Återigen e jag tbx på ruta 1. Gråter över samma tjej som jag gjort i flera månader nu, och vill inget annat än att få kontakt med henne igen. Jag gjorde en dum grejj som jag inte gjort på as länge...men fick nån impuls grejj å läste hennes blogg. Där hon skriver att hon träffade dom underbaraste människorna på bup akuten, och jag vet att jag inte är en av dom. Varför e jag så säker på det undrar ni säkert? För jag kände inte igen mig i det hon skrev. Vet ej vad hon syftade på..om det var denna gången hon va inlagd eller alla gångerna?. Jag grät floder...vilket jag inte gjort på ett tag faktiskt. Det är sjukt hur en endaste människa kan förstöra en såhär mycket. Att släppa taget om henne är som typ en cirkel, jag gråter över hne...sen tänker jag på henne, sen tror jag att jag släppt henne men då trillar jag tbx i cirkeln alltså att det går runt hela tiden. Just nu ska jag nog försöka vila(orkar inte sova). Så vi hörs peepz....

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 24 Readers

Likes

Comments

Ni vet den där tjejen jag skrivit om typ 100 ggr på min blogg? Jag har frf känslor för henne, å ni ska veta hur jävla jobbigt det är. Jag tror faktiskt ingen vet hur det känns för mig, att mitt hjärta blev såpass krossat att jag än idag gråter över denna tjej. Vet inte riktigt vad man ska skriva asså, behövde bara få ur mig detta.. och förhoppningsvis ser hon detta å inser nånting, vad som helst. Men framför allt hur jävla krossad hon lämnade mig. Smärtan kommer säkert vara med mig i flera år. Det skulle inte ens förvåna mig. Det har gått flera månader lixom.. fuck dehär.

  • 35 Readers

Likes

Comments

Jag ligger just nu i ”min” säng inne på psyk. Jag var nyss ute å åkte lite bil med mamma för det kan bli ganska ”tråkigt” att bara sitta inne å inte ha nåt att göra. När vi kom tbx såg vi massa polisbilar utanför psyk å det såg ut å vara på min avdelning nånting hade hänt, så vi drog till Ica istället å köpte riskakor. Det är mke mer saker som händer här i Sthlm än i Uppsala, det är ju en nackdel...men en fördel med Sthlm är endå att jag behöver inte stressa med utskrivning osv. Jag har fått två nya mediciner som ska hjälpa med både ångest och sömn, så det är ju bra i guess? Jag har börjat känna nu igen att inget är kul å göra,känner även att jag är rastlös hela tin..jag bara måste hålla på med massa saker, å det tär ju på energin. Finns inte så mke mer å skriva om egentligen..har det väldigt jobbigt för nu har jag fått byta rum osv. Det tar jävligt mke på mina krafter pga att jag inte kan hantera förändringar som andra. Ska iaf göra något nu..vi hörs peepz!

  • 38 Readers

Likes

Comments

Jag har varit ganska inaktiv här på bloggen typ.. anledningen är för att jag är inlagd i Sthlm å ja mår inte alls bra, jag äter nu iaf! Jag motionerar varje dag osv. Det är dock jävligt tufft att jag nu tillslut blev inlagd här i Sthlm. Blev inlagd här för ungefär en vecka sen. Finns inte så mycket mer att säga än att det är helt ok att vara här faktiskt. Att inte behöva känna någon stress över att bli hemskickad osv. Dessutom behöver jag en paus från Uppsala eller egentligen från allt i huvudtaget. Mitt mående är fett ostabilt å just nu mår jag som sämst pga hur min kropp ser ut, speciellt att jag äter asså får sån stor ångest av det. Men jag äter och det är väl det som är huvudsaken? Ska ba vila lite osv nu å ta nån macka snart, men ha det så bra peepz!

  • 62 Readers

Likes

Comments

Igår åkte jag in till barnsjukhuset och fick dropp, sen blev jag transporterad hit till bup akuten. Jag måste dela rum..vilket jag tycker är jobbigt. Anledningen till att ja fick dropp är för att ja svälter mig själv, men jag måste dricka näringsdryck här inne på bup akuten annars blir det dropp igen(vilket inte är skönt). Kommer antagligen bli transporterad till Sthlms psyk, när? Det vet jag inte, men ska ja va inlagd här vill jag faktiskt ha ett eget rum! Får även ångest av att vara här inne för man rör sig typ ingenting, å jag måste göra det. Känner hur jag blir fetare. Finns inget mer å skriva i guess. Hejdå!

  • 83 Readers

Likes

Comments

Tänker inte skriva nåt långt nu för det är inte ens nödvändigt känner jag. Jag har haft depression i flera år men detta med självmordsbenägen kom i mars, det kom som en chock för alla tror jag. Jag har inte sett nån framtid ganska länge nu, allt e lixom svart. Sist jag va inne på psyk märkte jag en sak, jag är inte mig själv? Detta är inte jag! Det va sjukt, lixom va höll ja på med? Nu ryker alla sociala medier (inclusive nouw) så hejdå!

