa om men hur vet jag inte. Jag mår inte bra nu, jag får flashbacks som aldrig förr, min medicin hjälper inte och jag är mer paranoid nu än innan. Detta är min verklighet vare sig det stämmer överens med eran eller inte."

Likes

Comments

View tracker

Har legat vaken i timmar i försök att sova. "Slappna av så somnar du" säger dom. Slappna av??? Hur ska jag göra det när min hjärna lurar min kropp att det är en fara på gång? När jag tror att någon kan anfalla mig när som? "Slappna av" - jo tack om jag så väl kunde. Väckarklockan ringer om 3 h och 30 min och då ska jag vara fit to fight. Wish me luck.

Likes

Comments

Den här texten jag postar nu tänker jag lägga ut på instagram ikväll. Jag är nervös inför det och känner mig som en attention whore men det är just dessa känslor som ska bekämpas.

"Nu tänker jag inte vara tyst längre. Jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp vid ett par tillfällen och det är en stor del till varför jag lider av psykisk ohälsa. Det är en stor del till varför jag bla. inte kan sova utan medicin på kvällarna, varför jag undviker mäns blickar på stan. Det är ytterst få som vet om detta då jag skäms otroligt mycket. Skäms över min smutsiga kropp. Men varför ska jag skämmas? Jag har ingen anledning till det ALLS. Det är personerna som utförde detta som bör skämmas. Detta är ett ämne som behöver pratas mer om för det är den utsatte som får lida resten av livet för det någon annan utsatt hen för. Jag söker inte efter medlidande, jag söker efter att ämnet lyfts upp. Jag vet att jag inte är ensam om detta, många som läser den här texten har blivit utsatta för samma sak och många av de utsatta håller det för sig själva. Jag är inte redo att bearbeta det jag varit med om än men jag tänker i alla fall inte tiga längre. Så detta blir steg ett för mig. Att vara tyst om något som plågar en varje timme på dygnet ska ingen behöva vara. #speakout"

Likes

Comments

En del av mig vill komma ut med allt. Jag vill berätta för alla som kan lyssna. Jag vill skrika ut JAG HAR BLIVIT UTNYTTJAD SEXUELLT. JAG HAR ETT MONSTER INOM MIG SOM VILL DÖDA MIG I MELLAN ÅT. JAG SPRY UPP MATEN IGEN. JAG HAR SPENDERAT MÅNADER INLAGD SAMMANLAGD. JAG LIDER AV PSYKISK OHÄLSA. Jag vill skrika ut till alla, jag vill bryta tabun om att prata om det. Jag har blivit utsatt, jag är utsatt och jag kommer förbli det ett tag till. "Vilken jävla attention whore jag är nu va. Skriker ut allt detta bara för att få medlidande." Nej, jag vill nå ut. Jag vill bli lyssnad på. Jag vill rädda någon annan i samma sits. Att lida av psykisk ohälsa suger men om vi pratar om det kan vi i alla fall lida tillsammans.

Likes

Comments

Natten till idag var hemsk. Timmar gick av försök till att sova men nej, det gick inte. Slutade med att jag väckte min familjehemspappa som gav mig lugnande. Vi satte oss i soffan och tillslut lyckades jag försvinna in i min sömn efter panik och en uppriven arm. Att plågas av flashbacks, monster och extensionell ångest innan jag somnar är något jag inte orkar länge till.

Likes

Comments

Jag har träffat E idag och nu sover hon som en ängel brevid mig. Och jag åt; mycket. Eller ja, som en normal person som inte har ätit på ett tag. E ska aldrig mer få se en ätstörd jag, aldrig. Jag ser till att äta normalt vid henne och jag gör allt för att låtsas att jag har ett normal förhållande till mat- jag vill inte tänker inte smitta henne med min sjukdom.

Det var en sak som slog mig förut när jag väntade på bussen, jag tittar inte i mitt ansikte längre för att identifiera mig, jag tittar på mina ben. På lårens storlek, att få dom att se så smala ut som möjligt i byxorna. Jag har slutat se mig själv, jag ser bara en storlek, en siffra. Och jag tycker inte om siffran jag ser. Jag önskar en ätstörning aldrig skulle dyka upp för mig. Jag önskar att den långa behandling jag gått för ätstörningen skulle hjälpa hela vägen. Och jag önskar för Guds skull att jag kommer njuta av påsken. Jag älskar godis för mycket för att inte göra det.

Likes

Comments

Här har vi den; den förbaskade jävla vågen. Den jag ställer mig på varenda morgon, den jag låter avgöra hur värdefull jag är, den som bestämmer vad jag stoppar i munnen. Min allra bästa vän (som jag inte skulle klara mig utan) som gör mina dagar till ett helvete om den visar en siffra jag inte är nöjd med. "Men sluta att väga dig då, kasta ut vågen" HUR HADE DU TÄNKT JAG SKULLE JAG KLARA MIG DÅ? Utan att väga mig skulle jag lita på min spegelbild och tro att jag vägde +12 kg. --- Jag får se vad jag ska göra med den här dagen. Om jag träffar A kommer jag behöva äta en del och träffar jag E behöver jag äta mycket mer. Är jag hemma kanske det slutar med att jag vräker i mig mat. Det är såhär jag tänker varje dag- hur ska dagen spenderas så att vikten inte går uppåt? Önskar att jag var fri från min ätstörning. En ätstörningen ska aldrig aldrig aldrig få bestämma över någons dag.

Likes

Comments

01.31- kan inte sova. Flashbacks all over my body and mind. Kan inte slappna av, får inte slappna av, vågar inte slappna av. En del av mig önskar en tidsmaskin så att det som hände inte hade hänt. En annan del av mig är okej med det hemska som hänt för det får mig att förstå andra i samma sits. Men att ligga i sängen med lugnande medicin i kroppen samt mindfulness musik i bakrunden och ändå få panik över stunden innan jag somnar är fan inte kul.

Likes

Comments

Första inlägget. Ska inte göra någon bigdeal av det. Här sitter jag, 19 år, på mitt rum en fredagsnatt och försöker byta ut destruktivitet mot aktivering och distrahering (tack DBT- gruppen för den lärdomen). I kväll har jag städat min hamsters bur, dammsugit, vunnit över mamma på wordfeud, duschat för länge, smörat in kroppen i kokoslotion, sätt om min favorit film, målat naglarna vita och nu skapar jag denna blogg. (Aktivering var ordet). Skriva har jag alltid älskat. Känslan när jag sätter ner pennan mot pappret och skriver av alla fula eller fina känslor är otrolig, så nu tänkte jag testa med en blogg, kanske det kan dämpa monstret inom mig. Ska se om jag kan bli lite visare vad gäller bloggen innan sömntabletterna kickar in. Wish me luck.

Likes

Comments