Header

Jag har länge varit svartsjuk även fast jag vet att jag har inga anledningar till att vara de, men jag har bara varit rädd och så för att förlora människan jag älskar mest av allt, vi har fått det så bra och jag vill inte förstöra det med någon löjligt svartsjuka, men den här svartsjukan har gått över till att jag känner mig inte prioriterad av den jag älskar, känns som att det finns andra som är viktigare än vad jag är, jag förstår att han inte vill vara med mig konstant varje dag, förstår ju jag med men är dom verkligen viktigare än mig? är dom så viktigare att du hellre väljer att vara med dom än tjejen du säger att du älskar? tjejen du säger vill vara med och allt annat, antingen är det du eller dom som inte vill att jag ska lära känna dom, jag vill lära känna dina nya vänner som du umgås med men känns ju som att du inte vill att jag ska kunna umgås med dom också, jag vill ju lära känna dom men som sagt känns ju som att det är du eller som inte vill att jag ska lära känna dom människorna!

Men att få höra när man frågar om man ska ses "nä men jag tror jag ska upp till dom" jaha okej men jag då? tjejen som älskar dig? tjejen du blir sur på för att jag inte skriver allt för ofta men, sur över att du inte är på min prioriteringslista, sur över att du tror inte att du är viktig för mig, det här prata vi om innan halloween innan vi skulle få det att funka men nu gör du samma sak mot mig, jag känner mig varken viktig eller prioriterad, jag vill prioritera dig för du är viktigare än något annat för det är dig jag älskar!

Jag vet att jag skriver dåligt men att få  så korta svart och får ibland vänta i 40 min till 1 timme häromdan fick jag vänta 5 TIMMAR för att få prata med människan som betyder mest, är inte så kul, du blir sur för att jag ibland inte svarar men du svarar mig efter 5 timmar, ska jag känna mig viktig då? nej det känner jag mig inte när man får vänta så länge för att få prata med nån man älskar, visst om man är upptagen eller inte har batteri på telefon, men då kan man skriva och säga det att man inte har tid och prata för man gör det här eller det där, eller att man kan säga irel att man älskar mig men inte skriva det? jag skriver till dig ofta att jag älskar dig men du skriver inte att du älskar mig tillbaks men du kan stå och säga de när vi är med varandra, du kan inte säga att du saknar mig heller när jag skriver det? känns ibland som att du aldrig saknar mig när vi är ifrån varandra, jag saknar dig varje dag när vi inte är varandra men känns som för dig att du inte saknar mig alls, och ibland undrar jag om du känner dig tvingad till att säga att du älskar mig för jag säger det, du behöver inte säga att du älskar mig om du inte gör det för dom ända gångerna jag hört dig säga det först är när vi har sex med varandra.

Jag säger att jag älskar dig för att jag gör det, du betyder allt för mig och du är mitt allt och mitt liv, du är det bästa jag har och jag skulle aldrig vilja förlora dig igen, jag säger detta för jag menar varenda ord jag skriver.

Jag kan också känna mig ledsen över att man inte kan skriva godnatt eller godmorgon när man lägger sig först eller vaknar först, tänker du inte på mig tillräckligt för att skriva godnatt när du somnar eller godmorgon när du vaknat, jag skriver av mig om detta för det är nått jag under en längre tid mått dåligt över och varit jobbigt.

Jag väljer att inte öppna upp mig för människan jag älskar för sist jag gjorde det angående min svartsjuka så kändes det som att du blev sur, det kändes som att "oj nej, hon är svartsjuk, nu kommer det inte att funka mellan oss" men alla förhållanden går igenom ett helvete för att sen bli stabila, man måste hjälpa varandra och stötta varann i vått och torrt och ta hand om varandra för nästa dag vet man inte vad det har att ge, jag vill spendera mitt liv med den här människan med barn och allt möjligt, han är den jag vill skapa en familj med han är mitt allt, jag hade önskat att när jag öppnade upp mig och berätta om svartsjukan så hade jag hoppats på att få hjälp och stöttning genom att säga: jag finns här och lyssnar på dig frågor som:
vad är det som gör dig svartsjuk?
varför är du svartsjuk?
för hade han kommit till mig och sagt att han är svartsjuk så hade jag frågat varför och frågat hur jag ska göra för att han inte ska vara svartsjuk, man ska kunna kommunicera med varandra i en relation det är bland det viktigaste i ett förhållande att kunna prata om ALLT!!

