View tracker

Det viktigaste man kan göra som volontär är att vara öppen och nyfiken. Att ta vara på varje litet ögonblick, då många utav upplevelserna är sådana som man aldrig igen kommer att få uppleva, men som kommer finnas med en för resten av livet. Andas in luften av ett främmande land, dofterna. Ta in kulturen, färgerna och människorna. 

Att få höra de bubblande skratten, de höga, klara stämmorna om kvällarna när de vankades musikstund, värmen av små händer som letar sig in i ens egna. Dessa små underverk är vad som berikar livet, i en värld vars fokus ligger på pengar och materiella ting. Vi har med denna resan fått en inblick i vad det innebär att vara lycklig, på riktigt. De människor som vi har träffat har verkligen gett oss perspektiv på livet och hur vårt fokus allt för ofta är riktade enbart mot oss själva och gör oss nästintill blinda för allt annat som pågår runt omkring oss.

Vi har också, med denna resa insett hur priviligierade vi är, och hur vår barndom och uppväxt skiljer sig miltals från vad barnen i Tanzania får uppleva. Den vardag för barnen på barnhemmet som vi fick lära känna är mycket annorlunda, samtidigt som deras grundläggande behov ser ut precis som alla andra barns på planeten jorden. De är människor, precis som alla andra, och vill få känna trygghet, få bekräftelse och kärlek, allt det som inte går att köpas för pengar.

Att natta en utav minstingarna, och se honom gå och lägga sig i sitt hörn av sängen som saknar både lakan och kudde, på madrassen han delar med en annan pojke. Att se honom dra den smutsiga filten över huvudet, och veta att, när vi har åkt härifrån, kanske det inte längre finns någon som kramar om honom och önskar honom en god natt.

Så många gånger fann man sig i sådana situationer, där man kände stor maktlöshet. Hur ska vi kunna hjälpa dessa barn, när så mycket så tidigt i deras liv redan gått emot dem? Men det fanns samtidigt alltid en sådan stark vilja inom oss att göra allt vad som tänkas gick för dem, små som stora ting. Att få ge dom, om inte åtminstone en liten glimt av den barndom som vi fick uppleva. Glädjen över att få vara barn, att få utforska och utnyttja sin kreativitet, leka och skratta. Även att få gråta utan hämningar. Utan att något utav de andra barnen skulle, med välvilja slå till en lite lätt och väsa "sluta nu, lägg av, gråt inte!" För att de så väl visste att gråta och visa sig svag, det var inte tillåtet. Allt det där som av barn i Sverige och i så många andra länder, tas för givet utan reflektion.

Genom att åka som volontärer så har vi förstått att det faktiskt går att hjälpa våra medmänniskor. Det går att göra skillnad, och alla borde vi göra vad vi kan. Barnen på Good Hope Orphanage kom in som en orkan av sång, kärlek och med en livsglädje som vi aldrig har sett innan. Den bär vi med oss så länge vi lever, och låter stärka även oss i stunder av hopplöshet. En del av våra hjärtan kommer alltid finnas kvar i den lilla färgsprakande byn Ngusero utanför Arusha i Tanzania, och en dag kommer vi att återvända.

------------ --

Vi vill också passa på att säga till er alla, något som vi nu så starkt märker av,, i och med att vi kommer hem mitt i juletider, från ett Tanzania till Sverige, och den årliga julstress och press som existerar här över de kilovis med mat som ska inhandlas och julklappar som ska köpas och vara störst, dyrast och finast inslagna. Vi ber er att släppa, om inte bara en aning på detta. Vi har det så ofantligt bra, vi har möjlighet att köpa de dyra julklapparna och mängderna av mat, men är det nödvändigt? När vi redan har allt det vi kan önska? När vi har tak över huvudet, mat på bordet och kärlek runt omkring oss. Det mest grundläggande men betydelsefulla i livet. Ändå finns människor där ute, barn, som inte har detta. Släpp på hetsen, pressen och de insnöade tankebanorna kring materiella ting. För vad är av verkligt värde? Hur mycket hade det gjort om vi alla istället lade våra julklappspengar på något betydande, att göra skillnad i de människors liv som står utan det vi redan har? Tänk om, lägg era julklappspengar på annat, köp gåvobevis från Unicef och hjälp människor på flykt, donera pengar till ett barnhem i Tanzania, köp in skolmaterial och skicka till en behövande skola i Kenya, skänk pengar till Stadsmissionen eller lägg undan pengarna du får i julklapp och åk som volontär och gör skillnad!? Det finns så mycket man kan göra, som för oss kanske verkar obetydligt, men som för så många andra betyder hela världen! 


