Varje morgon när jag dricker första koppen kaffe så läser jag dödsannonserna i tidningen. Jag måste kolla om jag är med eller om man kilat vidare. Det kan ju vara så att man fastnar mellan världarna som Terry Evans brukar säga. Å då är man ju kvar här nere fastän man är död. Jag var inte med bland dem som man sörjer och saknar idag heller så då är jag fortfarande i livet. 

Idag skulle jorden gå under igen. Jag satt i bilen på väg till jobbet och lyssnade på radion och fick det beskrivet för mig hur jorden skulle träffas av en jättemeteorit eller nån annan form av rymdsten som skulle krossa jorden på samma sätt som miljoner och åter miljoner ton sprängämnen.  Just nu tycker jag att datumen för jordens undergång avlöser varann. Senast var det väl de där Mayaindianerna som förutspått att slutet var nära. Kanske man bara skulle ta och landa i vad Bibeln säger, " Om framtiden vet vi inget", Svårare än så är det inte. Jag hade inte min dödsannons i tidningen och jorden gick inte under den här gången heller. Skönt faktiskt.

Det är ju så att hur man än vrider och vänder på saken så är man ju glad att man finns. För när jag bläddrade bland dödsannonserna igår så fanns en bekant till mig med. En läkare som jag träffat många gånger. Jag visste inte om att hon var sjuk. Än mindre visste jag om att hon bodde i samma stad som jag, hon jobbad inte här på orten. Återigen förundrades man av livets bräcklighet. Utanför köksfönstret började myllret, jäktet och springet. Allt fortsätter som vanligt. Fast det är ju inte som vanligt. Och kommer ju aldrig mer att bli.

Så just därför så klagade jag inte på att det var dåligt plogat och slirigt när jag körde barnen till skolan. Det gjorde inget att tanten framför mig i kassakön plockade fram alla sina rabattkuponger varav hälften inte gällde och det tog en evinnerlig tid för hon kunde inte med att använda betalkortet. Just idag så bara andades jag lugnt. För jag kände att jag hade ingen brådska. Just idag så sket jag i att laga mat och vi var spontana och åt ute. För att jag orkade inte laga mat och vi tog den enkla utvägen. Och igår så gick jag och grabbarna och såg en skitbra hockeymatch fastän det var mitt i veckan och det blev lite sent i säng. För att vi ville och för att vi kunde. För vi lever. Och vi ska göra det som får oss att må bra (inom rimliga gränser naturligtvis).

Dagens änglakort blev "Tvillingsjäl" och "Kurser och föredrag". Tvillingsjälskortet beskriver att en tvillingsjäl är en kärlekspartner, men att man ofta inte inkarnerar samtidigt. I stället får jag guidning från andra sidan på alla områden i livet, inklusive kärlek till en själsfrände. Kurser och föredrag beskrivs att för att finna mitt bästa jag så ska jag antingen tala inför folk och själv utbilda, eller så ska jag gå på föreläsningar och kurser för att utvecklas vidare.  Jo jag vet. Just nu utbildnings-knarkar jag och sitter och läser på högskolornas hemsidor och drömmer om olika utbildningar jag vill gå. Om jag skulle gå allt jag skulle vilja så är jag utexaminerad och klar lagom till pensionen. 

I morgon är det fredag, dagen de allra flesta svenskar längtar efter. Även jag för en gångs skull. Det har varit en intensiv vecka och nästa vecka blir ännu intensivare. Det blir skönt med lite ledigt mitt i. Godnatt världen, nu loggar jag ut. 

 

 

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Så. Vad är meningen med livet? En del säger att livet går ut på att söka kunskap. Om det stämmer, varför klär sig kloka människor så illa?

Somliga säger att livet inte har nån mening, det bara är... Jösses vad djupt...

Sedan finns det de som som menar att vi bara är här för att bilda familj. När allt kommer omkring ligger vårt desperata behov av att fortplanta oss i våra gener.Det skulle i så fall betyda att hela vår existens styrs av våra primitiva sexuella behov. Visst, en långhelg, men hela vår existens? Skulle inte tro det.

Vill du höra en hemlighet? Allt det här är helkorkat.

Det enda tema som klingar genom alla dessa teorier om livet är kärleken. Kärlek , i all dess bräcklighet, är den enda mäktiga och bestående kraft som ger verklig mening åt vårt dagliga liv.

