Header
Känslor, Relation

Jag tänker inte säga: "Jag vet att alla..", eller "såhär är det", eller "det här funkar för alla".
Jag kommer bara säga. "Såhär är/tycker jag."


Det första jag tänker på när jag hör ordet "relation" är: "kärlek".

Jag kan slå vad om att när ni hör ordet "kärlek" tänker många av er: "komplicerat".

Men varför? Det blir ju inte mer komplicerat än vad man själv gör det? HA! lättare sagt än gjort. Tro mig. Jag vet.


I en relation tillsammans med en annan partner är man alltid två. Man har två viljor, två åsikter och ja, man är helt enkelt två om allting. Plötsligt kan man inte bara tänka "Jag vill, jag ska, jag tycker, jag känner, jag tänker." Jo okej, man kan. Men enligt mig så kommer man i en relation inte så långt på det.


Kärlek ska inte vara svårt. Det ska inte vara komplicerat eller jobbigt. Det ska vara enkelt, självklart och roligt. Allt handlar ju egentligen bara om respekt, tillit, ärlighet, passion, trygghet.

För mig är dessa ord A och O i ett förhållande.


1. Respekt. Att man respekterar varandra. Man respekterar vad den andra tycker, känner och vill.


Spela upp dessa scenarier i huvudet:

Hon berättar för honom att hon inte tyckte det kändes bra när han gjorde som han gjorde.

-"Jag blir ledsen när du säger/gör så.."

-"Men vadå jag sa/gjorde så för att jag tyckte det var lite roligt."
-"Roligt?? Jag tyckte inte det var roligt alls. Jag gillar verkligen inte när du gör så."

-"Men sluta vara så töntig, det var ju bara på skoj! Kom nu så går vi.."


Eller det här:

Pojkvännen ber henne sluta prata med sitt ex.

-"men vadå vi är ju vänner? du kan väl inte bestämma vilka jag ska prata med och inte?"
-"Jo ni kanske är vänner, men han dumpade dig för mindre än en månad sen. Jag vet, det kanske är töntigt av mig, men jag tycker att det känns lite jobbigt att ni har kontakt."
-"Ja, du är jättetöntig, jag har ju sagt att vi är vänner! Ska förresten bara skriva en grej till honom.."


Ja, ibland är man lite "töntig" i vad man tycker och känner. Men jag tycker att det är okej att vara det ibland!
Det viktigaste i den här situationen är att man respekterar vad den som tar illa upp känner. För en känsla kan ju aldrig vara fel, eller hur?


Tänk dessa två konversationer där personerna i fråga istället visar varandra respekt:


Hon berättar för honom att hon inte tyckte det kändes bra när han gjorde som han gjorde.

-"Jag blir ledsen när du säger/gör så.."

-"Men vadå jag sa/gjorde så för att jag tyckte det var lite roligt."
-"Roligt?? Jag tyckte inte det var roligt alls. Jag gillar verkligen inte när du gör så."

-"Oj nehe.. Förlåt! jag hade verkligen ingen aning om att du skulle ta illa upp, det var såklart absolut inte meningen att göra dig ledsen! Jag ska inte göra så igen."


Och denna:

Pojkvännen ber henne sluta prata med sitt ex.

-"men vadå vi är ju vänner?"
-"Jo ni kanske är vänner, men han dumpade dig för mindre än en månad sen. Jag vet, det kanske är töntigt av mig, men jag tycker att det känns lite jobbigt att ni har kontakt."
-"Jaha, jag visste inte det!. Det är inte alls töntigt. Jag har bara inte sett det så. Jag har inga känslor kvar för honom, Det är dig jag är kär i. Självklart slutar jag prata med honom direkt. Vi är vänner, men det betyder ju inte att jag måste ha daglig kontakt med honom. Det sista jag vill är att det ska kännas jobbigt för dig."



Hur enkelt är det inte att visa respekt - egentligen?!

Tänk alltid ett steg längre. Blir din partner upprörd över någonting du har gjort/sagt. Tänk tanken. "Är det värt det?" Är det värt att stå fast vid det du sagt/gjort och få din partner upprörd?
Om det är så att du verkligen står fast vid att "Det jag gör är någonting jag måste få göra!" Så får ni ta en diskussion om det. Kanske är det så att du på ett enkelt sätt kan förklara situationen så att din partner får visa DIG respekt och känna att det trots allt är okej, sen släppa det och gå vidare. Eller så kanske ni kan gå halva vägen var?

exempelvis:

Hon berättar för honom att hon inte tyckte det kändes bra när han gjorde som han gjorde.

