Jag lyckades få mina ögonbryn tatuerade för halva priset, igår faktiskt! Jag hade ju bokat tid för det den 5 maj, men så såg jag ett erbjudande de hade i förrigår om att göra brynen för 1500 kr istället för 3000 kr. Och jag hade ju ändå tänkt göra det, så varför inte betala halva priset istället för hela summan?
Det är jätteovant att ha ögonbryn måste jag säga! Mina riktiga var ju som två små streck bara och väldigt ojämna. Nu är de väldigt mörka, men ca 50% av färgen kommer försvinna de närmsta dagarna.
Sen så har jag ju ett ärr rakt igenom det vänstra ögonbrynet som kanske gör att all färg försvinner där. Men jag har två återbesök kvar att göra, varav ett är helt gratis. Så den 29e maj ska jag tillbaka och fylla på med färg.
Tror dock jag skulle ha ljusare färg men jag vet inte. Jag har ju svarta egentligen och nu har jag en sorts rödbrun färg och den ser väldigt mörk ut, just nu. Får se hur det ser ut när det har läkt.

Nya, tydliga och markerade bryn.

J mår inte så bra, så jag övertalade honom inatt att han borde stanna hemma från jobbet och det förstod han väl till slut vore bra. Tror hans mormors bortgång blev lite för mycket och så kom jag hem med ögonbryn helt plötsligt. Han tyckte att jag inte såg ut som mig själv och då blev han lite extra stressad. J är som jag, stress sätter igång massa skit i huvudet. Jag är mer känslig för fysisk stress (och till viss del psykisk, speciellt oro överlag) medan han klarar fysisk stress mer, dock inte psykisk/emotionell. Så det blev lite mycket igår. Jag fick till slut erbjuda honom en sömntablett (låg dos) för att han skulle kunna slappna av och sova. Då hade vi legat i sängen i säkert 4h utan att han kunde slappna av.

Idag har han varit väldigt låg och inte riktigt sig själv. Han uppvisar en del stereotypier som jag ser hos mina patienter på jobbet, när de blir oroliga. Skakningar, handrörelser, tomt stirrande, hackiga rörelser och konstigt tal. Så jag sa till honom att han nog var mer påverkad över hela grejen med mormor än vad han själv trodde. Han var inte sig själv helt enkelt.
Och idag skrev jag ett sms till min chef och förklarade läget samt att jag stannar hemma i helgen. Vill inte lämna J när det är så här. Inatt trodde jag att han skulle gå in i en psykos eller nåt, för han var helkonstig. Men idag är det bättre. Han är trött, så jag hoppas han får sova gott inatt i alla fall.

Utöver det har vi faktiskt tvättat idag ändå och köpt lite mat. Sen har det varit hockey på tv, men då passade jag på att städa ur Katlas bur och möblera om. Sen fyllde jag på vatten hos Gaahl, motionerade honom både i bollen och i soffan. Ödlis fick mat och verkade glad som alltid. Det är nog allt vi har gjort idag.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Jag har glömt att nämna hur det går med min medicin. Det har snart gått en vecka på 25 mg och på onsdag ska jag höja till 50 mg. Just nu så har jag ju blivit lugnare och mindre frustrerad, som jag nämnt tidigare. Men jag har faktiskt slutat dricka coca cola zero. Bara sådär. Det kunde jag ju dricka 5-6 burkar/dag men sen i torsdags har jag inte druckit en enda. Och i fredags när vi handlade köpte jag en påse cheez cruncher som fortfarande inte är slut. En sån påse kunde jag klämma i mig på en kväll. Nu har den hållit i 4 dagar. Helt sinnes.
Så ja, medicinen har fan verkan ändå. Det är inte placebo. Får se om det blir bättre eller värre när jag höjer i veckan.

Idag var vi hos optikern och fixade nya glasögon och solglasögon. Eftersom det var över 1 år sen vi gjorde en synundersökning senast fick vi ju göra en ny, men det var ingen förändring på min syn. Den var samma som senast. J's syn har dock blivit lite sämre, men han är ju i den åldern 😉
Nej, men efter 30 brukar synen bli sämre. Sen runt 45-50 kan den bli bättre igen för att senare bli kass. Lite roligt hur det ändrar sig. Jaja, gött med solbrillor i alla fall.

