Så begav vi oss till nästa strand, Mirissa Beach, som vi hört mycket bra om från vänner och andra som vi stött på i landet. Vi hade därför planerat in ett längre stopp här. När vi anlände var det återigen stekhett, trots att klockan bara var 10, så vi promenerade till stranden och tog första bästa boende.

Senare hittade vi dock ett rum hos en mysig dam precis på andra sidan gatan. Eftersom det både var billigare och fräschare och låg lika nära stranden som det första, så flyttade vi 100 meter åt väst dagen efter. Den härliga damen fixade till och med riktigt bra frukost till oss som vi fick serverat på vår lilla altan.

Vi stannade totalt fem nätter i Mirissa och spenderade dagarna på stränderna i området. Mirissa Beach är en relativt liten strand, vilket gjorde den mysig, speciellt med alla restauranger på stranden som lyste om kvällarna. Dock var den ändå lite för turistig för våran smak, men som tur var hittade vi andra guldklimpar!!

Här finns dock också en mindre strand med det självklara namnet Secret Beach, eftersom det ligger lite avsides bakom en bergskulle längst ut på udden. Den charmiga stranden var omringad av växtlighet och vattnet låg stilla. Det var också färre turister och en nästintill tom Beach Bar. Lite komiskt att dom försökte få till ett beach party här där dom till och med satsat på en ordentlig dj. Vi stannade och såg den fantastiska solnedgången till dj-musiken, men mer festligt än så blev det inte här.

Vi spenderade också två dagar på den stora stranden Weligama som ligger norr om Mirissa. Här blev det resans första surfing! Stranden är som gjord för surfare av olika erfarenhet, med olika stora vågor som bryts relativt långsamt. Första dagen var det passande nog lite mindre vågor och tillsammans med en surfinstruktör gick det bättre än vi hade trott. Andra gången hyrde vi istället en bräda och körde själva en heldag. Denna dagen var det dock större vågor och lite mer fart på dom, så vi fick kämpa lite mer och fick oss några rejäla kallsupar. Men vi fick i alla fall ordentligt med träning!

Vi åt en hel del rice and curry och kottu även här. Vi valde haken längs med huvudgatan före de turistiga restaurangerna på stranden. Här hittade vi en fantastik buffé där vi kunde ta själva av currygrytorna. Vi blev dock lite paffa andra gången vi kom hit och dem påstod att dom tar extra betalt för varje tonfisk-bit som vi hade plockat ut grytan. Tre bitar var blev därför 300 rupies extra. Ingen större summa, men det är rätt ofta Lankeserna försöker med alla sina knep för att få lite extra pengar av oss turister. Vi har därför lärt oss att fråga om priset innan vi äter eller gör något, vare sig det är en måltid på en restaurang och exakt samma maträtt som vi har köpt en gång innan. Eller om det kanske är en lokalbuss och en sträcka som vi har åkt flera gånger tidigare.

Sista morgonen bokade vi valsafari, lite tveksamma till huruvida det skulle bli en härlig upplevelse eller om det bara är en överbelastad turistattraktion. Med dom låga förväntningarna blev vi i alla fall riktigt nöjda! Det var härligt att komma ut på havet en förmiddag och fint att få se soluppgången i hamnen. Vi fick också gott om plats på båten och blev serverade te, frukostfrallor och fika. Vi fick se sju blåvalar och en shark-whale med två valungar. Tyvärr såg vi dock också alldeles för många båtar, med lite för många turister, som kör närmare valarna än vad vi tror är tillåtet.

Det var våra härliga dagar i Mirissa.
Kramkram!!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Efter en väldigt trång bussresa på 3,5 timme (halva sträckan var vi utan säte då några människor vägrade flytta sina väskor som de staplat på sätena..) kom vi äntligen fram till kusten. Vårt första stopp här blev stranden Tangalle som vi egentligen inte hade någon koll på. Att hoppa av en buss med ryggan på ryggen och egentligen inte riktigt veta vart man är eller vart man ska ta vägen, mitt på dagen i 35 graders värme och gassande sol, ingen större rekommendation!!

Vi fick hjälp av en snäll tuktuk chaufför som körde runt oss och letade boende och tillslut hittade vi det perfekta för oss. Balkong med fin utsikt och 50 meter till stranden, precis vad vi tyckte vi förtjänade!! Ibland får vi lyxa till det!!