-"Jag blir ledsen när du säger/gör så.."

-"Men vadå jag sa/gjorde så för att jag tyckte det var lite roligt."
-"Roligt?? Jag tyckte inte det var roligt alls. Jag gillar verkligen inte när du gör så."

-"Oj nehe.. Förlåt! jag hade verkligen ingen aning om att du skulle ta illa upp, det var såklart absolut inte meningen att göra dig ledsen! Men jag vill verkligen kunna kalla dig för knäppis. Det är såklart på ett bra sätt! Jag älskar ju att du är knäpp!."

-"okejdå, vad bra. Då kan jag väl vara din "knäppis!"


Är du med?

Respekt - ganska enkelt.

Behandla din partner som du själv vill bli behandlad.


kärlek till er!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

träning

Den här utsikten på detta gym är inte det minsta tråkigt! Mer bilder och videos kommer upp snart!

Nu ska jag fortsätta svettas lite innan det är dags för ett dopp i poolen!
Puss sålänge

  • träning

Likes

Comments

Känslor

"-Hur är du som person?" Är enligt mig en väldigt oklar fråga.

Hur jag är som person? När då? I vilket sammanhang?
Jag menar, man är inte "schizofren" bara för att man visar olika sidor i olika sammanhang.

Jag kan bara prata för mig själv. Jag vet att jag är inte alltid en "pigg, sprudlande och hyper- människa". Jag vet att jag har en sådan sida. Absolut. Men jag har en lugn, harmonisk och balanserad sida också.. och även fler än så!


Jag gillar att dra jämförelsen av våra olika personlighetsdrag med "fyrkanter".
Alla människor har sin egen fyrkant.
En sida på fyrkanten är ett personlighetsdrag, en annan sida är ett annat personlighetsdrag osv..

Antagligen har din/dina allra bästa vänner, din familj och alla som står dig närmast sätt alla dina sidor för att du känner en trygghet och känner dig bekväm med att dela med dig av dem. Medan andra personer som inte känner dig lika bra eller inte känt dig lika länge inte hunnit se alla dina sidor.

Spela nu upp detta scenarier i ditt huvud:

Du är ganska ny i klassen/på jobbet och ska ha en första fest tillsammans med dina nya klasskompisar/kollegor.
Du går hem och börjar fixa dig och är så taggad inför kvällen!
Du kommer dit och möter upp alla. Ger dom en kram, visar öppet hur förväntansfull och glad du är, varpå en av de du ändå hittills umgåtts med mest hävdar att "Så här är ju inte du som person, du är ju blyg och tystlåten?"

Ja. Kanske en sida av fyrkanten man har visat för att man är ny och inte vill ta för mycket plats i början. Det betyder ju inte att du INTE är glad och framåt som PERSON!

Med detta vill jag säga. SLUTA ha fördomar! Ge folk tid att få visa fler av sina sidor innan du drar slutsatsen av hur personen är. Alla har vi ett "första intryck" av en person, absolut, men tänk på att det är inte allt. Antagligen har personen fler sidor som du kommer att gilla!

Så, innan jag lärt känna dig är du för mig ett fint skal med en blank fyrkant. Det är helt upp till dig vilka sidor du börjar med att visa upp, och vilka du avslutar med, för det är ingen annan än du själv som kan bestämma vilka saker som ska vara på vilken plats eller när det är dags att visa annat. Du äger din egen fyrkant.

Likes

Comments

Hälsa

Det var igår kväll allt började.

Jag och min kille skulle ut och käka middag. Jag kände på mig redan då att kommande timmar kommer att bli hemska. Och det var precis som jag trodde. Helvetet hade nu börjat. Jag visste precis vad jag hade att vänta mig..
Vi fick stressa i oss maten på restaurangen och jag kunde inte njuta av maten över huvudtaget. Jag minns inte ens vad jag åt.
Jag ville bara hem, hem till sängen och sluta ögonen. För jag visste, att nu kommer det bara att bli värre.