Imorse gick J's mormor bort, så i maj blir det att åka på begravning. J är ledsen så klart, men på ett sätt var det ändå väntat då hon var rätt dålig nu. Men usch, så jävla tråkigt. Mormis var så mysig och rolig ❤
Nu har hon det bra, inget mer lidande eller mer smärta.
Så kan det vara... Snart dags för jobb för min del.

Likes

Comments

Patienten som vi har vak på nu (fast endast en personal åtgången nu istället för två) verkar ha fattat tycke för mig av nån anledning. Så fort jag sitter försöker hen hålla sig vaken och komma på saker att prata om, medan jag försöker vara trevlig men tråkig. Mitt jobb är ju att inte störa och att få personen att sova, så jag måste hela tiden väga nytta framför "nöje". För det är kul att prata med henom, men jag kan inte sitta där och prata hela natten, för hen måste ju sova.
Så fort någon byter av mig slocknar patienten, haha. Men råkar hen se att jag kommer in så vill hen inte sova. Det är jättegulligt samtidigt som det är lite störande. Det är ju inte bra. Men så är det ju ibland.
Tror inte jag har haft nån patient tidigare som har fastnat så för mig. Hen sa senast natten till fredag att hen tyckte om de nätter jag jobbar som mest. Och då blev jag lite glad. Jag skojar med henom och säger typ "Fast det där säger du bara för att göra mig glad" och då säger hen "Nää-ääh! Det är saaant!". Vi retas lite, haha. En jättemysig patient faktiskt men med rätt svår problematik. Får hoppas att hens välvilja mot mig inte blir värre, för då kanske jag inte kan sitta där inne mer. Vi får väl se.

Hur som, vi var på bio idag. Men J råkade boka fel biograf, så när vi kom till den vi brukar gå till var det nåt som inte stämde. Vi blev ju insläppta och allt, trots att det stod fel namn på biljetten. Och vi hade typ en kvart på oss att ta oss till den rätta biografen så vi fick ju ränna runt halva stan! Vi kom dock fram 5 minuter för sent och kunde se på vår film ändå (Life), så det var ju bra. Men fan vad störigt!

Den 5 maj ska jag till en klinik inne i Göteborg och tatuera ögonbrynen! Därav klippet ovan, där man kan se just tekniken som används (microblading). Jag har velat göra det ganska länge men har inte vetat riktigt vart jag ska gå. Man vill ju ha ett bra resultat och inte gå med helt fuckade ögonbryn resten av sitt liv!
Men så var det en sjuksköterska på jobbet som precis fixat sina på ett ställe och resultatet blev riktigt bra. Jävlar vilka snygga ögonbryn! Så jag fick namnet på kliniken och började kolla runt på deras olika sidor och kolla på resultat av ögonbryn osv. Väldigt bra. Och nu slog jag till och bokade tid!
Så trött på mina söndernoppade ögonbryn. De ser förjävliga ut. Dock har jag ett ärr i vänstra ögonbrynet, men har hört av andra som sysslat med det här att det inte ska vara nåt problem. Så vi får väl se.
Man får ju hjälp innan behandlingen med allt från konsultation till vilken färg/form som passar osv.

J skickade den här bilden till mig på instagram. En 12 kg tung blodpyton. Jag blev helt frälst! Tänk om man hade en sån tjockis hemma 😍 Jag älskar mulliga djur, haha. Inte tjocka eller överviktiga så att de inte kan gå, springa, tvätta sig osv, inte så men om de har en go och rund liten mage eller är knubbiga så dör jag sötdöden. Ungefär som hundvalpars och kattungars magar kan se ut när de är små. Runda och prickiga. Sånt kan jag dö av. Och den här blodpytonen ser ju knubbig ut för att den är så bred. Och så med det breda lilla huvudet till. Så sött!

