Sommarjobb är klirrat iaf.
Men det är ju upp till mig att lösa sonens passande eftersom exet vägrar ta ut sina dagar. (Som sagt innan - man gör ju inte det som är bäst för sitt barn. Eller?)

Har även satt han i förskolekö men det är med start efter semestrarna eftersom han behöver börja på den plats där han ska gå (förhoppningsvis iaf). Eller så blir det ev privat hos dagföräldrar i samhället intill. Ska kika mer på det nästa vecka.

Tydligen har exet anmält sig till ett lopp med  utan att ännu säga nåt.
Och han har fått nummerlappen så det är inte som om att han anmälde sig idag.
Han fortsätter med andra ord i samma anda.
Att bete sig som en idiot.
Inte som en som faktiskt vill behandlas som en förälder.
Börjar tröttna redigt rejält på det där nu. Rejält.
13e Maj är det med så inte speciellt långt dit, men jag ska inget säga.
Får se om jag får reda på det.

Men orka.

Och lägenheter finns inte.
Köar hos det kommunala bolaget men som närmast på en lägenhet ligger jag på plats 70+ nåt så...vägen dit är lång. Och privata har inget heller....

Stuck.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Frågade exet  (som jag nu kallar honom) varför han inte cyklar eftersom han ändå köper massa skit och håller på. Då fick jag till svar att det inte var säsong.
Det frågade jag på måndagen eller tisdagen för två veckor sen ungefär.  Söndagen samma vecka var det helt plötsligt säsong. Då skulle han cykla.
Trots att INGET skiljde ifrån veckans början och slut. Fanns ingen snö och gruset var inte borttaget. (Knappt funnits snö nån gång sen han cykla sist i Oktober.)
Personligen tycker jag det är kränkande mot alla som faktiskt pendlar med cykel året runt att den här jönsen taggar sina bilder med en pendeltagg fastän han bara cyklar när det är varmt klimat. Eller ja nu är det ju inte så varmt och till och med snö igen men då har han frivecka så får väl se hur det är till helgen.

(För övrigt så skulle han behöva skaffa sig ett riktigt jobb, ett där man faktiskt jobbar och inte bara har friveckor, sitter halva pass och äter sig tjock mm.)

För övrigt har han nu lärt sig ordet ansvar.
Att bokstavera det alltså, han missade att läsa vad det innebär.
Han ifrågasatte varför jag tror att jag har rätt att enbart ha ansvar.
Ja well beter man sig som en 20åring  (ursäkta ni få killar som är 20 och mogna), sitter uppe och spelar spel, prioriterar sig själv och sin mobil framför sin son, väljer att boka resor och inget säga, inte lyssna men tro att andra ska göra det, låta nån annan städa upp ens skit, lämnar sonen hux flux när han känner för det och tar för givet att jag tar honom (vilket jag självklart gör) och sen tror att man kan välja när man vill vara pappa och inte heller bry sig om vad sonen vill osv osv osv  (listan kan göras evighetslång känns det som) så förlorar man änna rätten till att få ta ansvar.

I mitt liv är sonen prio 1. Före mig. Före allt annat. Så ska det vara när man blir förälder.
För exet så är det han själv som är prio, hans mobil hans morsa, hans vänner mm FÖRE sonen. Det är fel.

Men tyvärr spelar det ingen roll vad jag säger.
För jag blir inte lyssnad på.
Men som sagt jag ska lyssna.
Är så trött på det där nu.
Som sagt så är det slut.  Tills vidare bor vi under samma tak men jag jobbar på att få i gång ekonomin för min del och hitta ett boende.
Hur det löser sig med sonen vet jag inte.
Sommaren blir en gåta.
Får jag nåt jobb så blir det ett pussel dels med exet (som exempelvis kommer träffa vänner där inte sonen är prio 1 utan hans egna sociala umgänge = allt kan hända med sonen. Och sonen ska hållas från solen. Kommer han inte respektera. Han respekterar inga regler så fort jag är utom synhåll nämnvärt.)  och mormor. För ta ut sina föräldradagar tänker han INTE göra.
Jobbet går före sonen.

