Idag var jag ju nere i stan med J och fick mina böcker signerade av Johan Egerkrans. Jag brukar ju hålla mig borta från sånt och det finns en anledning till det!
Kom fram till Johans bord och efter en stunds väntan var det min tur. Jag sa hej, la fram mina böcker och han frågade om de var till mig. Jag sa att ja, de är mina men att jag inte vill ha mitt namn i böckerna (jag vet ju vad jag heter så...). Han bara tittade på mig och sa "Nähä.. Ska jag hitta på ett namn då bara?", fast på ett skämtsamt sätt. Jag sa "Nej, jag vill bara ha ditt namn. Det räcker!". Så han började ju kladda och signera varpå jag bara kände hur röd jag blev i hela fejset. Svettig och jävlig. Blev en sån konstig situation. Men liksom, varför skulle man vilja ha sitt eget namn för? Helt meningslöst. Jag sa sen i alla fall att hans böcker är mina favoriter och han verkade bli glad över det för han verkade förvånad. Typ "Öh... oj... Tack så mycket!", haha. Åh... hatar sociala sammanhang... Dör fan i mig.

Fattar liksom inte varför kändisar och folk ska skriva ens namn när de ger autografer. Typ "Till Gösta från ... bla bla". Är det för att man ska bevisa att man har träffat personen och fått en personlig autograf eller vad är grejen? Jag vill inte slå upp mina favoritböcker och se mitt namn i dom! Helt meningslöst. Men jaja, shit happens. Jag tog mig ändå ur situationen i ett stycke, tack och lov. Men lär nog dröja ett tag innan jag går på nåt sånt igen!

Sen blev det 3 nya böcker så klart! Jag har ju en del böcker att läsa sen senast och pga praktiken har jag inte orkat eller haft tid till att läsa så mycket som jag brukar. Men idag läste jag ut boken längst upp i bild: "The Iron Wyrm Affair". Den var helt ok. Lite steampunk-aktig och lite långrandig, men helt ok läsning! Språket var lite sisådär för min smak faktiskt och sen tyckte jag att författaren inte började berättelsen med tillräckligt mycket detaljer om vad allt var, för att man skulle fatta. Det tog liksom ett tag innan man hängde med vad som var vad och vilket syfte det hade osv. Alla berättelser har ju nån form av mening och syfte, förstår inte läsaren/åhöraren meningen och syftet blir historien värdelös. Så det är ju en rätt viktig grej.

Igår skulle min mor komma och hälsa på, men sen skickade hon den här bilden med orden "Det är nog ingen idé att jag kommer idag. Får nog ta det en annan gång". Eh, ja... Det här är alltså kön till bussen! Tydligen var det en sån halka att tåg och bussar blev inställda och grejer. Så... Blev inte så mycket med det, haha. Hur som, vi klippte oss igår. Jag fick nog bort ca 1 dm av slitna toppar. Tjejen som klippte mig var riktigt bra och trevlig. Det viktigaste med frisörer (för mig iaf) är att de lyssnar och gör som man vill eller förklarar varför det inte går/är bra osv. Den här tjejen förklarade steg för steg hur hon skulle göra och visade i spegeln osv. Det märktes att hon lyssnade och tog ens önskningar på allvar. Så jag blev jättenöjd och glad! Ska ni klippa er kan jag rekommendera att ni beställer tid Gro. Det ligger inte så långt ifrån Järntorget. De rakar även undercuts, fixar skägg och mustasch osv.

Efter det åkte vi hem och käkade middag. Sen gick vi över till gamla lägenheten och packade ner alla böcker i lådor och bar ner till förrådet. 6 lådor böcker blev det... Helt sjukt. Även glasterrariet bar vi ner. Det är lite grejer kvar där borta, typ cdställ och hamstrarnas rörsystem och en pysselbyrå. Men det tar vi nån gång i veckan eller nåt. Idag ville jag bara slappa och ha det bra. Läsa böcker, kolla på film och mysa. Plus att det snöar ute nu! Woho!

Satte upp den nya fönsterbädden igår. Lillen verkar gilla den!