En del undrar om vi inte har nog med djur nu och nä, det har vi inte. Reptilerna märks ju inte av direkt. De bor i sina terrarium och behöver inte så mycket mer än värme, mat och vatten. Det är ju inte som att ha en hund som ska promeneras, socialiseras, tränas, matas, klippas, badas osv. Reptiler sköter sig själva i princip. Så det handlar snarare om vi har plats med fler terrarium och det har vi! Haha. Så jag har nog siktet inställt på en blodpyton....

Snapchat igen 😂

Imorgon ska vi till optikern och fixa solglasögon. Tydligen måste man göra en ny synundersökning om det har gått mer än 1 år sen den senaste... Så drygt. Men det måste göras, så jag får ett par brillor och slipper hjärnvärk så fort det är solsken ute. Utöver det ska jag jobba. Som vanligt.
Jaja, nu ska jag kolla på spökprogram som vanligt.

Likes

Comments

Jag var hos läkaren igår och fick medicin. Han undrade om jag ville ha det och jag sa "varför inte?". Skadar ju inte att testa. Jag är ju van vid att ha det som jag har det, men samtidigt kanske det inte skulle skada om man kunde bli mer motiverad, koncentrerad och få mer ork till saker. Hur som, jag började igår med en låg dos på 25 mg. Nästa vecka ska jag öka och ta två tabletter per dag och vecka tre öka till 3 tabletter osv tills vi har nått en lagom nivå.
Jag inbillar mig dock att jag redan känner av den, men det kan inte stämma. Strattera, som jag har, är känt för att vara seg med effekten, så det måste vara placebo. Men redan igår kände jag mig mer lugn och inte lika frustrerad/ilsken som jag normalt är. Inatt på jobbet när jag var ensam med två vikarier och dessutom fick sitta och prata med en patient kände jag mig helt ok. Inte att nåt var jobbigt och jag var liksom även social i övrigt. Tycker också att aptiten påverkas redan nu. Känner mig inte alls lika hungrig eller sugen på sötsaker. Men det måste som sagt vara placebo. Låter ju helt galet om jag kan få effekt på mindre än 24h på en så låg dos... Oavsett vad, placebo eller inte, hoppas jag att det hjälper!
Läkaren tyckte om min "realistiska förhoppning" sa han, haha. Ska tillbaka till honom i slutet av maj för en uppföljning.

Han sa också att Strattera inte är narkotikaklassat och jag bara "Nähä... Vad bra då. Eller nåt", haha. Fattade inte varför det var viktigt i sammanhanget. Men det är väl bra om man slipper tillföra massa knark till hjärnan och resten av kroppen för att kunna fungera någorlunda i vardagen. Nu kanske jag kan få tummen ur och göra saker utan att det känns som att livet ska rinna ur mig om jag rör en fena.

Bok nummer 2, Joan of Arc. Boken om Olive Oatman var riktigt bra! Den kan jag rekommendera. Den här boken om Jeanne D'arc gavs ut först 1909, men har getts ut och omarbetats ett par gånger sen dess, senast 1982 så jag hoppas att språket inte är allt för egendomligt. Man vill ju fatta nåt också och inte behöva googla vartannat ord. Jag brukar inte behöva det, men ibland stöter man på ett ord man aldrig hört talas om innan och då fastnar man i det istället för att läsa vidare. Hur som, det blir nog bra.

Natten på jobbet gick jättebra och jag är så nöjd. Får hoppas att natten som kommer blir lika bra!
Nu sa jag i säng och sova ett par timmar. Heipa! 👋

Likes

Comments

Nu är vi äntligen hemma från vår korta tur till Östkusten. J's mormor (som jag kallar "mormis") är dålig och ligger inne på sjukhus igen, så vi åkte dit för att träffa henne och svärmor. Vi hade planerat att åka iväg till dom över natten, redan för några veckor sen och när mormis fick läggas in passade det ju ännu bättre att vi dök upp.
Det var så mysigt att träffa henne, trots att hon var avsmalnad och såg sliten ut. Får hoppas att hon hänger med ett tag till, vår kära mormis! ❤
Hela familjen samlades igår, så det var fullt med folk ända in på kvällen och jag var vaken i 32h innan jag äntligen fick sova. Men det var både roligt och mysigt. Mycket skratt blev det. Längtar redan tillbaka!