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Då var man återigen på g, just i denna stund har vi nått ända till Amsterdam och är påväg att kliva på vårt sista flyg hem till Göteborg. Vi kan inte förstå att detta äventyr faktiskt lider mot sitt slut.. Tanzania kommer dock alltid att ligga oss så varmt om hjärtat, ett andra hem, på ett helt annan plats i världen. För det är verkligen så, att ett hem är där en del av hjärtat finns och där man träffat och kommit att lära känna och älska människor. Vi åker inte här ifrån tomhänta utan med mer rikedomar än vad vi tidigare ägt i våra liv, i form av skratt, kärlek, upplevelser och nya knutna vänskapsband. Vi är så tacksamma för varenda liten del av den här upplevelsen, och har så många här att tacka, för att att de föralltid förändrat oss, för att de visat för oss vad verklig lycka är, hur verklig smärta känns och hur vi i livet måste börja tänka om och prioritera rätt. Det enda vi önskar är att alla människor hade fått samma ögonöppnare som vi under denna resan. Är det något som västvärlden behöver så är det just det.  

Vår vecka på Zanzibar har även den varit helt otrolig. Havet, solen, det tropiska klimatet, palmerna, maten, människorna. Att vi också hann med två utflykter känns väldigt kul. Prison Island har ni redan hört om men inte den sista, som fick bli en tur ut för att se och simma med delfiner. Så i söndags vaknade vi upp redan 5.20 för att vara redo vid 6 för att ta oss till Kizimkazi som är lite mer söderut här på Zanzibar. När vi kom fram till stället så fick vi varsina snorkelset och begav oss sedan mot båten som skulle ta oss ut till ett helt delfinstim! Det räckte att vi åkte i ca 15 min innan vi blev tillsagda av vår guide att göra oss redo för att hoppa i mitt bland dem?!! Mycket spända och förväntansfulla hoppade vi i det varma och klara vatten och började febrilt sprattla och simma allt vad vi kunde som för att "följa efter" dem och kunna vara beredda om de kom upp till ytan. Från en sekund till en annan ropade vår guide upp oss i båten igen och vi körde en bit till för att följa efter delfinerna, fast med båten istället. Att simma med delfiner var definitivt mycket svårare än vad vi trodde, så tyvärr kunde vi aldrig simma "med" dem, alltså hålla i deras fena eller få kontakt med dem. Men de är som sagt vilda djur som lever i det fria, inte som befinner sig i en pool eller liknande. Något fint och ännu mer exotiskt över det. Vi är iallafall så glada över att vi ändå simmade bland dem och fick se dessa fina varelser i deras verkliga natur! Sjukt ändå att ha simmat bredvid en vild delfin??? 

Likes

Comments

View tracker

Zanzibar är verkligen the place to be om man som vi, älskar mat men ändå vill kunna äta sunt och bra! Här lagas allt från scratch med fräscha, lokala råvaror och dom tar tillvara på det som landet har att erbjuda, främst när det gäller kryddor, frukt och grönt! Salladerna här är bland de godaste man kan käka, då en vanlig ingrediens är färsk, ofta tropisk frukt, som dom kan göra dressingar av eller ha som garnering. Även fisken och kycklingen kan man få panerad i kokosnöt från palmerna på området! Några utav favoriträtterna här är mango-kycklingsallad, fisk i kokosnötssås, och räksallad med passionsfruktsdressing!!! Så.gott. Just detta med att använda mer frukt i matlagningen är något man verkligen borde använda sig mer av även hemma i Sverige, även om vår frukt inte är lika tropisk och närodlad alltid.