Marcus!

du är mannen i mitt liv
mannen jag vill ha barn med
mannen jag älskar av hela mitt hjärta
mannen som är allt och lite till
jag vet att jag är svår och jag vet att jag har varit ett helvete det här året, jag är bara så glad att du aldrig ger upp på mig, du är min kung, mitt allt, nån vacker dag kommer vi ha våra barn en dotter Lynzia och en son Strike, det är du och jag mot världen, du är min man of Steel jag älskar dig så så så såååå mycket! ❤❤❤

Likes

Comments

Vi har försökt att få vårat förhållande tillbaka, vi har försökt i över ett halvår, jag är medveten om mina misstag och fel som jag har gjort och sagt, och jag svär på gud att jag hade velat gå tillbaka i tiden och radera alla misstag, men man gör misstag, man gör fel, man har brister, hur gärna man vill slippa allt det så går det inte, vi alla gör misstag och allt sånt, vi måste bara lära oss av dom, jag har gjort allt för många men jag lär mig från dom och hoppas att bli förlåten, jag vet att jag har sårat den person jag älskar mest allt för mycket, men han har även sårat mig också, jag kommer alltid att bry mig om han och jag kommer alltid att älska honom, han hade sån stor plats i mitt liv, men så som jag känner nu så tror jag att det är bäst att gå vidare och släppa taget, det gör extremt ont att släppa någon som har haft sån stor betydelse för en i ens liv men jag kan inte göra mer än vad jag har gjort, jag har gjort mina misstag och fel, jag har bett om förlåtelse, allt jag kan hoppas på är att bli förlåten, men vill inte han va med mig eller älskar mig längre så är det inte värt att lägga energi på längre, men både han och jag behöver må bra och va ifrån varann ett tag!

Likes

Comments

Jag känner en kille, vi blev tillsammans 18 Juli 2014 och de var de bästa som hänt mig, han och jag va tillsammans över 1 år och sen blev de bara kaos så vi valde att göra slut och jag minns hur jag grät och grät, jag hade förlorat min bästavän, min soulmate, han jag ville spendera framtiden med, alla tankar flöda och jag höll på att gå sönder.

Vi har bråkade mestadels hela hösten 2015 tills de kom en punkt där jag inte orkade mer, jag ville bara bryta kontakten, alla sa åt mig att glömma honom, han är inte värd det.

Men jag kände innerst inne att det fanns nått kvar och tro på, tro på att det nån dag ska bli vi igen, och så kom det de där smset jag länge hade suktat efter ''jag saknar dig'' och då grät jag för jag visste att de nån dag skulle komma, jag gav aldrig upp på oss.

Vi ville försöka igen och se vart saker ledde, vi träffades då och då, och umgicks och så fråga han en gång om jag skrev med nån annan och sånt, men dum som jag va neka jag det och vi börja bråka och aa då kände jag '' jag sabba det här'' vi prata knappt på ett par dar den veckan, jag bad om ursäkt och allt men jag visste själv att jag gjorde fel som underhöll de rätta svaret, jag mådde så dåligt efter den gången att jag fortfarande än idag skäms för det jag gjorde, det finns såklart så mycket jag gjort som jag ångrar grovt.

För ett par veckor sedan bröja vi snacka och så och vi sa till varann

''jag vill inte va med någon annan än dig'' jag vet med hela mitt hjärta att det finns ingen annan på denna jord som jag skulle vilja spendera mitt liv med, han är min största och första riktiga kärlek, jag älskar han så otroligt mycket så de går inte att sätta ord på det, han är min värld och allt vi har gått igenom har gjort oss starkare och vi ser vart saker och ting leder, men jag kan som sagt inte säga hur mycket han betyder för mig och hur mycket han är värd, han är sån otrolig människa, och jag hoppas verkligen att det kommer nån dag där jag kan säga

''jag visste att vi skulle hitta tillbaka till varann'' jag slutar aldrig hoppas och tro på oss för jag vet att tillsammans klarar vi allt!


Likes

Comments













Likes

Comments

sommaren 2015 har verkligen varit skit, regn, regn och mer regn, det har varit en och annan gång solen tittat förbi och sagt hej, mer än så har de inte varit, men glad är jag att de är höst snart så jag får hem denna sötnosen, men som sagt va denna sommar kan gå och lägga sig nån stans och försöka igen nästa år!

i höst gäller detta asså
- gym kort,
- bli godkänd i matten
- börja på körkortet
- skaffa ny dator
- Youth15 verkligen ett måste asså!!

Bilder på min sommar kommer senare!

Likes

Comments

Jag kan ibland känna mig så jävla ensam även fast det finns så mycket människor runt omkring mig, vänner, familj, pojkvän.

Jag känner mig bara i vägen, en i mängden, jag duger bara ibland, jag är en sån kompis som alla bara plockar fram när det duger dom själva och när dom är klara så plockar dom bort mig igen, det har nästan alltid varit så. Jag känner mig oftast ensam, utanför, utstött.

Likes

Comments

Likes

Comments

Jag är inte perfekt nånstans, jag är den jag är, jag är inte bästa dottern, bästa flickvännen eller bästa kompisen, jag har brister det har vi alla, jag har mått så dåligt en period nu så jag har nästan förstört min skolgång, jag kämpar varje dag för att ta mig till skolan och praktiken, visst en del har det mycket värre med andra problem, men vi mår helt olika, har helt olika barndoms uppväxter. Jag ska satsa mer på skolan, jag ska satsa på körkortet, jag ska ta tag i mitt liv och få mig att må bra.


Likes

Comments