Jag pratar inte om romantiskt puss och kram även om det också är rätt häftigt.

Det är ett välkänt faktum att ett brustet hjärta gör ondare än citron i ett litet skärsår.

Den kärlek jag pratar om är elden som brinner i oss alla, den inre värme som hindrar våra själar från att frysa i förtvivlan om vintern. Det är kärleken till själva livet. 

Det är rösten som säger "hylla livet, skapa!" Den ger dig lust och får dig att frstå att vissa saker här i livet är värda att dö för, men ännu fler är värda att leva för.

Vi inspireras att möta varje ögonblick på samma sätt som vi möter en gammal vän på flygplatsen, att fånga möjligheten och glädjas åt att vi finns till.

Kärleken till livet får oss att vilja hjälpa andra bara för att det känns bra. Vi vet alla hur underbart det är att kunna vara ett stöd för familjen och vännerna ( det finns dock gränser) .

Men hur bra det än låter och hur sant det än är att man ska leva livet som man vill så väller ändå invecklade frågor fram.  Närmare bestämt: Hur kommer det sig att just du är här? Vad är det som just du älskar?

Folk som inte ställer sig såna frågor går oundvikligt genom livet och undrar var festen är. De känner sig ofta övergivna. Sanningen är att vi ofta är så fokuserade på vad vi gör att vi bara går dit näsan pekar. 

Men vad håller vi egentligen på med? Vår tid är full av störande moment, omöjliga tidsramar och jobbiga prioriteringar.

Gränsen mellan natt och dag suddas ut. Vi dras ner i en lavin av rädsla och begär och slungas ut i en kapplöpning som vi aldrig kan vinna. 

Vi springer och kutar och jäktar för att komma till en perfekt punkt i livet, men sen då? Det är som när man kört hela vägen till affären, kliver ur bilen, och sedan inte kommer ihåg vad man skulle ha.

Så många av oss börjar drömma om ett underbart och fritt liv men det är långt  ifrån där vi hamnar.

Sorgligt nog upptäcker vi inte detta förrän på slutet. när det är försent. Det går inte att börja om från början.

// Meningen med livet

 

 

 

Likes

Comments

Det är onsdag morgon. Ledig dag. På programmet står ett samtal med min hus-präst och lunch med allra bästa C. Nu är det två veckor sen vi sågs senast och då börjar det genast kännas tomt och lite tråkigt. Det händer hela tiden massvis med saker i både mitt och hennes liv så vi hart inga problem att fördriva tiden när vi ses. Oftast pratar vi bort timmarna. Kompis-Anders är på väg på utbildning och ska ut å köra bil. När jag klev ut i morse kom det både regn och snö. Instinktivt kände jag att jag var tvungen å ringa och säga åt han att köra lugnt.. Vi samtalade en stund och hans omtanke fick mig återigen att brista i gråt. Han avslutade med att säga att du vet väl vart du kan ringa, även om det är mitt i natten? Jo, jag vet... Det var samma igår när jag pratade med en annan vän som sa att jag står här på samma plats oavsett vad som händer.. Jag vet att jag borde säga det oftare än jag gör, men jag är så glad över er alla, ingen nämnd, ingen glömd.

Hit längtar jag som en dåre. Ja, dels till sommaren då. Men detta är Hölick, en riktig pärla i Hudiksvall. Hudik är en underbar sommarstad och de fina stränderna och havet som omger staden är verkligen som taget direkt från paradiset. I somras satt jag vid stranden i Hölick och solen värmde och det var så underbart att det stockade sig i hjärtat. Det var inte många fina dagar förra sommaren. Men de som var bär man med sig i minnet och i drömmarna om kommande sommar.

 

Alla gillar vi olika saker. När jag pratade med min datorkunniga vän så förklarade han hur skönt han tyckte att bo lite avsides, lugnt och tryggt för familjen.  Min Marie är galet förtjust i vinter och julen. Utan sina fjäll och skidåkningen så skulle hon nog inte vara en lika lycklig människa. Själv så kan jag inte leva utan sjö, strand och hav. När jag varit som mest stressad så har jag legat vid Norrdellens strand eller vid havet. Jag tycker inte alls att det stör när måsarna lever rövare, det är ren njutning. Bruset från havet, solen som glittrar som diamanter i vattenytan..Där hittar jag min avslappning.

