"Fy fan! Du är inte ett dugg bättre än mina jävla ex!"

Det tog inte ens två månader innan jag första gången såg de där vackra ögonen bli svarta som natten.
Jag minns inte hur det startade, jag minns nästan inte hur något bråk startat då det oftast handlade om bagateller. Jag minns bara att vi låg i sängen och pratade om något och plötsligt ställde han sig upp, fly förbannad.
Jag minns hur förvånad jag blev. Jag minns att jag försökte förklara för honom att det inte fanns nåt att bli arg för. Jag minns att han blev argare av det. Han skrek att jag inte var bättre än någon av hans ex. Jag var precis lika som dom! Jag ställde mig också upp och fortsatte konversationen. Där stod vi mitt emot varandra, mitt i natten och hade en hetsig diskussion. Där stod vi mitt emot varandra och jag mötte hans svarta blick samtidigt som han tar sats och spottar.
Jag känner hans saliv i hela ansiktet - i ögonen, på kinderna, i pannan, på läpparna. Jag torkar ansiktet med handflatan och skrikande frågar jag om han är sjuk i huvudet. Jag skriker "vem fan spottar någon annan i ansiktet!?"
Han spottar igen.
Jag torkar.
Han spottar igen.
Jag gråter och torkar igen.
Jag minns inte hur många gånger han spottade mig i ansiktet just den kvällen, men jag har hållit räkningen och totalt under alla månader hann han med att göra det 11 gånger.

Jag blev förtvivlad, ledsen och rädd. Jag bad honom upprepade gånger att gå. Han vägrade.
Jag la mig i sängen igen och vände min rygg mot honom. Jag låg där tyst. Hörde hur han stampade ut i hallen. Kände hur en sko träffade mig med rejäl kraft rakt i ryggen.
Jag låg kvar, tyst och stilla och hoppades att han skulle gå snart.

Han gick inte utan fortsätta skrika och bråka. Tillslut ställde jag mig upp, gråtandes och tog min telefon och mitt i natten ringde jag en av mina bästa vänner och gråtande bad henne komma och köra ut denna dåre ur min lägenhet.
Först när hon kommer och ber honom gå lämnar han min lägenhet..
Han skulle aldrig få komma in igen lovade jag mig själv...

Likes

Comments

"Jag vill inte att det bara ska vara en sommarflört. Du gör något med mitt hjärta som jag aldrig känt förut."

Sommaren 2014 träffades vi första gången. Jag sommarjobbade på hans jobb och direkt jag såg honom tänkte jag "honom vill jag veta mer om".
Det var något med hans sätt att föra sig och prata på som gjorde mig nyfiken. Han var social, trevlig, omtänksam och rolig på ett sätt olikt andra jag tidigare mött.
Han skulle gå på semester precis när jag började och jag minns att jag kollade i pärmen med scheman när vi skulle jobba ihop nästa gång. Det var nästan så jag räknade ner dagarna.

Vi började prata lite löst på jobbet om vardagliga saker. Ni vet "var är du ifrån?" "Var har du jobbat förut?" Osv.
Jag skulle vilja påstå att vi klickade direkt. Han fick det att pirra i kroppen på mig ganska omgående och han gav komplimanger och lyssnade när jag pratade - Han fick mig att känna mig intressant och fin.

Vi träffades privat första gången ett par veckor efter att vi börjat jobba ihop. Jag minns att vi låg utanför hans mammas lägenhet och solade och pratade i flera timmar. Det var så enkelt att öppna upp sig för honom att jag blev förvånad. Vi hade båda kommit ur förhållanden ganska nyligen, vi hade två barn sedan tidigare båda två och vi verkade ha rätt lika syn på relationer, träning, arbete och livet i allmänhet.

Jag minns att jag tänkte att detta var en perfekt sommarflört för att komma över mitt ex.
Innan jag visste ordet av så dejtade vi. Vi solade, käkade, fiskade, tränade, såg på film, skrattade och pratade.
Varje dag med denna fantastiska kille var en ren fröjd.

Det tog dock inte lång tid innan folk i min närhet hörde av sig med varningar angående denna kille. "Han är inte bra!" "Han ligger med allt som rör sig." "Han är jävligt svartsjuk." "Han har inte varit snäll mot sina tidigare flickvänner."
Jag skakade av mig alla dessa varningar ganska fort med tanken att alla förtjänar en andra chans - alla kan ändra på sig. Han hade inte visat några tendenser alls till att vara den där manipulativa skitstöveln folk beskrev...jag tänkte ge honom en chans....

Likes

Comments