Postad i: INSPO, TANKAR

Ibland kan man verkligen beskriva med bilder hur man exakt mår och hur man även vill må. Att man vill vara stark och lycklig samt se livets ljusa sidor. Man kan även känna att man drömmer sig bort till varmare och ljusare stunder. Man kan även förklara vad man saknar i livet eller vad man så gärna vill ha men något man inte kan få. Jag känner lycka, starkhet och saknad efter någon just nu.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Postad i: INSPO, TANKAR

I dagens kalla och gråa dagar behövs det lite inspiration som kan få oss på andra tankar. Få oss att drömma bort lite i vardagen. puss.

Likes

Comments

Postad i: TANKAR

Nytt år och ny jag, det är väl något som alla eller iallafall dom flesta personer säger i början av ett nytt år. Man ska planera om sitt liv helt till att börja träna varje dag, man ska fokusera och plugga varje dag när det gäller skolan, man ska ha en ny och fräsch still osv. Sen så kommer även dom här jobbiga och krävande nyårslöfterna som nog aldrig hålls iallafall inte för mig. Löfterna ger mig onödig stress och press. Frågan man ställer sig, behöver jag verkligen denna extra stressen som det här ger mig? Svaret är självklart, NEJ! Det behöver du verkligen inte.

Istället för att sätta upp en massa löften eller krav som man ska klara innan det kommande året är slut. Man kan istället se till att skapa små förändringar i vardagen som leder till större förändringar som småningom kanske göra att ett större mål uppfylls utan att man behöver någon tidsram.

Man kan börja med att röra mer på sig, ta en promenad efter skolan eller jobbet istället för att direkt skaffa gymkort och börja gå till gymmet varje dag. Istället för att börja plugga jättemycket, så kan man istället öka till att man kanske ser till att man har vissa dagar i veckan där man pluggar en halvtimme extra. För att om man annars hoppar direkt in i dessa löften och krav så kommer man att ta motivationen och orken till det efter ett par dagar och man faller tillbaka i gamla spår.

Vissa saker i livet tar tid och man få bygga upp dom i en viss sorts takt som passar en utan att stressa. Allt tar sin tid, man måste bara stanna upp och andas ut och sluta stressa. Det är en förändring som ske för mig, att sluta stressa och pressa mig till saker som tar tid och bara låt dom komma till mig i en egen takt. Det är värt ett försök!

Bilder tagna från WeHeartIt

  • TANKAR

Likes

Comments

Postad i: VARDAG 2016, TANKAR

​Hej! Idag har det varit en halvbra dag då mitt humör har pendlat enormt mycket mellan att vara jätteglad till att vara arg & bara skrika. Jag valde eller rättare sagt kunde inte gå till skolan då jag knappt kan gå utan att det gör ont. Det känns inte lika värt längre nu att ha tvingat på mig skorna i helgen, men ibland gör man saker man ångrar. Dagen har iallafall var helt okej då vädret har varit underbart dock har min motivation till att plugga varit sämre. Jag känner i nuläget bara en stor klump när jag hör ordet plugga eller skola. Jag vet att det börja kännas mer och mer som förra året, vilket är något som jag inte vill uppleva igen. Då det var en väldigt jobbig tid och jag fick inte det stödet jag behövde av vissa vänner som istället svek mig. Men andra vänner ställde upp och håll mig på banan så att jag inte skulle göra något som jag skulle ångra. Men nu till andra tankar som att det är bara två dagar kvar till i skolan. Ledighet är det enda jag längtar efter i nuläget. Nu ska jag börja fixa mig inför sängen, får se om jag orkar eller kan ta mig till skolan,  ​puss. 

// I såna här lägen längtar jag bara till sommaren, då allting är bra. Bästa tjejerna, dom som alltid piggar upp mig och får mig på bättre humör. Ni tjejer gör mig vardag så mycket bättre, tack till er.  //

Likes

Comments

Postad i: TANKAR

​// Nu när vädret har blivit bättre och solen har kommit fram & även stannat ett tag. Det är ju nu man längtar efter att åka utomlands. Det börjar med att man kommer fram till Arlanda och börjar checka in sig. Känslan av att snart lyfter planet mot varmare breddgrader. Man känner hur värme sprider sig över hela kroppen när man går av flygplanet vart man än är i världen där det finns varmare bredgrader än här i Sverige. Att vakna upp sen på hotellet och känna hur solen letar sig fram genom gardinerna vid balkongen. Man sätter på sig bikini och går mot frukostbrunchen, man ser alla godsaker som finns på alla bord. Man äter tills man är mätt och är nästan i matkoma. Man rör sig sedan mot poolen eller havet för att spendera dagen där och i hopp om att bli så där gyllenebrun som alla vill vara. Timmarna flyger förbi och man börjar röra sig mot hotellrummet för att göra sig iordning inför middagen med familjen. Man känner lukten från middagsbuffen och känner hur magen börjar kurra så där extra mycket. Efter middagen så rör man sig emot hotellrummet för att avsluta kvällen med spel och snacks på balkongen. Och så börjar nästa dag igen och man känner återigen solen i sitt ansikte & man önskar så gärna att detta ska vara för evigt. //

