Nu är jag arg. Så jävla arg. Fucking kokar.
Så här stod det på ena utbildningen (borås) förra veckan:

Plats 4. Inte nog med att de skickade smset som inte gick att misstolkas (där det inte alls stod att jag var reserv, utan att jag kommit in, minns ni?) nu har de dessutom gett mig plats 5 istället! BARA SÅDÄR!!! Det kan väl för fan inte vara ok!?

Bild från idag. Ärligt talat, jag tänker fan ge dom ett jävla helvete, för det här kan inte vara ok!? De kan ju inte flytta mig hur som helst eller!? Inte efter det där jävla smset som de skickade, jävla idiotfanskap.

Smset.....

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Igår fick jag svar från den ena utbildningen angående om jag kom in eller inte. Jag hade väl hoppats få en plats på minst en av dom, men nä. Fick en reservplats på den här med. Plats 18.... Känns ju kört. De har 4 olika skolor som kör igång med samma kurs, så minst 5 per skola måste ju tacka nej i princip för att jag ska komma in. Känns ju inte speciellt troligt. Får nog hoppas på Borås helt enkelt, där har jag ju reservplats 4 i alla fall. Känns ju troligare att 4-5 st från den starten skulle tacka nej till sin plats, men vi får väl se. Jag har mailat och frågat när man som reserv får veta det, men inget svar. De som har fått en plats måste ju tacka ja eller nej och det borde ju vara en tidsgräns eller? Men jag vet inte.
Hur som, skolan här i Göteborg har två starter per år, så fram till den 18 augusti kan jag söka in igen, fast till utbildningen som börjar i oktober istället för september. Så jag får väl göra det med då.
Känns så surt bara att inte ha nån som helst tur. Hade varit skönt att veta redan nu om har nåt att göra i höst eller inte och ifall jag kan använda mina undansparade pengar i sommar eller om jag måste snåla och dryga ut inkomsten. Men sån tur ska vi minsann inte ha!

Annars känns väl livet trist och meningslöst. Känns som ännu en sån där pissig sommar då man bara kommer sitta och deppa. Önskar att man kunde ha ett par bra år mitt i bland alla dessa skitår. De braiga åren man jag räkna på en hand, resten har i princip bara varit piss. Förstår inte att jag ens har stått ut så länge som jag har.
Men man får väl bita ihop. Som vanligt...

Likes

Comments

Fan, jag är så där less på allt igen. Känner bara att hela min existens är totalt meningslös. Vad det beror på, vet jag inte. Men jag är less. Det känns som att jag har noll betydelse för folk, så jag känner mig bara ensam och värdelös, vilket får mig att undra varför man ens finns. Inte för att jag vill dö, men jag är trött på att "leva". Det enda jag har gjort hela livet är att överleva och försöka ta mig igenom en dag i taget och jag är trött på det. Så. Jävla. Trött. Jag känner att ingen lyssnar på mig. Jag försöker, ibland på mitt egna sätt, göra mina känslor hörda men det finns ingen som lyssnar. Jag kan lika gärna gå ut i skogen och prata med ett träd och få mer gensvar än vad jag får från folk i mitt liv. Känner att jag alltid kommer sist. Jag har aldrig kommit i förstahand eller ens i andrahand, oavsett om det gäller farsan, morsan, mina vänner eller partners eller släktingar. Jag har liksom ingen plats nånstans.
Jag står still och stampar på ett och samma ställe hela tiden, medan folk bara rusar förbi. Har jag tur stannar någon upp och frågar hur det är eller tar en notis om mig, men det är sällan det händer. Jag bara står där, på utsidan, och betraktar. För jag har ingen plats. Jag är inte inkluderad. Jag existerar samtidigt som jag inte finns. Oerhört frustrerande och nedbrytande.

Jag är lika ensam i ett rum full med folk, som jag hade varit
om jag flöt runt i yttre rymden.

