Jag erkänner att nu har även jag kapitulerat. Totalt. Detr började redan i måndags. Det är julen jag pratar om.

På måndagen kände jag julstämningen sakta smyga sig på. Lite lömskt sådär. Jag kommer fira mitt livs första jul utan mina barn och hade därför delvis tänkt bojkotta julen. Lilla dottern suckade djupt och sa att det var mycket roligare när jag var "julig" och for runt i köket och bakade lussebullar och strök julgardiner. I år bli det inga julgardiner. Ljusstakarna är uppe i fönstren och den stora julstjärnan sitter i dottens rum.Hon kommer inte kunna njuta något av den eftersom hon flyttat hemifrån och inte kommer hem i jul. Men ändå. Kände att jag måste pynta lite hos henne ändå. Julgran kommer det inte bli här hemma men det kan man ju leva med.  Eller?



Inte nog med detta. Jag har påbörjar juklklappsinköpen. Visserligen bara till barnen då men i allafall.. Det är inte ens december än...Närmare bestämt är fem julklappar inköpta och omsorgsfullt inslagna i fint papper och glittriga snören. Jag som på förhand bestämt att bara ge bort pengar i år. Vad i hela friden är det som händer? Som Grinchen utbrister : What is happening to me?? Kanske detta som menas med att säga att man kan ta tigern ur djungeln men inte djungeln ur tigern. Det kanske finns nån biologisk klocka  gällandes julen som börjar ticka när det närmar sig första advent...



Nu brinner doftljus med doften Christmas Eve. Det kommer bli jul iår ändå, trots att det inte kommer upp några julgardiner. Dagens husmorstips är följande. Släpp all julstress. Tänk efter vad som är viktigt och välj det. Lussebullar finns i påse på närmaste ICA-butik. Och tänk som min Marie brukar säga, jul är inte en årstid, det är en känsla. Så för att fylla på era sinnen med julstämning så bjder jag er på lite skön julmusik.

 


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Om du fick veta att du bara hade fyra månader kvar att leva, hur skulle du leva ditt liv då? Skulle du leva och njuta eller skulle du räkna ner dagarna tills det inte fanns några dagar kvar?

När du tänker på din framtid, vad tänker du då? Ser du framåt med glädje, drömmar och tillförsikt eller oroar du dig en massa för hur det ska bli? 

När du tänker på ditt förflutna, vad händer i ditt hjärta då? Känner du dig varm och glad eller ligger där saker som du ångrar?

När du tänker på himlen, är den blå eller full av moln?

Ser du svårigheter som ett hinder eller en utmaning? 

Om du ligger olycklig i sängen, vet du till vem du kan lyfta luren och ringa och få tröst?

Jag tror mig veta vika jag skulle vilja ha i mitt liv om det inte var så mycket kvar i timglaset. Jag kan se på mitt förflutna och ångra en hel massa. Jag ångrar allt jag sköt upp och allt jag inte gjorde för nu är det försent. Nu är det ett nytt kapitel i mitt liv och det förra kapitlet är stängt förevigt. Jag försöker blåsa bort molnen när de kommer och har förstått att det är i motvind en drake lyfter. Den hårda vägen har jag lärt mig vilka som finns därnär det stormar som hårdast och som är beredda att fånga mig om jag faller. 

Sitter och bollar framtiden. Det är inte så enkelt kanske som jag skulle önska. Jag vet att man måste våga och satsa för att vinna. Våga släppa handbromsen. Jag har i allafall fått veta var jag ska jobba efter nyår och det är positivt. Ett stressmoment mindre. Nu är det bara resten som ska falla på plats.

DEtr är kväll och mörkt. Finbesöket har sagt hejdå och åkt hem. Det är lika tråkigt varje gång. Jag ska sluta att grubbla och fundera nu. Annars har jag en sömnlös natt att se fram emot. I morgon en ny dag. Efter varje natt kommer en gryning.

 

Likes

Comments

Jag har landat hemma. Den här veckan känns lika lång som en månad. Det är mörkt och kallt och regningt. Inte alls upplyftande elller energigivande.

I onsdags åkte jag och dottern till Uppsala. Hon skulle opereras på torsdagen. Det är rätt långt att köra och jag kände mig lite sliten redan när vi kom fram. Sen gick onsdagen i ett rasande tempo. Inlagda på avdelningen så fick vi dela rum med en annan familj och jag sov mina nätter på en tältsäng bredvid. Operationen gick bra. Men trots att allt var så bra man kunde tänka sig så var det svårt att slappna av och sova. 