Både jag och J fick presenter också. Svärmor (eller "svärmis" som jag kallar henne) prackar alltid på oss massa saker när vi är där, haha. Hon är så go! Så jag tror vi fick med oss 3-4 påsar böcker, jag fick de här helgontavlorna och J fick ett dryckeshorn i keramik, som såg riktigt häftig ut. Sen fick vi även en filttavla som jag tyckte var fin.
Jag får ju ytterst sällan presenter av mina föräldrar, så ibland är det gött att bli lite bortskämd av svärmis.

Imorse var jag och J ute på en liten promenad. Vi gick ner till vattnet och tog en tur runt i området. Det var isande kallt men mysigt.

Hittade ett inhemskt "lejon" i buskarna, haha.

Murgröna ❤

Älskar gamla dörrar!
Gillar hur sliten färgen är, samtidigt som
den ändå har behållit sin lyster.

J med sin älskade pipa 😉

Jag med mina backwardselfies, haha. Fast den här klassas ju inte som en
selfie eftersom det är J som har tagit den. Tycker den blev rätt frän!

Svärmors katt Gosan, som självklart hamnade mest i fokus hos mig, haha.
Älskar katter 😘

Annars så har vi väl inte gjort så mycket mer. Man hinner inte med en massa på knappt två dagar, men nu har vi åtminstone varit hemma i två timmar, vilket är skönt.
Jag ska väl till läkaren imorgon (läs idag) egentligen, men jag vet inte vilken tid... Jag brukar få en påminnelse per sms, men det har inget kommit så jag vart osäker på när det egentligen är. Får väl ringa och kolla imorgon antar jag.

Hepp, nu blire spökprogram igen.

Likes

Comments

Natten på jobbet gick så satans bra, fram till den sista 1½ timmen. Den ena vikarien bara bestämde sig för att jag skulle sitta 30 minuter längre än vad vi normalt gör, utan att ens fråga mig! Jag hörde att hon sa nåt till den som skulle avlösa henne om "kl 6... nånting.. slipper... nånting kl halv 7". Jag fattade det som att hon kanske ville sitta längre på vak:et än 2 timmar och sen ha "rast" (= vara ute på avdelningen) i 30 minuter istället för 1h och sen byta av mig halv 7, som vi alltid gör (ibland vill hon sitta längre). Men nä, där sitter jag till kl 7. Då har jag suttit i 2½ timme, av nån jävla anledning som jag inte har en aning om och med en sån värk i höften att jag höll på att flippa ur. Jag klarar att sitta still i ca 1½-2 timmar, sen får jag värk pga skoliosen. Så när jag blev avlöst av dagpersonalen går jag ut på avdelningen och ser den här kärringen inne på kontoret, så jag tågar dit med en gång och stannar några centimeter från hennes ansikte:
- Varför bytte du inte av mig halv 7?
- Jag blev avbytt kl 6?
- Ja, för du VALDE det. Du valde att ändra och bli avbytt kl 6 istället för 5.30. Men jag valde inte att sitta i 2½ timme.
- Ja, oj.. men jag...

Hon fortsatte ursäkta sig men jag gick, tog min väska och bara dundrade förbi henne. Sa inte hej då, lyssnade inte klart på vad hon hade att säga och gav henne inte en blick. Jag var så arg att jag skakade.
Och grejen är inte att jag fick sitta 30 minuter för länge, utan att HON bestämde det. Hon frågade inte ens om det var ok att göra så. Hon vet att vi byter av varandra 6.30 trots att det då bara är en halvtimme kvar tills vi slutar, just för att vi bara är tre stycken som sitter på vak i 2h/gång. Hon vet detta, för hon jobbade med oss i veckan och då gör vi så. Hade vi varit 4 som suttit en timme åt gången hade det varit skit samma om man fick sitta i 1½ timme, det klarar man. Men att hon tog det här beslutet över mitt huvud, det tar jag inte. Nu har jag fan värk från helvetet i höften.

