View tracker

​För ett tag sen pratade jag med en kompis på telefon. Det är en av de som jag kanske inte pratar med allra mest men hon är ändå en varm och älskad kompis. "tänk att du hittat yogan" utbrast hon med en mystisk röst. Hur är det att yoga? Blir man så där gosigt avslappnad och fast i nuet?

När många hör att man börjat yoga så får man nästan samma mottagande som att man vore nyfrälst och hade hittat Gud. Det kristna är jag uppvuxen med så det känns lixom som en naturlig del i livet. Lika självklart som att man blir hungrig. Eller som att man borstar tänderna.  Yogan kom in som en återhämtning under min utmattning och heltidssjukskrivning. Då, när inget riktigt ville hjälpa den sönderstressade kroppen som började jag med yogan. Först ur en fysisk synvinkel som så många andra. För grejen med utmattning är att man får fysiska symptom även om det är stress som är huvudorsaken. Och för att komma till rätta med utmattning så måste man jobba med både ock. Både själen och kroppen.

Det jag först märkte med yogan är att jag var stel som en pinne. Och hade sjukt dålig balans. Trots att yogaläraren tog det mycket lugnt så var det svårt att hänga med. Det gällde att vara totalt fokuserad på vad jag gjorde för minsta lilla som jag tänkte på nåt annat så tappade jag balansen och höll på att ramla. Och det tog inte många gånger förrän kroppen började ge med sig. Jag blev lite mjukare. Blev lite smidigare. Kunde nå nån millimeter längre ner mot golvet. Började komma ihåg ordningen på de olika rörelserna. Och jag fick andningen att funka. Avslappningen var total. Och utan att på nåt sätt krångla till det. Jag hade bara börjat lära mig att slappna av och kroppen mådde bra.

Sen ett tag är jag konvalecent. Ett trasigt knä sätter stopp för den fysiska delen av yogan. Men yogan är fantastisk på det sättet att den kan man fortsätta med ändå. För här i väst börjar vi ofta yoga från fel håll. Vi börjar med den fysiska delen. Men yogan handlar även om olika livsregler, som att inte ljuga, stjäla,inte skada någon, att inte vara girig, att vara nöjd med det man har,, att studera sitt eget jag att man ska ha hjärtat på rätta stället osv.   Och om detta finns det hur mycket litteratur som helst att grotta ner sig i och läsa. Vilket passar bra när man inte kan vara fysisk som man vill. Sen ska man ju praktisera det i verkliga livet också.

Sen tror jag att man hittar sig själv och sitt eget i yogan. Det finns de som bara går omkring i yogakläder, dricker the och äter rawfood. Och det finns de som bara ser yogan som ett fysiskt träningspass. Jag ligger nog nånstans mitt emellan. Jag kommer inte bli vegan. Jag kommer inte sluta dricka kaffe eller sluta med choklad. Jag tror att måtta, balans och det svenska lagom är en bra måttstock för mig. Och att det blir ett uppehåll med den fysiska yogan just nu ser jag inte som något stort avbrott, eftersom jag har tänkt ha yogan levande precis som att jag borstar tänderna. 

I vårt sönderstressade, alltid uppkopplade 24/7 liv behöver vi alla återhämtning. Alla som käckt ropar att näedå, de är nog starkare än vi tror kan jag säga att kroppen har sina begränsningar. Hjärnan också. Det är lixom ett samspel och när det blir stopp så blir det stopp. Att man alltid blir rastlös när det råkar bli en lucka i kalendern är inte ett bra tecken. VI behöver alla återhämtning. Tystnad och lugn behöver inte vara otäckt. Prova Finn din egen väg <3



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det är i princip två veckor kvar till julafton. Barnen väntar och längtar. Vi smyger med paket och svarar svävande på deras frågor. Vi myser och pysslar. Vi behöver det. Få tid tillsammans. Det är det sköna med december. Att skoltrötta barn och sönderstressade föräldrar kan mötas i julefriden, baka lite, fika och kolla på dålig film, Om man tillåter sig.