Likes

Comments

Postad i: TANKAR, VARDAG 2016

// Jag bara skriker åt alla, min mamma, min pappa, min syster och delvis mina vänner. Jag har ingen kontroll över min humör längre. När det inte blir som jag har tänkte mig eller när något går fel, det är då det hela brister inom mig. Jag känner mig maktlös och jag har ingen kontroll längre. Allting går bara på sekunderna och sen är allting mitt fel. Jag brister. Jag skriker om anklagelserna, att det är deras fel och inte mitt att det blir så här varje gång. Jag skriker högre för att jag känner hur ilskan bubblar inom mig som bara vill släppa ut allt möjligt. Jag känner hur tårarna börjar komma inför ögonen och dom tränger sig & till sist går dom inte att hålla kvar. Jag skriker och gråter om att livet är orättvist mot mig och att jag känner mig felbehandlad. Jag visar mina känslor på ett sätt som borde vara förbjudet. Man försöker ta det lugnt från början för att man vill visa att man klara av att vara lugn. Man vill visa stark inför andra. Att visa sig svag inför andra ger en bara konsekvenser. Men jag går ändå emot min egna regel om att man ska visa sig stark. Jag står ändå där och skriker emot personen som har gjort mig så upprörd att jag knappt har min röst kvar & så att jag har våta kinder efter tårarna. Jag känner mig hemsk efter allt skrikande och tårarna har slutat att komma. Jag känner mig tom och hemsk. Jag är bruten inuti. Allting är bruten inom mig och jag känner mig svag. //

Likes

Comments

Postad i: TANKAR

​Jag har tvekat länge på om jag skulle skriva ett sånt här inlägg eller om det skulle påverka andra som det här problemet påverkar mig. Men jag vet att jag behöver ibland skriva av mig om saker som tynger ner mig och gör mig nerstämd. Jag har länge haft det här problemet under nästan hela mitt liv vilket var då kroppskomplex. När jag var yngre så brydde jag mig inte om min kropp eller hur jag såg ut i vissa kläder. Jag var för upptagen med att tänka på annat som var viktigare. Men sen när jag gick högre och högre upp i årskurserna i skolan, så blev det mer prat om hur man skulle se och vad för kläder man skulle ha. När jag sedan skulle börja fyran efter sommarlovet så hade alla tjejer i min klass förändras och börjat prata om hur dom måste tänka på hur deras kropp ser ut & hur man skulle vara klädd. Men jag var fortfarande den tjejen som inte brydde sig om sånt då jag kände mig säker i det. 

Ett helt år gick och jag började märka mer och mer hur tjejerna ändrade stil och började sminka sig för att imponera på killarna i klassen. Genom åren i skolgången så har jag upplevt att jag har alltid varit den tjejen som har varit bredast vilket gjorde att jag kände mig väldigt utanför och att inte jag passade i idealen som fanns då. Jag var den tjejen som vill äta en extra portion av maten eller ha på mig den rosa tröjan som verkligen inte imponerade på någon kille. Jag brydde mig inte om men det utvecklas till att jag började bry mig mer och mer om jag såg ut, vad för kläder jag hade och hur mycket jag åt. 

Men åren gick och jag blev mer osäker på mig själv. Min självförtroende sänks till botten och jag vart en osäker tjej som inte passade in.  Idealen var hårda och väldigt klara om hur man skulle vara för mig, att jag inte passade in och att det var mig det var fel på. Jag var inte idealet utan jag var motsatsen till det. Jag var osäker för att samhället ansåg att jag inte hade rätt kropp eller rätt kroppsbyggnad. Jag var för bred, för tjock. Jag var FEL. Under åren så vart det bara svårare och svårare för mig att välja kläder på morgonen. 

Det var en av dom sakerna som jag verkligen ogillade eller med andra ord hatade. Det kunde sluta med att jag satt på golvet gråtandes & klagade på allt som var fel på mig. Vissa dagar kunde jag säga till mamma att jag mådde dåligt och var sjuk & behövde stanna hemma. Fast jag egentligen var frisk men jag ville verkligen inte gå till skolan på grund av att jag skämdes för min kropp och för min j*vla fettvalkar som skulle synas igenom vad jag än hade på mig. Jag var bara fel, fel, fel ideal. Jag var på botten av allt och jag hatade min kropp mer än allt annat Jag vill inte vara mig själv. Jag vill vara någon annan, jag vill vara en smal tjej som imponerade på killar.