Jaja. Sista veckan på praktiken nu då. Ska bli skönt! Annars lär väl inte så mycket hända. Jag har paket på väg, så ska väl hämta ut det. Och sen är det ju seminarium i skolan och sen ledighet. HÄRLIGT! JAG SKA LÄÄÄÄÄSA!
Det var nog allt för idag tror jag.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Dagen började bra men sen gick allt åt helvete. Först slutar katternas nya laserpekarleksak att funka. Bara sådär. Nya batterier och allt. Då har väl nån sladd inuti skiten lossnat eller nåt.
Sen så har vi fått ett erbjudande om en lägenhet här i Mölndal som börjar som ett rivningskontrakt typ (eller vad det nu var), som sedan omvandlas till ett förstahandskontrakt i september och det låter ju bra! Så idag ringde J till uthyraren och frågade ett par saker vi undrade över. B.la om vi kan bli försäkrade att vi inte kommer tvingas flytta innan det går från ett rivningskontrakt till ett förstahandskontrakt. Annars kan vi ju lika gärna bo kvar där vi är, då vi redan har ett rivningskontrakt. I alla fall, hon kunde inte garantera oss nånting men sa att som det ser ut nu, är chansen väldigt liten att de kommer behöva den lägenheten. Och då känner jag lite... Ska vi ta risken att flytta dit och kanske behöva flytta därifrån till ännu ett rivningskontrakt och sen behöva flytta tillbaka till Borås, utan att få några som helst garantier? Känns ju säkert... Då kan vi ju lika gärna bo där vi bor, för här vet vi att vi måste flytta ut den sista juni. Men tar vi det här erbjudandet har vi ingen aning. Vi kan tvingas flytta i maj, juni eller augusti. Vem fan vet? Och det blev jag sur på. Chansen är liten säger hon men hon vill inte ge oss några garantier eller skriva in nåt i kontraktet. Nähä, men varför hör du ens av dig till oss då? Snacka om att utnyttja folk. Det kan ju komma nån hyresgäst i mars som behöver en lägenhet för att hens har blivit vattenskadad eller nåt. Ska vi då flytta in 20 februari och sen tvingas flytta ut igen två veckor senare? Ja, chansen finns. Då tänker ju alla förnuftiga människor att vi borde tacka nej. Men här är dilemmat: tackar vi nej går vi miste om ett ev förstahandskontrakt. Bor vi kvar där vi är nu, så vet vi till 100% att vi inte kommer erbjudas ett förstahandskontrakt. Så.... vad gör man? Blir så trött.

Försökte fota småfåglar som åt i vår fågelmatarlåda som hänger på köksfönstret,
men de hann se mig innan jag fick tag på kameran, så Katla
fick vara modell istället. Sötis!

Sen så funkar ju inte Instagram. Går ju inte att tagga bilder, så då blev jag trött på det. Dagen började liksom gött, eftersom jag är hemma från praktiken idag. Åkte hem igår innan lunch för jag var så tung och konstig i kroppen. Lite bättre idag men ja.. Humöret gick åt helvete istället. Så känner mest att jag vill skita i allt. Vi kan lika gärna gå och gasa ihjäl oss allihopa så slipper vi det här. Så less på folk och det här jävla äckliga samhället. Hoppas tredje världskriget kommer snart så folk börjar dö ut. Hade varit trevligt!

Dagen lär ju inte bli bättre direkt... Kan lika gärna gå och lägga mig och sova bort de närmsta två veckorna. Värdelös skit ändå.

Likes

Comments

Jag är helt slut. Praktiken tar verkligen musten ur mig plus att jag inte är hemma förrän 17.30 på kvällarna. Och runt 8 är jag helt slut och så blir det sängen kort efter det. Ändå är jag helt groggy på morgnarna. Orkar inte heltid! Men idag kom min ena lärare på besök och frågade hur det gick och sådär. Det var trevligt! Annars flyter det på som vanligt. Så glad att det bara är nästa vecka kvar! Sen en dag till i skolan innan det blir jullov. Jag ska sova och sova och sova, haha.

Vi har ju en inlämning i IT-kursen (kanske har nämnt det redan?) som ska vara inlämnad på fredag, men jag blev klar med den i början av veckan tror jag... ? Hur som, tänkte bara visa lite hur den blev. Bara en bild dock, men resten var bara text och det är kanske inte så intressant.

Tyckte det blev rätt bra!

Hur som. Tänkte väl mest visa att jag lever. Orkar inte med så mycket och bussresorna hem tar fan musten ur mig. Igår tyckte chauffören tydligen att det vore en bra idé om alla satt i en kolsvart buss, plus att vi var tvungna att hämta upp folk från en annan buss som gått sönder. Så två busslaster intryckta i en buss. Kul...
Och idag hade chauffören lamporna på tills vi kommit ungefär halvvägs. Jag hade precis tagit upp min bok och hunnit läsa tre meningar innan han bara släckte allt. Ok? Och när jag väl kom fram till korsvägen och väntade på spårvagnen, då fastnade en buss mitt i vägen. Så folk från flera spårvagnar fick trycka in oss i den enda som åkte till Mölndal. Jag var hungrig och trött. Och så var det tvättdags idag med... Som tur är har J tagit hand om det helt ensam! Orkar verkligen inte.. Och så måste jag duscha. Vill mest dö och sova i ett par veckor. Helt slut.