Nu sitter jag här och försöker summera den här veckan. Det har varit en sjuk vecka. Inte bara operationen. En ung människa har tagit sitt liv. En annan människa har förlorat sin kamp mot sjukdom och lämnat jorden. En kär vän som jag tänkt mycket på hörde äntligen av sig så vi fick prata. Och nu är det mörkt och det är kväll. Och jag försöker reda ut allt. För i morgon är det måndag och jobb och då måste skärpan vara kristallklar. Det är mycket som ska fixas och mycket som ska planeras. Jag har en månad på mig att slutföra en massa projekt som ligger. Jag vet inte riktigt hur men på något sätt måste jag få ihop det.

Det känns som att det blev ett tungt och gnälligt inlgg detta. Har det verkligen inte hänt nåt bra? Jodå. Trevligt umgänge med fina barn och hjärtat. Roliga fikabesök. Papparkaksbak. Och skor hittade jag i Uppsala. 

Men jag har en önskelista. Vet inte till vem jag ska lämna den. Så jag helgarderar. Kära Gud. Hej Jultomten. Jag vet inte om jag varit särskilt snäll i år. Jag vill gärna tro att jag varit det men jag är inte helt hundra. Kan vi säga att jag åtminstone försökt.? Hoppas det är tanken som räknas. I vilket fall så har jag en önskelista som jag skulle vilja dela med mig av till er. Jag önskar mig harmoni, trygghet och lycka. Det innebär att jag önskar att få vara tillsammans med de jag älskar, hjärtat och barnen, familj, släkt och vänner. Jag önskar att alla ska få vara friska och må bra. Att de som kämpar mot sjukdom ska vinna så att vi får fortsätta vara tillsammans. Jag viill ha familjemiddagar med många runt bordet och mycket disk på bänken. Jag vill höra skratt och musik. Jag vill fortsätta hitta hjärtats halvdruckna kaffemuggar lite här och där och smutsiga strumpor under vardagsrumsbordet. Jag önskar mig mer grå vardag. Jag vill skratta på jobbet. Och jag vill somna bredvid mannen i mitt liv. Jag vill vakna och känna hans värme och att han luktar varma lakan. Jag vill höra barnen kivas om att det är orättvist. Jag vill tvätta lortiga overaller och packa gympaväskor. Jag vill att sjukdomar och död håller sig undan för jag har haft nog av det ett tag.

Nu vet jag inte om ni tycker att jag gjort rätt för mig att få detta. Men jag kan lova att jag försökt vara en bra medmänniska, en bra mamma och en omtänksam flickvän. Och jag tänker fortsätta försöka göra mitt bästa. Så snälla låt mig få vara glad och lycklig. Jag behöver inga saker i år, inte ens doftljus. Om du/ni bara låter oss få ha varann så är jag lycklig och önskar inget mer. Ge lottomiljonerna till någon annan. Tack på förhand.

Likes

Comments

Mina stövlar pajade igår. Mina allra bästa. Höga, svarta med snörning fram. Både i går och idag har jag sprungit runt på stan för att hitta ett par nya men utan resultat. Tror väninnan var lika desperat som jag på slutet när hon utbrast att tyvärr du, det verkar inte finnas ett enda par som faller dig i smaken.   Kommer hem och sätter mig vid datorn och kollar Zalando. Hittar inga. Samma på Odium och Shock. På Sweden Rock shop hittar jag ett par som jag eventuellt kan tänka mig.

http://www.swedenrock-online.se/inamagura-floral-gothic-boot-stoevlar/art_183478/

Det är skitsvårt att hitta både kläder och skor. När jag började kika i affärerna i höst så kunde jag inte annat än sucka och tänka att jaha. Det blir jeans å vit T-shirt i vinter då. Nu har det bättrat på sig och jag har hitat snygga, svarta vaxade byxor och en å annan top. Men skor är ta mej sjutton helt hopplöst. I morgon åker jag till Uppsala så jag hoppas hinna ner i nån skobutik. Annars får jag nätshoppa. Jag vill ha nåt snyggt. Gillar visserligen Dr Martens men det blir lite enformigt i längden. Och jag vill gärna ha stövlar med klack....

Jag har dock en nödlösning. Dottern har samma storlek som jag. Och bara jag packat klart så ska jag göra en räd i hennes garderob . Har jag tur så kan jag hitta nåt där. Men har ni tips påå skoaffärer eller nätbutiker så dela gärna med er av tipsen, det tas tacksamt emot. Men nu, åter till packningen.