 

 

http://veteranhenning.blogspot.com

Man ska leva idag och njuta av allt som livet har att erbjuda. Även när det är onsdag. Eller måndag med för den delen. Om man bara lever för fredag kväll, lördag och halva söndag så hoppar man ju faktiskt över mer än halva livet. Det är ett fruktansvärt slöseri med dagar. Jag är ingen superexpert på att befinna mig i nuet alla gånger heller och Anders och hans fru Karin tittar ibland storögt på mig och utbrister att hur tänkte du nu? Varför oroar du dig för saker som ligger så långt i framtiden? Det är nog så med oss människor titt som tätt. Vi behöver nog bli lite bättre på att stanna upp och tänka lite som Nalle Puh,: Vilken underbart regnig och dimmig torsdag vi har, undrar just vad den har att erbjuda? 

 

Familjeregler. Hjälp varann. var tacksam, känn att du är älskad, betala med kramar, prova något nytt, var lycklig, visa medkänsla, dröm stort, visa respekt och skratta ofta. Enkelt egentligen. Det finns inget recept på lycka. Men det ligger ett ansvar hos oss var och en att ta till vara på livet och de möjligheter som vi har. Vi väljer hur vi ser på saker, hur vi tacklar svårigheter och utmaningar. Om glaset är halvfullt eller halvtomt. Jag är ingen expert på detta. Fråga mina nära. Men jag försöker. Och de gånger som jag misslyckas så har jag mina brutalt ärliga vänner som upplyser mig om att jag är helt ute och cyklar. Ta tillvara på era dagar. Livet är en gåva som vi inte ska ta för givet. Har du berättat för de du älskar hur mycket de betyder för dig? Om inte så gör det.  Det viktigaste i livet, kärlek och omtanke är faktiskt alldeles gratis.

Likes

Comments

The darkness creeps closer

It feels like a long time before morning dawns again

I can hardly wait

until the light slowly seep in through my window

I am home but it feels like I am in a different place.

I am looking for something that reminds me

Of the life I used to have

Somewhere within reach

is everything i could ever wish for

When I hold out my hand

I catch the world in my arms

I am not afraid

of what the future has to offer

But i wish that I could get a glimpse

of what´s waiting around the corner

 

 

 

 

 

Likes

Comments

Dag nummer två i sjukstugan. Nu har även dottern kapitulerat och stannar hemma. Feber på 38.6 kan däcka även den envisaste av tonårstjejer. Lilla sonen känns lite piggare däremot. Han var vaken när jag kom hem efter att ha skjutsat storebror till skolan. Bordtennisrack och boll i högsta hugg. Han skulle prova å slå världsrekord. Vet du mamma utbrister han, att om man skär av när man slår bollen så här, då åker den in under trappan och kommer ut av sig själv!!  No shit Sherlock. Träna på skruv du.  Nu har vi bollar över hela lägenheten. Precis som vanligt då med andra ord. 

Det var en fin dag i går. Plusgrader och sol. Blå himmel. Det droppade från taket. Jag läste lite på Gröna Systrars facebooksida och drömde mig bort. Jag har turen att ha både balkong och uteplats till min lägenhet. Tidigare år har jag inte haft tid att engagera mig nåt större. Idrott och resor tog överhanden från början, sedan sjukdom , elände och död. I år ska jag nog satsa lite på att fixa till det ute. Jag har beställt en fin sommar med sol och värme. I år ska jag dessutom ha semester. Det är 4 år sen sist. Jag har en bild i huvudet av att jag ska sitta där ute med thekoppen på kvällen och bara njuta av lugnet. Har ni Facebook så kika in på systrarnas sida och få lite inspiration.

https://www.facebook.com/groups/117119198304216/?fref=åts

 