Det fanns spår av regnet även här nere, så otroligt vilken tur vi hade att tajma att komma ner till stranden när vädret skiftade!!

Vi verkligen njöt av att vara tillbaka vid stranden och i solen. Kanske lite för mycket när vi kom in en dag och vissa kroppsdelar hade fått en kräftliknande färg trots att vi hade använt solkräm... man lär sig så länge man lever...

Vi lärde oss en dag att vattnet kan stiga snabbt, sovandes på stranden väcktes vi av att en våg dränkte oss.. det slutade med kläder på tork. Oturligt nog låg därmed också även linneas telefon simmandes under vatten..
Torka telefon i ris brukar vara ett vinnande koncept och när vi är i rislandet själv kunde de väll inte vara så svårt att hitta lite ris. Definitionen av lite ris verkade inte riktigt gå fram utan det slutade med att hotellet skickade med en hel kasse med ris, och ja telefonen verkar ju vara torr iaf.. :)

Balkongen utnyttjades väl!

Vi tog oss en morgonrunda för att utforska området och möttes av glada och hejande skolbarn, att se två tjejer joggandes på morgonkvisten hör nog inte till vanligheten här..

Vi frossade i frukt till både frukost och lunch, och med vår utsikt från balkongen kunde de nog inte vart mycket bättre.!!

Det blev några promenader till centrum 1 km bort för att äta och handla på oss några liter vatten!!

Och mer god mat åt vi såklart!! Som denna grymma kombo, Fried Rice och Dahl.!!!

Kram från the beachhoppers 🔆

Likes

Comments

Den sista byn vi besökte i bergen blev Ella. En by med ett charmigt (om än mer turistigt) centrum. Här fanns det flera vandringar att göra och en del spännande platser att se. Vi anlände till strålande sol och stekande värme, men bara någon timma senare öppnade himlen sig återigen, även här.

Monsunregnet fortsatte hela kvällen och till morgonen därpå. Men vid lunch bestämde vi oss för att ändå försöka ta oss upp på Little Adams peak, vilket bara är en vandring på under en timma upp och ner. Det visade sig att vi hade flyt med timingen, dimman lättade preciis när vi nådde toppen. Otroligt vackert att se molnen försvinna bort runt bergskullarna under oss.

Nöden har ingen lag, och vem skulle inte njuta av en kisse paus här..??

Vi fortsatte sedan vår vandring till Nine Arch bridge som låg i närheten. Här fick vi se två tåg passera innan vi vandrade längs med tågrälsen tillbaka till Ella för att äta en efterlängtad kottu till lunch.

På kvällen tog vi en kort tågtur till stationen bredvid Ella, Demadura, där järnvägen gör en stor loop runt en kulle för att tågen ska komma upp i rätt nivå. Hade det inte varit för att tåget var över en timma sent, så att det redan blivit mörkt när vi anlände, hade vi tänkt vandra en bit längst med järnvägen även här. Nu fick vi istället gå av i Demadora och ta nästa och dagens sista tåg tillbaka. Vi fick i alla fall en glimt av loopen från tågstationen och testa på att åka tåg i mörker.

Dagen efter vaknade vi till fint väder och innan vi gav oss iväg på den lite längre vandringen till Ella rock, fick vi i oss en rejäl frukost. Julia goes local och äter rice and curry till frukost första gången, och därmed har hon ätit denna måltid till frukost, lunch och middag. Precis som det ska vara här i Sri Lanka. Linnea höll sig dock till det goda rotibrödet, men lyxade till det med en rotirulle full med honung och kokos! Sött men gott!

Vi följde sedan järnvägen bortåt igen, fast åt det motsatta hållet, och fick se en fin utsikt över Ella som ligger i dalen mellan Litte Adams peak och Ella Rock. Vi korsade även små vattenfall där lokalborna badade och tvättade sig.

Att komma upp till den stora klippan på toppen var mäktigt, men något läskigt med de branta stupen vid sidan om den. Vandringen upp tog ca 2h timmar i värmen. En stor höjdpunkt var att vi till pausen på toppen hade köpt med oss vår nya favoritpicknick, veg roti, egg roti och en dalh vada (linskaka).

På vägen tillbaka tog vi ett lunchstopp där vi satt och kollade ut över landskapet med alla te-plantage, här snackar vi om "lunch with a view"!!