Likes

Comments

Två helger i rad har jag tilllbringat i garaget med bonusen. Han är 16 år å duktig på bilar. Jag är skitdålig på bilar. Det enda jag kan är att tanka. Fylla på grejer, typ spolarvätska kan jag inte. Å byta däck ska vi inte ens snacka om. Nu var det dags för lite service av den svarta pärlan ( som egentligen är grön). Oljefilter och kupéfilter skulle bytas, oljan skulle bytas. Spolarvätsa skulle fylllas på och hjulbultarna skulle dras åt ( jo, jag lämnade in bilen på en firma för att slippa det böket) samt att den skulle storstädas på både utsidan å insidan. Bilen alltså.

 




Mmm dags för lite omsorg av pärlan.



Två olika filter å en himla massa olja behövs...


Hmm. Det där är ju batteriet. Där ska det inte fyllas på nånting.

Aha. Där i ska oljan......

Först ska den gamla oljan tömmas ur så man lär lossa på oljepluggen. Om det var jag som gjorde det? Nix. Men jag hjälpte till med att langa hylsnycklar å spärrskaft.


 

Blä. Gammal olja luktar skitilla. Bränt typ.

Och när allt var fixat så måste man se till att bilens " hjärtstartare" ligger i närheten. I mitt fall i framsätet.

Jag kan inte ta åt mig äran av att ha gjort ett endaste dugg med bilen. Men jag har varit med och kollat och frågat. Jag erkänner att det är en sån där viktig grej att kunna så jag har lyssnat noga. Men gissa om jag är oändligt tacksam för all hjälp...Och nu är pärlans skinande ren och luktar gott. Hjulen ska sitta kvar på bilen under vintern för de är ordentligt åtdragna.

Dagens husmorstips från den svarta husfrun är att lära sig det väsentliga som att kolla oljan å fylla på grejer som kan ta slut. Om man är extra duktig så kör man även på däckbyten. Själv är jag fortfarande lite osäker och kommer fråga först innan jag häller i nåt. Vore tråkigt att hälla kylarvätska där man ska ha oljan...

Likes

Comments

Egentligen borde jag gå i säng. I morgon ska jag vara på jobbet 06.30. 06.45 börjar byggjobbarna med sitt och jag vill ha ite koll på vad som ska hända under dagen. Problemet är att jag inte är trött. För mycket saker snurrar runt i huvudet.

Helgen har varit fantastisk. Och jag har egentligen inte gjort nånting. Inte gått ut på nåt fancy ställe eller käkat middag med vänner. Helgen har innehållit massa lugn. Sovmorgon. Soffmys. Sena middagar. Massa umgåstid. Nuet. 

I mitt liv är det lite rörigt för tillfället. Vågskålarna pendlar från sida till sida. På ena sidan finns människor som ligger mig nära hjärtat som går igenom svåra och förfärliga saker. Som kämpar mot sjukdom och annat elände. På den andra vågskålen finns allt mitt fina, det som får mig att må bra. Min familj. Mitt hjärta, mina barn och bonusbarn.Och mina vänner. Jag har insett att utan dem skulle jag nog gått under.  Efter veckan som gått och de besked jag fått så har jag stannat upp. Tänkt till igen. Suttit ner i tysthet och funderat på vad som är viktigt i livet.

Vad är viktigt för er? Pengar? Karriär? Kända människor i er bekantskapskrets som ni syns på bild med? Dyr bil? Snyggt hus?Jag ska berätta en grej. Det betyder ingenting. Inte ett skit. För den dag ni ligger där i sängen och har förlorat en familjemedlem eller en nära vän så kommer ni förbanna det. Bilen håller inte armen runt din midja och håller om dig när du är trött och ledsen.  Pengarna värmer inte dig i sängen när du letar i sömnen efter den som borde ligga bredvid dig. I nöden prövas dina vänner och har du 2000 vänner på facebook så får du vara glad om du har 4-5 som är dina verkliga vänner och som finns för dig dygnet runt no matter what.

Så när du kryper i säng i kväll så  låt dina tankar röra sig lite och fundera vad som verkligen är viktigt för just dig.  I kväll somnar jag bredvid den som jag älskar och som jag skulle gå genom eld för. I natt kommer jag att somna som en stock och sova som en prinsessa. Och innan jag somnar i kväll ska jag skicka en tanke till de mina som kämpar och be en bön att de ska ha det så bra som det bara går.Och så hoppas och tror jag att de vet att jag är en av deras 4-5 som ställer upp dygnet runt. Man överger inte den som är i nöd och har det svårt. Nästa gång kan det vara jag. Och då behöver man en hand att hålla i.

