1 vecka sedan efterlängtad konsert i Stockholm. 1 vecka sedan efterlängtat albumsläpp på Spotify.

Troye Sivan flög in från Australien till ett hav av regnbågsflaggor och hjärtkupade händer, och Astrid S från Norge stod som förakt innan mörkret föll. platsen var Gröna Lund och det smygande årstidsskiftet gjorde sig påmint i temperaturen.

samtidigt uppdaterade Spotify sig i musikssfärens nyheter; Londonbaserade Bastille släppte efterföljaren till miljonsuccén Bad Blood; lillebrorsan Wild World. och det är just vad de i musiken också beskriver, en vild vild värld.

men jag ser inte enbart bakåt, minns och myser i melodins minnen i Troyes elektroniska känslopop eller Astrids hoppiga dans till Jump, samtidigt som jag avnjöt en slemmig Vego-pizza på Kaskad. jag längtar framåt och fokuserar bortåt; igen till Stockholm, såklart.

för höstvintern bjuder på mycket i en vid virvel. självfallet fångar jag enbart en bråkdel med mitt CSN-bidrag; Håkan i Globen den 10 december (ALLTSÅ FATTAR NI ATT JAG LYCKADES KNIPA EN BILJETT!!!), Beartooth på Debaser Strand den 22 november (brorsan vet inte om det ännu, men fixade 2 biljetter igår kväll som plåster på såren att vi missade dem som förband till Bring Me The Horizon förra hösten), Bring Me The Horizon på Hovet den 25 november (för att jag bara inte får nog av deras senaste THAT´S THE SPIRIT...) och garanterat glömmer jag inte att skaffa mig en biljett till Bastille den 20 november, också på Hovet (jag menar missar jag att spilla tårar till Pompeii i publikhavet kommer jag deppa sönder ännu hårdare hemma.)

som sant och synligt syns tänker jag aldrig sluta göra mig själv till en lycklig del av publiken, och absolut inte under novembermörkrets smärtande ensamhet.

frågan hänger då spänt, vilka konserter får inte du missa?

denisesord.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

andetagen fast i halsen i timmar. luften går inte ner. inte upp. eller ut. timmarna är ändlösa. inte ens när det är över kan jag andas. en stripped down version av samma gamla låt svämmar över av nya känslor. låten som var vackert varm förut är nu kyligt tom. jag hörde det jag ville höra då. nu hör jag hur det faktiskt är. och färgen är blå. dunkelt blå.

Halseys ​singel ​Colors slår igenom för vad den egentligen är. i text, takt och i toner. jag var blind av det blåa i dig förut, nersmetad i samma färg nu, som vittrar sönder i torkade flagor mot min hud. tänk hur jag bara såg det jag ville se förut. nu ser jag allt. och det är kallt.

denisesord

Likes

Comments

"lyssna så ringer du upp mig sen, okej."

natten var inte natt längre utan snuddade vid morgon. jag skulle sova och hade ingen lust för något nytt men han lovade att det var värt det. tre lyssningar till tandborstningen sen ringde jag upp, sa att det var bra och gick sedan och la mig.

ett dygn senare cyklar jag hem efter ett nattpass. i solstyrka och himmelsblått över mig. lätta ben på tramporna och sköna toner i lurarna. huvudet gungade vänster höger vänster höger, och cykeln följde med. svajande fram i måndagsmorgonen och ​Maggie Rogers på repeat. ögonen blundade som att de längtade efter sömn eller att solen var för stark. men det var inte det. det var hon, hennes röst, takten, känslan: som vågor långt utanför strandkanten, böljande, pulserande, påväg. han har rätt, hon är så rätt. Anton säger att detta är det nästa stora, och jag tror honom, nu tillslut.

denisesord

Likes

Comments

ett minne av en varannan-vecka-text i BollnäsNytt, maj år 2013. tre år sedan och jag kan fortfarande relatera, ändå har allt förändrats. om ungdom, kärlek, klarhet och sökandet efter ett hem. jag är inte längre 22, inte samma sorts kär och har på flera vis hittat hem. min Young And Beautiful är nu Ana Diaz Starkare, min Clarity är nu Alan Walkers Faded och min Carry You Home är nu Walking On Cars Catch Me If You Can. tänk hur tid stegar och hur förändring smyger. med skrämmande fascination smälter jag det förgångna för att om en vecka firar 25 års minnen med tårta. i musiken är allt evigt.

