Ja, nu är jag där igen, jag vill inte och orkar inte leva det känns som allt bara är för tungt.
Ångesten river i hela kroppen, det svider pirrar och kryper av värk i hela kroppen, varje andetag känns som att lyfta ett cementblock med bröstkorgen, hjärtat rusar och hamnar i otakt.

Jag vill inte mer men det är ingen som riktigt har förståelse "jag vet hur det är" är den sämsta tröst som finns, det är INGEN som vet hur det känns för det är olika för alla jag hatar när någon vet hur det är, jag blir så frustrerad av det, om du vet hur det är varför hjälper du mig inte då!!!

Det är faktist ett rent helvete när man har vanföreställningar och hallucinationer och samtidigt hänger med tillräckligt för att ha någon form av koppling med verkligheten.

Det som händer, att någon pratar i mitt huvud, att någon styr mig innifrån ändrar om mina tankar och gör att jag känner annorlunda än annars, viskningarna i mina öron som håller mig vaken om nätterna jag har alltid fått höra att det inte är på riktigt men vem är det som bestämmer det?
Det har varit min verklighet sedan tidiga tonåren men nu helt plötsligt så är det fel det är inte så men om det inte är så varför har jag det?

Att se skuggor i ögonvrån ibland tydliga gestalter i synfältet det är tydligen inte heller verkligt trots att det varit min verklighet sålänge jag kan minnas....

Känslan av att det konstant är någon brevid som tittar på mig studerar allt, att ibland se denne och konstant veta att han gör som han vill med mina tankar och med mina känslor det är det värsta av allt.
Jag kan inte komma från känslan det är verkligen så jag tänker inte alls som förr och jag är konstig i mina känslor, det är verkligen någon därinne som styr och ställer som han vill och det är plågsamt att ibte kunna tänka...

Jag har mycket tankar på att jag inte längre vill leva, det börjar bli för tungt nu och jag kan inte förändra det själv.
Många tjatar om KBT men hur ska jag kunna ändra ett tankemönster som inte är mitt eget det är ju för fan inte jag som tänker!!!

Likes

Comments

Just nu har vi det lungt och skönt, jag har ett glas med rabarber vanilj te och musik i lurarna, den svenska björnstammen, hundarna tar det lungt i soffan.
imorgon ska jag upp till linköping och psykosmottagningen för att få en injektion med medicin, något jag kommer få göra var tredje vecka nu, det här blir den andra av just det här läkemedlet, det är skit trist...

Jag blir så spänd inför injektioner för varje gång tror jag det ska göra vrålont då dom sätter den i muskeln rygg/skinka men det gör ju inte ont men det är väll ändå obehagligt, jag blir extremt trött resten av dagen.

Injektionen hjälper sådär änsålänge läkaren sa att jag ska vänta till tredje gången innan den går att utvärdera, jag upplever fortfarande att jag är övervakad och att det är någon inom mig som styr tankar och känslor men jag har nästan inga röster ocj viskningar sedan några dagar vilket är helt underbart skönt eftersom dom ger mig extrem ångest.

Nu ska jag njuta vidare av mitt te och mina odjur
!

Likes

Comments

​Jag tänkte börja med att presentera mig själv och vad bloggen kommer handla om.

Jag heter Sandra är 25 år gamal och bor i en mindre håla.

Jag mår inte alltid så bra, har mycket kontakt med psykiatrin och har just nu diagnoserna bipolär sjukdom och paranoidpersonlighetsstörning, men nu misstänks även en schizofreni eller schizoaffektiv sjukdom

På min fritid, som kag har väldigt väldigt mycket av brukar jag umgås med min familj eller hitta på saker med mina hundar.

Jag jar en 6år gammal blandras tant som är helt underbar samt en 10 månader gammal borzoi fröken som det är full fart på! 

Det var lite om mig, hoppas på trevloga kommentarer och en och annan läsare :)

Likes

Comments