Det är nyårsafton. Micke och jag har fixat det sista. Vi har handlat maten som ska serveras i kväll och vi har städat. Nånstans börjar mat och sovklockan göra sig påmind om att lunchen har passerat för ett tag sen och vi har fortfarande inte ätit. Jag har inte hunnit tänka på lunch, jag har tänkt på annat. Jag har precis slutat fundera på en krönika som jag läst i Expressen. Isabelle Ståhl hade skrivit en krönika om feminism( tror jag) och om Beyonce. Beyonce är ju gudinnan personifierad. Inte bara vacker så att man tappar hakan utan också en artist som inte vandrar i skandal efter skandal. Tydligen är hon provocerande genom att hon INTE knarkar, INTE är otrogen, INTE åker in och ut på rehab, INTE gråter och slåss utan sjunger sina vackraste sånger om maken, älskar sitt barn ovillkorligt och lägger ut sina bakverk på Instagram.  Jämförelsen kommer då med Britney Spears. Kvinnan som rakade av sig håret, fick ett mentalt sammanbrott, förlorade sina barn och har haltat fram i livet. Isabelle Ståhl känner sig inte stärkt utav människor som lyckats utan vill lära sig mer om att överleva. 

Bilden på Britney när hon drämmer sin handväska mot en paparazzifotograf kablades ut över hela världen.. Kan vi glömma hennes blick,  fylld av ångest ? Inte långt senare var hon omyndigförklarad och inlåst på psyket långt ifrån sina barn. Britney har all min respekt. Hon lyckades ta sig upp. Ta revanch. Vinna tillbaka sina barn och få fart på sin karriär. Men varför är det så fascinerande med skandaler? Varför har människor ett sådant behov av att vältra sig i andras olycka? Är det så att vi känner oss lite bättre själva då? När andra mår sämre? 

Så Beyonce kommer att vara min gudinna. Vacker som en vårmorgon och med en röst som klingar som kristall.  En fin fru. Som älskar sitt barn och som instagrammar familjemyset. För  2014  ska inte handla om att överleva, utan om att leva. I min värld är det inte fel att må bra och känna att man har det underbart i sin vardag. Det behöver man inte vara superstjärna för att kunna göra. 

Vi ska göra lunch nu. Hemgjorda köttbullar och stuvade makaroner. Vi ska börja fixa med kvällens middag och hinna njuta av att vi har det nystädat och fint. Det är årets sista dag. Nu är 2013 snart slut. Ha en fin nyårsafton och ett bra 2014.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Vi försöker göra något bra av vårt hem. Brantens är ett bra ställe att bo på. Men det har sina begränsningar. Med sina inte fullt 100 kvadrat inomhus och sin pyttelilla balkong så är det inte mycket yta att spela på. Källargränd var mycket större., men där kände jag mig inte hemma på många år utan det var mer ett ställe där man typ bodde, åt och sov. Brantens är mysigt. Eller var mysigt och har potential att bli. 

Vi försöker skapa ett hem Micke och jag. Det har alltid varit fint här, jag säger inte annat. Men lilla dottern har tyckt att det varit kliniskt och kalt och som plockat ur ett inredningsmagasin. Hon tycker att vi måste stöka till det lite så det syns att det är någon som bor här. Och nu försöker jag och Micke att skapa det där mysiga hemmet som alla drömmer om. Problem nummer ett är den begränsade ytan. Men med stora planer åkte vi igår till Sundsvall för att besöka IKEA. Ett sängbord behövdes, och ett soffbord som var mindre än det vi har. Två bokhyllor och så lite tavellister och så lite av det och det och det... Bilen smockfull på vägen hem. Vi ringde in Mickes pappa som fick komma och hjälpa oss montera allt. Och sen var det bara att börja möblera om. Flytta möbler hit och dit. Montera ner TV.n Och så gärna få upp den igen på det nya stället. Flytta tavlor. Dra om sladdar. Koppla in bio-systemet. Sladdar,. sladdar , sladdar. Och kartonger. Möbler blev överflödiga ( lika bra det för de var trasiga och rangliga). Damm yrde. Julgranen stod kraftigt i vägen. Och allt detta julpynt! Jag blir galen av julpynt. Julen är över och jag kan knappt bärga mig innan jag fått ut allt. Förrådet är fullt till bristningsgränsen och min drömresa nummer ett är inte längre Italien utan en resa till soptippen för att slänga allt som jag stör mig på. 

