Torsdagen den 8:e April, dagen då allt skulle tagit slut.
Torsdagen den 8:e April, klockan var 20:30 då jag inte kunde vänta längre.
Under en månads tid hade jag samlat.
Jag hade tagit mina tabletter varje kväll, men när ingen såg spottade jag ut dom och sparade dom i en ask.
Asken skulle bli min väg till friheten.

Torsdagen den 8:e April hade jag tillräckligt.
Tillräckligt många för att kunna lämna denna jord.
Tillräckligt många för att bli fri.

Men jag misslyckades, även denna gång.

Jag var så borta att jag hade glömt stänga dörren till mitt rum.
Det var så personalen hittade mig.
Jag låg på golvet och skakade.
Det är läskigt, för jag minns inte så mycket.
Jag minns att hon ringde ambulansen och att jag var i ambulansen, sen vaknade jag på sjukhuset.

Det var så hemskt.
Jag hade misslyckats, igen.

Men just den där kvällen hade jag skrivit ett brev, vet inte ens varför, men hade redan tagit tabletterna då och var nog redan ganska borta när jag skrev det.


"Om ni läser det här så lever jag troligtvis inte längre..
Jag vill bara att ni ska veta att det inte var ert fel. Det har aldrig varit erat fel. Ni hade inte kunnat göra någonting för att förhindra det. Jag klarade det bara inte. Jag var aldrig stark nog och det visste jag hela tiden."


Likes

Comments