Snart är det nytt år och jag har några punkter i mitt liv som jag vill uppnå eller förbättra.

1. Jag vill börja blogga, helst varje dag men jag vill inte sätta den pressen på mig då jag vet att jag inte kommer att uppnå detta mål. Det är ändå något som vore sjukt bra och roligt.

2. Jag vill ha ett rent rum så ofta det bara går, jag vill heller inte ha något i mitt rum som jag känner att jag behöver gömma. Jag får bara ångest över det och orkar inte ha det "skuldkänslan" i mig.

3. Vara mer öppen, jag vill inte ljuga för min mamma jag vill vara helt ärlig och jag vill inte vara orolig att hon ska komma på något om mig.

4. Träffa nya människor, I år har jag träffat nya människor men inte nya kompisar. Jag känner att jag hela tiden frågar min gamla kompisar om dom vill hänga jag vill inte gå runt och känna att jag pressar dom till att träffa mig.

5. Älska min kropp hur den än är, Om det gäller att träna mer eller bara att tycka om mig själv vet jag inte än men något ska förändras och jag ska vara stolt över den kroppen jag har.

6. Mindre stress, Den här terminen har jag stressat så sjukt mycket över allt möjligt det är in bra för mig och jag vill lugna ner mig och ändå klara av proven och inlämningarna.

7. Börja pyssla mer, Antingen en bullet journal, en vanlig kalender eller en scrapbook

8. Ta mer bilder, Den här värkar väldigt vanlig men jag vill ta mer mysiga bilder och också leva in i bilderna jag tar. Jag vill att bilderna ska vara värda något att maten, människorna, ställena jag tar bilder på ska betyda något för mig.

Det här är bara några av dom sakerna jag vill göra och jag har planera av hur jag ska göra det. Jag känner bara om jag har det ner skrivet kanske jag förfyller dom bättre. <3 puss

Likes

Comments

Hejsan igen!

Det var ett tag sen, jag är inte säker på varför kanske för att jag stressade upp mig inför att jag "behövde skriva" eller att jag inte hade ensam tid att bara tänk... jag vet inte men nu är jag tillbaka.

Jag hade tänkt börja skriva på dig igen bloggen. Jag har bestämt mig att hålla dig privat ändå jag har några anledningar.

1. Jag kan skriva om vad jag vill, inte vara rädd för att någon ska hitta dig

2.Jag kan lägga upp bilder som jag vill på vad jag vill och vem jag vill.

3. Jag kan skriva namn på olika personer

Det kanske verkar onödigt men jag tänker att det här kan vara ett minne att titta tillbaka på när jag blir äldre. Jag funderar på att kanske ska en öppen blogg senare också meeeeen jag är osäker på det.

Jag kommer fortfarande skriva som om de finns massor som lyssnar men jag vet att det kanske bara är någon som jobbar på nouw och mig själv som kommer se det här.

Jaja nu ska jag sätta igång och skriva på ett nytt inlägg. Jag har tro på mig själv att jag ska klara att skriva här mer nu så vi får se puss..

Likes

Comments

Att Hata Sommaren del 1

Jag hatar sommar, inte värmen, badet, fritiden eller kompisarna nej jag hatar inte de jag hatar allt som kommer efter det. Stunderna som inte är täckta av de, som får en att tänka som gör så att tankarna, hjärnan, allt börjar snurra. Man kan inte få stop på det man får ångest och kan inte koncentrera sig på något. Då när allt bubblar i hjärnan ska mAn tydligen upp och göra något igen kanske bada, träffa kompisar, utomlands och det är det jag hatar med sommar. 

Jag kan inte koncentrera mig på det bra eller det dåliga, jag kan inte tänka rakt på en sak för de jag går och har ont i magen för är att jag ska försvinna. Precis som förra året då när jag fick min första panik attack då när jag inte kunde sitta stilla jag ville inte att någon skulle se mig eller tänka på mig men alla såg att något var fel alla försökte tänka på vad som hade hänt med mig. Jag som för en dag sen var så rolig och sprallig, jag som för en timma sen var nere vid stranden och skvätte vatten på min lille bror. Nu gick jag runt i cirklar från husvagn, till tält, till husbil, till toa, till en bänk och sen om och om igen Som på rullband. Det är ju inte konstigt att alla undra vad fan jag höll på med när jag gick in i tältet satte mig på en stol var tyst i tio minuter och sen hade väldigt bråttom därifrån för att sen en halv timma senare komma tillbaka och göra samma sak igen. 

I år var jag bestämd dehär skulle inte hända igen jag skulle reda ut mina problem innan semestern, mitt ex skulle inte vara här i år och jag hade min hjärna i kontroll. Men som vanligt jagade jag upp mig på att jag inte skulle tappa kontroll när jag kände att ångesten börja krypa fram fick jag lägga ner ännu mer energi på att jag inte skulle tappa kontroll jag var inte lika rolig att hänga med längre, min hjärna börja tänka dom hemskaste tankarna om min kropp, om mitt sociala liv, om hela mitt liv. Jag börja bli mer och mer trött, irriterad och tyst

"Jag ska bara gå en sväng" var nu mer en vanlig fras och när jag kom tillbaka var de alltid någon som sa "var har du varit." "Jag har letat efter dig" inte en jävla tyst minut för mig själv även fast dom andra nog tyckt att jag var borta väldigt mycket hela tiden. 

Jag kommer ihåg när jag var liten vi var tre familjer den största familjer ville jag vara med i, jag vill äta med dom, följa med när dom åkte till olika ställen och sova i samma husvagn dom sov i. Istället var jag med i den minsta familjen vi behövde inte anpassa oss för någon annan vi gick och åt lunch innan dom andra och när vi kom ner till stranden efter maten så skulle dom precis gå upp. Jag var ledsen det var mycket egen tid jag hade eller tid med mellan familjen som jag egentligen inte tyckte så värst mycket om, jag var lite ledsen av de men dom stunderna jag kunde sitta i den stora familjens förtält och se mellan familjen gå och bara vänta på att vi var klara med maten det var guld värt för mig. 

Nu ser jag på saker med helt andra ögon, nu är mellan familjen stora familjen och dom två andra familjerna är en röra jag vill helst vara själv, nu när jag får uppmärksamhet vill jag slänga bort den jag har nu insett att jag helst vill stanna hemma. Även fast hemma inte är så mycket bättre på sommaren heller...

Likes

Comments

Hej,

Ja hur börjar man det här då. Det är rätt svårt att skriva till tomma intet jag har ju ingen som läser det här än, hade varit enklare att skriva om jag ändå visste att någon skulle läsa det här. Nu sitter jag har vid min dator och har ingen aning om någon näs kommer klicka på den här bloggen någonsin.

Men om det är någon som läser det här så kan jag ändå förklara mig. Jag vet inte riktigt hur det här kommer funka jag har försökt göra den här bloggen så anonym som möjligt men det finns väll några dator hackare som kan komma på vem jag är. Om du är sån så ber jag dig att snälla inte hacka min dator det skulle varit väldigt jobbigt för mig nu när jag ändå gjorde det här anonymt. 

Jag har några anledningar till varför jag vill att den här bloggen ska vara anonym.
  1. Jag har försökt börja blogga några gånger förut och det som har ändrat min tanke har varit att någon ska hitta mig om man skulle söka på mitt namn på google. Jag vill inte att folk ska tycka jag är barnslig för att jag bloggar
  2. Jag har gjort bloggen privat och tänk att jag kanske kan skria privat till mig själv men det känns inte rätt. 
  3. Jag kan skriva om folk i min omgivning utan att dom ska kunna veta det.
  4. Jag har väldigt svårt att prata om mina egna problem vilket gör det väldigt när jag då också vill prata om mina problem. Så det här kan vara en lösning.
  5. Sist tänkte jag om du ändå skulle klicka in på min blogg och tycka det var så intressant att du stannar kan du skicka in meddelande med dina ”problem” eller tankar utan att det känns jobbigt.

Jag kommer skriva om saker jag tänker på och saker jag vill skriva om, men också om min vardag utan att ge ut för mycket detaljer om vem jag är eller vilka jag hänger med.
Jag kan dock säga några små bitar av information om mig själv 
  1. Jag identifierar mig själv som tjej
  2. Jag är mellan åldern 13-17 
  3. Jag bor i Stockholm 

Hoppas att du kommer snart läsare tills dess får jag vänta i min ensamhet.

Likes

Comments