Vi kan väl säga 32 år nu även om det är ca 2 veckor kvar och tar emot?
Skämt och sido, var tog tiden vägen.

Idag mår jag sådär. Jag har upptäckt att depressionen fått någon form av mönster.
Jag mår som sämst på morgnarna och fram emot eftermiddagen. Så pass det blir totalförändring. Jag har extrem ångest och ser ofta inte någon mening med livet, gråter och tycker verkligen det är för jobbigt att hantera. Jag påverkas även fysiskt på så vis att jag är EXTREMT trött och dåsig, får migränanfall nästan alla veckans dagar vilket även medför extra trötthet och illamående.
Jag saknar aptit och blir därav tom i magen och "darrig".

Just nu lever jag på att sova, vila, äta och träna.
När dagens ångest lägger sig fram mot eftermiddagen orkar jag äta för att sedan roa barnen och träna fysiskt.
Jag somnar sedan lätt på kvällen för att sova lite dåligt med flera uppvak och extrema drömmar. Mycket våldsamma och händelserika drömmar.

Alla dessa besvär måste medicineras. Och det känns bara som att det blir mer och mer. Jag avskydde det till en början men jag måste verkligen ta mig ur detta och orka ta tag i mysteriet att hitta orsaken till alla dessa både, psykiska och fysiska besvär. Jag ser besvären som symtom på något jag måste lösa med hjälp av vården.

Vissa av mina utskrivna läkemedel vågar jag inte ens testa. Exempelvis har jag en medicin mot illamående som jag bör ta tillsammans med migränmedicinen, men det stod på bipacksedeln att en vanlig biverkning är depression. Jag vägrar bli sämre så jag mår heller illa.

Förutom detta har jag alltså antidepressivt som tas dagligen. Den dagliga dosen skall dessutom höjas nästa vecka. Jag har medicin mot magkatarr dom ofta uppkommer vid medicinering. Jag äter medicin mot migrän i stort sätt varje morgon. När migränen lägger sig här jag spänt mig så mycket att jag fått spänningshuvudvärk och behöver ofta Alvedon. Jag blev idag  dessutom uppringd av läkaren då mitt blodtryck ännu är för högt. Ännu ett läkemedel att börja ta dagligen.
Läkaren bad mig även komma och lämna mycket fler prover. Jag blir varken förvånad eller brydd. Känns inte längre som att jag är mig själv. Kanske måste jag acceptera att jag verkligen är SJUK?!

Att vara deprimerad är det svåraste jag varit med om. Ibland känns det som jag måste hittat på allt. Att det liksom inte ärriktigt.
Något jag konstaterat är det tar en enorm tid. Vi ska hitta rätt mediciner vilket tar fleeeeera månader, jag går även kontinuerligt hos psykolog. Tanken är som tidigare nämnt även att jag ska en psykiatrisk utredning samt påbörja kbt. Väntar dock dessa remissvar som verkar ta en evig tid
.

Stackars alla sjuka. stackars alla som måste kämpa med att må så fruktansvärt dåligt men VILJA ha hjälp men att det tar en evighet innan den ens startar. När den startar vet man även att en lång tid av utväg väntar. Att det är såhär idag TROTS att 46% av Sveriges sjukskrivna är sjukskrivna just för psykisk ohälsa.
VI MÅSTE BRYTA DETTA NU. SAMHÄLLET BEHÖVER FÖRÄNDRAS.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Tänkte uppdatera lite angående min kära hälsa.
Denna vecka har vart OKEJ. Med okej menar jag bättre än veckan innan. Nu när Lars är föräldraledig och jag sjukskriven så kan jag helhjärtat lyssna på min kropp.
Veckan har gått ut på vila, fortsatt medicinering och uppföljning samt TRÄNING och mera träning. Om ni visste vad fysisk aktivitet faktiskt gör med både kropp och själ? ♡

Idag har barnen vart lediga hela dagen och familjen har tillbringat tiden på gymmet där de små fick hoppa studsmatta och träna med oss samt på bowlingbanan med min syster och hennes familj.
Fantastisk dag med andra ord.

En dag i taget....