Likes

Comments

För ett tag sen var min relation i Tyskland. Uner tiden han var borta skulle jag bleka om håret hemma. Jag tyckte att det kändes dyrt att gå till frissan så jag valde att göra det på egen hand hemma. Bleka var inget problem alls. Men sen vet ni ju att efterbehandlingen är blå. Och håret drog åt sig all färg och det blev blått. Inte lite utan ill-blått. Marge Simpson herself hade blivit avundsjuk. Så vad gör man? Ringer svägerskan .

Jag: Håret är blått, vad ska jag göra??

Svägerskan: Ingen aning.

Jag: Men xx kommer ju hem idag!!

Svägerskan: Men säg inget, han kanske inte märker nåt.

Jag: Öh, sa jag att det var blått????

Får tag på en kompis som är modell och som hade kontakter. Och efter samtal med en frisör som hon rekommenderat så fick jag hjälp med håret och det blåa försvann.

För ett tag sen så skulle håret blekas om. Eller ljusfärgas. Denna gång på salong hos min frisör. Ljusfärgen var lila. Eller mörkt porter-vinröd. När den ska sjöljas ur så har håret tagit färg igen. Håret var lila-vinrött. Frisören blev förkrossad och allt fick färgas om i en guldnyans.Ett frisörbesök som skulle ta två timmar tog mer än det dubbba.

Idag så skulle håret återigen blekas. Både jag och frisören var lite halv-nervösa.  Vad skulle det bli för nyans denna gång? Jodå. För en gångs skull så funkade det. Det blev pärlemor som det skulle och jag kan gå till jobbet i morgon utan mössa.  

Likes

Comments

I morse smet jag iväg tidigt till jobbet. Dels för att jag har mycket att göra och dels ville jag hinna dit innan Marie. Marie är en kollega och en vän som ställt upp till max unde min makes sjukdomstid och efter att han gått bort. Hans sista vecka så vakade hon vid hans sida tillsammans med mig. Hon satt hos honom så att jag kunde få hämta mina barn eller gå hem och duscha. När han lämnat jorden så la hon i en växel till. Hon ringde varje dag. Hon tvingade mig upp ur sängen och ut på promenader. Hon orkade svara i telefonen varje gång jag rinde när livet var för tungt och sorgen blev för stor och hon lyssnade när jag ältade livets eländen. Hon kom med frukost för hon visste att jag inte åt och hon har tagit emot mig flera gånger när jag fallit. Hon är inte på något sätt mesig eller mjäkig utan ganska ofta brutalt ärlig men med genuin omsorg i sitt allt. 

Igår var jag ute och handlade bebiskläder till en väninna som ska få sin bebi om några dagar.Och när jag gick där i affärerna så kom jag tänka på Marie. Marie är nämligen jul-knarkare. Det vill säga att hon börjar med julmusiken på Spotifylistan redan i september. När oktober kommer har hon redan provsmakat glöggen och innan november kan du fråga henne om vilken julmust som gör sig bäst till julbordet. Det är lite roligt så men Marie. Just på den punkten gällandes julen är hon inte som alla andra. Men det är ju det som är ballt. Vi gillar ju olika. När jag kommer in i en av mina bästa inredningsbutiker och ser alla julprylar som de plockat fram så tänker jag att Näe, Marie måste bara ha en julklapp lite såhär en månad i förskott. För att hon är min allra bästa. För att hon alltid finns. 

Så jag plockar ihop en liten present, en strut Årechoklad med julsmaker, pepparkakor och en porslinstomte som var enormt söt. Så kan hon köra sin julmusik, käka choklad och pynta kontoret sitt med en liten tomte. Fint papper å lite pynt utanpå.

För det som Marie gjort för mig har inneburit att jag inte förlorade förståndet när jag gång på gång stutsade på botten av helvetet. Och det hon gjort för mig kommer jag aldrig att kunna återgälda. Och det sa jag till henne idag. Och då får jag detta till svar: "Vänskap är att göra saker för varann utan att förvänta sig något tillbaka.Vänskap är inte hur ofta vi ses eller pratar utan finnas där när man behöver ha någon som står bredvid en. Den resa vi gjort tillsammans har förändrat oss bägge två, så det är jag som ska tacka för att jag fick dela denna resa med er.."

Ja vad säger man? Jag kan erkänna för er att jag gråtit hela tiden när jag skrivit det här inlägget. Jag vet Marie att nu har jag sabbat din image av att vara sträng. Men det skiter jag i. Jag beundrar dig i din yrkesroll och som person. Och jag är glad för alla resor vi delat för det har ju varit fler än denna. Tack för allt och jag tar med dig in i framtiden om du inte har nåt emot det. Jag hoppas chokladen var bra och att du inte åt för många pepparkakor. Vore dumt å riskera att du skulle gå å bli snäll.