Jag försöker gång på gång säga till folk att de har sårat mig, men det är ingen som lyssnar. Ingen som stannar upp och säger "Shit, förlåt. Vad gjorde jag?". Istället får jag en bortviftning, en fnysning eller inget svar alls. Eller ett "va?". Ingen som lyssnar. Jag talar inför döva öron. Eller så är jag stum. Det är som om barndomen upprepar sig. Jag är åter tillbaka i den emotionella diktaturen där mina känslor, drömmar och önskningar inte betyder ett skit. Och försöker jag öppna munnen, då jävlar.... Jag är där igen. Så jävla frustrerande. Jag får själv bära på allt, för ingen ser mig som betydelsefull nog att lätta på min börda. Inte ens genom att låna mig ett par minuter av deras liv. För det är allt som krävs och behövs för att jag ska må bättre. Någon som visar att hen lyssnar och bryr sig. Men jag är fan ensam.
Jag är trött på att bära runt på känslan av att jag inte är värd nåt. Trött på att känna mig som ett misslyckande. Trött på att alltid få göra och lösa allt själv, för det är sällan någon erbjuder mig hjälp eller ens stöd. Allt får jag sköta själv, trots att jag kanske inte kan eller ens är förmögen att göra det på egen hand.

Jag är trött på att bära huvudet högt och bita ihop. Trött på att andra inte kan lyfta på näsan och se bortom sig själva och deras lilla bubbla.
Jag är trött på att andra kan få vissas uppmärksamhet en hel dag eller helg, medan jag bara får ett "va?" hela dagarna. Är jag så tråkig? Är det jag har att säga så obetydligt att man inte ens ids lyssna?
Dagligen upprepar jag mig och försöker förklara att vissa saker sårar mig och gör mig ledsen. Ibland går det in och håller i en dag, men sen upprepar sig allt. Är jag värd så jävla lite att man inte orkar anstränga sig i mer än knappt en dag? Då finns det ju ingen mening med att ha mig i närheten! Vad fan är ens poängen med alltihopa?

Likes

Comments

Inatt passade jag på att kolla på den nya Skönheten & Odjuret. Den animerade versionen är en av min absoluta favoritfilmer när det gäller Disney. Fråga mig inte varför, men jag har älskat Odjuret sen jag var barn. Så jag såg fram emot filmen. Men fy fan, vilken jävla smörja! De första 40-50 minuterna funderade jag på att stänga av. 5 gånger. Sen var det ok i ca 30-40 minuter och sen skit igen. Så majoriteten av de 2 timmarna var skit. Liksom, vad har de gjort!? Odjuret såg ut som om han sprungit in i en tegelmur, Emma Watson verkade agera på halvfart (hon såg likadan ut hela tiden), Gaston var nästan normal, medan han är dum och arrogant som fan i den animerade versionen och de andra karaktärerna såg ut som skit. Mrs Potts och Chip såg så plastiga och dåliga ut. Nä, fy fan. I betyg skulle den få typ 5 av 10.

Belles hus var inte ens lantligt belagd och slottet såg ut som skit osv osv. Nä, det var en besvikelse utan dess like alltså. På ett sätt förstår jag att man kanske vill göra nåt nytt och en annan "take" på filmen, men om man ska göra en live action-version av en redan existerande film, så kan man ju ändå försöka hålla sig till originalet. Det är detaljerna som gör filmer bra eller dåliga och börjar man ändra på det, då skiter sig allt. Det är oftast därför böckerna är mycket bättre än filmerna, för filmerna saknar så många viktiga detaljer. T.ex Tim Burtons version av Ms Peregrines home for peculiar children är en av de absolut sämsta filmerna jag nånsin har sett och då är jag ett fan av Tim Burton. Böckerna är helt extraordinära! Men Burton bytte plats på karaktärerna och försökte klämma ihop tre böcker i en film och allt blev piss. Jag hoppas att Mulan blir bättre, det är min nr 2 på topplistan över Disneyfilmer. Så ja, se inte den här skiten och gör ni det, var beredda på smörja.