Julen kan ju, och är för många, bara stress. Det blir sån hype runt allt. Shoppingen, inredningen, maten med mera med mera. Nutidskvinnan är väldigt sårbar när det gäller hur all ska vara. Nutidskvinnan är en köpstark person. Som matas med en bild om hur den perfekta julen ska vara. Ofta betalar nutidskvinnan priset med en tom plånbok och försvunnen ork innan kalle anka ens hunnit börja på julafton.

Min Marie är julefrid in persona. Marie börjar tidigt med julmusiken. Hon kan beskriva the christmasspirit så att all stress man bär i kroppen rinner av som ett vattenfall. Tänk om alla kunde ha lika avspänd inställning. Mer jul åt folket och fred ( frid) på jorden.

Det är inte konstigt att robotdammsugaren blev årets julklapp. Den städar när vi  gör nåt viktigare. Vi fick en i julklapp förra året. Och jag erkänner att det är en fantastisk uppfinning. Jag har däremot gjort upp med roboten att när den städar så vilar jag. Jag använder den inte för att kunna jäkta vidare utan för att kunna ta det lugnt. Och som pricken över i så har min astma blivit bättre för den är otroligt effektiv. Men som årets juklklapp? I dont know.

Jag trodde att välgörenhet skulle bli årets julklapp. Det ligger verkligen i tiden.Och det är många som mer än gärna tar emot pengar. Vad sägs om Stadsmissionen, Suicid Zero, Hjärnfonden, Cancerfonden, Hjärtebarnsförbundet, Alzheimerfonden, polio och trafikskadefonden, Min stora dag, BRIS... Listan kan göras lång.

Förra året frågade jag mina barn vad de ville äta. Det var juldagen och vi var trötta. Barnen ville ha hämtpizza å så blev fallet. Vi valde lugnet före hetsen. Det är tydligen det som trendspanarna spår inför 2016. Att med blir trendigt att ta det lugnt. Vända sig inåt. Hitta lugnet. Synd att det måste bli en trend för att folket ska förstå att det är viktigt. Jag hoppas dessutom att det ska bli trendigt att vara snäll, och att det blir hårdare tag mot näthat. Jga hoppas att vi går mot ett miljövänligare och mer vegetariskt 2000-tal.

Vad hoppas du på inför det nya året? Det är gratis att önska!!! Stor kram på er alla. Ha en fin tisdag var ni än befinner er!

Likes

Comments

View tracker

Jag har börjat plugga igen. Eller plugga. Jag går en utbildning. Palliativ vård. Jag går en utbildning om döden. Varje vecka åker jag några mil bort och lyssnar på och pratar om och lär mig om döden.

Döden. Det där som är så skrämmande. Döden som kommer som ett svart skynke. Eller som en slingrande orm. Som tar ifrån oss våra nära och kära. Som kanske till och med vill ta just dig? Eller mig?

Ofta kommer döden i form av ålderdom. Vi föds, vi lever och sen nån gång när vi är gamla och skrynkliga får vi somna in. Ibland kommer döden som svåra olyckor och som ett resultat av illvilligt våld och ondska. Ibland kommer döden som sjukdom. Sakta smyger sig sjukdomen in i våra kroppar. Ställer om vår livskompass och laddar om tidtagaruret. Tiden som är oss så kär tickar snabbare och snabbare.

Som en del i min döden-utbildning så ska vi läsa en bok. På kvällarna ligger jag nu och läser Kristians ord. Ni vet Kristian. Han som var en del av bandet Sugarplum Fairy. Han med bloggen. Han som fick sina ord sammanfattade i boken "I kroppen min"