Just nu är det kaos både här och där. Men det kommer bli jättefint. Det är lite av en flerstegs-raket det här med att flytta om. Nytt kommer in, gammalt ska ut, städa, fixa och sen är det bra. I morgon är det nyår. Vi kommer inte få fint förrän efter helgen kanske. Men det får väl va så då. Under tiden får jag väl gå och drömma om Feng Shui och göra småresor till återvinningen.

Likes

Comments

Det är inte många dar kvar av 2013. Ett år som jag såg fram emot. 2012 var ett år kantat av oro och ångest; sjukdom, elände och ond bråd död. Jag satte personbästa i att gå på begravningar. Var det inte familjemedlemmar som lämnade jorden så var det mina vänninor. Garderoben gick genomgående i svart och det matchade hela min livssituation. När vintern kom var det en vargavinter utan dess like. Pappa Björn hämtade mig var och varannan helg. Jag fick inte vara ensam. I paradiset fanns ett rum som stod öppet. Jag vaknade tidigt av att han eldade i kakelugnen. Vi drack kaffe i soffan och pratade och jag grät. Vi gick långa promenader runt sjön i djupsnö och iskyla. Frisk luft var bra och jag skulle ha varje chans till solljus. Fiskleveroljan blev ett stadigt inslag och när jag förbannade snömängden och mörkret sa han lugnt att det här var bara bra för nu kunde det ju bara bli bättre.
Så 2013 kom. Som jag väntat på ett nytt år. Full med förhoppningar om en nystsrt. Den 3.e januari somnade lilla vän in. Åren av kamp mot cancern var över. Den fantastiska mamman och underbara och kloka väninnan tog en plats på bänken i himlen och här nere på jorden började det nya året på samma sätt som det gamla slutat, på en bänk i kyrkan med ännu ett avsked.
Våren kom. Jag vet inte om jag kan beskriva känslan. Takdroppet och tussilago gjorde mig lyckligt rusig. Värmen kom. Flyttlasset till Brantens hade gått några månader tidigare. Så fort det fanns tid över satt jag på bslkongen och lapade sol. Sommaren kom. Den bästa på många, många år. Det var varmt på riktigt! Första semestern sen 2008. Det blev otaliga resor till stranden, det blev varma kvällar när vi satt på uteserveringar, det blev morgonsmoothie på balkongen när solens första strålar började värma upp en ny dag. Och en dag så kom insikten över mig att nu har jag nog faktiskt landat sen ett bra tag tillbaka.
Jag har ofta fått höra att allt händer av en anledning. Universum är alltid som det ska. Jag förstår inte det. Men som jag sagt förr, universum är för stort och min hjärna är för liten. Vad var meningen? Vad skulle jag lära av allt det svåra? Det enda jag vet är att om man ligger på botten av helvetet och vänder sig på rygg så ser man himlen.
Nu är det bara nån enstaka dag kvar av 2013. Och nu när jag summerar så är det faktiskt det bästa året på mycket länge. Jag har verkligen allt jag kan önska mig. Jag är optomalt frisk, jag har en cool familj och fantastiska vänner. Tre poäng av tre möjliga.
Om några dagar är det den 3.e januari och ett år sen lilla vän lämnade jorden. Det gör fortfarande ont. Jag kan inte beskriva hur mycket jag fortfarande saknar henne och vilket tomrum hon lämnat efter sig. Men i stället för att sörja ska jag i stället tänka på vilken förmån det var att få ha henne i mitt liv den tid vi faktiskt fick.
Och nu är det dags för 2014. Jag ser fram emot ett nytt år. Jag väntar på att ljuset ska komma tillbaka, på takdropp, tussilago och varma sommarkvällar. Och kanske knäcker jag gåtan med att allt händer av en anledning. Man brukar ju komma på svaret i efterhand.

Likes

Comments

Idag är det dagen efter. Det är lugn och frid på Brantens. Inte ett endaste uns av stress. Än i allafall. Lång sovmorgon blev det idag och det behövdes. Efter två dagars roddande i köket, ett släktkalas och en julklappsutdelning så var det inte konstigt att man var helt slut. Grabbarna har däremot slagit nya rekord. Den stora som annars gärna sover länge klev upp i ottan för att testa nya TV-spelet. Den lilla som annars går upp innan tuppen tog en så lång sovmorgon att Micke blev orolig och vi smög in å kollade om han levde. 