"Soliga majdag. Du som lyst så med din frånvaro. Tillfället får, precis som det ska, mig att vilja ta vara på tiden. Solen är inte förevigt. Inte heller värmen eller helgens härliga eftermiddagsljus. Så jag gottar mig. Njuter av att inget är över. Det finns fortfarande tid. Vi sätter oss i en liten kvick och glänsande Toyota, så skinande att det röda lyser likt rubiner i solskenet. Syftet med färden är att ta en spontan eftermiddagsutflykt utan att behöva bry sig om något annat än varandra och solens klara strålar som värmer våra unga förlorade hjärtan. Målet visar sig bli en, för just den här söndagen, välbesökt glassbar i centrum. Det finns inget så ljuvt som den första oskuldsfullt rena och söta mjukglassen för säsongen. När jag rullar in på den trånga parkeringsplatsen hör jag en bekant ljudslinga på radion. Jag stannar upp, ber om att få sitta kvar och lyssna i några sekunder, och njuter därefter tyst av den världskända amerikanska snyggingens sång. Lika lysande briljant som vanligt. Perfekt vacker för modellyrket, men ännu lysande som musiker. Kanske inte alltid ung, men föralltid vacker. Lana Del Rey finner utan problem en artistisk övertygelse i hennes nya låt Young And Beautiful."

"Vi vill få ett avslut. Vad det än gäller. Vi vill kunna gå vidare i någon form utav lugn och trygghet. Så sant som att livet har kapitel vill vi kunna uppleva dem alla. Med. Precis. Samma. Inlevelse. Vi vill uppleva innebörden att leva i just termen “uppleva“. Alla har vi ett varierande stort driv inom oss som talar för det. Ingen vill leva ett helt liv som död. Vi söker alltid efter små projekt, våra egna kapitel, för att vårda och sedan, när det är dags, avsluta. Sant är också att många människor väljer att leva hela sitt liv som ett projekt, för att sedan avsluta det enda kapitlet (snarare romanen) med döden. Men de har i alla fall tagit sig tid att leva, och det är alltid det som räknas. Jag har för länge sedan tappat räkning i hur många kapitel jag skrivit, trots mina unga, snart tjugotvå, år. Kapitlet som jag befinner mig på just nu kallas “Den Överraskande Kärleken.” Jag vet inte hur länge till, men jag försöker att inte oroa mig över något avslut. Vem vet, han kanske är min roman. Vad jag vet är i alla fall att den ryska dj:n och musikproducenten Anton “Zedd“ Zaslavski, numera boende i Tyskland, har producerat en låt som beskriver mina flyktiga känslor. Clarity. Ja, du ger mig klarhet."

"Jag längtar hem. Men jag vet inte längre vad som är hem. Jag vill bara dit, var det nu än är. Det är ett uns av sorg som jag beskriver min saknad, talar om mina drömmar om natten. Jag vet att en dag kommer det finnas där. Hemma. Staden jag bor i, arbetsplatsen jag jobbar på och familjen jag har, hur konstlat eller äkta det än är. En vacker dag kommer jag hitta det. Hem. Så länge upplever jag det igenom musiken. För musiken tar mig alltid hem. Mitt senaste hem var i Malung-Sälens kommun. Mitt första hem i Bollnäs, där jag föddes. Mitt andra i Uppsala, där jag bodde och studerade i tre år. Jag grubblar med iver över vilket mitt sjätte hem blir. För mitt fjärde hem är också klart. London. När du läser det här befinner jag mig faktiskt där igen. Därefter tar jag bilen till Öland, mitt femte hem. Jag antar att man inte kan få för många av dem. Som Ingrid Michaleson sjunger i hennes låt Are We There Yet; “They say home is where the heart is“, undrar jag vart mitt egentliga hem är. Jag lyssnar också på en viss James Hillier Blount’s låt Carry You Home. Jag ber tyst. James Blunt, bär mig hem, var det nu än är."

denisesord

Likes

Comments

foto: biljettshop.se

nostalgin är en nyfiken nödvändig nyckel för tacksamheten. då för tre år sedan trycktes texten här nedan i BollnäsNytt i en Musikmix. ännu hade inte säsongscirkusen lagt sig och färdig var jag inte på ännu ett par säsonger. men nu är det över sedan långt tillbaka och jag kan äntligen äntligen få se framemot bragd-Bryant i Bollnäs-buller. dubbelt upp för den som vill. fredag 22 på Tuppens Danskrog och lördagen den 23 på Gumpels fritidsgård. släpper förkylningen är morgondagen spikad 🎤

"Push Play var slutet på vår saga.