Hade hon frågat, hade jag troligen sagt ja. För att jag är snäll och visst, då hade jag haft lika ont nu. Men det hade varit MITT beslut. Jag hade varit beredd på att få ont. Men nu valde hon det åt mig istället pga att hon skiter i andra. Hon valde att ändra utan att ens säga nåt till oss andra eller fråga om det gick för sig. Så hon kan fara åt helvete.
Inte nog med det så var jag trött, hungrig och arg på samma gång. Dessutom missade jag spårvagnen hem. Inte för att det är långt, tar typ 7 min att gå hem. Men att jag nu fick gå hem med en värkande höft... Det var inte skönt. Jag haltade som en påkörd älg hela vägen.

Jag brukar normalt sett ta sån här skit, för att jag är snäll. Jag har väldigt svårt för att säga ifrån på jobbet, därför att det är folk jag måste samarbeta med och träffa på varje arbetspass. Jag har svårt nog med sociala grejer för att blanda in konflikter i det hela också. Men nu tog det fucking jävla tvärstopp. Jag tar inte den här skiten mer, definitivt inte från vikarier. Oavsett om de är äldre än mig eller inte. Nåt jävla hyfs får man fan ha.
Och det är det här jag menar med att jag många gånger har mer moral än andra, trots att jag är inom autismspektrat. Min arbetsmoral är den att jag alltid ska göra ett sånt bra jobb att ingen hittar nåt att klaga på. Jag gör fel ibland, jag är ju mänsklig. Men det är den synen jag har på mitt jobb. Jag är stenhård med att göra saker som ska göras och jag gör dom i tid. Oavsett hur jobbigt, äckligt eller frustrerande jag tycker att nåt är, så ska det inte synas. Det ska bara märkas om/när jag säger att det var det. Jag kommer alltid i tid och jag hjälper alla.
Jag får ytterst sällan negativ kritik. Oftast märks jag inte, vilket är helt ok för mig. Så länge jag inte märks negativt, skiter jag i om folk ser på mig positivt eller med likgiltighet, bara det inte är negativt. Och det är tack vare denna syn/moral som jag är så pass omtyckt som jag är. Får sällan klagomål, folk har sällan nåt negativt att säga. Varken chefer eller kollegor har sagt negativa saker om mig. Och det är så jag jobbar.

Jag är jävligt fixerad vid att saker och ting ska vara på ett visst sätt på jobbet och när folk medvetet gör fel, typ sover, lämnar avdelningen utan anledning, pratar i telefon, skiter i sina kollegor/patienter, ändrar på saker utan att fråga andra/inte samarbeta eller liknande, det är fan bristande moral och det går inte hem hos mig. Och hela avdelningen är fan full av såna personer. Vi har haft patienter som inte fått frukost (mer än 1 gång), trots att det har varit personal runt dom hela tiden. Hur fan kan man missa det? Folk har blivit skadade av mediciner trots att det har rapporterats om biverkningar flera gånger till sjuksköterskor osv. Alltså, folk bryr sig inte och det är sinnessjukt. Det är inte ok. Gör ditt jobb eller sök nytt för helvete. Så jävla trött på folk.

Hur som, samma vikarie kommer och jobbar med oss inatt... Får se hur det går. Jag tänker fan inte ta nåt mer av det där i alla fall. Det är ett som är säkert. Som jag nämnt tidigare, jag är som ett fromt lamm tills man retar mig, då jävla kommer vargen fram.

Likes

Comments

Fick hem mitt nya mobilskal idag. Beställde det i förrgår så det gick snabbt! Den nya mobilen har en sån glättig baksida så den åker ur handen på en så fort man tar i den och det är ju inte så smart. Nu är den enklare att hålla fast i.
Har även en sån där film på framsidan som ska skydda glaset mot fall. Så nu kan jag förhoppningsvis ha telefonen i tre år till, haha.

Baksidan är ju extra fin!

Vi har nyss tvättat färdigt, bytt sängkläder och J har planterat växter medan jag städade hos Katla. Hon har lite att göra där inne, för det ligger mat och papper utspritt överallt. Men det är bra, hon måste ju hålla sig sysselsatt.
Förutom det så har vi tagit in aspgrenar utifrån och de fick ligga i ugnen i 1h på 150 grader, så att bakterier och kryp dör. Sen ska hamstrarna få gnaga och slipa tänderna på grenarna. Får hoppas att de gillar't!