Det finns en annan live action-version av Skönheten & Odjuret som kom ut 2014, som jag tänkte kolla. Den är fransk, så hoppas att den är bättre.

Likes

Comments

Det händer inte så mycket här, därav min brist på inlägg. Ingen idé att skriva nåt när man ändå inte har nåt att säga, eller hur? Men i alla fall, igår var jag på "antagningsintervju" på utbildningen jag har sökt här i Göteborg. Dock tycker jag ju att "intervju" var lite väl... fel, haha. Vi fick sitta i en grupp och diskutera varsin fråga, sen var det klart. Vad var meningen med det? Man kan ju inte direkt få fram nåt på det sättet. Skulle de se hur vi skulle lösa eventuella problem? Ville de se hur vi tänkte? Jag vet inte. Men hur som, jag är van vid sånt där dumt så jaja. Jag ansträngde mig ändå att delta och diskutera i min grupp eftersom vi blev lyssnade på, så ville inte missa nån chans. Men jag tyckte att det var rätt löjligt.
Vi är alla garanterade minst en reservplats, men jag hoppas ju att jag blir antagen. Om inte, så kör de igång med ännu en start i oktober, så då söker jag in till den också. Nån jävla utbildning måste jag väl komma in på!?
Nästa vecka vet vi...

Det roliga var dock att den enda killen i gruppen var lillebrodern till min bästis jag hade på låg- och mellanstadiet! Haha. Från en stad 7-8 mil bort. Vad är oddsen av det? Och han satte sig bredvid mig av alla personer, haha. Tyckte att det var lite kul. Vet inte om han kände igen mig, men det var udda.
Jaja, det var allt. Får se vad vi hittar på i helgen!

Likes

Comments

Jag har många gånger skrivit om min oförmåga att verbalt uttrycka och förklara känslor, nåt som jag själv trott bara var en grej jag hade problem med, inte att det fanns ett namn på det. Men det gör det, så klart! Alexitymi heter det faktiskt (länk). Vanligt förekommande vid asperger t.ex. Det gick upp ett ljus i skallen på mig när jag råkade se det på nätet. Aldrig hört talas om förut men ju mer jag läser om det, desto mer känner jag igen mig.
Jag ser hela det här året som en sorts inre resa, därför att det är så mycket nytt som händer och som jag lär mig om mig själv. Nu förstår jag varför jag inte kan sätta ord på känslor, eller inte vet varför jag är arg, sur, ledsen eller varför jag INTE blir det. Tycker också att det var intressant att det även är kopplat till drömmar och fantasin, jag är ju jättetråkig vad gäller drömmar och sånt. De få drömmar jag har är jättevardagliga och normala, medan andra kan drömma om zombies, att de flyger och sånt. Jag drömmer helt normala saker som händer dagligen. Skitkul....

Jag reagerar oftast på saker efter att andra har reagerat. Som det här med antagningen jag skrev om i förra inlägget. Jag ryckte på axlarna och tänkte "typiskt". Men när jag pratade med morsan och hennes gubbe sa de hur arga de blev när de fick höra hur det hade gått till och att jag borde överklaga osv. Jag blev lite förvånad, för det slog mig inte att det var nåt man kanske blir arg på. Jag tänkte mest att någon gjorde fel och sånt händer. Men nu efteråt tycker jag ju att det är jävligt dåligt gjort alltså. Men sån är jag, reagerar först efter att andra har reagerat, därför att jag på nåt sätt speglar mig i dom för att se hur man bör reagera på situationer. Därför att jag inte har förmågan att komma på det på egen hand. Det är ju både positivt och negativt. Jag skulle nog kunna ta i princip vad som helst utan att fatta att det kanske är fel. Men samtidigt har jag ju den där sidan som kan sura till utav bara fan utan anledning och då blir jag bitter som fan, haha. Har för mig att det har med diagnosen att göra det med, asperger och autism gör ofta att man inte har "normala" reaktioner. Man kan bli arg/ledsen på/av småsaker medan stora grejer (typ att nån dör) inte påverkar en nämnvärt. Det kan jag ju också känna igen mig i.