  • 95 Readers

Likes

Comments

Just nu mår jag så sjukt dåligt över min kropp, att jag lät mig själv rasa upp i vikt. Hatar att se mig själv, speciellt i spegeln för där ser jag ingen skillnad, även om vikten är en skillnad. Jag har inte ätit nånting sen förra måndagen och det känns sådär..man är ju hungrig HELA tiden. Men jag vet att om jag forsätter kommer väll iallafall nånting hända med min kropp. Just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till! Jag försöker göra allt möjligt! Jag gör situps varje dag å andra övningar...men ingen skillnad! Vet att kroppen ställer in sig på svält, men det kan den väll inte göra för länge? Behöver bli smal! Alla säger att jag måste äta för det kommer sluta illa om jag forsätter såhär, men helt ärligt orkar jag inte bry mig. Jag vill ju endå dö lixom! Så vad gör det för nåt om jag skulle dö pga detta? Finns inte så mycket mer å säga egentligen, så jag vet inte när jag skriver nästa gång. Men ha det bra peepz!

  • 106 Readers

Likes

Comments

Idag kom den dagen jag fruktat mest, jag fick ett utbrott/panikattack. Jag skulle duscha efter å ha boxat lite i garaget, och då ser jag mig själv i spegeln..började gråta så jävla mycket och jag fick panik. Lixom är det där verkligen jag? Så jävla fet och ful? När jag va klar drog jag på mig pyjamas, men då blev jag så jävla arg å besviken på mig själv, att jag lät mig själv bli såhär pass fet. Jag började gråta och fick panik, jag slängde mobilen i stengolvet och den är pajj nu.. jag satte mig i fosterställning typ och jag grät så jävla mycket. Men nu kommer vi till en sak jag själv inte riktigt förstod, jag skrek nästan när jag sa upprepade gånger ”jag vill inte” och det förstår jag själv inte varför jag sa så. Jag tror det handlade lite om att jag såg mig själv i spegeln, och att jag verkligen inte förstår vem jag är. Mamma kom ju självklart in till badrummet och försökte krama mig och fråga vad som hänt, men jag stängde ner allt runtomkring mig. Jag skrek på mamma oxå...vilket jag aldrig gjort tidigare, jag skrek att hon inte skulle röra mig. Jag förstår själv att jag inte kan vara hemma när jag är såhär pass ”sjuk”, och om jag är en fara för andra då vet jag inte vad som kommer hända. Stockholm är inte ett alternativ för mig kan jag säga direkt. Jag vet att jag egentligen bör vara inlagd pga mina självmordstankar osv, men Sthlms psyk är verkligen inte nånstans jag vill. Vi får se hur det blir med allt, ser dock ingen framtid osv. Jag vill bara sova och aldrig mer vakna. Jag är rädd för mig själv, jag vet inte vad jag är kapabel till att göra lixom! Aja ska bara deppa nu, godnatt folket.

  • 131 Readers

Likes

Comments

Nu skriver jag från mitt hjärta, och jag hoppas att alla bara förstår nu. Jag gråter varje dag, inte pga mitt mående..det är pga henne. Jag får bara en massa flashbacks och det är det som tär på mig mest, jag kan inte sluta gråta ibland för jag bara tänker och tänker på henne. Ingen kan fixa detta förutom hon själv, men jag tror inte hon faktiskt orkar fixa detta. Det har gått ungefär 5/6 månader nu, av full jävla ångest pga henne. Pga alla dessa jävla minnen vi skapade ihop. Helt ärligt så orkar jag inte detta längre, jag ger upp! Detta tär på mig så mycket varje dag! Kan inte lyssna på nån låt längre utan å få flashbacks å börja gråta så jävla mycket..hon fick mig å känna så som jag aldrig känt förr. Och när jag försvinner kommer hon inte ens veta det, vilket jag är glad över. Alla säger bara ”gå vidare”, men det är helt hopplöst! Tro mig jag har försökt, men det finns bara en hon. Och hon är perfekt. Just nu vill jag slänga ur mig så mycket ord, jag vill stå framför henne och skälla ut henne. Men jag skulle aldrig orka det, för min ork har tagit slut totalt. Jag tror faktiskt jag bara ska försöka ta mitt liv tills jag lyckas, sen får alla vila från mig för alltid. Hejdå

  • 148 Readers

Likes

Comments

Som ni ser i rubriken så handlar detta om samma tjej fortfarande, och det tär på mig att veta att du kommer hitta nån annan. Anledningen till att jag aldrig släpper henne, det är väll för att jag nästan inte vill det. Min ork har dock tagit slut, mitt hjärta är så krossat! Har aldrig gråtit över nån i 6 jävla månader!! För det är helt sjukt, att en endaste människa kan krossa en så jävla hårt. Du har fortfarande inte ens sagt förlåt! Du förklarade bara varför du bara drog, men fortfarande inget förlåt?. Är fortfarande så jääävla sur på dig och besviken, att du förändrades så himla mycket. Sist jag blev inskriven trodde jag väll att det va ödet att vi blev inlagda samtidigt igen, men det var det väll inte... frågan är varför? Varför gjorde du som du gjorde? Aa visst du mådde dåligt, men det ger dig fortfarande inte rätten till att du gjorde som du gjorde! Å herregud vad gör jag? Varför skriver jag detta som att det är till henne?. Men ni alla som läser detta, ni borde ju inse hur jävla förkrossad jag är. Och att detta hänger ganska mycket i mitt mående faktiskt. Säger förlåt även till alla mina "vänner", att ni får se mig må såhär dåligt dagligen. Förlåt!

  • 153 Readers

Likes

Comments