Jaja, nu är ju J ledig fram till tisdag men jag har fortfarande två nattpass kvar att jobba. På söndag ska vi åka och överraska lite folk. De vet inte att vi kommer, så det ska bli rolig. Vi ska helt enkelt bara dyka upp och säga hej, haha.

Dovahkiin är en rolig typ, haha.

Likes

Comments

Jag chansade och skrev brev till folk från "writeaprisoner.com", bara för att se om man kunde få svar. Jag gillar ju att få veta mer om folk som lever annorlunda liv jämfört med mig och igår fick jag faktiskt ett svar!
En astrevlig snubbe (verkar det som) svarade och blev jätteglad över att jag hade skrivit. Han är den enda hittills som har svarat. Jag var ganska övertydlig i mitt första brev att jag endast är ute efter brevvänner, så vill de ha en partner eller nån som skickar pengar är jag inte rätt person. Lika bra att vara tydlig. Men JJ (som han kallas) verkade nöjd som fan ändå. Jag och J läste hans brev tillsammans och skrattade ett par gånger. Verkar vara en rolig snubbe.

"Sverige brev", haha.

Jag har varit rätt selektiv i mitt val av personer att skriva till. Jag har valt bort typ hallickar/traffickers, mördare, pedofiler (såg ingen sån person dock, tack och lov) och liknande. De grövsta brotten. Såna personer är jag inte intresserad av, annat än att möjligen läsa böcker om. Såg t.ex en tjej som verkade intressant på sin presentation, så kollade hennes brott: "trafficking minors". Jag ba "fan heller". Sen så valde jag bort religiösa också. Jag är inte intresserad av att prata religion annat än som mytologi/folktro/sagor/påhitt/historia/kultur.
Men hur som, JJ har fått ett svar nu. Har dock inte skickat det ännu men ska få det gjort med. Räknade ut att det tog ca 9-10 dagar för brevet att komma fram. Tar väl normalt 7 dagar för brev att nå USA, men sen ska det ju granskas inne i fängelset i det här fallet, så det tar väl uppenbarligen 2-3 dagar för det. Men så är det med snigelpost. Det tar tid.

Förutom det så jobbade jag ju inatt och det gick bra. Dock var det väldigt mycket bajsandet... Varav en fick duschas helt och hållet. Hela sängen fick bytas ut. Vi brukar gå in dit kl 4 på morgonen då hen brukar pinka ner sig utav bara fan, så det var vad vi förväntade oss. Men då var det skit överallt. Hen hade grävt upp det och kletat in överallt. Händerna var fulla. Likaså ansiktet... Fräscht. Jaja, hen blev duschad och ren i alla fall.

Den där vikarien som sover på jobbet gör sin sista natt hos oss inatt. Tacka fan för det! Ska bli skönt att slippa henom. Hen blev sur som fan igår när jag skulle byta av någon av de två som satt där inne. Den ena sa till den här vikarien att hen kunde gå, medan hen ville sitta kvar en timme till. Jag stod och väntade på att de skulle komma överens och till slut blev det ju den här vikarien då. Hen blev skitsur och slängde igen dörren så hårt att patienten nästan flög ur sängen. Så jävla omoget. Det här är en person som är 70+... Kanske kan bete sig som det också?

Hämtat ut mina nya böcker. En av dom var denna, en biografi om Olive Oatman. En bortglömd legend! Ska bli riktigt spännande att läsa om henne. Hon levde under 1800-talet och var mormon. Hennes familj var på jakt efter guld (och gud) i den vilda västern. Hennes familj dödades av Yavapaistammen och blev själv deras slav. Ett år senare såldes hon till Mohavestammen som tatuerade hennes haka och uppfostrade henne som en av dom. Och där levde hon tills hon återtogs av släktingar tillbaka till "civilisationen", där hon blev en kändis. Men hennes ovanliga uppväxt leder till lidande. Det är typ beskrivningen av den här boken, visst låter det intressant!? Ska bli kul att läsa faktiskt.
Med den boken var två till, dock historiska romaner om Sverige på 1500-talet. Väntar på ännu en bok, om Jeanne d'Arc. Tror den kan vara intressant.