När vi kom tillbaka ner till Ella igen tyckte vi att vi hade kommit in i ett sådant vandrings-flow, att bestämde vi oss för att förlänga vandringen mot en grotta med tempel som ligger längre ner i dalen. Två kilometer senare, precis när vi närmade oss grottan, öppnade himlen upp sig igen. På grund av regnet hade grottan stängt och det var bara för oss att vända tillbaka. Två kilometer uppåt igen! I ösregn! Men vi drog på oss våra regnponchos och curried on...

Totalt vandrade vi ungefär 20 kilometer denna dag. Vi var väldigt nöjda och glada över våra ben och allt vi hunnit se i Ella, trots lite regn emellanåt!

Kramar från Lanktöserna!

Likes

Comments

Efter vår vandring begav vi oss vidare mot nästa ort i bergen, staden som med sin lite annorlunda utformning kallas för Little England. På vår bussresa stötte vi på söta små skolbarn och fick se invägningen av dagarna te skörd längs vägen.

Vad passar bättre än lite försäljning av planscher på bussen??!!

Här är det också känt för att vara kallt och regnigt. Inte riktigt vad vi var taggade på nu. Vi bestämde oss därför för att endast stanna en natt här, men att göra så mycket som möjligt av vår eftermiddag här. Vi hittade ett boende rätt snabbt och mannen som hade boendet sålde på oss en eftermiddagstur som skulle ta oss till ett vattenfall, en tebutik och några utsiktsplatser. Han lovade också att visa oss till en marknad i staden. Det blev ingen spektakulär eftermiddag, mannen var den första som vi tyckte var lite obehaglig och förutom vattenfallet var besöken inte så mycket att ha, han släppte till och med av oss i stan och sa att vi skulle hitta marknaden själva... (Medan han letade fler gäster till sitt homestay, visade det sig) Vi fick i alla fall se oss om i staden som med sina villor, stora trädgårdar och hästar på gatorna blev som en blanding mellan Indien och England.

Det visade sig att valet inte blev så svårt. Härifrån kunde vi bara köpa tredjeklassbiljetter. Det var i alla fall inte värre än sist, vi fick slåss för att ta oss på snabbt, men här fick vi till och med tag på ett säte som vi kunde dela på under resan.

Får man inte sittplats så kan man åtminstone hänga ut genom fönstret. Men när tröttheten kom turades vi om att sitta i knäet på varandra, otroligt nog kan man somna så också. Efter ett tag sov vi båda två, den ene sittandes med den andre i knäet.

Tågen kommer när de kommer här, ingen kan svara på när eller hur mycket försenade de är. Vi som var en timma tidiga till stationen (bra marginal är viktigt...) fick därför vänta i över två timmar. Resan tog sedan dryga 3 timmar. Nu var vi glada att försäljare kom med goda chilli-jordnötter. Och att vi hade en papaya i väskan som vi fick dela bäst vi kunde på på det trånga tågsätet.

Kram /Lanktöserna

Likes

Comments

Efter Kandy så tog vi oss till nästa stopp, en resa som började i en tågvagn med ännu mer folk än sist. Vi fick stå inklämda mellan alla turister och väskor, samtidigt som försäljare på något vis tog sig fram och tillbaka i vagnarna (alltså i stort sett gick på oss och våra väskor) med sina matkorgar.

Men vi klarade oss till Hatton där vi tog bussen vidare till byn Delhousie som ligger närmast Adams Peak. Regnovädret följde oss även hit och vi blev mer och mer skeptiska till att bestiga toppen i gryningen. Alla väderprognoser sa ösregn och åskvarning hela natten. Natten efteråt såg däremot betydligt bättre ut, och även om det inte alls är att lita på så beslutade vi oss för att vänta. Det kunde i alla fall inte bli sämre kände vi. Vi tog istället sovmorgon, väntade ut regnet i rummet, åt rice and curry och annat gott från mathaken på gatan och laddade upp inför nästa natt. Vi är nog ensamma om att ha spenderat mer än ett dygn i den lilla byn, som mer kändes som ett basläger för bergsbestigare.