"Jag hör elementen sjunga. Hör hur badrumsdörren gnäller. Hur resten av världen är fortsatt tyst. Jag öppnar ett av badrumsskåpen, det som jag fått lov att möblera om i. Nu står glödlamporna någon annanstans. Jo, de stod faktiskt där. Nu har mina mediciner tagit deras plats. Jag räknar till nio olika sorter. Läser yrvaket på deras etiketter. Det är då det slår mig. En av kartongerna kostar 3596 kronor. Och 50 öre. Det är en medicin som jag måste äta. Den hämmar cancerns utveckling samtidigt som den behandlar resten av min kropp lika skoningslöst. Jag måste fortsätta äta den. Annars kommer jag inte klara det här. Plötsligt uppfylls jag av en stor tacksamhet. En tacksamhet som är mer kraftfull än jag någonsin tidigare upplevt. En tacksamhet som är mer klar och tydlig. Tacksamhet över att jag som medborgare i det här landet inte behöver betala hela kostnaden för min sjukdom alldeles själv. På egen hand. Jag är tacksam över att jag inte behöver sälja min lägenhet för att ha råd att ta mig igenom det här. Tacksam över att min familj inte behöver lösa ut sina besparingar för att hjälpa mig med kostnaderna för den medicin och behandling kroppen kräver. Tacksam över att mamma och pappa inte behöver sälja sitt hus, mitt barndomshem för att finansiera tillfrisknandet av mig, deras yngsta son. När jag blir frisk ska mina glödlampor få flytta tillbaka till badrumsskåpet.Det var något som jag funderade på. Det var bara den saken, som jag funderade på"

Ur Kristian Gidlunds bok "I kroppen min"


Värt att tänka på. Att läsa om och om igen. Känna in vartenda ord. För han, Kristian, han hade inte ens fyllt 30 år. För ingen av oss, varken du eller jag, är immuna mot att drabbas.

Den 27.e oktober är det återigen dags för Tillsammans mot cancer-galan. Den sänds i i TV naturligtvis och på kanal /. Titta, men framför allt var med och skänk en slant. Pengarna, varenda krona, gör nytta i kampen mot cancer.

Likes

Comments

Lilla sonen längtar efter sin födelsedag. Han fyller år sist i familjen och ganska nära jul. Hela året har känts orättvist när alla har fått fylla år utom han. Nu önskar han sig en gräddtårta och fina presenter.

Det är skönt att ha saker att hänga upp sig på. Först sonens födelsedag och sen jul. Höstens mörker kryper in på skinnet. Den kalla luften. Minusgraderna som gör att jag får skrapa isen från rutan. Det ska nästan bli skönt med snö, bara för att det ska lysa upp en aningen i mörkret.

Men man ska akta sig för vad man önskar. I ungefär samma sekund som jag önskat snö skrek Aftonbladets löpsedel ut att det var en vargavinter på gång. Monsterkyla. Jag gillar varken kyla eller monster. Den mest olyckliga kombinationen.

Jag gillar värme. Jag gillar att sitta på en uteservering och känna solen i ansiktet. Jag älskar havet och stranden. Jag njuter av ljummen luft på de sköna sommarkvällarna. Jag älskar vårregn och sommarregn och högsommarens mullrande åska. Jag älskar jordgubbar med vispgrädde och kaffe på balkongen.

Men nu är det slut på den varan för det här året. Jag är glad över de soliga dagarna. Jag bäddar sängen med mitt tjockaste täcke. Jag fyller soffan med filtar och eldar ljus. Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus....

Jag var på ICA Maxi igår. De har försiktigt börjat plocka fram adventssakerna. Jag stod en stund och tummade på ljusslingor och julstjärnor. Tänkte att det här lyser nog upp fint hemma.

Fast först ska vi fira födelsedag. Sonen ska bli ett år äldre. Min pojke. Världens finaste unge ska firas att han blivit ett år till. Sen jul. Sen nyår. Sen är det bara en transportsträcka mot vår

Likes

Comments

Ansvar

Acceptans

Fantasi 

Förlåtelse

Försoning

Generositet

Gemenskap

Gottgörelse

Hederlighet

Hopp

Humor

Integritet

Kapitulation

Kärlek

Medkänsla

Meningsfullhet

Mod

Närvaro

Respekt

Tacksamhet

Tillit

Tro

Tolerans

Tålamod

Villighet

Vänlighet

Vördnad

Ärlighet

Ödmjukhet

Ömhet

Öppenhet

Överlämnande

//Graceful Living 


Tycker att det här är det som vi behöver tänka på. Det är det här som vi behöver för att skapa ett hållbart samhälle och hållbara liv. Out with The bad and in with the good.