 Idags läget kan jag inte säga att det har blivit bättre för jag skäms fortfarande för min kropp. Jag är inte smalast eller liknar någon av mina tjejkompisar i vårt tjejgäng. Jag är inte smal eller något i liknelse & jag är inte nöjd med mig själv eller min kropp.Men jag är inte på botten längre som jag var förut utan jag kämpar med mitt självförtroende och kämpar för att få bort dom extra kilon. Jag känner mig starkare än vad jag var förut.  Men jag är jag, vars vad det någon annan säger eller vad idealet säger. Jag är jag på mitt egna sätt. 

Likes

Comments

Postad i: FROM ME TO YOU, TANKAR

Idag var jag och mamma på föreläsning om Dyslexi på Hälsans Hus som ligger på Södermalm. Föreläsningen var verkligen så bra och då jag själv har dyslexi men även dyskalkyli, så kände jag verkligen igen mig i det som föreläsningen handlade om. Den som höll i föreläsningen var Susanna Cederquist som är grundare till En bild av dyslexi, hennes hemsida här om ni vill kolla in den! Tillbaka till föreläsningen så var det så att hon gick i på djupet om vad dyslexi är och vad det innebär att ha dyslexi som både ungdom och vuxen. Under föreläsningen så fick jag även tips på hur man kan underlätta skolan lite med några appar som gör det både enklare och smidigare, för en dyslektiker att anteckna och komma ihåg genomgångarna på lektionerna. Något som jag har ett stort problem med då jag kan inte både lyssna och skriva samtidigt vilket gör att jag skriver saker som jag inte förstår. Mer några tips på appar var: Audio Class Notes, Notabilty osv, några av dom har jag redan laddat ner. I slutet av föreläsningen så köpte jag hennes bok vilket är: Dyslexi + Styrkor = Sant som är detta inläggs huvudrubrik. Men som sammanfattning som föreläsningen grym och jag är så nöjd att jag gick på den & fler ska det bli!

Likes

Comments

Postad i: TANKAR, VARDAG 2015

Hej på er! Nu har bloggen stått tom både torsdag och fredag. Men iallafall så plockade mamma upp mig i torsdags efter hon hade varit och gymmat, så åkte vi hem tillsammans till Flen. På fredags morgonen hade jag tid hos Maria, min psykolog och efter det så kom hon & jag fram till att jag behöver vara borta från skolan ett tag för att jag har nu under en längre tid känt mig ensam och nerstämd. Men jag ska nu under den här tiden bota mig själv mot depressionen jag har hamnat i på grund av många anledningar. Jag ska släppa alla tankar på skolan, vänner och allt annat som kan vara jobbigt för mig, men det är för att med tiden jag ska bli bättre och kunde gå tillbaka till skolan & kunna fokusera på lektioner vilket jag inte kan i nuläget. Jag måste från och med nu tänka på mig själv. Så om ni har några tips på saker man kan göra så man blir avslappnad och lycklig inombords, kommentera gärna det! Puss!

Likes

Comments

Postad i: TANKAR

​Är det mitt eller deras fel om dom inte märker att jag är ledsen eller mår dåligt? Är det mitt ansvar att säga till dom eller är det deras ansvar som mina vänner att märka det? Är det bara mitt ansvar eller är deras eller är det bådas? Dessa frågor snurrar runt i mitt huvud, dock finner jag inga svar. Jag känner att den här senast tiden i början av skolstarten har bara gått från dålig till sämre och till sist sämst. Ingeting går som jag vill och jag har en stor klump i magen vilket jag tror är en stor klump av Ångest. Tankar om att jag inte är nöjd med mig själv, besviken på mig själv och känner mig bara deprimerad & ledsen på allt. Det har på senast tid blivit så att jag sitter väldigt ofta och tänker på dom tankarna. Det gör att det blir väldigt ångest för mig i vardagen vilket blir resultat till att jag blir okoncentrerad och ofokuserad i skolan. Jag känner mig så ensam med alla mina problem fast jag har några fåtal underbara vänner som jag kan prata med. Men det är svårt när man har svårt att öppna upp sig inför andra för att man är rädd att det inte blir bara respons tillbaka. Det är lätt att känna sig ensam även fast man är omkring människor varje dag. Jag är en sån person som har lätt för att få ångest över saker,  men har svårt för att få bort ångesten och var lycklig sen. Att var glad och lycklig är något man ska sträva efter men det är även någonting som dom flesta inte uppnår. 

Likes

Comments