Det blev en bra jul. Och uppenbarligen hade jag varit snäll för det blev julklappar till mig med. Ett jättevackert armband, underbart doftande krämer, en rosa morgonrock och doftljus. Vad mer kan en kvinna önska? Absolut ingenting :)

Likes

Comments

Dan före dopparedan brukar vara hektisk i de allra flesta hem. Först jobb å så handla lite. Jag och resten av Hudiksvall samtidigt. Å så hem. Micke hade börjat med revbensspjällen. När de var klara var det dags för Jansson, å risgrynsgröten som skulle kokas och och en polkagris-cheesecake skulle snos ihop och in i frysen. Micke däckade på sängen och frågade med sin allra snällaste röst om det där med julefriden. Efter klockan 20 tror jag att julefriden infinner sig svarade jag. Nu har vi griljerat skinkan och gjort skagenröra. Lägenheten är städad och julklapparna ligger fint under granen. Klockan är 19.15. och 45 minuter kvar tills friden ska komma. Det låter förfärligt idylliskt. Men grabbarna har gått i pyjamas hela dagen och varit ovänner om surfplatta/TV-spel i vanlig ordning. De har nöd-städat sitt rum under hot om indragna julklappar. Vi ska försöka avsluta kvällen med lite glögg och filmen "The nightmare before christmas". Vi kör Svensson-varianten med uppesittar kväll. Och trots att jag lovat julefrid så vet jag att jag i huvudet kommer tänka på kläderna som ska strykas och vörtbrödet som ska tas upp ur frysen. Jaja. Först en kaffe så jag inte somnar efter introt på filmen.

Likes

Comments

För en tid sen somnade farmor Nora in i en vördnadsfull ålder av närmare 85 år. Som alltid när någon somnar in och lämnar jorden så lämnar personen ett tomrum och en sorg efter sig. Ju närmre man står personen som inte längre finns ju större sorg och saknad. Farmor Nora hade levt sitt liv så som hon hade önskat om man bortser från de sjukdomar hon drabbades av på slutet. Vi samlades i hennes hem i Njutånger samma kväll som hon lämnat jorden. Och trots att alla samlades där för att stötta varann i sorgen så blev det inte en tung och sorglig stund utan mer en stund där alla som annars är spridna över landet satt ner och åt pizza och pratade om Nora och vilken enastående kvinna hon varit.  Någon vecka senare var det dags för begravning. Det var fredag den 6.e december och den värsta snöstormen på många år blåste runt i Hudiksvall. Med risk för eget liv tog vi oss till kyrkan. Där inne var det varmt och skönt och ett fint avsked. Senare när vi samlades för middag tog stormen nya krafter och jag kom på mig själv med att titta ut genom fönstret och tänka att jamen visst, ska man ändå ta farväl så varför inte göra de ordentligt så att man blir ihågkommen till tidernas ände. 

Idag är det fjärde advent och ännu en stormvarning. Den tredje bara under december. Det är inte snö utan regn som faller utanför fönstret. Igår var det vintersolståndet, årets absolut mörkaste dag. Den firade vi hos vänner som anordnade glöggfest. Det är dan före dan före dopparedan och en dag fylld till bredden med måsten. Tvättstugan bokad, mat skall inhandlas, mat skall lagas, det ska städas. Men innan dess ska jag sätta mig vid köksbordet och tända sista ljuset i adventsljusstaken och dricka dagen första kopp kaffe. Och nu mina vänner så går vi mot ljusare tider. Välkommen våren, skynda dig att komma!

Likes

Comments

Egentligen så borde jag läsa psykologi. Jag har flera kapitel att läsa och dessutom borde jag gå igenom alla tidigare föreläsningar. Men det gör jag inte. När jag studerar så hittar jag annat läsbart i långa rader. På sidan av mina psykologistudier läser jag två romaner varav den ena är så sorglig och hemsk att tårarna rinner och jag har svårt att släppa den. Micke pratar med kompisen Nicklas och säger att han fattar inte varför man ska läsa böcker som får en att gråta. Nicklas kontrar med att det bara är så med tjejer. Dom grinar när de läser böcker eller ser barn födas på TV eller på bröllop. 

För närvarande så är det inte sorgliga böcker som upptar all min tid. Nu är det kokböcker och bakböcker. Familjen Bolldén-Forslin-Olsson är nämligen ansvariga för julaftonens efterrätt.

Jag: Jag undrar om jag ska göra en semifreddo till efterrätt. En med apelsin som är himla god. Vad tror du om det?

Micke: Vaddå, ska du inte göra den där frysta cheesecaken med polkagrisar? Jag har för mig att du lovat att göra den för si så där ett halvår sen eller nåt. 

