Hej allihopa!

Det var ett tag sen jag skrev något, jag har verkligen inte hunnit, de har varit mycket och tänka på, även att fixa med. För er som inte vet så har jag ju träffat en fantastisk kille, han är verkligen en sådan jag sökt efter, så de är verkligen ett stort ljus i livet just nu.

En överklagan är inskickad till försäkringskassan då dem verkligen gjort så jävla mycket fel, så jag hoppas att dem kan förstå det själva... dock har jag inga större förhoppningar direkt!

Trots detta så har jag även blivit ganska mycket bättre under dessa månader av vila, frustration, ilska, sorg och allt som jag nu känt. Det är känslostormar dagarna i ända, men nu känns de verkligen som om jag är redo och ta klivet ut. Imorgon ska jag träffa min kurator, förhoppningsvis har jag träffat min läkare för sista gången. Nu låter de dock som om jag kanske ljugit om min sjukdom, eller så kanske jag har en upp gång som kan vända och dala nedåt vilken dag som helst. Men jag vill så gärna börja jobba, att gå hemma, inte vara produktiv, inte tjäna pengar eller att inte ha något och göra om dagarna är så jävla tråkigt! Jag klarar de inte så mycket längre... i bästa fall får jag inte något bakslag!

Jag har även gett mig in på att sluta röka, så vi lär ju se hur de går... två dagar so far. Förhoppningsvis håller de i sig.

Men de är dags att sova!

P u s s !

/F

Likes

Comments