Likes

Comments

​Det var en vacker kväll i kväll. Det var en helt amazing solnedgång som riktigt tog andan ur mig. Jag tänkte på hur det var när jag var barn. När jag var liten ville jag bli prinsessa. Jag skulle ha en fin och fluffig klänning, typ som Askungens. Och så skulle jag bo under rosa himmel. På den tiden i livet var allt möjligt och det fanns inga hinder.

När jag blev tonåring ville jag åka på kibbutz i Israel och plocka apelsiner. Det kändes exotiskt. Jag ville dessutom bli marinbiolog och livet bestod av kompisar och mina hästar. När jag blev äldre åkte min kusin utomlands och jobbade som sköldpaddsväktare på en strand. Jag var duktigt avundsjuk. Jag kände ett socialt driv och efter att ha sett en förfärlig dokumentär om barnhemmen i Kina så slog jag bort mina marinbiologplaner. Jag behövde åka till Kina och driva ett varmt och kärleksfullt barnhem som skulle bestå av massa mat och kärlek och utvecklingsmöjligheter för varenda unge. 

När jag var klar med gymnasiet började jag läsa till sjuksköterska. Min sjuksöterskeexamen skulle öppna all världens möjligheter. Jag drömde om att få åka till Afrika och jobba med hälso och sjukvård. Finnas på plats där jag verkligen skulle kunna göra skillnad. Drömmen var att få åka med Läkare utan gränser eller Röda Korset. I stället för ett utlandsjobb blev det fyra fina barn och en demenssjuksköterskeexamen. 

Nu funderar jag på hur jag skulle kunna göra nåt bra. Funderingarna går runt att finnas som trygghet för ensamkommande flyktingbarn eller om jag skulle volontera på härbärget här i stan och laga mat och tvätta kläder åt stans hemlösa. För varje kväll efter jobbet så åker jag hem till min fina lägenhet, öppnar en kyl som är fylld med mat, jag blir kramad av mina fina ungar och jag kryper i säng under tjocka täcken. Jag fryser inte och jag somnar inte hungrig. Jag har ett bra liv och jag har severats livets alla möjligheter, jag har kunna välja och vraka och det enda som stått i vägen har varit mitt eget engagemang. 

Jag och Kassem var små ungefär samtidigt men med ett halvt jordklot emellan.  När jag drömde om min prinsesstitel och min rosa himmel så ville han lära sig cykla. Och så drömde och hoppades han på att få bli vuxen.

Likes

Comments

Världen är i uppror. Dagligen matas vi med bilder och reportage från Europas olika hörn. Ungern stänger gränserna och SD jublar. Det var förresten det första jag såg i morse när jag knäppte på TV.n, en debatt mellan Jimmie Åkesson och Jonas Sjöstedt. Debatten gjorde att jag blev både ledsen och beklämd. Hur kan man välja att blunda för den humanitära katastrof som pågår? Hur kan man välja att vända bort blicken från en människa i nöd?

Tidigare i veckan visades Stina Wollters film på TV4.s "Efter tio med Malou". Malou som normalt sett är en person jag ser upp till, som alltid är påläst och känns trygg. I detta avsnitt när man visar denna filmsnutt bjuder man in Katrin Zytomierska som gjort det som sin grej och mission att håna och hata överviktiga. Varför?

Jag googlade idag och kom in på Kristian Gidlunds blogg. Han skrev starkt om cancerns spridning i kroppen och om sitt hopp och sin förtvivlan. En av kommentarerna längre ner var "Vaddå, vill du dö eller?"

Igår pratade jag med en vän som befinner sig i Dubai som lagt ut en bild på månen som lyste upp himlen. Jag befann mig här i Sverige och tittade upp mot samma måne och samma himmel.