Som sagt, vi blev verkligen utvilade

Natten därpå var vi i alla fall fulla av energi när vi gav oss iväg 03.20. Vi gick i bra fart och tog oss förbi många av dom som hade startat tidigare under natten. Vi tog det som ett rejält träningspass och vilade endast korta pauser för att inte bli för kalla mellan gångerna. 1,40 timmar senare var vi framme vid det översta mat- och testoppet. Här pausade vi med lite varmt te i väntan på att soluppgången skulle närma sig. Innan vi gick de sista fem minuterna mot toppen bytte vi våra svettiga träningskläder mot torra och tog på oss alla varma kläder vi hade.

Runt klockan 6 gick vi sista biten mot toppen, med ett väääldigt litet hopp om att det kanske skulle klarna upp enligt väderprognosen. Men tyvärr. Allt vi såg var alltså grå dimma som ljusnade mer och mer mot vitt. Inte en skymt av solen eller en vacker utsikt.

Vi gick nedåt igen innan för många skulle fylla upp trapporna och innan vi skulle bli för kalla. 5500 trappor ner igen. Vi kunde glädja oss med att det klarnade upp något på vägen ner och vi fick se en del av den fina utsikten. Vår energi fanns också kvar, så vi småjoggade istället för att gå ner, skönare för låren tyckte vi. Vi slapp dock inte träningsvärken. De kommande dagarna var vaderna som stenar. Bra start på vår kommande vecka med flera vandringar inplanerade.

Tyvärr slapp vi inte regnet utan fick stå ut med en del duggregn. Vi var i alla fall glada över våra inköpta regnponchos. Och våra joggingskor. Många hade inte i närheten av de förutsättningar med bra kläder och skor som vi hade. Här gick de flesta upp för trapporna barfota eller med flipflops. Föräldrar släpade upp på sina barn i alla åldrar. Vi såg till och med en gubbe hoppa med kryckor på ett ben. Otroligt vad man gör i tron och hur ett heligt berg skapar dessa traditioner.

// de snabba Lanktöserna

Likes

Comments

Sista dagen i Kandy gjorde vi en heldagstur till Sigiriya Lion Rock. Berget med ruiner från ett gammalt palats är ett av Unescos världsarv och ett av Sri Lankas mest populära turistmål. Vi tog oss dit på egen hand med buss (vi börjar känna oss rätt hemma i lokaltrafiken efter vår rivstart i Indien) och det gick för en gång skull snabbare och smidigare än vad vi hade trott! Vi anlände till vallgraven som omringar det stora stenpalatset. Under dagarna i Kandy hade vi fått många tips om att det fanns ytterligare ett berg precis intill, där man istället har utsikten över Lions Rock. Vi valde därför att inte bestiga den turisttäta klippan, och gick istället förbi till nästa berg. Innan vi började vandringen upp mot toppen hittade vi ett avskilt ställe att äta lunch på, vilket visade sig vara otroligt tur, för 10 minuter senare så öste regnet ner. Vi hade skönt nog turen på vår sida med regnet hela dagen, och kunde vandra (eller snarare klättra) upp till toppen, där det sedan sprack upp till sol!

Vägen upp var alltså en liten utmaning, trots att den inte var så lång så förstod vi att det inte var ett mål för alla turister. Men det var helt klart värt det, här var vi nästan helt ensamma och med en fin utsikt över Lions Rock. Vi såg till att njuta av utsikten och vi missade inte att fota den... I nästan två timmar stannade vi här uppe...

Lite mellis på toppen är ju obligatoriskt!!

Kram från de hikeande Lanktöserna!!

Likes

Comments

Nästa morgon var det tidig uppstigning som gällde. Klockan stod på 05.30 för att vi skulle ta tåg från Colombo till Kandy (en stad uppe i bergen). Att få en sittplats på tågen här är rena lotteriet. Människor knuffas och trängs som om de är på liv och död. Men denna gång hade vi tur och lyckades hitta varsin plats!!

När vi kom fram till Kandy efter 2,5 timme på tåget började det regna, och det bara fortsatte... Trots regnet promenerade vi ett varv runt sjön och såg oss omkring i stan. Men när det regnade som mest tog vi en paus vid stadens dans- och kulturhus. Det tog inte lång tid innan Julia sov sittandes i en av stolarna. Vi investerade sedan i ett paraply som tyvärr har kommit väl till användning sedan dess...

Julia kände sig extra hemma när hon äntligen fick se en postlåda!!