Hur som, intressant är det i alla fall. Nu har man lärt sig det och förstår mer om sig själv!

Likes

Comments

Igår fick jag ett sms som gjorde mig väldigt glad! Jag kände verkligen "YES! Det ordnar sig!" men samtidigt var det ändå nåt som inte riktigt stämde kände jag, så jag försökte chilla lite och skickade mail för att bena ut det som inte riktigt verkade stämma och tur var väl det!
Här har vi smset jag fick:

Kort och koncist eller hur?

Loggade in på min mail och fick se att jag fått ett mail från samma ställe, så jag läste det men blev bara mer förvirrad. Eftersom smset skickades på kvällen kändes allt lite skumt och det fanns inte tillräckligt med info heller. Kändes lite hafsigt gjort typ.
Mailet:

Examensbevis? Va?

Jag loggade även in på studentplattformen och där tackade jag ja till platsen, men förstod inte om jag verkligen kommit in eller vad det var frågan om, så jag slängde iväg två mail till de på utbildningen och fick det här svaret imorse:

Snacka om slarvigt eller? Det stod inte nånstans att det var en reservplats det handlade om. På studentplattformen stod det inget om vilken plats jag hade eller vad jag hade tackat ja till annat än en plats på utbildningen. Tänk om jag hade fått svar samtidigt från flera utbildningar och tackat nej till dom i tron om att jag hade kommit in på denna? Så jävla dumt! Snacka om att vara otydlig! Nu imorse ser studentplattformen ut så här:

Det är sånt här som måste vara fixat INNAN man skickar ut sånt där och i smset stod det inget om att det handlade om en reservplats. Och mailet i sig verkade ju helt fuckat. Så turligt nog kände jag på mig att nåt var konstigt för jag förstod inte alls hur det låg till. Jag är ju kallad till det där infomötet på den andra utbildningen (som jag inte gick på pga urinvägsinfektion) nästa vecka och hade jag varit snabb hade jag skickat ett mail till dom igår och sagt att jag inte kommer, pga att jag kommit in i Borås. Nu gjorde jag ju inte det, som tur var. Men vad fan, lite koll måste de väl ändå ha!?

Jaja, så kan det gå. Förra året kom de ner till reservplats 9, så jag har ju fortfarande en chans. Kan alltid hoppas. Annars blir det en väldigt dryg höst kan jag ju säga....

Likes

Comments

Jag pissade blod i typ 3 dagar så fick änna gå till vårdcentralen och lämna pissprov och be om antibiotika. Höll på att bli galen av att pissa varje kvart, så det var gött när jag hämtade ut tabletterna och påbörjade kuren. Läkaren sa att jag skulle känna effekt efter 2 dagar, vilket fick mig att känna lite frustration. Men jag vet inte om jag är känslig eller om de bara säger så, för efter första tabletten lugnade det ner sig. Pissar fortfarande blod till en viss del men nu går jag inte på toa lika ofta i alla fall. Tack och lov! Förstår inte hur folk överlevde förr i tiden när antibiotika inte fanns. Hur kunde man leva med urinvägsinfektion!?

I fredags tatuerade jag ögonbrynen igen. Det hade lossnat färg på vissa ställen så behövde fylla på. Det var en annan som gjorde det den här gången men det gick bra. Dock undrar jag vad hon gjorde, för jag behöver knappt smörja in brynen... Förra gången fick jag smörja flera gånger per dag för de blev torra och det drog liksom i skinnet så fort jag lyfte på ögonbrynen. Men nu sitter färgen som ett berg och jag smörjer typ bara på kvällarna när jag ska sova, men det är knappt så att jag behöver det. Men det är väl bra antar jag, haha. Så länge färgen försvinner lite, annars kommer jag ha sjukt mörka bryn och det vill jag inte ha!
Jaja, blir nog bra.

Cyklopen, haha.