Jag: Har jag? Hmm. Ja då får jag väl kanske göra den då. Men det finns så många roliga desserter som man skulle kunna prova...

Micke : Eller så kör vi safe å gör en Ris ala Malta. Alla gillar, inget krångel...

Jag: Näeee......

Så nu ligger jag och läser den ena kokboken efter den andra och googlar recept för glatta livet. Jag känner mig så husmoderlig att jag till och med provar att göra en grönsakssoppa från den berömda grunden ( jag som annars brukar rekommendera nödlösningar såsom soppa på burk). Micke ligger utslagen efter ett fasansfullt tandläkarbesök och han är glad att det är soppa till middag för han kan bara inta sådant som man kan äta med sugrör. Vi hoppas nu att julefriden infinner sig, att soppan blir bra, att tandvärken är för evigt bortblåst och att jag vinner eftrerrätts-striden.

Likes

Comments

Jag fattar inte vad det är för fel på helgerna. De går ju så vansinnigt fort. Vad har jag gjort den här helgen? Typ ingenting. Ändå har tiden rusat förbi snabbare än finalen i ett 100-meters lopp. I fredags var vi ändå rätt effektiva, vi fick upp julgranen ( efter barnens tjat ) och så bakade vi två plåtar pepparkakor. 

Listan med allt som måste göras växer sig lång.  Inte en enda punkt är avprickad heller. I morgon är det ännu en arbetsvecka och en vecka kvar till jul. Jag har dessutom en man som är ur funktion.  I går var det firmafest/julparty/julbord med hans jobb. Ni vet att combon tandvärk och tandläkarskräck inte är nåt vidare. Nu har han toppat det med tandvärk och baksmälla. Kan inte rekommendera det till någon. På tisdag ska han äntligen till tandläkaren och vi ser slutet på en tid av konstanta plågor. Så om tandläkare Gun-Irene Lång fixar Micke så kommer jag att stå i tacksamhetsskuld till henne. För resten av livet. 

Likes

Comments

I den här familjen pratar vi mycket. Jag pratar mycket och länge och fort om jag får chansen. Alla gillar att diskutera, stora som små. Just nu är det Micke som står i centrum. Han har A) jättetandvärk och B) fett sjuk jäkla mastig tandläkarskräck. Just den här kombon är mindre lyckad. 

Micke: Vet du att jag har fruktansvärd tandvärk.

Jag: Japp. Tur du har tid hos tandläkaren idag.

Micke: Jag kommer antagligen att dö.

Jag: Nädå. 

Micke: Jodå. Särskilt om det blir rotfyllning. Har du gjort det nån gång?

Jag: Nix. Men du har gjort det hur många gånger?

Micke: Ingen aning. Fler än jag minns.

Jag: Jamen du ser. Och du har överlevt!

Micke: Knappt. Jag har dött en smula varje gång. Jag säger det till syrran varje gång hon säger att det gör ont att föda barn att prova att rotfylla en inflammerad tand så kommer du att få uppleva vad smärta är på riktigt.

Jag: Hmm. Jag har gjort kejsarsnitt utan bedövning.. Det är smärta det.

Micke: Jag upprepar. Rotfyllning. I inflammerad tand.

Jag: Okej. Jag ger upp.

Själv försökte jag mig på gymmet idag. Muskler och leder svider och bränner fortfarande som tusen eldar och vulkaner. Jag vet att jag måste ta tag i träningen om jag nån gång ska bli bra. Mina tidigare tvåtimmars-pass känns långt borta när jag får kapitulera efter 30 minuter. Har förstått att det är baby-steps som gäller. Och jag ska inte gnälla för jag har inte tandvärk och ska inte rotfylla en inflamerad tand. Då finns det hopp för mig med andra ord :)

Likes

Comments

Julen närmar sig. På Brantens julpysslar Micke med grabbarna. Han ställer upp och monterar pepparkakshus så att boysen ska kunna dekorera trots att halsflussen plågar orken ur honom. Han är en pärla våran Micke helt klart. Jag är fortfarande klen jag också. Det var 16 minusgrader i här i morse så det var helt okej att ligga kvar i sängen och lyssna på julmusik.

I vilket fall. det där med pepparkakshus. Det finns hur många fina som helst. Eller vad sägs om det här drömhuset? Skapat av kryddburken.se

Vackert, eller hur? Drömmen......

Verklighetens pepparkakshus. Barnens satte dit allt det finaste som de kunde hitta. Snöflingor, guldkulor, julgranar och mashmallows :) Nu ska det få en hedersplats i köket :)

Likes

Comments