Jaja, vi ska snart välja platser inför nästa praktik som börjar i februari. Kul... Tre veckor av det här igen. Men jag ska nog prata med utbildningssamordnaren och fråga om jag kan fixa så jag är ledig en dag i veckan eller nåt. Orkar verkligen inte heltid. Får se dock. I helgen ska vi klippa oss, vilket behövs för min del! Sara hade ju lovat att klippa mig när vi tog den där fikan, men efter att hon ställde in för 5e gången har vi inte ens hörts av. Hon har inte sagt nåt alls, vilket jag blir lite sur över. Men men, folk är som de är. På söndag är det signering nere i stan och då ska jag dit! Författaren till två av mina favoritböcker är i stan, så ska se till att få mina böcker signerade. Häftigt!

Nä, nu ska jag snart in i duschen innan jag däckar här...

Likes

Comments

Dör av både frustration och trötthet. Lämnade dock in den sista uppgiften i Word i IT-kursen nu. Den jävla läraren vet inte ens hur man gör sidnummer men hade det som krav på inlämningen. Blir sjukt arg och frustrerad när man har krav på andra som man själv inte ens kan! Så vi har ju fått ta reda på sånt själva och det var fan inte det enklaste. Men jag lyckades fixa det nu ikväll i alla fall, även om jag höll på att kasta datorn i väggen ett par gånger. Och när det var klart så funkade ju inte innehållsförteckningen. Så höll på att bli knäpp på det. Men så klickade jag typ ovanför innehållsförteckningen och då dök en annan upp som var korrekt, så fattade ingenting men blev glad ändå, haha. Sparade fort som fan och lämnade in.

Vi börjar få ordning i hemmet nu. Mysfaktorn gick upp rätt snabbt när allt kom på plats!

Snart börjar andra veckan på praktiken och jag vill mest att det ska vara över. Nog för att min handledare är snäll och så, men det är rätt tråkigt att sitta där varje dag och längta tillbaka till skolan, haha. Jag har dock påbörjat min rapport som ska lämnas in i februari, efter vår andra praktikperiod. Men jag vet inte om jag gör rätt ens... Men men. Jag vill ha jullov nu! Så trött och less på all stress, inlämningar och sånt skit. Orkar inte.

Ser ut som en levande Bratz-docka, haha.

Jaja, alla inlämningar är inne i alla fall. Sista veckan i skolan innan jullovet börjar ska vi ha nån sorts presentation av vår praktik, som också är betygsgrundande och jag känner lite "orka"... Vi ska tänka på betygskriterierna när vi pratar om praktiken och det blir för uppstyltat för mig. Jag kommer glömma av det vi ska berätta ändå. Kommer bara bli "Jag var på gyn och det var bra. Fick lyssna på och skriva diktat, brev, remisser och sånt där". Slut. Meningen är att presentationen ska vara mellan 5-10 minuter. Vad fan ska man ens säga? Vore lättare om man hade frågor att svara på. Men vi får väl se hur det går. Jag gör ju hellre det än sitter på praktiken och ugglar. Vill tillbaka till mina två lediga dagar per vecka, haha. Nej, jag kan inte jobba heltid. Skulle nog inte göra efter skolan heller sen, men det återstår att se. Om jobbet är kul kan det ju vara värt det.

Sak samma. Imorgon ska jag luncha med A och snacka skit. Hennes handledare verka vara helt koko. Verkar inte bry sig om att lära A nåt alls och A får knappt pröva på nånting. Fattar inte hur man tänker då? Jag har tjatat på A att hon måste säga till utbildningssamordnaren, för den personen ska inte vara handledare och få mer i lön när hon uppenbarligen inte bryr sig eller egentligen inte vill handleda. Inte ok! Så hoppas att A säger till. Även om hon får ha samma handledare praktikperioden ut, så kanske hon slipper att få nån sån nästa gång. Så typiskt. Men jaja, så kan det va.

Nu ska jag snart sova. Men ska fixa lite småsaker innan dess.

Ps. Fick 35 poäng av 39 på proven i Vårdjuridik! Inte illa pinkat. Fick högsta betyg, naaaaaajs!

Likes

Comments

Äntligen har jag fått lite tid över till att blogga! Jag har inte ens haft på datorn på nästan en vecka. Vi har burit så jävla mycket grejer och jag har varit helt slut efter det och praktiken. Men igår bar vi iväg de sista stora grejerna och idag tog vi alla terrarium, mattor, gardiner och sånt. Det som är kvar nu är sånt som ska till förrådet. Mest böcker och sånt. Så vi är nästan färdiga. Vi har ju lite saker att göra i nya lägenheten dock, men det får ta sin lilla tid. Det orkar vi fan inte stressa med. Får änna räcka nu.
Men det har blivit mycket mysigare nu! Så vi är nöjda. Imorgon ska vi julpynta också, det är ju ännu mysigare. Blir nog bra!