Nästa morgon stötte vi ihop med vi en av killarna som jobbade på vårt hostel & han fick övertalat oss att följa med på en tuktuk tur för att se oss omkring i områdena runt staden. Eftersom vi själva inte hade några planer alls kände vi att de va ett bra sett att använda dagen.. så efter havregrynsgröt till frukost!!! (julia var överlycklig) så fick vi en heldag med guidning runt om i Kandy.

Först fick vi se Buddha tempel & utsikt över Kandy.

Sen svängde vi förbi en kyrkogård för de som omkom här under andra världskriget.

Sedan besökte vi se en tefabrik och fick en rundvandring där. Vi fick förklarat hur processen gick till och fick sedan smaka på deras te.

Sen var vi såklart vrålhungriga och käkade lunch på ett lokalt gatuhak.

Efter lunchen åkte vi till en trädgård med kryddor, örter och frukt. Här fick vi dofta och smaka på olika kryddor och testa salvor, oljor och ett örtte.

Ett besök på en batikfabrik där vi fick se kvinnornas fantastiska hantverk. Och Linneas letande efter sarrong fortsatte.. tyvärr utan resultat..

Sista stoppet för dagen blev på en smyckesbutik där dom gör smycken av ädelstenar. I Sri Lanka finns många olika fina ädelstenar, som safirer och rubiner och det är därför en stor exportvara för landet. Ädelstenarna grävs fram i djupa gruvor och smycken görs av duktiga hantverkare. Linnea köpte till och med en egen designad ring, som blev levererad till vårt hostel dagen efter!

Vilken fantastisk utsikt över sjön och Kandy de hade där också!

Innan vi hann därifrån blev det mörkt och vi fick även se att vyn över Kandy var väldigt fin även i mörker.

/ Lanktöserna

Likes

Comments

Efter att vi landat på Colombos flygplats stannade vi en dag i Negombo som är en stad ca en timme utanför Colombo (Sri lankas huvudstad) för att kunna se oss omkring lite grann.

Vår första måltid i Sri lanka blev på ren chansning denna enorma Egg kottu, och kottu som är en typisk lankesisk maträtt visade sig vara en riktig höjdare!!!

Efter en natts sömn och en riktig hostel-frukost tog vi en buss in till centrum där vi för första gången på vår resa kom in i en "riktig" affär. Så efter lite nödvändig shopping promenerade vi genom staden och ut till stranden.

Vi gick bland annat förbi den kände fiskemarknaden där det såldes fisk i mängder.

Vi var överlyckliga (& aningen svettiga) när vi äntligen nådde stranden & havet där vi svalkade oss några timmar innan vi åt middag och vi tog oss tillbaka till vårt hostel.

Hälsningar från lanktöserna i Sri lanka

Likes

Comments

Det var svårt att föreställa sig hur Marari skulle vara. Det visade sig vara precis som allt annat i Indien, inte alls vad vi hade tänkt oss... På vägen hit såg vi aldrig riktigt skymten av något centrum som vi trodde skulle vara Mararikulam. Utan vi kom fram till Marari Beach, som verkar ligga helt för sig, med endast lite små vägbutiker inom räckhåll. Vi förstod senare att närmaste centrum var Alleppey och låg 16 kilometer bort.

Vi blev alltså avsläppta på en strand som var långt ifrån en turistattraktion. Här stod vi i värmen mitt på stranden med våra ryggsäckar. Som tur var fanns det i alla fall väldigt många ställen att bo på. Vi tog första bästa homestay, lämnade väskorna och svalkade av oss i havet för första gången i Indien.

Vi hade hamnat hos en mysig familj i ett fint hus på stranden, med egen uteplats och hängmatta. Men priset var tyvärr lite för mycket för att stanna en hel vecka.

Vi letade därför efter andra alternativ för kommande dagar. Vi pratade med de lokala som var väldigt intresserade av att visa sina rum och dagen därpå flyttade vi in i ett lite mindre rum till halva priset. Det blev väldigt lyckat, vi hade lika bra läge (100 meter till vattnet) och huset hade en stor och fin trädgård. Ägarna var istället ett äldre par. Den gulliga damen och gubben bjöd på te och kakor till frukost varje morgon. En kväll bjöd damen till och med på gratis!! middag.

Vi var väldigt tacksamma eftersom det trots allt var begränsat med restauranger på stranden. Efter sju dagar på stranden har vi så gott som testat alla restauranger

Men att det inte kryllande om restauranger gjorde oss inte så mycket, utan vi hittade en favorit dit vi mer än gärna gick tillbaka. Där hade vi både billig Indisk mat och wifi. Egg curry och thoran (gryta med kokos) blev två favoriter här. Vi fick tillome receptet så vi får se om vi kanske kan lyckas när vi kommer hem..