På insidan är vi lika. Skelettet har samma färg oavsett nationalitet. Det gör lika ont att förlora ett barn i Sverige som det gör i Syrien. För en mamma är alltid en mamma. Och hon älskar sina barn lika mycket oavsett vad vågen visar. Bara för att jag vet att jag ska dö innebär det inte att jag får ha en dålig dag. Måste jag vara så in i helvetes tacksam dag ut och dag in?


Vikthetsen har blivit ett mått på hur mycket självförakt man tar med sig in i duschen. Dåligt samvete gör större skada än ett extra kilo här och där. Hatet som vi sprider sätter sig som ett svart hål i själen. Ju mer hat desto sämre mår du. Det finns inget som är så oattraktivt som en person utan empati och medkänsla.

Det är så lätt att glömma att vi är kött och blod allihop oavsett vad vi har för färg på skinnet och hur många kilon vi har på kroppen. Vi trampar på samma jord, tittar upp mot samma himmel och beundrar samma måne.

Jag är en mamma som älskar sina barn. Som mår bra i sig själv trots några kilon för många. Jag skiter i att min kropp inte ser ut som när jag var 20 för den har varit gravid och den har ammat. Den har vakat vid respiratorer och dödsbäddar. Den har dansat och sprungit och Yogat. Den bär mig dag efter dag. Och jag tackar den för det. Jag mår bra när jag har gjort något bra, när jag kunnat hjälpa någon eller varit en bra medmänniska. Jag tycker att det är viktigt att vara snäll. Jätteviktigt!

Sen har vi yttrandefrihet å hela balunsen här i vårt land. Vi kan tycka och tänka högt och ljudligt. Å det är absolut bra. Men det är så lätt att glömma hur fort man kan göra nån illa. Som Bamse säger, är man väldigt stark så är det viktigt att vara väldigt snäll. Det gäller inte bara när man är fysiskt överlägsen utan i alla situationer. Be kind. Allways. 

Likes

Comments

Det var strax innan sommaren som jag fattade beslutet att säga upp gymkortet och satsa helhjärtat på yogan. Jag tror att man på sikt behöver både styrketräningen och yogan, men eftersom jag är en person som ofta har fler bollar i luften än jag klarar av så tänkte jag att det kan vara smart att känna efter vad min varelse behöver just NU. Inte bara vad min kropp behöver eller bara själen behöver utan hela jag. Yogan vann. Kombinationen av avstressande och energigivande andning, fysiskt krävande övningar och smidighet vann. Jag blev fascinerad av varje framsteg, varje millimeter närmare golvet jag kom med händerna. Och att andningen på nåt sätt blev naturlig, inandning uppåt och utandning neråt.

Så jag köpte en bok för att få mer instruktioner och förslag på nya övningar att göra hemma. Boken öppnade dock en helt ny värld och ett och annat började falla på plats.

Yoga är inte bara andning i rörelse. Det är en livsstil. Eller det är inte heller rätt beskrivning. Det är ett sätt att förhålla sig till sig själv, till andra människor, naturen, etik och moral. Det fysiska är en del i att må bra och ha en frisk kropp. Men när man läser om yoga och om de åtta grenar som yogan är uppdelad i så kommer det fysiska som gren tre och andningen som gren fyra och att vända sina sinnen inåt gren fem, koncentration gren sex, meditation gren sju och total frid gren åtta. Allt det som vi sönderstressade västerlänningar söker och många gånger gör att vi börjar med yoga kommer från gren tre och nedåt. Vi hoppar över gren ett och två. Mig själv inkluderat.

Gren ett är egentligen en massa förhållningsregler för hur man ska agera utåt. Exempelvis inte stjäla. Eller ljuga. Ganska enkelt. Men vad handlar det om egentligen? Att inte stjäla behöver inte bara innebära att man inte ska sno saker i affärer, utan inte sno andras ideer. Eller göra någon annans livsmål till sitt eget. Och att inte ljuga kan innebära att man faktiskt slutar leva i en lögn, att man står upp för sig själv och vad man själv önskar i stället för att foga sig efter andra och tro att det är så det ska vara. Det handlar om att inte vara girig. Och det kan jag säga att girighet är en stor anledning till att världen ser ut som den gör idag. All we need iss less, not more. Det handlar om att vara sann, inte vara missunnsam och att inte skada någon. Kanske därför så många blir vegetarianer eller veganer, just för att man inte vill skada.

