View tracker

Vet inte riktigt vad jag ska göra, skriva eller säga. Så extremt mycket som går runt i mitt huvud. Är bara säker på en sak, det enda jag vill är att kunna få ut samma glädje som jag hade innan av min fritid, av mitt liv i princip. Jo, självklart känner jag mig glad och normal liksom men inte som förut. Jag fick nyligen höra av min barndomsvän som är en av de personerna utanför min familj som känner mig bäst. Han sa, "du är inte längre som förr. Förr va du den som spred energi hela tiden, du var glad och liksom en helt annan person." 

Det fick mig sålkart att tänka till. Bara under det senaste halvåret har jag vart med om saker och gått igenom saker som jag inte gjort på flera år innan. Det senaste halvåret har i princip varit en berg och dalbana som nästan alltid åkt neråt för mig. Skador, press från skolan och föräldrarna, problem med jobbet, problem med kosten, just nu är det i princip problem med varenda sak jag gör eftersom det ena påverkar det andra. 

Men jag vet inte, helt ärligt så vet jag inte, jag vet inte hur jag ska göra, vad jag ska göra eller när jag ska göra. Frågar någon mig vad som är felet svarar jag inget. Jag vill inte att folk ska veta vad som händer för då kanske dem tkr jag är dålig eller på något vis mesig men jag är som jag är. Jag kan än idag inte fatta vad som är fel på mig men men...


J

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

​Tillbaka igen, bara för å tydliggöra så skriver jag saker här som bara dyker upp i mitt huvud eller saker som jag tänkt på. 


Igår när har var i gymmet efter jobbet mellan 16-18 så körde jag lite på löpbanan, jag tkr det känns skönt att kunna löpa lite lätt men sen gick jag in till gymmet. Så fort jag kom in i gymmet kände jag att motivationen inte låg på topp. Jag körde de flesta övningarna på mitt rehabprogram för som de flesta vet har jag skadat högra knät. Ledband och möjligtvis främre korsbandet. Så när jag är inne i gymmet är jag även helt ensam och det är ganska skönt faktiskt. då kände jag ialf att jag för en gång skull kunde vara mig själv och släppa ut allt eftersom ingen ändå skulle dyka upp visste jag att jag skulle vara ensam. Det blev ett gympass där jag till slut inte orkar mer efter att jag kört rehaben och lite överkropp. Jag lägger mig på mattan och ska köra mage men då tar det slut för mig. Jag det mig själv i spegeln och bara skriker av sorg, jag skriker och ropar så att jag börjar gråta. Till slut gav jag upp. Jag kunde inte hålla allt inom mig som den jag är. Folk förstår inte vad det betyder för mig, alltså jag kan ständigt få såna här flashbacks då jag allvarligt talat kmr ihåg en massa saker som hänt och som fortfarande är. Jag försöker hålla mig normal och känslokall men ibland så bara ställer jag mig upp, går till närmaste toa eller någon annan stans och bara sitter där och tänker av sorg. Jag önskar det vore lite enklare, att allt inte skulle vara så orättvist och svårt. Det kanske låter dumt elr fjolligt men glöm inte att ingen vet vad del andre har gått igenom och hur den andre känner, därför är det olika för alla.

Likes

Comments

View tracker

Som rubriken säger, efter studenten. Jag tog studenten förra veckan. Studentdagenvvar bättre än förväntat. Jag trodde mest att jag skulle vara ledsen över allt osv men den blev bra. Alla blommor man fick under ankomsten. Jag vet inte hur många men det blev så mycket så att jag fick ont i ryggen. I stunden som de hängde på blommorna så tänkte jag, "hur många av dessa bryr sig egentligen om att jag tar studenten idag eller är dem bara här för att mina föräldrar är här. I den stunden blev jag stum och ledsen faktiskt. Jag stodhhelt stum och tittade fram samtidigt som fotona knäpptes. Efter ett tag insåg jag att jag måste spela med och försöka hålla humöret på rätt ställe. Men jaja, som sagt, skolan är slut och jag känner mig så jävla osäker i livet. Jag har sagt till folk att jag med stor chans ska plugga till hösten men on jag ska vara helt ärlig så önskar jag art jag hade kunnat gjort som jag själv velat. då hade jag jobbat ett år, satsat på HP och samtidigt försökt hitta något som verkligen passar mig. Mina föräldrar har liksom sagt set till varenda en de har mött att deras son ska bli vörsta professorn och plugga och bli läkare eller advokat eller vad det nu är.