Min utsikt från praktiken.

Så mycket mer än det har inte hänt faktiskt. Och nu sitter vi bara och slappar. Vi höll på fram till kl 15.30 idag med allt bärande och sen nätade vi in balkongen så katterna kunde gå ut där utan risker för fallolyckor. Kallt som fan var det att stå där ute i blåsten och häfta fast nätet! Brrr. Sen åkte vi och handlade. Och nu sitter vi här.

Katterna mår bra och myser. Jag har ju köpt massa leksaker till dom och har ännu mer kul jag ska ta fram sen. Har ju en fönsterbädd att sätta upp och en fågelmatare som jag hoppas ska locka till sig småfåglar så katterna har nåt kul att titta på. Blir nog bra detta.

Jaja, det får duga för stunden. Orkar inte så mycket annat. Ont i kroppen och trött i skallen.

Likes

Comments

Fan, jag har aldrig varit med om så mycket drama i mitt liv som nu, haha. I torsdags på väg hem från skolan skrev en från klassen i vår klassgrupp på facebook att den ena lärare (hon som vi har i vårdjuridik) hade sagt till den här personen och två andra, att hon hade fått ta emot massa personangrepp i mittkursutvärderingarna som vi fyllde i förra veckan och att hon hade blivit jätteledsen över det samt funderade på att sluta.
Så den är klasskompisen skrev typ att det inte är ok med personangrepp och "vi som vill ha kvar (lärarens namn) borde..."- nånting. Jag tyckte det verkade konstigt, för ingen i vår klass är elak och jag tvivlar på att nån skulle skriva elaka saker. Men om det faktiskt har hänt, borde ju läraren ta upp det med sin chef! Inte med vissa av oss elever. Om det har inträffat borde det tas upp i helklass och så får man ju förklara hur man ska uttrycka sig och vad som inte är lämpligt eller ok osv. Hur som, jag frågade i det här inlägget om det verkligen var personangrepp eller om det var läraren som kanske inte är så bra på att ta till sig konstruktiv kritik. Men det var det ju ingen som visste nåt om. Jag kände liksom att innan nån i klassen anklagar övriga för saker, kanske man skulle ha lite kött på benen. Typ exempel på vad som skrivits som kan tas för personangrepp. Men det hade läraren aldrig nämnt. Så känns ju inte ok att komma med pekpinnar och hålla på. Läraren får ju ta upp det med alla eller ingen. Och samma lärare hade på tisdagen försökt få oss att säga inför hela klassen vad vi hade skrivit i utvärderingarna och stämningen blev skitkonstig. Så obekvämt.
Så till slut mailade jag till samordnaren och sa att det här är inte ok. Det är inte ok för läraren att få ta emot personangrepp om det har skett eller för läraren att försöka få oss att svara på vem som har skrivit vad i utvärderingarna. De är ju anonyma av en anledning. Samordnaren skulle "vidta åtgärder" och återkomma till oss efter praktiken. Jag var tydligen inte den enda som hade mailat om det här.

Så nu har jag tagit bort aviseringarna på den gruppen, för de sitter bara och triggar varandra. Den ena är nervös och gör den andre ännu mer nervös och så eskalerar det bara. Till slut sitter alla och är rena vraken. Så orkar inte. Jag kör mitt race som vanligt, skiter i vad de andra gör.
Sen så har ju jag och J varit helt förstörda pga all stress och tydligen har det smittat av sig på Lillen. Han är ju lite på spänn hela tiden. Han är liksom lite rädd av sig. Det ligger i hans natur att vara nervös, men det verkar som att vår stress har smittat av sig på honom, så han har börjat få ryckningar i bakdelen av kroppen. Inte ryckningar som i att benen skakar eller krampar, inget sånt. Utan mer att det rycker i pälsen och han verkar störd av nåt. Vi tänkte att han kanske har loppor, men han kliar ju sig inte. Mask då? Men den andra katten mår bra och det märks ju inget i bajset. Och var skulle han få det ifrån? Han kliar sig inte i rumpan heller. Vi köpte ny sand. Kanske den då? Men han fortsatte även när vi hade bytt sanden. Så till slut hittade J nåt om nervösa katter som gjorde precis som Lillen. Så ja.. nu har vi tre nervösa själar i samma hushåll... Känns ju bra! Men vi har verkligen försökt få Lillen att bli lugn. Vi tänker lite på hur vi beter oss och så ger vi honom extra mycket kärlek och så. Ska gå iväg och köpa Feliway nån dag igen. Den är slut sen länge. Kanske hjälper lite.

Lillen snuttar på sin fot, precis som bebisar, haha.