Likes

Comments

Läkarbesöket gick bra. En omtänksam äldre man lyssnade på mina oklara symtom.
Vi uteslöt dock inte fysisk sjukdom då mitt blodtryck ännu är för högt. Om ni tidigare läst min blogg så har jag skrivit om mitt höga blodtryck under min graviditet.
Prover togs blanda annat på sköldkörteln då symtom på depression är liknande som vid sköldkörtelproblem.

Hur som helst fick jag diagnosen; Depression.
Sjukdomsförlopp; Allt mer stegrande och panikartad ångest följt av täta migränattacker, nedstämdhet och koncentrationssvårigheter.
Funktionsnedsättning;
Högt blodtryck, nedstämd, orolig. Psykologkontakt och medicinering påbörjat.
Åtgärder
Vila, psykolog, medicinering, KBT och fysisk aktivitet.

I detta nuet känns det konstigt, omtumlande  och lite läskigt. Men samtidigt känner jag en lättnad. Nu har jag kommit till startfältet av mitt nya liv. Även om resan här ifrån blir lång och något krävande så kommer jag äntligen få hjälp.
Jag längtar efter mig själv ♡

Ps. Oändlig kärlek till familj och fästman. Ni gör allt lättare ♡

En fantastisk teckning från min gulliga sexåring ♡

Likes

Comments

Just nu i skrivandets stund ligger jag i min soffa. Jag varvar tiden med att blunda 5 minuter och lyssna på ljudbok/kolla på bilder eller skriva lite i mitt block. Jag matar Charlie, går på toa eller försöker äta i mellan.
När jag ansträngt mig i ca 5-10 minuter så orkar jag inte mer. Då försämras min syn skarpt, jag får extrem bultande huvudvärk och jag märker hur jag fastnar i annat än vad jag egentligen gör.
Koncentrationsförmågan är låg.

Idag väntar mitt läkarbesök. Ett besök jag är livrädd för och som ger mig enorm ångest.
Tänk om han inte tror mig? Tänk om läkaren säger att det kan vara såhär ibland och att det är en omställning att få barn?
Då dör jag.

Detta är ingen fas. Mitt liv har förändrats till något min kropp inte klarar av att hantera utan hjälp.

Känslan när jag satt hos psykologen och bröt ihop och sa "Jag kan inte vara hemma och ta hand om Charlie själv. Lars kan inte jobba" är obeskrivlig.
När dom orden kom ur min mun förstod jag hur illa det var. Jag kände samtidigt hur hjärtat slog allt hårdare och hur det stack i ben och armar.
Psykologen bad mig direkt ta kontakt med läkare och vägledde mig hur jag ska gå tillväga.

Idag känner jag mig bara svag och värdelös.

#aldrigensam #psykiskohälsa

Likes

Comments

Tillbakablick

Jag startar dagen med tandläkarbesök och andra vardagliga rutiner. Tiden flyter på som vanligt.

Jag har de senaste dagarna känt mig lite nedstämd. Det är en känsla jag känner igen. När jag uppmärksammat den känslan i flera dagar i radringer det en klocka i mitt huvud. Det är alltså inte bara PMS eller vanlig stress som påverkat mina tankebanor utan nu har jag en "mörk period" igen.
'Fan, jag har varken tid, lust eller anledning att må dåligt igen'.

Jag bestämmer mig för att kontakta psykolog så jag kan få hjälp och bli bra igen. Helst igår skulle jag gått och pratat ur mig alla känslor och mirakulöst blivit glad och pigg igen.

Jag har kontaktat psykolog många gånger av samma anledning men ofta hinner jag, av mig själv bli bra igen och avbokar då besöken. Ibland avbokar jag inte ens eftersom jag skämsmycket över att jag inte längre vill gå.

Efter vi varit hos tandläkaren, jag, min sexåring och bebis kommer vi hem. Klockan var någon stans runt lunch och dagen fortsatte MEN jag vet inte hur.

Jag minns att jag stoppat en falska vatten i micron för att göra mat till Charlie. Jag minns att synfälten i båda ögonen blev mindre.
Just då tänkte jag åter igen "fan, jag har varken tid, lust eller anledning att bli såhär blind igen".