Likes

Comments

Hallååådär! Och så hamnade man på Zanzibar... Haha, gud vad vi flänger och har oss, från Arusha, till safari och övernattningar mitt ute i ingenstans, till denna paradisö. Vi har nu iallafall varit här i ca 2 dagar och har börjat komma in i hakuna matata flowet som finns här, det är det enda som människorna här pratar om, inga bekymmer, ingen stress, utan man tar det som det kommer. Pole pole.. Det var dock en stor omställning att komma från hektiska Arusha, där ljuden aldrig tystnar, den torra värmen ligger som ett lock över staden, och det fullkomligt kryllar av människor överallt alla timmar på dygnet. Till lilla ön Zanzibar och byn Paje, där det just nu bor kanske 4 gäster på hotellet då det är lågsäsong, den kilometerlånga stranden är nästintill öde, klimatet är fuktigt och galet varmt då ön ligger mitt i indiska oceanen, man går barfota dygnet runt med sand mellan tårna och allting är så fruktansvärt lugnt och tyst. Man kan till och höra fågelkvitter! Men ett sådant jäkla paradis, kritvit sand, turkost vatten, sol, exotiska frukter och vi ska inte ens tala om maten<3 Där vi bor är atmosfären så mycket hakuna matata det kan bli, personalen lunkar obekymrat runt, så easy going, man käkar under små halmtak, i träsoffor med massa kuddar, och marken är på hela området enbart vit sand. Inte en människa använder skor. Så glada att vi ändå valde östkusten då det är ständig sol här och knappt moln på himlen, till skillnad från västkusten där det ofta regnar nu.

Idag har vi i vilket fall varit på utflykt till Prison Island utanför Stone town. Vi åt en stressad frukost, bestående av en frukttallrik, kaffe och omelett, innan vi begav oss i bil mot Stone town. Väl där stod en guide och båt och väntade på oss, och själva resan ut tog 30 min. Ön är i sig känd för sina jättesköldpaddor som bara finns just där, och kan bli hela 300 år gamla!!! Ön var helt fantastiskt, kritvit sand och nästan genomskinligt vatten. Jättesköldpaddorna var även hur fina som helst, enorma, och den äldsta hela 193 år! Vi fick även se det som innan var ett fängelse, där brottslingar ifrån hela världen kunde sitta, men som nu är ombyggt till restaurang. Innan vi åkte tillbaka fick vi även, tack gode guuuud bada i det fantastiska havet!!! Behövligt då svetten dröp. Sedan spenderade vi en timme i Stone town, sån himla fin och exotisk stad, innan det var dax för hemfärd.

Ikväll är det barbecuefest här på hotellet!!! Det kommer förmodligen välla in folk och ett liveband kommer spela. Gissa 1 gång vilka som kommer att gå all in på maten??

Likes

Comments

Ingen lugn stund här inte!!! I skrivande stund sitter vi och svettas på paradisön Zanzibar, och i förrgår kväll kom vi hem ifrån vår safari! Väldigt stora kontraster. Vi förstår inte själva hur allt går ihop haha, men någonstans så gör det ändå det och vi har lärt oss att bara go with the flow, lite av mottot här i Tanzania. Dock är det svårt att hänga med i svängarna rent mentalt, då vi från en dag till en annan är påväg till helt nya destinationer, och det blir väldigt många jobbiga avslut och farväl på en och samma gång. I vilket fall som helst var safarin verkligen the experience of a lifetime, 3 svårslagna dagar. Så till alla er som har möjlighet, åk på safari, och gör det i Tanzania!!!

Vår safari började kl 08.00 när vår guide och jeepen vi skulle åka med hämtade upp oss på barnhemmet. Sedan började vår 3 timmars färd ut mot Ngorongoro kratern, som vi skulle åka igenom för att att sedan komma till serengeti där vi skulle sova första natten.