Och idag var det ju dags för praktiken. Jag är helt slut. Vi har liksom flyttat och burit grejer hela veckan, så var liksom redan trött när jag åkte dit imorse! Hur som, min handledare är ju supersnäll och så. Jag har inte gjort så mycket där annat än att få se allt och hur de går igenom saker. Fick sitta med på ett möte och lite så. Skrev nåt diktat och sen gick jag väl hem. Blir så mycket i början så jag kommer knappt ihåg vad jag har gjort.
Imorgon skulle jag nog få en rundtur inne på förlossningsavdelningen. Kan nog bli kul!

Snart ska jag hoppa in i duschen och sen ska jag fan lägga mig. Helt slut.

Likes

Comments

Igår blev inte dagen riktigt som det var tänkt. Jag gick bara för att jag visste att vi skulle få info om praktiken, men annars hade jag stannat hemma. Vi skulle fika med klassen ovanför oss och när vi fick veta att det skulle hålla på i en timme sa jag till A att det säkert kommer bli lekar. Vad skulle vi annars göra så länge?
Hur som, när vi kom till matsalen skulle alla sitta i vissa grupper och bla bla. A kände att det inte funkade för henne alls, så hon gick hem. Jag var hängig som fan och orkade inte låtsas vara trevlig och glad, så jag gick med. Fast bara till våningen ovanför, då jag skulle prata med utbildningssamordnaren vid en viss tid. Så, jag satt där och väntade. Mådde inte alls bra. Började få stereotypier, som jag annars bara får när jag är enormt stressad eller mår väldigt dåligt. Det gick ju förbi lärare och de ville ju inte lämna mig ifred, trots att jag sa att allt var bra och att jag visste var min klass var osv. En lärare sa till och med "De leker lekar nere i matsalen." (visste väl det!), varpå jag svarade: "Jo, jag vet". Hon fortsatte: "Vet du hur man kommer dit?", Jag började känna att kontrollen över humöret började försvinna så svarade bara: "Ja, jag var där förut", och hoppades att hon skulle gå innan jag började gapa typ "LÅT MIG VARA IFRED!!!!". Hur som, samordnaren dök ju upp sen och jag berättade så gott jag kunde om hur stressat allt är och hur jag funkar, samt vad jag tror att jag behöver vad gäller pedagogiskt stöd. Nämnde även det här med seminariet i torsdags, i anatomin.

Samordnaren blev förvånad över att anatomiläraren inte hade tillåtit mig att ha med stödord på seminariet, för det hade jag haft rätt till (VISSTE VÄL DET OCKSÅ!). Jag sa att samma lärare har erbjudit mig att göra ett extra litet arbete vid sidan av för att kunna höja betyget, men att det inte känns ok. För jag måste ju samtidigt hänga med i det ordinarie skolarbetet och då kan jag ju inte göra massa extra vid sidan av (tänk om alla lärare kommer med den "lösningen" för mig, det är ju ingen hjälp eller stöd!). Samordnaren sa att jag absolut inte ska behöva göra det och att jag ska glömma det här extraarbetet samt att hon skulle prata med den läraren. Vi kom också överens om att vi ska göra en handlings-/åtgärdsplan när vårterminen börjar, då vi bara har typ 4 veckor kvar i skolan (jag har redan gjort 25% av utbildningen snart!). Det kändes så mycket bättre, även om jag fortfarande var uppe i varv och sönderstressad.

Längtar ut till naturen och lugnet.

Sen hem på bussen med tusen miljarder människor och en gubbe som satt bredvid mig med en papperstidning, som prasslade skithögt. Vet inte om det var så att han faktiskt prasslade skithögt eller om min hörsel blev extra känslig. När mina stereotypier dyker upp så är jag liksom inte bara stressad, utan mina sinnen är "överfulla". Min hjärna orkar inte ta in mer utan att jag bryter ihop totalt, antingen genom att gråta eller få ett aggressionsutbrott. När jag kom hem ville J muntra upp mig, så vi köpte mat och godis, sen gick vi hem och tittade på tecknat, haha. Funkade väldigt bra! Så tack, fina J! (ville lägga in ett hjärta här, men det funkar inte av nån anledning?)

Jag och J är rätt bra på att trigga igång varandra. Så det värsta som kan hända oss är egentligen att vi båda mår dåligt eller är stressade, för då får vi båda stereotypier och triggar igång varandra, så vi mår ännu sämre. Så jävla jobbigt. Men samtidigt så är vi tajta som fan, så det blir aldrig så jobbigt att allt rasar ihop. Vi kämpar på ändå och det är självklart (för mig i alla fall) att den andra bara hänger med, oavsett hur vi mår eller vart livet tar oss. Men det vore ju inte fel om vi hade haft någon person i närheten som kunde ge oss stöd när vi blir såna. Det skulle behövas!

