View tracker

Idag har vi det kämpigt här hemma. Jordan har haft magknip hela natten och har endel fortfarande, tycker så synd om honom! Gör så ont i mammahjärtat när man inte kan hjälpa honom:( jag själv kämpar mot tröttheten nu och hoppas på mer sömn inatt....

Det känns så sjukt och tänka att jag fortfarande skulle kunna varit gravid nu. Jag hade verkligen räknat med att gå över två veckor och trott att han skulle komma nu till helgen haha. Istället blir han fyra veckor på lördag!! Tiden går så himla snabbt samtidigt som det känns som jag alltid varit mamma. Jag älskar verkligen att vara mammaledig och spendera hela dagarna med vår lille bebis. Ändå längtar man alltid till helgen för det innebär att vi får vakna upp tillsammans alla tre och ha hela dagen ihop!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Igår gick jag på stan med maja och bockade ännu av några julklappar! Tycker det är så skönt att ha dom klara i tid. I helgen tänkte jag & martin fixa dom sista! Hitills är det så smidigt att ha jordan i vagnen. Enda gången som han kan sova en längre period! Annars är det mest korta sovpauser och mycket ätande som gäller. Känns som jag ammar dagarna långa! Var nyss iväg till bvc och nu väger mini över fyra kilo. Så nog märks det att han gillar att äta, haha!

Likes

Comments

View tracker

Inatt fick jag bara två timmars sömn(haha the fabolous mamalife) så nu börjar tröttheten slå till! Men en nocco får lösa det problemet;) jordan har alla fall sovit nästintill hela dagen och varit så smidig att ha med sig upp på stan. Vi tog en promenad upp och köpte lite julklappar och lunchade med emelie, angie & björn! Ikväll ska vi bara mysa i soffan med god mat och en godisskål. Ha en fin kväll!

Likes

Comments

Det är inte lätt att få mycket gjort om dagarna med en bebis som bara vill sova i famnen. Men jag njuter verkligen av våra dagar i soffan! Den här dagen har spenderats framför julfilmer. Ganska passande såhär första december!🎅🏻känns som en helt rätt månad att bara sitta inne och mysa. Nu är det äntligen snart helg och då får vi vara hemma hela familjen igen.

Likes

Comments

Tre bilder från helgen! I lördags julpyntade vi för fulla muggar. Så mysigt att få lite julstämning här hemma! Jordan låg i sitt nest hela dagen och sov så jag och Martin kunde pynta tillsammans. Det hade vi inte räknat med haha, det var första gången sen han föddes som han kunde ligga själv och sova. Annars har det BARA varit famnen som gäller. På kvällen hade martin julbord med jobbet så den spenderade jag och J med gudmor(bästa angie)!

I söndags var det adventsfika hos syster som gällde! Det är en tradition som är så himla mysig. Jag och Martin brukar stå för fikat den andra advent men i år skippar vi det, känner att det blir lite mycket det här året haha! Inte lika lätt att hinna baka massa med en bebis som bara vill ligga i famnen;) det får bli nästa år istället!

Likes

Comments

Imorgon var jordan egentligen beräknad och då har vi haft honom hos oss i två hela veckor. Jag vill redan stoppa tiden haha! Den går ju aldelles för fort. Älskade lilla bebis. Det har varit så mysigt att vara hemma hela familjen dom här två veckorna. Men på måndag ska Martin tillbaks till jobbet och den riktiga mammaledigheten börjar. Blandade känslor jag vill ju ha honom hemma hos oss lite längre! Men men, jag & Jordan ska nog klara oss;)

Likes

Comments

En förlossning är det absolut häftigaste jag upplevt. Rent känslomässigt går det inte att beskriva! Här kommer alla fall min förlossningsberättelse.