En bekant till mig har börjat med Yoga. Inte för att han varit sjuk eller utbränd eller så vilket brukar vara en vanlig orsak till att man känner att det är dags att varva ner. Han har i stället varit så smart och tänkt att det här ska jag göra i förebyggande syfte. För att se till att inte bli sjuk. I det samhälle vi lever i idag så är det jobb, jobb och jobb. Kraven på att prestera mer och mer på mindre och mindre tid märks på hur vi mår. Vi är ständigt tillgängliga via våra smarta telefoner. Datorn har vi med oss i väskan så att vi kan kolla av mailen. Vi har barn som behöver oss på samma sätt som tidigare. Men vi har en skola som ställer större och större krav på både elever och deras föräldrar. Barnen har fritidsintressen. Och det är bra att föräldrarna har egentid, man behöver få gå och ta en fika med sina vänner och gå och träna. Men är det konstigt att kropp och själ till sist sparkar bakut? För när huvudet hela tiden tänker " lite till kan du" så pressar man kroppen sakta sakta. Man märker det inte själv förrän man pressat så långt att det tar stopp. Jag erkänner att jag har supersvårt att varva ner. Meditationen jag provat här hemma har inte funkat. Men jag ska nog ge det där med Yoga en chans. Och tänk om alla kunde tänka som min bekant. Att nu tar jag tag i det här innan det blir ett problem. Respekt.

 

I bland träffas jag och mina vänner. Vi sätter oss på ett Café och tittar på folk och dricker en kopp kaffe. Det är lätt att få en bild av hur människor är som person bara av att flyktigt studera dem när de susar in och beställer en Latte. Jag har en väninna som till sist tog bort Facebook för hon klarade inte av att läsa alla käcka statusuppdateringar om surdegsbak, lyckade barnkalas och mysmiddagar med älsklingar. Det är ganska lätt att tro att andras liv är enkla och okomplicerade och att ens eget liv är det enda som suger med missade tvättider, barn som bara äter snabbmakaroner och en man som är trött när han kommer hem från jobbet.  Men ingen glider igenom livet på en räkmacka. Livet är inte rättvist dock. Vissa får mer och vissa mindre. Men när muren verkar omänskligt hög så tänk på att det är i sprickan i muren som ljuset sipprar in. 

 

Snart är det februari. Våren kommer närmre och närmre.  Det var fortfarande ljust när jag hämtade på skolan igår. Det går åt rätt håll. Idag ska vi fortsätta att kurera oss från feber och förkylningar. Alla barnen äter numera Möllers Tran, en fiskleverolja så jag hoppas att den hjälper till lite på vägen. Den är full med D-vitamin vilket är bra efter den solfattiga sommaren och den mörka vintern. Och om lilla sonen är feberfri mitt på dan så ska vi åka och införskaffa en matta till hallen så att vi inte får grus i hela lägenheten.Vi försöker se det stora i det lilla och njuta allt vi kan trots att förutsättningarna inte är de roligaste när snor och feber härjar runt i familjen. Ha det gott alla hälsar vi på Källargränd. 

 

 

Likes

Comments

Lilla sonen hasade sig sakta nedför trappan. Mamma, jag mår inte bra mumlade han efter att han knökat ner sig i soffan mellan filtar och kuddar. Feberblanka ögon och röda kinder. Somna om då, viskade jag och gick för att väcka storebror.

I bilen på väg till skolan undrade stora sonen hur det skulle bli nu då, när lillebror blivit sjuk. Kan han verkligen bli med på bio och hockey som vi planerat i veckan. Nä, det kunde bli att brorsan fick stanna hemma. För att ställa in roligheterna det fanns inte med på kartan. Ja, han kan ju inte bli med ut å grilla på lördag om han fortfarande är sjuk, då blir han ju aldrig frisk tyckte stora sonen. 

Sjukdomar kommer aldrig lägligt. Idag hade jag en lista full med saker som jag skulle fixa på jobbet. Telefonsamtal som skulle ringas, anmälningar till utbildningar som skulle göras. När lilla sonen kom ner och var sjuk så kände jag näe, inte nu. Snälla inte nu. Det blir lixom aldrig som man tänkt. Men så passerade den tanken snabbt förbi. Nu är han sjuk. Det finns inget mirakelpiller att ge honom så att han blir frisk. Jag har ingen som kan rycka in. Det är bara att gilla läget. Han är mitt barn och hans bästa måste naturligtvis komma först. Två djupa andetag. Ladda om. Idag blir det soffan och Harry Potterfilm. 

När jag bäddat ner lilleman så kommer dottern ner från övervåningen.

Dottern: Jag har feber..

Jag: No shit, Hur mycket då? 

Dottern: 38 och typ 3 nånting...

Jag: Ja.. Gå upp och lägg dig igen.

