Det var en evighet sen, men jag minns det som igår. På en plankad buss fick hon tuggummi i sitt hår. Hennes andedräkt luktade cigg och stulen sprit. Jag visste inte vart vi skulle men jag skulle med henne dit. Dit där människor får gråta för mindre än det här. Ljuset i hennes ögon sa att hon alltid varit där. Hon sa "när allting är förlorat, tänk på mig. Kom ihåg denna natten och att jag älskade dig". Hon är flickan på bilden som glömde mig och hon sa "inatt ska jag låtsas att jag älskar dig". Så hon tog min hand i mörkret och viskade allt hon sa, så att ingen skulle se hur vackra vi var.

Ingen fick se hur vackra vi var- Thomas Stenström

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag är helt ensam och springer genom en nedsläckt stad. Det är värt det, du är värd det.

”Han är här.” Det var det som stod i sms:et och det som fick mig att själv börja springa. Att själv lämna festen på ena sidan staden för att få träffa dig. Du vet inte att jag känner så här, inte ens jag vet det. Men jag springer. Flaskorna i väskan skvalpar och klirrar i takt med mina steg. Mitt hjärta slår hårt och snabbt av ansträngning och känslan jag får av att tänka på dig. Du är dit jag är påväg och jag kommer få träffa dig ikväll. Jag kommer få prata med dig, kanske komma på någon uppenbar anledning att få röra vid dig. Jag kanske låtsas att jag inte hör vad du säger så att jag kan lägga min ena hand på din arm och luta mig in mot dig, närmre din mun. Eller så kanske jag skämtsamt klappar dig på benet, en öm klapp där min hand vilar kvar en stund. Du kanske kan visa mig till toan, toan på övervåningen där det inte är kö och när vi är där uppe kanske jag kan komma på något som distraherar dig från det faktum att vi gick upp dit för att jag skulle kissa. Vi kanske kan sitta där uppe och prata, bara du och jag, och vi kanske kan sitta så nära varandra att våra knän snuddar.

Nu hör jag musiken och jag sänker farten. Mitt hjärta slår så hårt och jag tänker på hur filosofiskt det är att mitt hjärta slår för dig. När jag släntrar in på gården är det människor överallt. Alla är glada och jag ser när jag passerar en tjej att killen hon pratar med är mitt du. Min andning är normal igen men pulsen är fortfarande hög, för du är nära. Du är så nära och jag vill att du ska vara närmre. Du vet inte att jag känner så här och det vet egentligen inte jag heller. Det enda jag vet är att jag valde att springa genom en nedsläckt stad ensam för att få träffa dig.

Jag går in till vardagsrummet nu och jag vet att du är där. Jag hörde din röst redan i hallen, din mörka röst som hypnotiserar mig. Jag ser dig, du sitter i en soffa med några andra och pratar. Ni verkar ha kul och när du lutar huvudet bakåt i ett skratt får du syn på mig. Du tittar rakt in i mina ögon och du ler. Du ser glad ut att se mig, ditt leende är stort och genuint. Du nickar mot mig och jag ser på dina läppar att du hälsar, säger hej. Men sedan vänder du tillbaka blicken till dem andra. Du reser dig inte upp för att gå fram och krama mig, för att fråga vad jag gör här eller om jag vill gå ut och röka. Du sitter kvar och skrattar. Du vet inte att jag känner så här och det vet egentligen inte jag heller. Men jag vet att jag sprang ensam genom en nedsläckt stad för att få träffa dig och du sa bara hej.

Likes

Comments

Jag trevar i luften efter hennes hand och vi krokar ihop våra fingrar med varandra när vi springer. Regnet piskar mot min hud på ett sätt som nästan gör ont men vi båda skrattar. Jag drar med henne in i en busskur och hon är vacker. Hennes hår ligger slickad i slingor över hennes huvud, ner mot axlarna och det smink som vi hjälptes åt med i timmar i början av kvällen är nu kladdigt och överallt i ansiktet förutom där det ska vara. Hennes kläder är genomblöta och både kjolen och blusen slingrar sig runt hennes kropp. Men hon är vacker, den vackraste jag vet. Vi är så lyckliga, jag vet att hon är lycklig. Det enda vi kan göra är att skratta och kramas, som vi alltid gör när saker och ting är för bra för att vara sant. Vi kan inte prata, när vi försöker dränks orden av våra skrattsalvor. Inget är roligt, allt är bara för bra. Vi sätter oss båda på bänken i busskuren, med våra bara ben ihoptryckta mot varandra och när vi har slutat skratta ler vi bara. Vi är så lyckliga att inte ens regnet kan förstöra det. Tvärtom, regnet köper oss ännu längre tid med varandra innan vi tvingas skiljas åt och trots att vi inte utnyttjar tiden till att prata om den bästa kvällen i båda våra liv vet vi att vi båda tänker på den. Vi är så lyckliga och regnet gör oss lyckligare.

Likes

Comments

Mina ben värker av kylan. Jag vill gå så mycket snabbare än vad de tillåter mig, snabbt är inte snabbt nog. Jag känner att jag gråter, tårarna värmer upp min frusna kind. Allt beror på dig. Det var du som sa att vi inte skulle säga något till någon. Det var du som föreslog att vi skulle ha filmmaraton ihop, som vi brukade varje jullov. Det var du som föreslog att vi skulle sitta i din säng och se när Kevin slogs mot inbrottstjuvarna på datorskärmen. Det var din hand som letade efter min under filten, dina fingrar som försiktigt strök mot jeanstyget som klädde mina lår. Det var din blick riktad mot mig som fick mig att titta in i dina ögon och det var du som mötte mina läppar i en perfekt kyss. Men det var du som sa att vi inte skulle säga något till någon. Att vi skulle låtsas som att allt var som vanligt fast det inte var det. Det var du som lade dig över mig i sängen, med dina händer över hela mig, på ett sätt som fick mig att känna mig vacker. Det var du som frågade om jag ville och sträckte dig efter kondomen i lådan i ditt nattygsbord. Men det var du som sa att vi inte skulle säga något till någon. Mina ben värker och jag kan inte gå så snabbt som jag vill. Jag gråter. Hur kan man göra så mycket med någon och låtsas som ingenting. Hur kan du krama Andrea på samma sätt som du kramar mig när vi går in genom din dörr. Hur kan du sitta bredvid mig på den sängen, med några utav våra närmsta vänner i samma rum, och prata med mig om en fotbollsmatch utan att titta på mig på samma sätt som du gjorde den kvällen. Jag vill gå snabbare än vad mina ben låter mig, snabbt är inte snabbt nog.


Likes

Comments

Descendenten är ett astrologiskt begrepp som beskriver vad du kan läsa om på denna blogg. Jag skriver om descendenten, hur individen förhåller sig till andra i nära förhållanden. Ascendenten är hur man som person beter sig, de energier du skickar ut medan descendenten beskriver hur man tar åt sig, de energier du tar in.

Du kommer kunna ta del av händelser och tankar i mitt liv. Vad som händer runt mig och det som rör sig i mitt huvud.

Likes

Comments