I veckor undrade jag vad det var. Tillslut blev det bekant. Men jag visste ändå fortfarande inte vilken begåvad ung kvinna vars sång som ljöd ur högtalarna ifrån Skistars skidverkstad. Nyfiket men blygt (eftersom jag visste att min alldeles egna verkstadsman inte alls diggade den ovannämnda musikerns sång) undrade jag en gång högt för mig själv under sista refrängen vilken låt det var. Han varken visste eller brydde sig. De kvinnliga kollegorna var mer intresserad. Jag hörde den ljuda på fester och alla frågade, undrade, vilken låt det var. Push Play. Ja, så hette den. Med någon häftig kvinna vid namn Miriam Bryant. Tillslut snappade även jag upp både musikerns namn och låttitel. Det var den stora avslutningsmiddagen i källaren på Lindvallens tjusigaste restaurang. De serverades kött, jag plockade i mig grönsaker och tillbehör. Efterfesten hölls i min personalbostads lilla vardagsrum. Vi vände upp och ner på stolar och tippade vardagsrumsbordet. Där hade vi plötsligt ett dansgolv. Den natten sjöng och dansade vi alla tjejer till Push Play. Det är egentligen en glad låt, men på insidan gråter jag av minnet."

foto: rockfotoemma.se

i tre år har jag längtar efter en live-upplevelse som ger mig den där känslan tillbaka. den som jag kände i mitt säsongsvardagsrum i 23:an i Sälen. avslutningskvällen som skallrade av glädje, vemod, tomhet, kärlek och tacksamhet. imorgon kan den bli verklighet. bara push play Miriam 🎶

denisesord

Likes

Comments

en drömmare, en skrivlängtande och musiktörstande drömmare, det är jag. som fastnar för svenska hitsinglar. Kent och Laleh, Håkan, Maggio och Redig. det är bra. så himla bra och solskensrätt.

den första varma vårdagen i solen. med frukostmacka och te på de gråskitiga stenplattorna. en tropisk milkshake i den vårsvala Hälsingebrisen. jag klurar mordhistoria med underlaget av mammas googlingar hur man dödar.

livet är knäppt och konstigt och fantastiskt på samma gång. och jag längtar hit och dit men vill samtidigt stanna. musiken är svag från köksbänken, men påtaglig i textversen. grannarna skakar mattor och dammsuger. vi är de enda ute som jagar solen på stenplattor.

och nu är jag där. någon annan stans. bort från stadens krispiga lövdans. börja på nytt, där bytt är bytt. jag är kvar och nu vill jag stanna. Maggio sa: den första är alltid gratis. Håkan: din tid kommer. men Kent: om att vara egoist. och Laleh säger: bara få vara mig själv. men Redig hävdar att ingen kommer sörja när du dör. samtidigt tänker jag: världen få vara vad den vill bara den är god.

denisesord

Likes

Comments

"jag kan inte andas Denise"

det är så tungsint tonsäkert i instrumentvärldens och i gomtraktens piedestala performace, så melankoliskt myshemskt, att du drabbas av stumhet. därför viskar du till mig "jag kan inte andas Denise" och jag förstår inte hur du kan se det som jag, känna det som jag, beröras såhär lika starkt som jag. det är magi tycker vi båda. exakthet med skivinspelningsljud. stämningston i musiken. berörande text. jag blundar därför stundtals, för att liksom ta in. för det definitiva mörkret gör bara Melissa Horns sjungande smärta mer verklig.

hon väcker mig med 'En helt vanlig dag', vyssjar mig till sans med 'Vår sista dans'. hon ger mig otäcksrys med 'Jag gör aldrig om det här', lindar mig varm med igenkänningen i 'I mörkret långt ifrån varann'. fick mig att i ett känslosplittrat leende mima med i 'Lät du henne komma närmre' och tystar mig sen i ett mättat känsloöversvallande avslut i 'Falla fritt'.

tack Moa Lignell för din snygga närvaro och gitarrsköna sång, och en enorm tacksamhet till Melissa Horn med band. dina sjungande texter var alltid värda att vänta på.

Melissa Horn med förband: Moa Lignell, på Bollnäs Kulturhus, igår torsdag, den 7 april.

denisesord

Likes

Comments

tystnaden är så stilla utan röster, och stillheten är så tyst utan ljud. särskilt i forum där det förväntas: ljud, röster, pladder. och tiden är så tråkig när den går åt innan du är färdig. när den inte räcker till att leva mer än i den inrutade måste-vardagen: plugga, ångestsjunga och vardagsstöka. någon lessnar snart och det är förmodligen du. men jag försöker ändå igen.

det slutade efter en huvudstadskonsert med en världspoppig guldbritt som tog lyckoljud och övermäktig känslor i mig. därimellan: många fina svenska singlar. nu: en lokal konsert i sittande stillhet med visig singer-songwriter.