Steg två handlar om att vara nöjd med det man har, det handlar om disciplin och det handlar om renhet. Renheten är att vara ren betyder både att hålla kroppen ren​ och ha rena tankar ( fria från avund och annat)

Det går alltså ut på att för att komma till ro för att kunna hitta total frid måste vi jobba med oss själva. Det som är så himla jobbigt. Och som vi så gärna hoppar över i vårt quick-fixsamhälle.  Var sann mot dig själv. Skada inte ( tänker du inte göra nåt bra så se till att inte göra värre) Gör inte andras historier till dina.  Förlåt dig själv och andra. Disciplin att inte ge upp när det blir lite jobbigt. Sluta jaga pengar och prylar. Var nöjd! 

Hos oss har det gått sakta framåt. Vi köper mer ekologiskt för att vara rädd om både naturen och våra kroppar. Jag försöker lära barnen att det inte är okej med skvaller och att föra saker vidare. Vi har väl alla lekt viskleken och vet hur ord och mening ändras från person till person.  Jag tror att det är viktigt att lära barnen att vara nöjda för vi lever i en girig värld.  Och just nu när vi har en flyktingkatastrof så hoppas jag att ni öppnar era hjärtan och hjälper på det sätt som just ni kan. Och om ni inte tänker göra något bra, så gör åtminstone inte så att det blir värre.



Likes

Comments

​Det växte fram sakta. Redan förra hösten om jag ska vara sanningsenlig. Förra hösten då jag blev sjukskriven för utmattning. Jag hade jobbat så mycket. Jobbat och tackat ja till allt. Spontant tänkt att visst, jag kan finnas till för allt och alla. Kroppen sa till sist stopp och belägg. Först  låg jag bara platt i sängen. Trött. Så oerhört trött. Jag klev upp och var mamma och sambo men inget mer. Ljud var oerhört jobbigt. Ni vet,  när tv.n och datorer och telefoner och diskmaskinen och musiken sorlar samtidigt. Klarade inte det.

Jag började ta promenader. Och så var det att ta steget till gymmet. Det gick efter ett tag. Det kändes jobbigt när jag var på plats men kändes skönt efteråt. Det var gruvsamt varje gång jag skulle i väg., hur mycket folk skulle vara där? Hur hög ljudvolym? Nåt enstaka tillfälle var det nästan för mycket, men oftast gick det bra och allt jag oroat mig för var bara tankespöken.

Under den här hösten tog jag mig tid för mig själv. Vågade bli lite ego. Drog mig undan från vänner och bekanta. Räknade in alla och insåg att jag skulle inte kunna träffa alla hela tiden. Jag behövde glesa ut på allt för att hinna träffa alla och ändå kunna återhämta mig och göra tid för läkning och anpassa mig till det nya liv som jag visste att jag behövde skapa. För att livet skulle bli hållbart. Jag ville inte ha ett livspussel, jag ville ha ett livs-flow. 

Under den här perioden dammade jag av en bok om yoga, skriven av Malin Berghagen. I mitt tidigare mycket hetsiga och stressade liv hade jag skummat igenom väl valda delar av boken utan att ge den en chans. Nu läste jag den. En liten bit i taget. Att läsa var ( och är fortfarande) ansträngande och energikrävande. Jag tog en snutt efter den andra. Tittade på bilderna och bestämde mig för att testa.  Det var svårt. Jag hade så mycket rastlöshet och trötthet i kroppen. Men samtidigt visste jag att jag behövde ha nånting som var återhämtande på sikt och som skulle vara livet ut. Kunde det här vara svaret?