Jag kan säga såhär, den blir inte lång min förlossningberättelse, haha! Jag hade en sjukt snabb förlossning och hann knappt reflektera över att vi faktiskt skulle föda. Kvart i åtta lördagen den 12 november vaknar jag upp med sjuk smärta! Jag hade haft endel sammandragningar under natten(som jag trodde att det var men i själva fallet var det mina värkar som var igång lite smått). Sovit hade jag knappt gjort den natten men vid sextiden lyckades jag somna och sover tills kvart i åtta. Jag vaknar av att jag har så sjukt ont och springer iväg på toaletten och inser ganska fort att jag läcker fostervatten. Det var inte så att det sa splash och att vattnet gick, utan det kom bara lite. Jag går tillbaks till sovrummet och väcker martin, säger åt honom att det måste vara på gång för jag har så fruktansvärt ont!! Han får börja klocka värkarna och vi inser att dom varar i ca 90 sekunder med bara 20 sekunders vila. För varje minut gör det ondare och jag ville bara bryta ihop. Jag visste ju att en förlossning ska göra ondare för varje centimeter man öppnar sig och jag tänkte ju att det här bara är början. Efter 30 minuter med värkar som är så sjukt smärtsamma så ringer jag förlossningen(klockan är då kvart över åtta). Jag kunde knappt prata med barnmorskan pga smärtan och fick ta pauser. Hon säger att det låter som det verkligen är på gång och att vi ska komma in med detsamma. Martin springer runt och packar förlossningsväskan(haha hade bara packat Jordans väska, våran hade jag tänkt packa den helgen) och jag springer runt i lägenheten och bara skriker av smärta. Kunde inte sitta eller stå stilla så det var bara gå runt som gällde. Nu fanns det ingen vila mellan värkarna och jag förstog inte hur jag skulle kunna ta mig ner för trapporna. Jag kan ju säga såhär, tur är det att vi bor två minuter från sjukhuset, för när jag sätter mig i bilen börjar mina krystvärkar(jag förstog det dock inte då men nu i efrerhand)! Det tryckte på som tusan och fyfan för att sitta då, det var hemskt haha. Tio i nio parkerar vi bilen utanför förlossningen och blir inskriva fem i nio. Jag går bara fram och tillbaka i rummet och försöker andas mig genom smärtan på det sättet som jag övat på. Men fy, det var omöjligt! Ville bara skrika högt. Barnmorskan ville undersöka mig på en gång då hon märker att jag har värk på värk. Här började jag nog fatta att det inte skulle bli någon lång förlossning och att jag skulle föda barn inom närmsta timmarna. Barnmorskan undersöker mig och säger att jag är öppen 10 centimeter och att det blir bebis innan lunch. Jag och martin blev så chockade(vi var redan extremt chockade då vi hade vaknat en timma tidigare och nu skulle föda barn), man förväntar sig liksom att det ska ta mycket längre tid. Det var ju det man hade förberett sig på! Krystvärkarna var så sjukt starka och det var bara att börja krysta på en gång. Jag hann självklart ingen smärtlindring eftersom jag var fullt öppen men körde med lustgas. Kände dock ingen skillnad av lustgasen, hade förberett mig på att man skulle känna sig groggy/trött av den. Men nej, ingenting! Han flyttade sig väldigt fort neråt och jag började mer och mer känna den där brännande känslan när huvudet var på väg. Det gjorde så fruktansvärt ont när huvudet skulle ut men dom sista krystvärkarna klarade jag utan att skrika högt och det gav självklart större effekt. 9:42 slänger barnmorskan upp honom på min mage och han skrek på en gång när han kom ut. Alltså det är något som inte går att beskriva. Det kändes som jag drömde. Inget kommer någonsin kunna övervinna den känslan. Att få träffa sitt barn för första gången! Jag kunde inte sluta titta på honom eller martin. Det är så fint att VI har gjort honom. Han är verkligen 50% mig och 50% martin. Jag är så stolt över min lilla familj, finner inga ord. Martin var helt underbar under hela förlossningen, så lugn och fantastisk. Det är så fint egentligen hur allting fungerar och jag känner sån sjuk stolthet över det fina vi har skapat!

Bilder från förlossningen och bb, första dygnet med Jordan. Här levde man verkligen i en bubbla!!

Likes

Comments

Hej hörni! Det kommer eka lite tomt här i några dagar. Ni ser ju varför!! Jag har blivit mamma till en fantastisk liten kille. Jordan heter han💙 han kom med raketfart i lördagsmorse. Det finns inga ord som kan beskriva dom känslor jag/vi känner. Nu lever vi bara i våran bebisbubbla och myser med vår nyanlända son. Ni ska självklart få höra om när han kom till världen! Men det tar vi någon annan dag. Nu ska jag njuta och pussa på vår bebis.

Likes

Comments

Blir mer och mer otålig för varje dag och bara hoppas att förlossningen ska sätta igång!! Vill så gärna träffa våran bebis nu. Har fått mer sammandragningar och förvärkar på kvällarna och varje gång hoppas jag att det ska börja göra ondare och sätta igång haha, men icke! Känns som evigheter när man tänker att man lika gärna kan gå över tiden och att det i sånna fall kan vara fyra långa veckor kvar. Tur det är december då i alla fall så man kan sysselsätta sig med massa julbak och julfilmer!

Likes

Comments