Mindfulness. Svaret från Maria kommer blixtsnabbt. Jag har nyss beklagat mig över att jag håller på att missa sommaren. Hela hösten och vintern har jag förbannat mörkret, kylan och snön. Jag har visualiserat sommaren. Solen, ljumma vindar, mysiga sommarkvällar med kaffe på balkongen, strandhäng, myggbett och solfräknar.  Nu har mer än halva juni gått och jag har fått ett bryskt uppvaknande och insett att sommardagarna formligen glider iväg mellan fingrarna och dag efter dag går och jag har inte ens hunnit börja njuta.

Jamen ..fortsätter Maria. Ditt schema är ju rätt späckat. Du ska vara överallt, hjälpa alla, finnas till för alla. Har du alla dina sinnen påkopplade? Hör du att fåglarna sjunger? Känner du att det blåser genom håret? Jo, det gör jag. Plågsamt påmind om att liljekonvaljerna och syrenerna blommat ut.  Maria ÄR mindfulness. Hon tar in blommor varje dag och luktar på dem. På riktigt. Sluter ögonen och låter hela kroppen uppfyllas av blomdoft.  Hon går promenader efter regnet och insuper allt det gröna som blivit ännu grönare. Maria är i nuet.. Jag försökte vara mindful i vintras. Jag gick barfota på den kalla ekparketten och vattnade orkidéerna.  Jag tänkte att det kommer bli skönt till sommaren, när ekgolvet inte ärt så herrans kallt.  Nu är golvet varmt och skönt. Orkidéerna slokar för nu får de inte ens vatten. Borta är varandet i det berömda nuet.

Så jag kör igång en deg. Det brukar vara en ingång till avslappning. Balkongkaffe. Det blåser stormvindar ute. Det är förvånansvärt varmt . Jag repar några kvistar från rosmarinplantan och tänker att det här blir nog gott bröd. Tar av mig barfota och tar en promenad runt på ekgolvet. Snart är det midsommar. Kvällarna är ljusa. Det kommer vara sommar ett bra tag till.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag ringde bästa kompisen. Det var ett tag sen. Det var skönt att få prata en stund och uppdatera varann.
Jag: heeeeeeejjjj!
Han: shitt va du skriker mig i örat!
Jag:sorry men jag blev bara så glad!
Han: vad pysslar du med så?
Jag:jo jag har kommit igång med träningen efter vinterns skov. Det går riktigt bra nu. Jag har ju tappat så mycket och vill ju inte vara en slöhög.
Han: nä verkligen inte. Nu får du skärpa dig. Shape up!

Det kan tyckas hårt. Men han har ju som alltid rätt. Jag har tappat. Han vet hur tränad jag var. Förr. Så jag kände mig extra peppad när jag checkade in på gymmet. Hjärnan sa ja men kroppen sa nej. Lät hjärnan vinna. Pressade lite extra. 50 minuter. Riktigt riktigt bra 50 minuter.
Lång duch efteråt. Pappa björnen säger att man duschar för att bli ren, inte för att det är skönt. Så då stod jag 10 minuter till. Jag hade ju redan trotsat honom med att dra i mig en nutrilett innan passet (vilket han hatar) men jag kände att det är målet som räknas och idag var det att inte träna på tom mage.
Jag har gått från fitnessbrutta till soffliggare. Nu är jag på väg tillbaka. Lite längre pass varje gång, några fler repetioner, lite mer svett. Glädjen över att kunna pressa sig lite mer är fantastisk, känslan att orka springa fler kilometer är underbar. Det är så jävla skönt att vara på väg tillbaka.
  • 518 Readers

Likes

Comments