Vi swischade förbi längs med stora öppna marker och landskap, samtidigt som man skymtade masaier och deras boskap. Vår guide berättade att det är många masaier som bor just i Ngorongoro för att det är ett naturkonservat och därmed är det tillåtet att bo inom det. Däremot är Serengeti en nationalpark (som för övrigt är 14700 kvadratkilometer stor!!) så där är det inte tillåtet att bo eller hålla boskap. När vi väl var framme vid inträdeskontrollen vid Serengeti fälldes taket upp på vår jeep, vilket kallas att man kör gamedrive. Sen började vår safari dag 1 på riktigt. Man kan nog kalla det tur, för det första vi såg ca 5 meter in i parken var en vacker giraff ca 3 meter från bilen! Det var så overkligt att man faktiskt skådade en livs levande vild giraff i egen natur?? Och kan säga att vår tur höll i sig för snart kunde man också se stora grupper med zebras mm. stå och beta. Man satt med kameran på hugget nonstop för att få de perfekta ögonblicken på fantastiska djur och landskap. Det fanns hela tiden så mycket att se så timmarna sprang iväg alldeles för fort.. Snart var det dags att köra in på vårt camp för natten för att sätta upp tältet och förbereda mat. Vi avslutade sedan första kvällen med en god middag och magisk solnedgång över Serengeti!

Då man inte sov supergott i tälten, så vaknade man redan 5-tiden på morgonen, alltså var man död. Men då vår guide ändå hade bett oss vakna runt 6-tiden för soluppgång och sen några tidiga safaritimmar så gjorde det inte så mycket. Vi satt i bilen redo att åka ut i parken igen vid 06.30!! Dag 2 på vår safari startade återigen igång med rivstart och det räckte att vi körde ut från campet och helt plötsligt stannade vi framför ca 10 lejon med ungar liggandes på vägen framför jeepen och även på sidan!! Vår guide sa till hur otroligt lyckosamma vi var, och att det var tur att vi åkte ut så tidigt som vi gjorde då lejon inte tycker om att ligga i för mycket blött gräs, därav hade de valt vägen. Man var helt ordlös! Vi fortsatte så småningom efter ett 100-tal bilder med våra tidiga timmar med att skåda fler giraffer, elefanter, bufflar, leopard osv. Otroligt!!

Morgon blev till förmiddag och vi skulle käka lunch för sedan packa ihop oss och åka ut ur Serengeti och röra oss mot Ngorongoro och nästa camp.

Vi kom fram till vårt camp som var beläget uppe på Ngorongoro kraten, med helt otroliga vyer över parken, och vi befann oss alltså 2800 meter över havet (!!), så ni kan ju gissa på att det var hur kallt som helst där uppe. Lite svårt att greppa att man fortfarande var i samma land, då man helt plötsligt befann sig i ca 10 grader från att ha varit i 25-30 haha..

Ngorongoro var från början en stor vulkan som nu har kollapsat, och därför är det konservatet speciellt då det är format som en skål efter att vulkanen nu inte längre existerar. Därför åker man också ner i kraten ca 600 meter!

Vår sista dag var nu här och den började likaså med tidig uppstigning, och vi satt redo i jeepen vid 8.00. Det var otroligt att åka ner i kraten då vyerna även där var fantastiska och vi hade turen att se så himla många djur! Vår önskan var att vi skulle få se noshörning, då den skulle sluta cirkeln för The big five, som inkluderar lejon, elefant, leopard, noshörning och buffel. Turen verkade som sagt vara på vår sida även sista dagen för rätt som det var stannade bilen och några meter in låg en noshörning!! Helt fantastiskt att kunna säga att vi nu har skådat The big five i deras egen natur! Det var inte bara noshörning vi såg heller i Ngorongoro utan vi såg ännu fler zebror, lejon, elefanter, hyenor, flodhästar osv, alltså alla djur som man kan tänka sig lever på savannen!

Våra 3 fanatiska dagar med safari hade nu kommit till sitt slut och vi tog oss upp ur kraten igen, fällde ner taket och började sedan den 3 timmar långa färden tillbaka till Arusha. Vi är så tacksamma att vi hade möjlighet att göra den här safarin och vi kunde inte ha fått det på ett bättre sätt! 