J är ledig nu till onsdag, så imorgon ska vi ner på stan. Han vill raka sin undercut och jag vill köpa hårfärg, så det passar väl bra. Sen ska vi på bio och se den nya Piratesfilmen. Får väl se om den är nåt att ha. Inte säkert, men man kan alltid hoppas.
Annars har vi inte gjort mycket alls, mest varit hemma och kollat på netflix. Men det är skönt det med!
Det var väl allt för stunden.

Likes

Comments

Igår åkte jag iväg för en infoträff på en av utbildningarna jag sökt till men jag mådde sådär, för jag har urinvägsinfektion och det är ju inte superkul... Men, jag tänkte att om jag bara biter ihop och fixar den här infoträffen (som också består av ett muntligt test) så är det bra sen. Då har jag gjort mitt och kan slappna av ett tag.
Jag kollade mailet för att vänta utanför rätt sal och allt. En halvtimme innan det skulle börja var det typ helt tomt och tyst på hela skolan, vilket jag tyckte var konstigt. Det borde ju vara massa folk här?
Då ser jag.... Jag trodde att det skulle vara den 30 maj, men det är imorgon, den 1 juni... Så jag har åkt dit i onödan! Med urinvägsinfektion också.... IDIOOOOT! Hur missade jag det!? Ändå läste jag mailet flera gånger. Men det här är typiskt mig alltså.

Förtjänar att ha "Skampåsen" på huvudet....

Blir så trött på mig själv! Och så var jag pissnödig hela tiden! Så när jag kom hem drack jag massa citronvatten. Citron försurar pisset, vilket jag antar, ska göra miljön svårare att leva i för bakterierna. Ett tips jag kan ge om man har urinvägsinfektion är att dricka mycket och kissa ofta, MEN... MEN!! Lyssna INTE på de som påstår att man ska sitta på toa och hälla i sig flera liter vatten på en gång! NEJ!! DU KAN DÖ!! Jag har hört den skiten massa gånger, men det är livsfarligt. Man kan få vattenförgiftning och dö. Ja, dö. Man ska dricka mycket, men börjar magen svälla upp och man känner sig typ mätt/svullen/tung ska man chilla lite och kissa ett par gånger innan man börjar dricka igen. Då har man redan fått i sig en hel del. Hur som, mitt piss är fullt med blod och stinker! Verkligen stinker.
Men jag har inte ont längre, så pisset har inte legat i blåsan och blivit surt i alla fall, vilket gör det svårare för bakterierna att få fäste. Så imorgon eller på fredag bör det gå över om jag fortsätter dricka citronvatten som jag gjort.
Redan fått i mig två citroner sen igår eftermiddag, haha.

Har man inte feber och/eller ont i ryggen behöver man inte uppsöka läkare. Har man det, kan man ha fått njurbäckeninflammation och det är inte mysigt. Jag har varit där en gång och det var högst obehagligt och jag grinade som ett barn efter att ha suttit på toa en hel natt. Kändes som att man pissade eld.
Men blodet och lukten bör försvinna i takt med att bakterierna sköljs ur blåsan, annars får jag ändå ta mig till vårdcentralen och jag orkar inte. Jag har ställen att vara på imorgon och på fredag! HAR INTE TID ELLER ORK FÖR FAN!

Idag blir det att bara ta det lugnt. Jag fixade de där breven jag skulle svara på, i måndags. Skrev 4 stycken på en dag, haha. Hade fan ont i handen efteråt. Men ska skriva ett till, till min styvmormor. Hon skickar ju alltid ett kort med pengar i på min födelsedag och jag har inte tackat för det än. Så ska knåpa ihop nåt till henne. Vi brukar höras av sådär en gång per år ungefär. Vi skickar julkort till varandra också, och då brukar jag inkludera ett brev där jag skriver om hur det är här, vad vi gör och önskar dom ett nytt år av hälsa och välgång typ.
Jaja. Ska laga mat sen innan J kommer hem från jobbet. Idag blir det potatis i ugn. Gott!

Likes

Comments


Better Blogging Nouw