Jag har kritiserat J för att ställa onödiga frågor om allt och att han måste försöka ta kontroll över sin beslutsångest så gott det går samt få saker gjorda eller säga ifrån om det är nåt han är missnöjd med. Och det har väl börjat gå in i tjockskallen, haha. J är den till vänster (gråa bubblorna) och jag till höger (blåa bubblorna). Love u!

Jaja, idag är det bättre. Min far skrev till mig igår (allt på samma gång så klart) och jag bestämde mig, efter många om och men, att svara. Och jag skrev väl en del som man kan svara på liksom, men han bara "ok, bra att du svara. Vi skriver lite då och då. Hörs". Och jag ba "????". Du hade ju chansen att svara och prata nu? Men det var du inte intresserad av? Det är ju det som är så genomskinligt. Nu har han gjort sitt och då är det bra liksom. Så nu känner jag mig dum att jag ens gick på den... Jävla pucko. Lite komiskt ändå. Pratar vi bara förbi varandra eller fattar han inte hur man beter sig? Är han dum eller är han så genomskinlig? Jag vette fan. Det går inte bra hur som i alla fall! Men jag visste ju det. Förstår inte varför jag inte bara ger upp? Jag vet ju hur det slutar liksom. Men jag lyssnar alltid på andra som är mindre insatta. Det här typiska "Han kanske har förändrats? Ge honom en chaaans". Män ska alltid få så jävla många chanser jämt. "Han är ju en bra person egentligen", bla bla. Alltid andra regler när det kommer till män. Det är så synd om dom hela tiden, bla bla. Stick it up your ass, säger jag. Fan inte synd om män.

Jaja, I'm done! Nu ska jag slappa tills J kommer hem, för då ska vi tvätta. Imorgon blir det bara en halvdag i skolan. Efter anatomin har halva klassen lektion medan den andra ska skriva diktat och det kan man göra hemifrån. Så jag går hem vid 12. Skönt! Blir långhelg inför praktiken som börjar nästa vecka. Ska bli intressant.

Likes

Comments

Nä! Ingen slappsöndag idag inte. Det bruka ju vara min dag för bokrecensioner, men icke. Jag har fan inte haft tid att läsa. Jag har visserligen läst klart boken om Nostradamus, men den är inte mycket att rekommendera om man inte har nåt intresse för Nostradamus, alkemister och sånt. Den är mer vetenskaplig än den låter dock, haha. Det är ingen flumbok eller så. Men ah, väldigt mycket fakta och det kan bli lite tröttsamt i längden.

Hur som, vi har dock burit en jävlans massa grejer i helgen. Igår var Paul här och hjälpte J flytta alla tunga möbler som jag inte orkar med. Så vi fick upp vår skänk, vår soffa och tillhörande fåtöljer. Så det blev ju hur bra som helst. Sen satt grabbarna och drack öl och hade kul, haha. Jag försökte plugga lite medan jag lyssnade på vad de sa.

Plugg. Del 1 av typ 3-4 till morgondagens lektion i medicinsk terminologi.

Idag har vi tömt bokhyllorna och burit bort dom. Tror även vi packade upp 5 lådor med grejer. Rätt skönt ändå att vi fick så lång tid på oss att flytta. Man behöver inte ta allt på en och samma dag. Nästa lass blir väl att tömma köket på grejer som vi inte behöver just nu. Lite tallrikar, bestick, glas, formar och sånt kan man ju bära bort. Sen ska vi börja sätta upp hyllor, gardiner och sånt där borta, så är det gjort. Rätt gött om man kan bli av med småplocket innan man flyttar. Så det blir väl bra.
Annars har det varit en lugn helg. Jag har passat på att slappa mycket. Veckan var ju så jävla skitstressig för mig, så orkade inget annat.

Veckan som kommer nu lär troligen bli ganska slapp. Imorgon har vi IT hela morgonen och sen medicinsk terminologi på eftermiddagen. Ska passa på att prata med utbildningssamordnaren då om pedagogiskt stöd. På tisdag ska vi egentligen ha kommunikation på morgonen, men vi ska börja 10.45 och sluta 12, så vi kunde ta upp frågor om rapporten vi ska skriva, om vi hade några. Det tänker jag inte gå på. Orka.
På eftermiddagen har vi vårdjuridik, men då ska lärarna gå igenom praktiken och sen ska vi ha fika med tvåorna. Fattar inte varför? Jag vill inte träffa dom? Men det får jag ju gå på ändå.. Så jaja.
Sen på onsdag är vi lediga (äntligen!). Torsdag vet jag inte, men antar att det är en vanlig skoldag med anatomi och medicinsk dokumentation. Sen är vi lediga igen. Blir nog en bra vecka i alla fall. Skönt det!

Jaja, det var väl vad jag hade att säga just nu.