Ibland har detta just hänt nämligen även om det gått både år och månader mellan incidenterna.
Först blir synfältet påverkat på så vis att det kommer vågor från ytterkanterna av synfältet och letar sig in. Jag upplever i samband med detta en direkt syn nedsättning. Det eskalerar sedan så att nästintill hela synfälten översvämmas av vågor, blixtar och cirklar som gör att jag inte kan se något speciellt. Jag kan använda ögonen men inte specifikt veta vad jag ser. Jag kan se vissa versaler men så fort jag sett en lite snabbt så försvinner den igen.

När man får sånt är det väldigt svårt att kontakta omvärlden eftersom man inte kan skriva eller läsa. Jag inte se personen jag vill ringa eller ens få upp min pinkod på mobilen.
Första gången detta hände trodde jag verkligen jag skulle dö. Att jag fått en stroke eller allvarligt ögonfel och aldrig få synen tillbaka.
Nästa gång det hände vart jag inte lika rädd. Jag visste att det skulle gå över av sig själv.

Den här gången det skett, alltså den dagen vi varit hos tandläkaren så vart jag som tidigare nämnt arg snarare än orolig. Den här gången blev även huvudet påverkat. Jag visste plötsligt inte vart jag var och kunde heller inte skilja på om jag var vaken eller drömde.
Jag gick i cirklar i mitt hem tills jag hörde micron plinga. Jag öppnar luckan för att komma på att vattnet måste koka vid det laget eftersom jag stoppade in flaskan och helt glömde stänga av micron i tid.

När jag öppnar luckan inser jag att jag inte ens stoppat in någon flaska utan bara startat micron.

Jag blir rädd och kan ännu inte se eller förstå om det är dag eller natt, om jag drömmer eller hur man kollar vad klockan är.
Jag vet att man kan kolla det i köket men inte HUR man gör.

När Lars snart kommer hem från sitt arbete så sitter jag och svettas med hög puls och känslan av att svimma.

När han tar fram min mobil står det om hjärnblödning på displayen.
Jag har fått synen tillbaka och hunnit googlat hjärnblödning utan att jag roligt minns. Just då, var allt panik och som i en dröm.

Dagen efter ringer jag läkaren och säger att jag är lite nedstämd och att jag har problem med synen.
Jag får komma dit och blir remitterad till ögonmottagningen där dem inte hittar något avvikande.

Jag har slutat träffat folk. Jag är så trött på dagarna att det jag orkar är min familj och att promenera eller träna.

Cirka en vecka efter drömincidenten händer det något annat.
Jag känner att jag håller på att svimma och måste lägga mig ner.  Jag vill kräkas men måste hyperventilera. Svetten RINNER på hela kroppen och det gör fruktansvärt ont i hjärtat.
Nu får jag verkligen hjärnblödning. Nu dör jag..

En nästa gång kan jag i samband med att ångesten kommer kännahur det börjar sticka i benen, hjärtat rusar iväg och en en enorm klump i halsen kväver mig.
Jag dör igen.

Panikångest.
Ångestattacker.
NU HAR JAG TALAT MED PSYKOLOG.

Jag har tidigare haft två stycken riktiga ångestattacker. Den första när jag var tonåring och min farmor gick bort och den andra flera år senare när jag separerat efter att ha blivit misshandlad av min dåvarande man.
Dom attackerna förstod jag. Jag klev ledsen och fick ingen hejd på det. Jag hyperventilerade och blev yr. En skillnad var också, att då hade jag en anledning att ta på.

Ångest och panik.
Jag har för FÖRSTA gången i mitt liv fattat att jag har extrem ångest och att jag dessutom haft det i HELA mitt liv.

Nu, när jag är stressad och livrädd ska jag börja min resa ut ur det här.
Något jag för ett par veckor sedan inte trodde fanns men som funnits i snart 32 år.


#aldrigensam #psykiskohälsa #deppression #utbränd

Likes

Comments

Måndag och ledig tid med lillfisen efter en rolig men intensiv helg.