Hakuna matata, gott folk,hörs snart igen!!

Likes

Comments

UPDATE: vi har för första gången åkt Pikiepikie genom Arusha, standardfordonet här som vi av någon anledning inte testat, kostar ca 10 spänn och är så jäkla kul!!! Haha. Sån frihetskänsla att bara glida fram längst med gatorna. Dock kanske inte det mest säkra, men säger man pole pole till föraren tar dom de lite lugnare!!!;) 

Likes

Comments

God kväl! Sitter atm i dala dalan, enormt svårt att skriva pga skumpandet men det funkar haha. Idag har det varit skolavslutning för fulla muggar här, då barnen går på sommarlov nu, fram till den 1 januari. Så kl 8 var vi på plats i skolan för att ta del av firandet, sång, dans och uppklädda, extra glada barn:) Sedan åt vi lunch på barnhemmet, som bestod av fisk, ja ni hörde rätt, FISK!!! Har hänt 2 gånger på en hel månad, vår lyckodag. Efter det kom Ally för att hämta upp oss, då han ville visa oss ett nytt projekt som han har startat upp och investerat i. Han har nämligen köpt mark ca 16 km utanför Arusha, där hans vision är att kunna bygga en ny skola, med tillhörande internat, i årskurserna 8 till 13, alltså högstadie+gymnasie. Ally är delägare i flera olika små företag inom turistindustrin, så som safariförtetag och arbetar nonstop. Han säger själv att han alltid ger allt och vill ha det bästa, något som vi från första dagen även har märkt av. Nu har han alltså, för de pengar han tjänat in på dessa företag, investerat i detta, för att han vill vara säker på att de barn som nästa år ska börja sjuan här på barnhemmet och därefter åttan som inte Good hope har, ska få en trygg och säker framtid och då kunna gå på denna skolan. Det finns ingen som kan betala för att dessa barn ska få gå i privatskolor, och då de är street kids, alltså inte har några anhöriga eller någonstans att ta vägen så behöver de ha en försatt bra skolgång och då med internat. När vi kom ut till platsen där den framtida skolan ska byggas, en bit utanför den stressade,högljudda staden så kände man direkt av ett lugn. Platsen var helt omringad av åkrar och ett öppet landskap, man kunde skymta bergen i bakgrunden, höra fåglarna kvittra och allting var så stilla. Han berättade att det är precis vad han ville när han gjorde sitt val av plats, att atmosfären ska vara rogivande och där man har möjlighet att helt koncentrera sig på sina studier, då eleverna sedan kommer att gå vidare upp till högre studier och universitet. Han har visionen klar, ritningar och rubbet, men nu krävs själva bygget. Hans drivkraft och jäklar anamma säger oss dock att detta kommer att gå igenom, inom en viss framtid kommer där att stå en skola med tillhörande byggnader. Hade varit enormt kul om vi hemma i Sverige hade kunnat hitta företag eller privatpersoner villiga att hjälpa till, donera eller ta sig an detta projekt. Något definitivt värt att kolla upp och jobba på.

Nu iallafall så ska vi in till stan med 2 av de andra volontärerna för att käka på en indisk restaurang. Blir lite sista kvällen med gänget, för imorgon bitti drar vi iväg på safari!!! Kan ej fatta, ännu en dröm på väg att slå in.

Vi hörs!!!

Likes

Comments

Hallådär. Nu har vi precis återvänt till vårt krypin efter en hel eftermiddag/kväll tillsammans med barnen. Helt slut är man nu kan vi lova, dessa barn och deras never endning energi!!?? Helt sjukt, men vi är så tacksamma för all tid som vi får spendera med dem. Hela eftermiddagen har vi pysslat och målat, som ni ser i det tidigare blogginlägget. Deras absoluta favoritsysselsättning! De älskar när de får lov att vara kreativa, arbeta med händerna och bara låta fantasin flöda! Der finns verkligen ingenting som slår att få se hur deras små ansiktet skiner upp av ren lycka, över en sådan liten sak som att själva komma på knepet med hur man tillverkar en pappersloppa, eller små dockor av piprensare. De ger genuint allt de har för dessa små ting och man kan se hur de växer flera meter av stolthet.

