​För ett tag sen pratade jag med en kompis på telefon. Det är en av de som jag kanske inte pratar med allra mest men hon är ändå en varm och älskad kompis. "tänk att du hittat yogan" utbrast hon med en mystisk röst. Hur är det att yoga? Blir man så där gosigt avslappnad och fast i nuet?

När många hör att man börjat yoga så får man nästan samma mottagande som att man vore nyfrälst och hade hittat Gud. Det kristna är jag uppvuxen med så det känns lixom som en naturlig del i livet. Lika självklart som att man blir hungrig. Eller som att man borstar tänderna.  Yogan kom in som en återhämtning under min utmattning och heltidssjukskrivning. Då, när inget riktigt ville hjälpa den sönderstressade kroppen som började jag med yogan. Först ur en fysisk synvinkel som så många andra. För grejen med utmattning är att man får fysiska symptom även om det är stress som är huvudorsaken. Och för att komma till rätta med utmattning så måste man jobba med både ock. Både själen och kroppen.

Det jag först märkte med yogan är att jag var stel som en pinne. Och hade sjukt dålig balans. Trots att yogaläraren tog det mycket lugnt så var det svårt att hänga med. Det gällde att vara totalt fokuserad på vad jag gjorde för minsta lilla som jag tänkte på nåt annat så tappade jag balansen och höll på att ramla. Och det tog inte många gånger förrän kroppen började ge med sig. Jag blev lite mjukare. Blev lite smidigare. Kunde nå nån millimeter längre ner mot golvet. Började komma ihåg ordningen på de olika rörelserna. Och jag fick andningen att funka. Avslappningen var total. Och utan att på nåt sätt krångla till det. Jag hade bara börjat lära mig att slappna av och kroppen mådde bra.

Sen ett tag är jag konvalecent. Ett trasigt knä sätter stopp för den fysiska delen av yogan. Men yogan är fantastisk på det sättet att den kan man fortsätta med ändå. För här i väst börjar vi ofta yoga från fel håll. Vi börjar med den fysiska delen. Men yogan handlar även om olika livsregler, som att inte ljuga, stjäla,inte skada någon, att inte vara girig, att vara nöjd med det man har,, att studera sitt eget jag att man ska ha hjärtat på rätta stället osv.   Och om detta finns det hur mycket litteratur som helst att grotta ner sig i och läsa. Vilket passar bra när man inte kan vara fysisk som man vill. Sen ska man ju praktisera det i verkliga livet också.

Sen tror jag att man hittar sig själv och sitt eget i yogan. Det finns de som bara går omkring i yogakläder, dricker the och äter rawfood. Och det finns de som bara ser yogan som ett fysiskt träningspass. Jag ligger nog nånstans mitt emellan. Jag kommer inte bli vegan. Jag kommer inte sluta dricka kaffe eller sluta med choklad. Jag tror att måtta, balans och det svenska lagom är en bra måttstock för mig. Och att det blir ett uppehåll med den fysiska yogan just nu ser jag inte som något stort avbrott, eftersom jag har tänkt ha yogan levande precis som att jag borstar tänderna. 

I vårt sönderstressade, alltid uppkopplade 24/7 liv behöver vi alla återhämtning. Alla som käckt ropar att näedå, de är nog starkare än vi tror kan jag säga att kroppen har sina begränsningar. Hjärnan också. Det är lixom ett samspel och när det blir stopp så blir det stopp. Att man alltid blir rastlös när det råkar bli en lucka i kalendern är inte ett bra tecken. VI behöver alla återhämtning. Tystnad och lugn behöver inte vara otäckt. Prova Finn din egen väg <3



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments