Jag är ännu en gång vilse i livet.


Det står mellan alkohol, landslagssattsningen och den där extra snygga bartendern flingen i hörnet.. som du vet egentligen inte betyder något men det han ger dig är orgasmer i mängder.

Du vet inte vart du ska ta vägen näst, om du ska lägga ner utelivet som du ständigt dras in i pga killar och vänner. Men samtidigt känner du att det är en tillfredställelse som träningen aldrig kommer kunna ge dig. Jag vill båda två.

Åter till den killen. Han som ger dig blickar tvärs över rummet från baren, som får dig att komma och bubbla på insidan. Han är en sån där badboy och det vet du. En kille du egentligen bara ska se men inte röra. Jag rörde, mer än en gång. Vi sov, drack, skrattade och kom ihop. Vilket gör att flingen blir svårare att släppa, eftersom han inte längre ger dig den bekräftelsen du en gång fick innan du lämnade landet.

Svårt. Den där kille du vet att alla tjejer runt baren kollar in. På det där populära utestället du inte längre har lika lätt att komma in på. Han som gav dig det bästa sexet du haft på länge, han som tog tag i DIG. Inte du i honom. Vill höra av mig men måste stå emot. Snälla stå emot

Nästa ämne. VÄNSKAP. Det har blivit huvudanledningen i mitt liv för att fortsätta vara positiv. Att byta ut, ljuga och snacka skit om sina närmsta vänner. Inte ok.. varför gör hon så mot sig själv? Hon förlorar bara på det i slutändan. Men det vet hon inte än. En pakt har skapats och det kommer att brytas ner, sakta men säkert.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

​Det var magiskt, jag kände mig vacker. Med uppsats hår och den långa marinblåa siluett klänningen gick jag upp för slottet. In i matsalen för att få alla blickar på mig, nervösa steg men jag lyckades ta mig igenom det. 

Allt gick bättre än förväntat, och jag fortsatte kvällen genom att förtära lite för mycket alkohol. Jag hade inget sikte i början av kvällen. Efter många bullriga stunder står jag i din famn, för första gången. Av någon anledning kände jag mig hemma, bättre än innan. Lite oklara stunder däremellan, men tillslut ligger vi där bara du och jag. Tillsammans. Jag kände mig oerhört bekväm vilket är ovanligt i mitt fall i dessa situationer. Efter en natt med minnesvärda stunder kom morgonen, bakfyllan slog in och huvudet började värka. Tills du vaknar och drar mig till dig, efter lite kli på ryggen, pussar och vatten blev jag botad. Jag var helt såld. Kunde inte släppa blicken från dig. 


Dagar går och vi hörs men egentligen inget mer än det. Studenten är kommen och vi håller ihop hela dagen, igen. Jag var fortfarande såld. Ville inte släppa taget om dig. Även om jag var tvungen till det. Du var då allt jag kunde önska mig. 

Småtimmarna kom och ännu en gång var det du och jag. Samma bakfylla. Lite mer än förra gången men inte som jag förväntade mig. Fortfarande såld. Tills vår relation dog. Vi snackar fortfarande varje dag men jag saknar din närhet. Jag saknar dig. Vet inte vad jag ska göra. Nu är jag fast, igen. 




Likes

Comments

Ny start. En helt ny livsstil, där jag har chansen att börja om. Jg valde att hoppa på tåget, som egentligen är ett förhastat beslut jag inte tänkt igenom helt. Det ända jag vet att jag behöver komma bort från det liv jag lever idag, det påfrestande, ytliga och krävande liv jag idag lever i. I 3 år framöver kommer det komma utmaningar, lägen, skratt och lycka i samband med något jag älskar. Jag passade på.

Jag kommer försvinna. Med nya kretsar och känslor kommer det nu en ny början. Ett försvinnande från mitt förra liv. Jag hoppas på mer än bara en ny livsstil. Den unika känslan med dig kommer försvinna, efter ännu en helg av av sköra ord som kommer lite för långt in, av kramar som blir mer, och skratt som bara du kan skapa. Det lugger i luften, vi behöver inte ens komma till stunden då våra nakna kroppar nuddar varann, vi vet. Båda två. Trots detta vet jag att du några timmar senare ligger över någon annan. Jag är lost känslomässigt. Samtidigt finns både min lill-gamla gubbe som behandlar mig bättre än någon annan, och min charmiga favorit som får mig att vika mig av skratt. Trots detta väntar jag på killen som lämnat mig ensam kvar. Overkligt.


Men nu blir det nytt, det blir mer. Ett liv utan dig.


Likes

Comments

En röst, en människa, en känsla. Allt detta som påverkar oss mer än vad vi egentligen vill.

Idag ligger du under någon annan, även om det vi var där för bara några veckor sen. Att försöka inbilla sig om att det denna människa inte betyder något. Att försöka inse hur mycket bättre du är än honom, eller att bara försöka gå vidare. Lättare sagt än gjort tror jag alla är överens om nu.

Bland vänner är du tuff, snackar skit och känner att du skulle kunna regera världen. Eftersom de backar dig undertiden de höjer ditt självförtroende till skyarna då du ständigt klankar ner på den människa som sårade dig. MEN samma sekund du blir ensam snubblar du enkelt över han på sociala medier, kan börja med en mystory eller en oviktig kommentar på Facebook. För att senare bara ''råka'' gå in på hans bilder för att se vad han gör, eller om du missat något. För att bara kolla in en gång spelar väl ingen gång? Eftersom han redan befinner sig bland dina senaste sökningar går det fort.

Tillslut sitter du där uppslukad av bilder på det tjejer han idag ger sin uppmärksamhet till. Förnedrande. Frågor kretsar som du aldrig kommer få svar på.. men den fråga som dödar oss inifrån och ut. Vad har hon som inte jag har?

Inte ska vi kvinnor behöva jämföra oss med varann, bryta ner allt självförtroende du har kvar från topp till tå. Över en kille som inte kan värdesätta dig som inte gjort något annat än att älska. Nej det ska vi självklart inte. Egentligen är det synd om kvinnan som idag står och håller han i handen, som idag får den uppmärksamhet du en gång fått. Eftersom vi alla vet vad som väntar henne, det helvete du precis gått igenom. Du kommer aldrig få tillbaka han, det gör ont. Men att leva i lögnen om att du är den enda, gör ondare. Men det som gör ondast; är tanken av rösten, människan och känslan du en gång fick men aldrig kommer få tillbaka.





Likes

Comments

​HON: Att se dig där, ännu en gång. Såg dig rätt in i ögonen samtidigt som du flirtade och skrattade till, ovanligt närgående. Jag ville inget annat än att ha dig tillbaka. denna process mellan oss, all den tiden vi lägger ner. När ska den upphöra? när kommer jag hitta den nya som får fjärilarna att bubbla i magen på mig. Vi skrattade, jag känd hur min puls ökade, gjorde ett taktiskt val att gå utan att säga hejdå, för att sen skriva till honom. Fick ett ''vgd'' snapen. Klockan blir mycket efter han jobb. Jag sitter uppe och väntar i 2 timmar på att han ska sluta. Han kommer, i försök om att göra honom obekväm slut vi upp i den akten där han gjorde mig knäsvag. Sensuellt och det där lilla extra. Ja vi låg. Jag hade saknat honom, hans fina ord, hans händer på min kropp. Hela han tror jag(?). Akten tog slut och han gick därifrån. Aldrig hade det hänt innan, det var över lika fort som det började. Jag har ett ständigt behov av hans närhet eller bekräftelse efter detta. Det är just det, återfallet som påminner om den närhet man inte längre har tillgång till. Nu står jag idag på ruta 1 igen och väntar på hans meddelande, som för övrigt inte kommer. 

HAN: Träffade henne igen efter mitt jobb, vi låg sen drog jag. Hur kungligt?

Likes

Comments

Allt började med de blickarna man smälter av i skolan. Ett litet tag senare får man en förfrågan på snap, börjar hälsa. Snapar ovanligt mycket, efter ett tag av intensivt snappande möts vi, efter x antal drinkar går vi hemåt. Inget händer. Han håller om mig på det sättet så man känner sig efterfrågad, fjärilar i magen efter en filmkväll med två kompisar. Fortfarande ingenting.

Vi börjar träffas.

Efter sex som lyfter en över molnen, biodejter, middagar och filmkvällar var jag i det sårbara läget. Jag var kär. Det jag var rädd för, men allt kändes ju så bra med just han?

Skolan börjar igen och jag hör inte ett ljud. Det blir tyst, jag väntar på honom utan att få respons och jag känner hur klumpen i magen växer. Han hör av sig ibland, men inte som förr. Inte som den killen jag träffade i somras. Vi hälsar i skolan, och tillslut blir det allt. Jag ser denna kille varje dag, den som fick mig att känna mig speciell. Nu är jag ingen längre. Efter en hel höst, ses vi igen. Det är inte densamma, killen jag en gång gillade är borta. Men närheten är likadan.

Jag saknar det. Jag saknar han. Det vi hade. Det vi kan ha.

Undra om det någonsin kommer bli densamma? jag vet redan att svaret är nej. Jag får stå ut ett halvår till, sen kommer jag inte se honom igen. Bara ett halvår till behöver jag se hans fina leende i skolan. Sen kommer jag kunna komma över honom. Idag är jag hans objekt. Den som finns där när ingen annan svarar. Jag accepterar att det inte är mer, är nöjd. Hans ex är med i bilden igen, det är den tjejen han gjorde sig sårbar till. Den speciella som kollar han i ögonen på det sättet som får en att fastna. Jag är inte henne, kommer aldrig att vara. Nu är det bara ett halvår kvar, ett halvt år.

HÅLL UT.


Likes

Comments

Jag lever idag i de mest ytliga krestarna i hela göteborg, krogbranschen. Det är denna ständiga press om hur man ska se ut, bete sig och vilken bil man kör.

Men främst alla dessa patetiska jävlar som man stöter på ute. Jag står med mina tjejer kring baren, får en obehaglig blick lite längre bort men låtsas ovetande. Jag beställer in en till öl och helt plötsligt har man en hand runt höften och hör ''hej snygging''. Man försöker trevligt putta bort honom utan att komma på fel fot. Vad tänker ni med? Hur tänker ni? Varför jag? tiden går och småtimmarna börjar krypa sig på och man ersätter ölen till starkspriten och järn. Träffar gång på gång bekanta som man egentligen inte har något mer gemensamt med än att vi båda hänger ute ibland. Ser en kille i onyktert tillstånd med brunbränd hy och halvlångt lockigt hår. SEN BLIR DET SVART vaknar upp bredvid samma killen som såg bättre ut kvällen innan än vad han gjorde nu. Smyger ut samtidigt som han sover och tar mig en takeaway kaffe.

Vart är jag? varför gör jag såhär? Är det värt det? Ständigt dessa frågor som snurrar runt i huvudet. Tar upp mobilen med missade samtal från familjen och det där sms:et från kompisar angående natten. Vad gör man i situationen? Vi gör samma skit idag igen.

Likes

Comments


Jag är den som lever mitt bland vimlet men känner mig ständigt ensam.

Jag är den som bär på hemligheter ingen kunde ana.

Jag är den som har oerhört mycket åsikter, men säger aldrig vad jag tänker.

Jag är den du minst anar.


I denna bloggen kommer jag skriva om exakt allt, tankar, åsikter, hur mitt horribla förhållande påverkat mig idag, och om den ytliga värld vi lever i idag. // DEN ANDRA

Likes

Comments