Efter middagen var det sedan dax för oss att ge barnen en liten överraskning, i form av glass och klubbor. Redan imorgon så kommer nämligen en del barn, som har anhöriga, att lämna barnhemmet, för att de nu har sommarlov. Vi själva kommer att bege oss iväg på safari på lördag morgon, och vara borta till på måndag kväll, då vi kommer få se en del av barnen igen en sista gång. Redan tisdag morgon åker vi sedan vidare till Zanzibar. Denna kväll blev därför den kväll där vi alla var samlande, något som kändes väldigt speciellt, glädjefyllt men samtidigt enormt tungt. Just nu känner vi en väldig tomhet och finner inte ord som rättfärdigar vår tid här och våra känslor över att behöva säga hejdå. Vår kväll med barnen blev i vilket fall magisk, och hade man kunnat frysa tiden hade vi fryst just ikväll. Det är nästan så att det känns som att man ska spricka av tacksamhet över att just vi fick uppleva detta. Vi försöker att, istället för att känna ledsamhet, känna glädje över alla de minnen vi har skapat tillsammans med dessa fantastiska ungar här på Good Hope. I våra minnen och hjärtan finns varenda litet ögonblick, skratt och leende sparat, och det är dom vi kommer att ta fram och se tillbaka på när saknaden blir för stor.


Likes

Comments

God kväll allesammans! Idag steg vi upp som vanligt vid kl 07.00, duschade och åt frukost, för att sedan bege oss in till stan. Vi har nämligen blivit tipsade av andra volontärer att besöka hotellen här i arusha, som har pool, för lite avkoppling och solning när det är som varmast här. Där i bland New Arusha hotel, som ligger mitt inne i stan, nära clocktower. Så idag, varmaste dagen hitills, bestämde vi oss för att testa på detta. Man betalar då ca 50 spänn för en heldag vid poolen med handduk, solstol och en kall dryck (?!). Mycket värt kände vi.

Innan vi tog oss till hotellet, så lunchade vi först på Africafé, ett mycket känt café här i arusha som vi bara kände oss tvungna att testa på. Vi beställde in varsina supergoda kycklingsallader, och två välbehövliga koppar kaffe. Denna gången pratar vi alltså inte minikoppar utan more like muggarna där hemma!!! Mätta och belåtna begav vi oss sedan ner mot hotellet, fick våra dagskort, och kunde sedan lägga oss vid poolen. Känslan var gudomlig, att bara kunna ligga och njuta av den stekande solen, i tystnad, bland mängder av grönska, blommor och palmer. Som en oas mitt i stan, och så långt ifrån det vardagliga liv vi lever här i Tanzania. Det kändes som ren lyx att få ligga och bara koppla av för en stund, och vi tog vara på varje sekund! Timmarna rusade dock iväg och klockan blev 4 när vi bestämde oss för att dra oss tillbaka mot barnhemmet. Väl hemma, körde vi en favorit i repris, vattenfärger!!! Något som vi vet att barnen älskar och uppskattar. Så nu har vi ett 50 tal nya kreationer som ligger på tork inne i allrummet. Timmarna flög även förbi på eftermiddagen och helt plötsligt var klockan 6. Barnen kände sig dock fortfarande pysselsugna så fortsatte med annat, denna gången gjorde vi små figurer av piprensare, små bollar i olika färger och ögon, som vi klistrade på och klippte ihop. Så många leenden och hjärtliga skratt vi fick tillsammans denna eftermiddagen, kanske den finaste vi haft ihop med barnen. En dag att verkligen minnas, med enbart glädje, och som får en att aldrig vilja lämna dessa underbara ungar och detta fantastiska, färgsprakande land för ett kallt och färglöst Sverige.

Likes

Comments