Hur som. Senare idag ska vi kolla till min orm. Tydligen har han ömsat all over the place. Ligger bitar prick överallt och det kanske inte är så bra. Vi måste kolla så han har fått av sig allt, annars får vi blöta ner honom och hjälpa till. Helst ska ju skinnet komma av i ett stycke. Så vi får kolla det samt plocka hudbitar från terrariet. Det är väl dagens planering det.

Likes

Comments

Vi for iväg till den där antikhandeln i lördags och jag hittade fler gamla porträttbilder som jag köpte, men jag tvivlar på att jag kommer åka dit igen. Den ena ägaren var jävligt otrevlig, så har inte direkt lust att ge honom pengar nå mer.
J köpte en pin och frågade om det var ok att betala 20 kr istället för 25 och snubben fnös och sa "Nej, verkligen inte", varpå J sa "Nä, men då får vi betala med kort istället då, för 20 kr löst är allt jag har". Det var inte heller ok, för de har väl nån minigräns på kortbetalningar. Så till slut blev det ju 20 kr för pinen ändå.
Så, min tur sen då att betala. Jag står framför snubben vid kassan och han bevärdigar mig inte med en enda blicken. Han står liksom och glor förbi mig trots att jag står rakt framför honom och stirrar på honom. Varför skulle jag annars stå där?! Jag beundrar ju inte utsikten direkt. Jag harklade mig lite och var på väg att säga "Hoho?" och vinka innan han tittade på mig och då pekade jag på min hög med porträttbilder. Han var så jävla arrogant.
"Jaha, hur många är det då?" frågade han med en suck.
"8 stycken" sa jag.
"80 kr".
"Och det går att ta på kortet eller?"
frågade jag med tanke på föregående grej.
"Det är väl självklart". Precis som att jag var dum som ställde frågan.
Den andra killen som satt vid kassaapparaten var tusen gånger trevligare och log liksom osv.
Alla andra kunder var den här surgubben så jävla trevlig mot, men inte mot oss två. Så han kan ju stoppa upp sina antikviteter i röven. Bättre att hitta nåt annat ställe där folk åtminstone tittar en i ögonen.






Kolla in den här charmören! 😍

Förutom det så har vi haft en väldigt bra helg. Vi har fixat med vårt terrarium och Ödlis har fått in plastväxter och en större pinne, så nu ser det lite trevligare ut hos honom. Han verkade uppskatta det! Reptiler visar ju inte direkt känslor, så det är ju svårt att se eller märka hur de mår om det inte syns fysiskt. Men han blev väldigt nyfiken och klättrade upp på en gång på sin pinne och höll på att smaka på den osv.
Sen så har han helt plötsligt blivit väldigt framåt. Han går oftare nära glaset och har t.o.m börjat klättra upp på ens händer och armar, helt på eget bevåg. Han börjar väl bli lite tamare, men ändå. Rätt häftigt när det händer!

Vi matade alla våra ormar igår, vilket var lite pirrigt eftersom vi har 3 nya ormar som vi inte har matat förr. En sån här flytt kan vara lite stressande för ormar, så de kan vägra äta i början, så vi var osäkra på om de skulle få i sig nånting. Trädgårdboorna fick pinkiesar och de gick ner till slut. J's albino äter alltid, han har inga problem med att äta. Min var lite tveksam. Han attackerade sin råtta en gång men missade och efter det verkade han inte lika på.
Så vi prövade helt enkelt att bara lägga råttan inne i terrariet och se ifall han skulle ta den. Efter nån timme eller två var den borta, så han var nog mest tveksam mot oss. Kändes jättebra att alla åt. Då behöver man inte fundera på vad det kan bero på osv. Så ja, det var väl vår helg.
Vi har kollat på Outlander och inte gjort så mycket. Men vi har haft riktigt kul! Älskar såna helger faktiskt. Så mysigt att bara vara tillsammans utan massa måste som ska göras. Avslappnande och skönt.

Jaja, nu ska jag kolla på ett nytt avsnitt av Ghost Adventures.