Likes

Comments

Ibland händer det saker som man inte förstår. Saker som man vet kommer påverka en under väldigt lånmg tid, ibland resten av livet. Jag har varit med om ganska många sådanna under det här året. Både saker som varit positiva och saker som varit svåra och sorgliga. 

Nu i kväll så sitter jag här hemma och känner mig lite sentimental. Jag tänker på livet och på döden och hur skört allt är. Jag tänker på att jag borde skämmas som klagar på mörkret och på vädret. Jag borde skämmas att jag inte uppskattar varje dag mer än jag gör. Jag lever ju och så vitt jag vet så är jag inte allvarligt sjuk. Just i detta nuet så har jag hela livet och framtiden i mina händer och allt jag vill kan jag åstadkomma. Jag har en dag till och en dag till och en dag till så vitt jag vet. Frågan är bara vad jag gör med mina dagar.

Under den här veckan har jag fått flera wake-up calls. Jag ska inte klaga en massa. Jag ska uppskatta regnet mot kinden. Jag ska tända ljus när det är mörkt. Och framför allt ska jag leva. Jag ska inte vänta bort mitt liv, jag ska göra allt jag vill och satsa fullt ut. Och skulle det inte gå som jag tänkt så få jag tänka jaha det här var tråkigt och kanske till och med sorgligt. Men jag gjode det som jag trodde var bäst och jag levde fullt ut under tiden. Åter igen har jag fått insikt i att det finns inga garantier. Inte får någon och inte för något. Man ska däremot göra det bästa av alla situationer. Man ska leva, älska, njuta, skratta. Vi har fortfarande chansen att påverka och göra något av våra liv.  Så stanna inte upp utan lev. Innan vi vet ordet av kan det vara försent.

Likes

Comments

Det har stormat runt det här med kost och träning de senaste dagarna. Katrin Zytomierska ( eller hur hon nu stavar sitt efternamn) bloggade ju fult om SATS reklammodell och vräkte ur sig vikthetsande kommentarer.Okunskapen och illviljan hos denna kvinna var uppenbar och annonsörerna sa tack och hej, vi vill inte förknippas med dig och dina sjuka ideal. Underbart att det blev en kraftfull markering för jag tror bara det är pengar som hon förstår sig på.

Maten, träningen och hur man mår psykiskt hänger ihop med hur man är skapt biologiskt. Alla har vi ju olika förutsättningar. Jag har en extremt pinnsmal lillasyster som kan äta vad som helst och vågen rör sig inte ett endaste dugg medan jag alltid måste tänka mig för.

Men sen när det kommer till alla dessa sjuka dieter så blir man ju nästan mörkrädd. Att vara smal betyder inte per automatik att man är hälsosam. Om man är skitsmal och sitter hemma å deppar å röker i soffan eller om man är lite rund och rör på sig så mår den som är lte rundare troligtvis mycket bättre,  Och kolhydraten är det enda bränsle som hjärnan kan använda så utan kolhydrater så blir man dum i huvudet. Punkt. Det folk inte tänker på är att råa morötter också är en kolhydrat och jag käkar ju hellre det än klämmer i mig en burk creme fraice.. 

Man kan äta allt men inte alltid. Var tog måttligheten vägen och det sunda förnuftet? Det försvann kanske med LCHF... En väninna till mig fick ett råd av en coach som sa så här.. Antingen så gör du det och njuter av varenda sekund, eller så ger så fan i det och går vidare. Om du blandar dessa så blir det ju varken eller.. Det blir olust i lusten. Love it or leave it. Så sant.

Jag vill inte att mina barn vare sig biologiska eller bonusar ska falla offer för sjuka kroppsideal eller krav på hur man ska vara för att passa in och duga. Så igår komponerade jag och bonustjejen detta recept. Det är dedikerat till dig Katrin.




Karamellfärg i metallic. Roligt !!!!


I frostingen ska det vara smör, philadelphiaost och florsocker. Och citron men det glömde vi...



Det gick åt 5 deciliter florsocker till tre skålar frosting.

Och det gick åt två deciliter socker och tre deciliter vetemjöl till smeten. Sammanlagt blev det åtta cupkakes. Men vaddå. Man orkar inte käka en hel själv. Och hur ofta gör man det? I vårat fall inte så speciellt oftra. Så vi njöt av våran bakkväll och tänkte att man blir faktiskt lycklig av socker. I allafall av chokladen som vi gömt inne i våra cupkake. Prova å baka dom Katrin så kanske du blir lite snällare å gladare :) 

Likes

Comments