Nu har jag sagt upp gymkortet. Jag hade bara dåligt samvete för att jag aldrig hann dit. Och det blev dyrt att ha ett gymkort och aldrig gå och träna. Nu tar jag promenader och yogan har fått en stor plats i livet. Nu har jag börjat ta lektioner och försöker yoga en liten stund varje dag. När jag känner stress på jobbet kan jag ta till yogaandningen och känna att jag varvar ner. Jag tar promenader i naturen och känner regn mot kinden eller sol mot huden. 

Och nu, ett år senare så har det hänt saker som lixom bara vuxit fram av bara farten. Det har blivit viktigare och viktigare vad jag äter. Mer och mer vegetariskt och så mycket ekologiskt det går. Yogan har tagit mig in i mig själv där jag möter sorger, rädslor, glädje och förhoppningar. Jag tänker mer och mer på vilken person jag vill vara och vad jag utstrålar Jag vill vara en bra person. Både som medmänniska men även mot mig själv.. Hit har mitt hjärta tagit mig, vart tar ditt hjärta dig?

Likes

Comments

Det är mörkt nu. Rullgardinen är neddragen för fönstret. För lite mer än en timme sen var jag supertrött. Den tröttheten är bortblåst nu. Lediga lördagar brukar rusa fram i superfart. Allt som måste göras....
Jag brukar börja mina morgnar med kaffe och nyheterna på tv. Med två föräldrar som är journalister har jag lärt mig att det är lite av en plikt att ha någorlunda koll. När jag var yngre tyckte jag att dom var mossiga. Nu när jag ändå kallar mig vuxen så förstår jag vad de menar.
Det är bra att ha koll för det är ganska lätt att bli insnöad. Leva i sin egen lilla bubbla. När jag var 21 föddes mitt andra barn med läppspalt. Livet slogs i spillror, hur skulle det gå?? När vi kom till akademiska för operation av den då tre månader gamla dottern fick vi dela sal med en kvinna från Kina. Hon låg inne med sitt andra barn också. Barnet hade en utvecklingsstörning, hade nästan ingen syn eller hörsel och matades med en slang in i magsäcken. För första gången i mitt liv ställdes saker å ting på son spets. Jag var orolig och ledsen över dotterns läpp. Och jag såg att andra kunde ha det värre. Den kinesiska kvinnan var så lycklig över sin fina dotter. Hon hade nämlingen fått chansen att föda sitt andra barn, något som varit otänkbart om hon varit kvar i Kina.
Vi har det väldigt bra i Sverige. Vi får tycka och tänka som vi vill utan att hamna i finkan. Vi får tro på vilken Gud vi vill utan att bli förföljda. Vi får gilla killar eller tjejer utan att stenas. Det är en självklarhet att tjejer och killar ska gå i skolan och att det är på lika villor. Vi har lagar som styr våra arbeten så att de ska vara trygga och hälsosamma. Vi får vara föräldralediga, sjuka och gå i pension. Ett läkarbesök kostar i snitt 300 spänn och operationer är gratis bortsett frän dygnsavgiften på 80 kronor. Vi har det bra förspänt. Ändå är svensken ganska missunsam. Migranterna ska ut. Missbrukare ska skärpa sig. Arbetslösa ska klippa sig och skaffa ett jobb. Tjocka behöver bara röra lite på sig och fattiga får skylla sig själv.
Jag kollar på nyheterna på morgonen. Rapporter från Syrien. Rapporter om flyktingar på en båt som inte får komma i land. Nytt från jordbävningen i Nepal. Och jag vet att lilla jag kan inte rädda världen. Men jag kan göra något. För alla kan göra något. Jag sätter in en slant till Cancerfonden varje månad. Och nu får hjälparbetarna i Nepal ett bidrag från mig också. Jag jan inte vara på plats men jag kan stötta de som är. Och kan man inte dinera pengar så kan man i alla fall vara vänlig, le mot mannen med burken som tigger utanför Ica. Stå upp mot rasism, mobbing och homofobi. Det är gratis. Vi har ändå ett ansvar att växa som människa. Och det gör vi genom att öppna ögonen och hjärtat. Ha en fin kväll.

Likes

Comments