Likes

Comments

Den här dagen har verkligen gått i vågor. Det var rätt ok imorse på väg till skolan. Jag hade med mig mina lappar och läste. Så fort jag kom in i klassrummet kände jag dock hur allt sjönk ner till knäna. Ville mest bara skita i allt och gå. Men jag satte mig ner och så satte det igång. Vi fick våra fallbeskrivningar och lärare sa vilka som skulle "äga" fallet och prata om det. Det var helt tomt i skallen på mig... När vi andra fick chansen att säga nåt kom jag inte på nånting. Jag försökte verkligen men gick inte! Ville mest gråta som en 5-åring. Sen fick jag det fallet jag kände mig mest säker på och det var stroke, där pratade jag ju på och försökte. Hur som, alla kom upp i G-nivå i alla fall. Men varken tiden eller fallen var avklarade så vi fick fortsätta och jag försökte verkligen. Jag drog upp saker från min tid i hemtjänsten som hade med fallen att göra och frågade om det hade nåt med det att göra och varför jag trodde det osv.
Jaja, hur som. Läraren hörde av sig till mig privat sen och sa att jag definitivt kommit upp i G, men ville jag ha chansen att höja betyget på nåt sätt, i och med mina svårigheter? Och då kände jag bara hur luften gick ur mig. Innan dess var jag ändå rätt nöjd, för jag försökte, jag pratade och jag ansträngde mig. Men det räcker liksom aldrig. Och jag är så trött på det. Så trött på att jag måste kämpa dubbelt eller tre gånger så mycket som alla andra. Så trött på att vara fast i en ickefungerande kropp i ett samhälle som stänger ute "onormala" människor.

Dimman låg tungt i Borås, så kyrkogården fick sig ett litet besök på väg till bussen hem.
Kändes som en osynlig blöt filt, så rått, kallt och fuktigt. Mysigt!

Grejen är ju det här med selektiv mutism. Jag svarar i huvudet och försöker få ut det, men munnen vägrar lyda mig. Jag kanske kan svara på 80% av vad det nu är vi ska svara på, men jag kanske får ur mig 20%. Det låser sig och jag är fast. Måste anstränga mig nåt så fruktansvärt för att få ur mig nåt. Inte konstigt att man blir trött efteråt?
Så när jag kom hem grät jag en skvätt. Kände att det var orättvist att jag inte fick ha med mig nåt stöd men också att jag ska behöva göra uppgifter två gånger bara för att få möjlighet att nå upp till samma nivå/betyg som alla andra. Det är inte ok, enligt mig. Jag skrev i alla fall till läraren i anatomi hur det kändes idag och vad det egentligen är som hindrar mig från att delta på lika villkor med de andra.
Jag har inte fått nåt svar än så får väl se. Jag kanske var lite för personlig än vad man ska vara med en lärare, men jag sket i det. Det är inte lätt att förklara hur saker är utan att bli personlig.

Och sen är det Sara igen. Hon har ställt vår fika 5 gånger nu. 5 jävla gånger och ändå var det hon som var mest pushig vad gäller att ses. Blir trött på henne med. Hon ställde in för 5e gången förra veckan för att hon ville gå på after work (datumet för vår fika hade hon själv valt, inte jag) med sina kollegor. Som hon träffar 5 dagar i veckan... Så de är viktigare än din "bästa vän" (som hon påstår att jag är)? Liksom, du träffar dom varje dag men kan inte ta 30 minuter till att säga hej till mig? 12 års vänskap åt helvete. Hon träffar sin syrra varje helg. Kan hon då inte ta en lördag till att säga tjena till mig i 1 timme?
Och sen är hon en sån där social media-junkie. Det föraktar jag lite. Eller ganska mycket faktiskt. Hon går på event hela tiden och lägger upp bilder på alla event. Konstant! Lite som att hon måste visa folk att hon har ett intressant liv. Alltid en selfie också. Man kan inte ens käka en grillad macka utan att hon ska ha bilder på det. Man ba "Asså, jag är hungrig och skiter i dina selfies. Låt mig äta nu!". Känns så själlöst på nåt sätt. Nej, jag är inte heller perfekt eller "sofistikerad", men det här visar bara hur olika vi är. För olika för att det INTE ska avliva vår vänskap helt. Så jag är redo (för andra gången) att säga upp vänskapen totalt. Jag bad min far flyga åt skogen, så jag har inga problem att be henne göra detsamma. Jag värdesätter mina vänskaper högt, men får jag inte nåt tillbaka är jag inte intresserad. Då får det vara.

Så den här dagen har varit lika uppskattad som en oönskad dickpick. Nu ska jag läsa eller nåt istället. Sen ska jag sova bort mitt liv.