Dottern: Nämen det går inte. Jag måste till skolan för jag har asamycket skitviktiga grejjer att göra!!!!

Jag: Kan jag hindra dig från att gå?

Dottern : Nä tror inte det. 

Jag: Okej, gå då. Men minsta lilla du mår sämre, blir trött eller så, då kommer du hem.

Dottern :Japp. Du mamma?

Jag: Ja?

Dottern: Jag kommer va med på gympan å åka skridskor. Det är lugnt va?

Jag: Nä, men jag har gett upp redan.

 

Jag ska verkligen inte klaga. Vi har varit förskonade från sjukdomar här på Källargränd. Alltså från förkylningar och magsjukor och annat. Jag har inte vabbat många dagar de senaste åren. Så idag drar jag ner på takten och lägger mig på sängen tillsammans med den lilla sjuklingen. Och Harry Potter är ju inte så illa om man tänker efter..



Idag säger jag välkommen måndag. Jag är glad att det är en ny vecka igen. Jag önskar er en fin och bra måndag. Ha det gott och ta hand om varandra. 

Likes

Comments

Det var söndag igen. Återigen vaknade jag i Anders och Karins gästrum. Ljuset sken försiktigt in genom fönstret. För bara en månad sen betydde solljus att man fått sig lite sovmorgon. Nu är det lite lurigare för det blir snabbt ljusare och ljusare.



Anders hade tänt en brasa i kakelugnen och Karin kokat kaffe Det är få saker som slår en sådan morgon när man har en barnfri helg. Det är otroligt rofyllt att sitta i soffan och lyssna på knastret och känna värmen från elden.

I går så blev det klart med köpet av den nya bilen. Den gamla är hadikappanpassad med reglage osv och det känns väl lite väl lyxigt att köra runt i en sådan. Den nya har lite större bagageutrymme så vi ska få plats med alla träningsväskor och annat. Efter frukost och promenad hjälpte Anders mig att städa ur min bil.I handskfacket var det massa saker. När jag började rota där så hittar jag saker som jag inte visste låg där. En sprillans ny stomme och ett passerkort. Längst in hittar jag ett SM-guld. Så typiskt Ernst. Det sved till i hjärtat och jag kände tårarna bränna under ögonlocken. Det finns så många minnen, fina och härliga minnen. Snart kommer jag kunna njuta av dem och inte bara se det sorgliga. Nu finns allt som jag ska spara hemma hos Anders å hans fru i väntan på att jag ska orka ta tag i allt och gå igenom det.

Idag är det förintelsens minnesdag. Vi tänder ljus här på Källargränd. Minnsesdagen är till för att vi ska komma ihåg det fruktansvärda som hänt.  Vi ska ha det i tanken att det är allas vår uppgift att se till att det som skedde ALDRIG får hända igen. Och det vi särskilt ska minnas är att alla de som valde att blunda och inget göra var en stor del i att förintelsen blev ett faktum. Vi måste våga att i alla lägen ta ställning för demokrati och alla människors rättigheter och lika värde. 

Det är så fruktansvärt enkelt att välja att inte se, att blunda. I stort som i smått. Det finns personer runtom som drabbas av svårigheter.De kan hamna i missbruk, bli av med jobbet, drabbas av sjukdom eller förlora en anhörig.  I de tider när man har det som tuffast och svårast och kanske inte ser någon utväg gör det extra ont när de man litar på väljer att blunda och gå åt ett annat håll. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och det är oftast det lilla som räknas. Att man får ett fikabesök, att någon ringer eller att det finns en axel att gråta ut emot. Tänk på vad du kan göra för att ge någon en strimma av hopp och ljus. Vänd inte ryggen åt, sluta att blunda.  Var den som sträcker ut handen till den som behöver. För alla behöver vi ha någon. 

 

 

Likes

Comments

Ute faller mörkret sakta. Januari närmar sig sitt slut. Tiden går så fort och jag hinner knappt blinka förrän det är ny månad igen och igen.Snart kommer det att vara vår. Den vackraste årstiden av alla. En årstid som lockar och lovar att snart blir allt bättre, ljusare och varmare.