Äntligen var jag hemma.. Jag har nog aldrig varit så snabb och redo att försöka somna som nu. Jag ville bara bort från verkligheten, bort från smärtan som alldeles för snabbt började ta kontrollen över min kropp. Det fanns nu ingenting jag kunde göra för att det skulle kännas okej. Smärtan hade totalt tagit över mig totalt. (Trots att jag hatar tabletter och nästan aldrig använder mig av det, så tog jag några som tydligen ska hjälpa. Men i mitt fall tycker jag inte att någonting hjälper.)

Jag låg i sängen, låg och bara försökte koncentrera mig på en enda sak. Att försöka andas.
Det låter kanske lättare än vad det var. Men varenda andetag var en plåga. Jag varierade mellan fosterställning, raklång, och på sidan.. Ingenting kändes bättre än det andra.
Jag tog armen över mina ögon. Dunkade försiktigt min hand mot mitt huvud till och från i förhoppning om att försöka separera smärtan från verkligheten. Det var lönlöst. Jag försökte nypa mig själv i armen, ingenting hjälpte. Efter par sekundrar, minutrar, timmar.. jag vet inte hur länge jag kämpade med min andning. Men med tanke på att jag till och från vaknade till, var ett tecken på att jag ändå hade somnat till. Vid 04.30 vaknade jag och hade så fruktansvärt ont. Jag visste vart jag skulle ta vägen. Ena sekunden var jag var helt säker på att jag behövde spy. Andra sekunden trodde jag att jag skulle svimma.

Jag kämpade mig upp. Bara för ett tag, för att försöka lägga koncentrationen någon annat. Det gick inge vidare. Efter bara några få minuter var jag tillbaka i sängen igen.

Jag vaknade vid 11-tiden. Helt slut. och ja. fortfarande otroligt ont. Men nu var smärtan inte konstant, nu kom den istället i vågor. Jag kände mig plötsligt lycklig över att jag kunde andas till och från. En sådan lättnad. vilken lyx!

Det tog ett par timmar till. Sedan hade jag äntligen krafter till att orka duscha..

Jag vet ju hur det är att leva såhär. Jag är ju van. Men trots det så hade jag inte önskat min värsta fiende detta.

Så alla ni tjejer som också lever med denna fruktansvärda smärta en gång i månaden, jag lider verkligen med er, och tro mig. Jag förstår hur ni mår. Ni är inte ensamma. Även fast man kan tro det.

Det som gör mest ont är när folk inte tar det man säger på allvar. De som inte tror på än när man säger att man har ont. Chefer som tror att man ljuger och så kallade "vänner" som tycker att man överdriver.

Ja. Det är sant. En chef jag hade trodde att jag ljög. Trots att jag hade satt mig ner med honom på hans kontor och berättat för honom om mina besvär (Nej, inte det mest avslappnande möte jag haft.) Så kollade han mig i ögonen bara någon vecka efter och sa att han inte trodde på det jag hade berättat. Jag hade tragiskt nog fått sjukanmäla mig vissa dagar p.g.a. mina besvär. Men han vägrade tro att det hade med mina besvär att göra. Därför anklagade han mig för att ljuga. Tyvärr är det enligt mig inget ställe jag vill komma till dagligen. Ett ställe där man inte blir trodd.

Nej tjejer. Stå upp för er själva och era besvär. Ta hjälp från folk som vill hjälpa er, omringa er av folk som tror på er och se till att må så bra ni bara kan.

Och till er killar som säger "det kan väl inte göra så jävla ont att ha mensvärk" - tyst. bara tyst.


Likes

Comments

Lycka

Vet ni vad jag kommit på?

Jag ska sätta igång att blogga nu, på riktigt! För nu har jag sett till att jag har tid, och tid är en bra början för att kunna prioritera bloggen, vilket är precis det jag kommer att göra nu.

En sak till. Vet ni vart jag är? rätt galet egentligen..

Jag är i Thailand, och nej. Det är inte som ni tror. Jag är inte på vilken chartersemester som helst. Jag är inte här för att ligga i en solstol och pressa och försöka bli så brun som möjligt på kort tid. Jag är inte här för att shoppa upp varenda Bath jag äger på LV-kopior. Jag är inte här för att bära runt på en stor väska och springa mellan olika båtar för att åka till olika öar. Jag är inte här för att gå på PingPongshow eller supa skallen av mig på olika klubbar.

Nej. Jag har helt enkelt bosatt mig här. Här i Thailand. Här bor jag nu. Frågor på det?



Likes

Comments