Likes

Comments

Passet på jobbet inatt gick bra. Satt ju vak som vanligt. Dock var en av vikarierna en av de som var med förra gången vi hade så många vak och det funkade inte. Och inatt var hen ännu värre än vanligt. Dörren in till en av patientrummen hade fått sig en rejäl smäll, så handtaget på utsidan hängde rakt ner och för att dörren inte skulle gå i baklås och låsa in patienten löste vi det med att tejpa för låskistan. Hur som, detta gick ju den här vikarien igång på och började tjöta om varför man inte hade anmält det till fastighetsägaren och fått dit en låssmed innan natten.
Hen tjötade om det här nonstop trots att folk sa att det hade ju hänt alldeles nyss, på kvällen. Vem fan ska de ringa?
Och senare på natten när det var hens tur att bli avlöst från vaket hade hen gått till min kollega B och frågat vad det var för snubbe som satt nere vid tvn. Han sa att det var en av våra patienters assistenter. Då hade hen sagt "Jaha, ska han sitta där hela natten?". "Ja...?". "Jaha", hade hen svarat.
Sen kom hen och tjötade om att vi inte har en sjuksyster stationerat på vår avdelning nattetid (de kopplar från avd ovanför) och att det inte var ok. B sa att det var ingen idé att ha en syster hos oss, för vad ska hen göra där? Vi ger mediciner kl 22, sen är det inget mer om inte nån vaknar och får nåt ryck mitt i natten. Det tyckte ju inte vikarien var ok och bla bla.
Jag nämnde till B att den här vikarien satt och sov på vaket igen, varpå han blev så förbannad att han, när chefen kom, sa till chefen att hon fick välja mellan honom och vikarien. För om hen jobbar på hans pass igen så går han hem.
Och då hade chefen sagt att hen ska bort. Antar att B hade berättat om alla gånger hen satt och sov på jobbet. Händer VARJE gång. Och jag kände väl "ÄNTLIGEN!!".
Det är inte ok att sova på jobbet av många olika skäl. Patientsäkerheten är ju inte så hög om personalen inte ens är vaken?! Speciellt inte på VAK!!! Då ska man ha koll på patienten för att hen inte ska skada sig själv. Om man då sover, ja då har man ju ingen koll. Säger ju sig självt.


Aaaaaah, vår ❤

Förutom det har jag mest suttit hemma och slappat. Har pysslat en del med min nya mobil. Installerat appar, lagt in kontakter osv. Den är inte i funktion än, då jag inte har nån täckning. Men skickade iväg påskrivna papper till operatören idag så nästa vecka bör den vara i bruk. Får väl se hur jag tycker om den... Haha.
Jaja. Har nyss käkat middag och J äter kräftor. Han påstår att han ska gå och bli vegetarian på heltid. Det har han sagt x antal gånger under våra snart 5 år tillsammans, haha. Jag säger alltid "Jaja, bli du det" för jag tror inte på honom. Och ja, nu äter han ju kräftor så... 😉
Han äter inte kött hemma, inte när vi lagar mat. Så jag slipper både se och känna doften av kött. Men när det gäller färdigmat och mat ute så blir det oftast nåt kött. Det är ju envars val, men hade jag fått som jag velat hade vi båda varit veganer. Snart så. Det kommer.

Hur som, vi ska nog fixa med glasterrariumet idag. Vi har fått hem bevattningssystem, lampor och lite sånt till J's trädgårdsboor. Så snart kan de flytta in dit. Sen vet jag inte vad vi ska göra. Kolla på Outlander kanske. Började kolla på första avsnittet inatt på jobbet, men fick typ sluta mitt i, haha. De hade ju med 3 sexscener redan i första avsnittet och det kanske inte är så passande när man sitter på vak. Man vet ju inte vem som kollar och det kan ju bli allmänt askonstigt. Så jag sket i det. Såg dock klart det hemma imorse. Än så länge är jag inte övertygad om att serien är så bra, men krävs väl mer än bara ett avsnitt för en korrekt bedömning.
Det var väl allt för idag det.

Clanadonia ❤

Likes

Comments


Better Blogging Nouw