Snart fyller jag år. Det är inte så många veckor kvar. Förra året när jag fyllde år så tröstade jag min man som var så bedrövad över att han inte längre kunde ta sig ur sängen och köpa en present. Sjukdomen hade ändrat alla förutsättningar. Jag höll om honom och förklarade att den största gåvan var att han fanns vid min sida. Jag behövde inget annat. Den sista gåva han köpte till mig var en silverängel och en vacker kedja. Just för att han alltid sa att jag var hans ängel. Idag föll snön så sakta ner från himlen, som ängladun.

Idag har jag gjort en tur på stan tillsammans med Kompis-Anders och hans fru. Jag mötte också upp vänner från Sundsvall som jag träffar alltför sällan. Vi har fikat och pratat. Och när vi kramade om varann och sa hejdå så värker det till lite i hjärtat. Jag avskyr verkligen avsked. När jag gick hemåt så tänkte jag att näe fasen heller. Det är ju inte alls långt till Sundsvall. Det finns verkligen ingen anledning att ses så sällan. Och om jag inte minns fel så la jag med det i nyårslöftet att jag skulle umgås mer med mina vänner. Och man ska alltid hålla vad man lovat.

Dagens änglakort blev "Rena dig själv" och hjärtchakrat". "Rena dig själv beskrivs att jag lätt tar på mig andra människors bördor, sorger och rädslor och det sänker min energinivå. Nu är det dags att be om hjälp och att släppa alla skadliga energier som jag kan ha absorberat.  Hjärtchakrat beskrivs att jag ska lita på mina känslor. Varje gång jag förnekar mina innersta känslor krossas en liten del av hjärtat. Kortet uppmanar mig också att öppna hjärtat för kärlek. Jag kan ha blivit sårad i tidigare förhållanden och byggt upp skydd. Nu får jag hjälp och det är tryggt att känna kärlek och andra känslor för änglarna kommer skydda mig. Ja. det låter väl klokt. Om man aldrig satsar kommer man heller aldrig att vinna.

Nu ska jag ta och byta om strax och gå och träna med Karin och Tingeling. Ett bra avslut på dagen. Träning är det allra bästa sättet att fylla på med ny och bra energi. Jag hoppas att ni har det bra där ute i stugorna och att ni tar hand om varandra. 

 


Likes

Comments

Idag var det dags lilla vän. Idag skulle vi ta farväl av varandra. Det var en fin dag, solen sken ner från en blå himmel och precis lagom kallt. Var det du som styrde upp vädret?

Jag vankade runt här hemma i lägenheten. Det gick trögt att välja kläder och att fixa håret. Jag hade tankarna på annat håll. Jag tänkte på dig och på min man och på mina nära som inte längre finns hos mig. Och nu var det dags lilla vän. Det var dags att säga hej då.

Kyrkan var full. Du har betytt så mycket för så många. Det var en vacker ceremoni. Jag förstod att du planerat allt in i minsta detalj.. Och det blev perfekt. Psalmtexterna med fina budskap. Solosångerna. Det stockade sig i hjärtat. Av det vackra och det sorgliga. Av saknaden. Bilden av dig framme vid kistan var så vacker. Du var så vacker. Inifrån och ut. På bilden var du frisk. Dina pigga bruna ögon och ditt glada leende. Det var du, så som vi alla vill minnas dig. Den glada omtänksamma kvinnan med det stora hjärtat och den gränslösa omsorgen.

 

Din tid här på jorden är slut. Du lever hos oss ändå, i de minnen vi har och i hjärtat. Du är oändligt saknad det vet du. Du och min man. Ni kämpade och lurade döden. Men till sist så hann den i kapp. Jag kan tycka att det är orättvist. Att de vackraste människorna går först. Vi behövde ha kvar er här nere. Ett tag till. Jag önskar att jag kunde få en enda dag till tillsammans med er. Eller åtminstone ett telefonsamtal. Nu får jag aldrig mer höra era röster. Jag får inte fråga hur ni har det. Inte veta att allt är bra. Jag får inte chans att berätta vare sig för dig eller min man vad ni betytt för mig, Hur mycket jag saknar er. Och hur hett jag önskar att allt vore annorlunda.

Sov gott lilla vän. Det är inte slut nu. Men du vilar från ditt jordeliv. Vi ses snart på en bättre plats. Jag tror att i himlen trängs rosorna och det doftar av syren och liljekonvalj. Där skiner alltid solen och varma vindar sveper över era kroppar.  Jag hoppas inte du tar illa upp att jag lägger ut en av låtarna du valt till ditt avsked. Jag grät när hörde den. Det var verkligen du lilla vän.Sov gott och vi ses snart. Ett liv på jorden är ett andetag i himlen.