Likes

Comments

Åh, tror ni inte jag hade glömt det där jävla EU-toppmötet i morse? Varför, varför, varför vill man störa all trafik i Sveriges näst största stad MITT I VECKAN!? Ni kunde inte ha tagit in på nåt jävla slott nånstans? Kungen har väl massa slott? Nåt kan han väl ge tillbaka till samhället, den snyltande jävla slyngeln. Jaja, jag kom hur som iväg i morse så det var ju inga problem. Men sen när jag skulle hem igen, stod jag och väntade från 10.30 till 11.10 innan det fanns nån buss att kliva på. De skulle gå var 20e minut. Och EU-folket har inte ens anlänt i landet än! Så hur blir det imorgon när jag ska åka hem från skolan? De stänger ju av vägen till och från Landvetter kl 12. Har jag tur kommer jag med nån buss runt 11, för då hinner jag precis missa det där. Men vi får se.

Suttit och gjort "mind maps" eller vad tusan de heter, inför anatomin imorgon.
Det lär ju säkert gå åt skogen...

Jag fick ju träffa min handledare idag! Hon verkar hur snäll och bra som helst. Känns sjukt bra och betryggande! En rund liten kvinna som var väldigt "Ja, men inga problem. Det fixar vi! Bara du mår bra"-aktig. Jag sa direkt att det kan vara bra för henne och hennes kollegor att veta att jag har ADD och autism, så de vet hur jag funkar och vad jag kan ha svårt för. Hon hade ett helt rätt bemötande, hon frågade bara hur hon kunde göra för att underlätta för mig osv. Så jag sa att jag gärna vill få reda på förändringar så snabbt som möjligt, så jag hinner förbereda mig och slipper bli orolig eller få ångest. Och det var inga problem. Hon berättade redan nu att hon kommer vara borta en dag den första veckan och att de två sista veckorna kan bli köriga, för då har de många stafettläkare och så. Så skönt när nån verkligen lyssnar på en och tar till sig det man säger. Så jag känner mig väldigt trygg!

Min kära mor var ju där med och lyckades överraska mig, haha. När jag och handledaren var färdiga, kom min morsa och rörde min arm och jag hoppade till och sa "VEM FAN ÄRE SOM RÖR VID MI.... Jaha, mamma. Hej!". Jag glömde av att hon var där, så jag ville veta vem tusan det var som tallade på mig, hahaha. Tror min handledare blev lite förvirrad, för hon såg frågande ut, haha. Jag försökte bara släta över det och låtsas som ingenting 😉😁
Så smooth är jag i vardagen... Jag som hade gjort ett så bra första intryck.. Jaja, det var bra så länge det varade! Haha.

Ibland kan Dovahkiin vara en gentleman och vänta på att Nova ska äta färdigt,
sen går han och äter upp hennes resten. Ibland är han snäll och väntar. Typ.
Jag får vakta henne ibland, för hon är mesig och han bara kör över henne. Han ska bara
ha och ha och ha hela tiden. Typiskt karlar... 😉

Nåja. Imorgon är det ju som sagt det där med anatomin. Grämer mig fortfarande över lärarens "Det blir så orättvist mot de andra" (förra inlägget). Om det är nåt vi i Sverige är bra på så är det att tjöta om "lika för alla". Vi blandar ihop lika med värde. Att alla har ett värde, ja. Att alla är lika inför lagen, ja. Det är så det borde vara. Men att alla ska ha samma sak eller lika mycket, nej. Det är ju inte ens rättvist? Varför? För att alla är OLIKA och har OLIKA behov samt svårigheter. Om då alla får prick lika, hamnar alltid vissa grupper utanför samhället. Är det rättvist? Självfallet inte. Men ändå tjötar vi om "lika för alla". Sånt bullshit. Vissa människors behov och svårigheter är större än andras och då är det väl bara rätt att de får mer än de utan problem? Det är precis samma med rika och fattiga. Tänk om ALLA var tvungna att betala exakt samma summa i skatt? Säg 8 000 kr. Det hade ju fattiga aldrig haft råd med. Rika däremot, det är ju en piss i havet. Det är ju därför vi har i % istället. Samma procent av ens lön, men helt olika summor. DET är rättvist! Så fattar inte lärarens tankegång här.
Mina klasskamrater kanske kan prestera till 90% utan problem, medan jag kanske kommer upp i 50% utan stöd.
Är det rättvist?
Men om jag fick stöd, kanske jag hade kunnat komma upp i 80-90% = samma nivå. Är det orättvist? Nej!
Ska jag behöva göra fler redovisningar än de andra bara för att jag har diagnoser? Är det rättvist, när jag kanske bara behöver en gång som alla andra, om jag får stöd! Blir sur.

Jaja, ska prata med samordnaren imorgon och ta upp dessa exemplen och se vad hon säger. Ska nog göra samma sak till anatomiläraren och se vad hon säger.

Likes

Comments


Better Blogging Nouw