Han kör något sovmaraton idag så att jag kan städa bort helgen. Perfekt samarbete 👌

Allt från vika tvätthögar till torka köksluckor står på schemat.
Hade planerat in ett gymbesök på förmiddagen idag men konstaterade snabbt att jag får lika mycket motion av att ta mig genom röran här hemma 😂

Likes

Comments

På riktigt. Tanken har slagit mig fler gånger under denna lilla människas uppväxt! Även om jag lyckats hämtat andan mellan varven så att en eventuell affär inte varit aktuell fullt ut.

Hur som helst så befinner sig just nu min 7 (snart 8 åriga) tjej i något slags "bryta sig loss beteende"! Hon är stor och vuxen och kan bestämma allt själv tydligen.
Humöret skall vi inte tala om, vilket blir en rejäl konsekvens när vi vuxna måste tala om att hon inte alls kan bestämma vissa saker själv.
Ordförrådet är även det ett litet mysterium när hon blir arg. För det blir hon, fruktansvärt arg, fruktansvärt fort. Den smarta, omtänksamma lilla prinsessan förvandlas  till ett litet monster som skulle behöva tvätta munnen med tvål rätt ofta nu för tiden.

Hon kastar saker och slåss, blir otrevlig och tycker OERHÖRT synd om sig själv.

Även om jag är konsekvent och att vi tillsammans har satt upp regler och just konsekvenser så skiter hon fullständigt i dem i stridens hetta. Det jag påminner mig om vilken fantastisk förälder jag är.. Nä, det är då jag får lust att sälja barnet och flytta till andra sidan jorden ett tag med bara sig själv och sju flaskor vin som sällskap..

Jag vet att det är en period (annars dör jag) och jag vet hur jag ska bete mig mot den lilla ligisten men ibland funkar inte tänket.

Just nu befinner jag mig i "skrik och var arg du men då tänker jag inte lyssna på dig stadiet" och hon i "jag bryr mig ändå inte i vad du säger stadiet".

Okej. Vi avrundar här och uppdaterar om någon månad..
Tills dess ber jag mest om nåd!!
Peace ♡

Likes

Comments

I november är det dags för vigsel och namngivelsecermeni. Som vi längtar och planerar.

Checklistan börjar bli klar och nerverna smyga sig på.

Min klänning och dess historia!
En sådan resa.

När L friade för över ett år sedansa jag "Jag kommer bara välja nån enkel klänning, hur svårt kan det va?"

Hmm. Fick nog bita mig i tungan många gånger
Jag letade och letade och letade och letade. Om jag skulle fått betalt för tiden jag lagt ned skulle jag vara förmögen just nu.

Hur som helst hittade jag DEN. Den med spets, ärmar och snörning i ryggen.

Till detta hör att jag köpte den oprövad eftersom graviditeten var ett faktum.
Den beställdes efter måtten jag hade innan vilket såklart peppar min träningsingstingt ännu mer.

Jag har fortfarande ännu inte vågat testa eftersom den är i stlk 36 men med knytning som tidigare nämnts så skulle något kilo extra inte påverka..

Haha... Undrar när jag vågar 😨😍😘😅

Likes

Comments

Målet uppnått.

Igår var det 5 veckor och 4 dagar sedan C föddes. Så lång tid tog det alltså för mig att nå mitt första motionsmål som var att promenera 20 mil.
Det känns så fantastiskt!

Strumporna 😅

Så här ser kroppen ut nu mera! På god väg till ursprung.

Jag tog mig en löptur för en vecka sedan vilken även den gick över förväntan.
Lite mer än 3 km i lugn takt.
JAG ORKADE OCH JAG HÖLL 😉
Jag drog såklart på mig en liten förkylning så har hållt mig till promenader sedan dess. Men inom ett par dagar är det dags igen!

Nästa mål är 10 stycken löprundor. Alltså 9 kvar 👌

Likes

Comments

Jaha. Nu går man här liksom... En månad efter ungen tittade ut!
Börjar se min partner utifrån en brunstig kos synvinkel.
Kroppen känns ju återhämtad och jag ser på honom med kisande ögonen nerifrån och upp.
Jag tror att jag skulle vilja sätta på honom faktiskt.

Går sedan in i badrummet och upptäcker min sexiga outfit.

Öppen amningsklädsel och uppknäppta jeans. Ömmande bröstvårtor och lite halvskabbigt hår. Varför dissa det liksom?
😂
Jaja.

Likes

Comments