Jaja, nu skrev jag lite om de tankar som kom upp i huvet. För att också nämna, så har jag skadat knät. Så ska tydligen gå runt med en ortos runt benet i ett par veckor. Det suger som fan eftersom man precis var på topp och hade sitt livs form typ sen åker man på en skada som man gjort hundra jävla gånger den här säsongen. Så lite ledsen kan man väl säga att man är.

Likes

Comments

Kvällens känslor är inte bra. Ungefär likadana som de senaste veckorna, kanske månaderna. Det är så mycket som händer just nu, så extremt många tankar som går i huvudet på mig. Ibland vill jag bara lämna allt. Allt jag har och bara fly från verkligheten på något sätt. Ibland vill jag kommer till och med tankar om att fly verkligheten och aldrig komma tillbaka. Jag är väl medveten om hur jag är som person. Jag är en stark individ som klarar mig mycket på egen hand och är medveten om min omkrets och vad som händer. Det jag även är medveten om och som hela tiden får mig och vara uppe på nätterna och bara ligga och va extremt jävla ledsen och nere i mig själv, är hur mitt liv är format och ser ut. Jag ska vara ärlig och säga att jag är tacksam över att jag inte behöver uppleva krig eller fly mitt land eller vad det nu än kan vara för situation men det jag är mindre tacksam över är det som ständigt får mig att må dåligt. All press, krav, mål satta av andra som sätts upp på mig, en framtid styrd av andra, framtid bestämd via andras åsikter och beslut. Det finns oerhört mycket som verkligen kan få mig att brista ut en natt och ligga vaken en bra stund. Jag vet fortfarande ön idag inte vad jag ska göra. Det går  liksom inte. Folk kan titta på mig och tänka, fyfan han e stark, han e bra, han e duktig men ingen ser insidan av en. En brinnande mörk låga som har brunnit i ett tag nu.


Det jag vill få med innan jag avslutar är att under all denna svåra tid som troligtvis kommer att fortsätta så finns det en sak som jag alltid har älskat att göra och som alltid fått mig att må bra och glömma bort allt, ni vet när man bara kan koppla bort allt och komma in i en helt ny värld där man bara njuter och vill vara kvar för alltid. Jag har allt att tacka till FOTBOLLEN!

Likes

Comments

Jag måste faktiskt säga att jag lider med alla kvinnor. De kvinnor som utsätts olika sorts påhopp som kränker deras kropp och deras personlighet lider jag tyvärr med. Jag läser om alla kvinnor som har blivit utsatta i köln och i stockholm och jag kan verkligen inte förstå mig på hur en människa kan ta steget och ta på någon annans kropp när den personen inte vill det. Som man kan det vara svårt att sätta sig in i en kvinnas sits och förstå sig på hur kvinnor dagligen utsätts för dessa hemska saker och jag försöker verkligen känna sympati med er kvinnor men eftersom jag som man, nästan aldrig kommer gå igenom det ni går är det svårt att se att det kommer att hända. Häromdagen jobbade jag på resturangen och ser hur en av killarna på grabbbordet försöker ta på en av mina kollegors rumpa men lyckas inte och jag ser på han med förskräckta ögon men sen fortsatte jag jobba men tanken satt kvar hela tiden. Hur vågar han som man ta initativet och nedvärdera en kvinnas kropp bara för att hon är kvinna. Som sagt jag är besviken på hur samhället ser ut och att kvinnor tjänare 89% av männens lön är också ganska sjukt. Sverige som är ett av de mest jämnställda länder och sen hör man detta. Jag tror att många män saknar respekt och kunskap. Man gör inte så mot en annan människa. Varken om man är på festival eller hemmafest. Man gör inte så bara för att man är man och hon är kvinna. För mig visar det brist på respekt och kunskap. Som sagt jag lider med er kvinnor och jag vill inte att min 10åriga syster ska växa upp bland män som saknar respekt och kunskap. 


Många människor har svårt att inse verkligheten. Att det verkligen finns brister i samhället och att vi måste ta tag i dessa problem. Nästa gång du ser något så våga säg emot, stå upp för vad som är rätt. Det kan var i klassrummet, på jobbet, på en fest eller hemma. VÅGA STÅ UPP FÖR VAD SOM ÄR RÄTT!

Likes

Comments