 

 

 


Likes

Comments

Fastän jag hela tiden tjatar om det till andra så har jag så svårt för det själv. Livet rusar på som ett galet X2000 från station till station. Det är mycket som man måste hinna med och det är ännu mer som jag vill göra. Lik förbaskat så har dygnet bara 24 timmar hur jag än försöker töja på gränserna. Så jag trycker in saker till maxgränsen. Och tänker att om nån klarar det så är det ju jag.

Och det funkar. Dag efter dag, vecka efter vecka så funkar det. Och jag tjatar på alla mina nära att tänka smart och pausa. Det är då livet i sig självt tar kommandot och drar i handbromsen. Idag stod jag i duschen när plötsligt insikten om hur jag lever återvände. Jag stod där och lät vattnet rinna över kroppen och tänkte att Nu blir det att bromsa. Vad är viktigt? Är det den som hunnit med mest när den dör som vinner?

Alla tror vi på olika saker, olika religioner, ödet osv. Jag tror att det finns en förutbestämd plan för oss alla den dan vi sätter fötterna på jorden. För ibland tar livet de mest konstiga krokar och svängar. När man är mitt i det så tänker man att herregud. Men när man väl klarat av saker eller situationer så förstår man sammanhanget. Det har lett en till ett annat ställe än där man var innan, lett en till nya personer som man lär känna. När Thailandsresan blev inställd på grund av sjukdom så blev jag visst lite ledsen det erkänner jag. Men den starkaste känslan var att okej, det var inte meningen att jag skulle åka nu. Och det viktigaste av allt är hälsan.I alla lägen. I kväll känner jag mig lite filosofisk och funderar på livsplanen och på vad som kan finnas bakom nästa krök. 

Så när jag kom hem efter att ha varit på hockey så la jag en änglaserie med ett dåtidskort, ett nutidskort och ett framtidskort.

Dåtidskortet blev " Hälsning från himlen" Kortet säger följande: Dina kära i himlen har det bra. Släpp din oro och känn deras kärleksfulla välsignelser.Var viss om att dina kära är lyckliga och fria från lidande och önskar detsamma för dig.

Nutidskortet blev "måncykler" Kortets beskrivning är: Lägg märke till hur månen påverkar din energi och dina manifestationer och dra nytta av dessa cykler.

Framtidskortet blev "Den älskade". Kortets beskrivning är: Änglarna hjälper dig i relationen med din andliga själsfrände. Kärleken finns i dig och runt dig. Genom att uppehålla dig vid kärleksfulla tankar och utföra kärleksfulla handlingar så drar du till dig och manifesterar kärlek i alla aspekter av ditt liv.

Summeringen som jag ser den är att dåtiden eller orsaken ligger i att jag har oro och sorg och funderingar runt de som jag älskar och som gått bort. Det jag ska komma ihåg är att de finns på andra sidan och har det bra och önskar det samma för mig. Nutidskortet påminner mig om att anpassa det jag gör efter dagsform och ork. Framtidskortet talar om att det finns kärlek i framtiden så länge som jag själv har ett öppet hjärta och är villig att ge detsamma tillbaka. Ja, det verkar ju rimligt om man tittar på det i ett sammanhang. 

I morgon är det dags att ta farväl av dig Lilla Vän. Det kommer säkert att bli mycket svårt. Men jag ska ha i åtanke allt det fina som du gjort och den fantastiska människa du var. Jag hoppas de makat åt sig på bänken och gjort en plats för dig och att de tar hand om dig ordentligt. Jag har förstått att det tar en stund att finna sig till rätta där på andra sidan. Jag saknar er alla enormt mycket. Men jag vet att ni har det bra. Ni har kämpat så hårt här på jorden och jag unnar er att få ha det alldeles underbart. Det är bara här nere på jorden som det känns orättvist och svårt att förstå att vi inte ses mer här. Ni sitter inne med annan information nu. Hjälp oss här nere att hantera allt på ett bra sätt. Ta hand om oss från andra sidan för vi behöver fortfarande ha er vid vår sida. Sov gott Lilla vän och vi ses snart.

 

 

Likes

Comments