Vi har blivit väl igenkända på stranden, vilket kanske inte är så konstigt... Det hälsas alltid när vi går förbi en restaurang eller en liten strandkiosk. Killen med solstolarna tycker att vi är konstiga som efter femte dagen fortfarande väljer att lägga oss i sanden istället för att betala för en stol. Men han fortsätter att fråga varje morgon...

Vi promenerade en del längs med vattnet och trodde aldrig att vi skulle se slutet av stranden. Men en förmiddag kom vi fram till änden där en liten fiskevik istället tog vid. Här kunde vi se fiskarna kasta sina nät i vattnet och rensa dom i sina små bodar.

Dom sagt trodde vi att det fanns ett centrum i Mararikulam, det ända vi kunde hitta på vår promenad dit var ett tempel fullt med levande ljus & några överfulla gatubutiker...

Det vi har gjort under vår vecka här är alltså solat, badat, läst ut lite böcker, spelat spel, ätit mat och tränat. Vi har kört både styrka, löpning (man får go träningsvärk i vaderna av att springa barfota på stranden) och såklart lite yoga (kanske ett mål på resan, att julia ska få lite yoga-ro). Eftersom vi var dom enda som tränade på stranden här, fick vi som vanligt många blickar, men också en del hejande applåder... Även om dom är mer vana att se kvinnor klä sig i mindre täckande kläder här än i Delhi, är det tyvärr fortfarande stora skillnader mellan könen. Kvinnorna badar sällan, och när dom väl gör det så badar dom med alla kläderna på.

Det gäller att va kreativ när man inte har några vikter till hands..

Och att bli jagad av hundar kan leda till några extra intervaller

Några indiska solnedgångar har vi också hunnit med

Något som var lite mer uppmuntrande att se var istället hur Indierna beter sig med kameran. När de kommer ner till havet kan det pågå timmar av fotografering. Det är allt från ensamma par med någon vän som fotograf till stora sällskap som turas om att fotografera varandra. Vi har sett alla de klassiska poserna man kan tänka sig på en strand, som att hålla handen, ligga i vattenbrynet eller skvätta lite vatten på sin partner. Ofta också fullt påklädda i den 35 gradiga värmen. Vi har i alla fall kommit fram till att vi är långt ifrån värst med semesterfotografering här.

Vi som trodde att Indien skulle vara ett land att shoppa i... men vi har inte fått med oss en enda liten pryl. (förutom snäckan Julia plockade på stranden då...) Eftersom vi inte vill bära på för mycket så litade vi på att vi skulle hitta bland annat fina saronger de sista dagarna när vi kom till stranden, men det gäller alltså inte på Marari Beach. Därmed fortsätter vår sarong-jakt i nästa land.

Nu lämnar vi alltså Indien, efter 13 dagar innehållande allt från fullständig kaos till total avslappning. Det har verkligen varit dagar fulla med intryck och även fast vi ibland funderade på vad vi gett oss in på är vi väldigt nöjda över att vi ändå tog oss till detta minst sagt speciella, färgstarka och kontrastrika land. Vi har fått möta fantastiska människor, ätit god indisk mat och fått uppleva en kultur otroligt långt ifrån vår egen.

Tack&hej från Indioterna

Likes

Comments

Efter våra fullspäckade dagar med turistande tyckte vi att vi förtjänade riktig avkoppling och strandhäng. Med våra ryggsäckar på satte vi oss på lokalbussen mor Mararikulam. Vi konstaterade ganska snabbt att denna hoppiga buss inte var till för en tupplur.

Vi hade tydligen fel... 2 minuter senare sov vi båda två. Biljettsnubben hade lovat att säga till vart vi skulle av och här var det ingen framförhållning. Plötsligt blev vi väckta av att det var dags. Det var bara att hoppa av i all hast, nyvakna och glada att vi hann få av både oss själva och våra väskor!! En tuktuk tur några kilometer och sen kunde vi äntligen blicka ut över havet, stranden och alla palmer!!!! Här skulle det nog inte vara problem att trivas!!!!!

Solhälsningar från de två svettiga Indioterna

Likes

Comments