vi ses ikväll Melissa Horn uppvärmd av Moa Lignell. och vi hoppas på mer i framtiden av det jag älskar: att skriva om musik.

denisesord

Likes

Comments

foto: gigsandtours.com

du undgår inte mina nostalgitexter. de texter jag skapat mig en liten platå av, och som jag nu kan stå på och se ut med en lite vassare penna. för omkring fyra år sedan hittade jag en brittisk blondin. en ny talangfull sångerska med ett oskuldsfullt face och falsett-fina toner. ingen jag glömde. hon har funnits kvar sedan dess. och nu aktuell som få då hon spelar i Globen i Stockholm på torsdag. det är en dröm förstår du, att få se henne spela live, särskilt här i Sverige. hon har alltid varit tillräckligt stor för mitt hjärta, men nu är hon även en del av Sveriges lyssnande musikhjärta. en världsstjärna. på torsdag ska jag slutligen, äntligen och otroligt nog faktiskt få se min guldbritt och brittiska superblondin, Ellie Goulding. Wiiie!!!

foto: key103.co.uk

dessa tre texter är tre utdrag från min musikspalt Varannan Vecka som hängde omkring i BollnäsNytt för tre respektive fyra år sedan. för mig gick hon snabbt från en brittisk blondin till den brittiska superblondinen.

BRITTISK BLONDIN.. Ellie Goulding

I mitt huvud var hon väldigt bohem, poppig och egen, hade långt rufsigt hår i en nyans av brunt och hade konstiga ryckiga rörelser för sig under sina konserter. En indiebrunett från den brittiska landsbygden. Fel. Ellie Goulding är en streetcool tjej med långt ljusblont hår och nötbruna ögon, en indie- och electropop brud med egen ton och djup. Den 25 åriga blondinen som mycket rätt kommer ifrån Storbritannien släppte år 2010 sitt första studioalbum, Lights. Vackra, häftiga musikvideor och poplåtar med karaktär. Favoriter är The Writer och hennes fantastiska cover på Elton Johns Your Song. Jag lovar, den här tjejen kommer blir något stort.

ELLIE GOULDING… guldbritt i dålig hiphopmix

Den 25-åriga guldtjejen från London, England håller sig envist kvar ovanför ytan. Ni har kanske glömt henne, men det har inte jag. Den askblonda råddjursögda indiepopprinsessan fortsätter att imponera mig. Denna gång i en falsettnaken cover på en Active Child låt som hon satt sin helt egna prägel på. Det musikaliska nyskapandet kunde blivit en succé. Tyvärr äntrar den brittiska hiphopparen Tinie Tempah låten i sista versen. Ett misstag som inte borde tillåtits ens i tanken. Det är med ett grovt språk med en vattenpölsdjup mening som Tempah flikar in. Utan hiphopbritten hade låten fallit sig naturligt i Ellies genuina karaktär och skapat ett lika stort feel-good-flöde som i alla Gouldings tidigare låtar. Men så roligt fick vi tyvärr inte ha denna gång. Jag talar om covern Hanging On, en låt som borde fått behålla sin nakna falsettklang i ensamhet istället för att grovt försummas med en smutsigt naken hiphopstil. Nej i brittisk hiphopvers har jag svårt att hänga med.

ELLIE GOULDING… den brittiska superblondinen

Ett albumsläpp i oktober förra året kommer i år sätta en utavStorbritanniens ballaste brudar på tåget mot världskänd. Det är jag helt säkerpå. Trots att hon fått flera fina utmärkelser ifrån sin hemkontinent, vunnit enGrammy tillsammans med Skrillex för bästa Dance/Electronica album, legat i topppå flera utav Billboards listor (med singeln Lights i till och med över ett år!) sjungit på prins William och Kate Middletonsbröllopsmottagning i Buckingham Palace och sålt över en miljon kopior avdebutalbumet Lights (med hela 850 000 exemplar i bara Storbritannien!) så harhon ändå inte fått den uppmärksamhet hon förtjänar utav världen. Hennes andrastudioalbum Halcyon gjorde äntligen så att amerikanerna fick upp ögonen förhenne på riktigt då hon landade som nummer nio på USA:s Billboard 200Chart-lista. Musikvideon till albumets första singel Anything Could Happen hari skrivande stund över 18 miljoner visningar världen över. Det är inte för intet som jag vecka ut och in har tjatat om den begåvade blondin EllieGoulding.

foto: elliegouldingboston.com

detta är så mycket musikalisk lycka att orden får svårt att hitta fram.

denisesord

Likes

Comments