Det säger också allt.

Patetiskt jävla ego svin är vad han är.

Dessutom snor han mina ostbågar som jag slängt i soporna (visserligen i påsen) men ändå.

Jag vet inte om han seriöst kan sjunka lägre snart...

Likes

Comments

Officiellt slut.
Men med min obefintliga ekonomi och en stad utan lediga lägenheter så får vi bo kvar. 
Men får ta tag i det hela fort nu för det håller inte. Kan inte bo under samma tak.
Men lämna över sonen till en sån fullkomlig idiot som han är så kommer jag må så dåligt.
Han sätter inte ens upp persiennsnörena efter sig! Att lämna sonen till honom kommer ständigt innebära en rädsla för sonens skull.
Alla föräldrar vet att man hänger upp sånt, säkrar sånt.
Sonens pappa är så frånvarande i allt han gör, som inte är 110% av hans egna intresse, att han gör alla möjliga saker som är farligt!
Knivar nära kanter, varma kastruller,  persiennsnören, saxar mm listan kan göras lång!
Hur ska jag kunna lämna sonen till honom!  Hur!?

Det är ENDA orsaken till att jag är kvar här.
Några känslor finns knappast även om jag skulle gräva långt under all irritation.

Sonen är mitt allt..

Likes

Comments

Av alla saker som behöver göras så är det viktigaste sambon kan komma på - att skaffa ett rakblad och skrapa bort limrester på köksbänken.
Något jag hade tänkt ta med typ aceton, som inte hade lämnat märke.
Men se nä man ska vara idiot och dessutom - som jag sa - göra ett par långa märken.

Dessutom  det här med att köpa vad som faktiskt står på inköpslista - svårt.
För sjuttonde gången i rad (nej inte bokstavligt talat 17 måste väl påpekas fr sambon påpekar alltid mina exempelsiffror, som om det är det som är poängen att notera just det) så har jag fått skrivit upp saker som jag redan en gång skrivit upp på tidigare listor.
Viktigare att komma hem med energidryck, kakor och choklad.

14 Februari? 
Sonen ska få sig en söt nalle och mormor choklad.  Kanske nåt till morfar med. End.

Likes

Comments

Jag pallar inte längre.

Jag sa inte att vi skulle till bvc idag eftersom SAMBON LIKT FÖRBANNAT ALDRIG SÄGER NÅT TILL MIG och då blev det tjafs direkt.
Jag drog upp att han minsann kan boka torsdag-söndag för jävla cykelvasan och inget säger till mig och bara skriver online.
Det kunde man inte jämföra!
Nähä så att han lämnar sonen till mig i fyra dygn (som i övrigt är helt okej  men det spelar ingen roll) är helt okej att inte säga men att jag ska gå till bvc i en halvtimme är däremot världens grej att bråka om! Dessutom vill inte jag ha med idioten dit eftersom jag inte tänker låtsas leka nån lycklig familj! 
Dessutom när jag nu har annammat hans sätt att bete sig, dvs inget säga nåt i retur då är det hämnd från min sida. Nej det är ingen hämnd, varför ska jag bete mig korrekt när det är fullt okej att inte göra det mot mig?
Ja det är inte kul att inte få veta men det är precis så han gör mot mig och då är det minsann inte så jävla kul nä!

Hyresvärden var här förut och grejade.  Jag sa att sambon skulle tvätta av golvet efter det. Kommer hem och inte ett smack gjort.
Frågade varför.
"Nä det fanns liksom ingen ork längre."

Nä men jag vaknar upp varje dag och tar mig igenom varje dag, allra helst dom dagarna då han är hemma vilka är pest och pina, trots att han behandlar mig som skit och beter sig illa.

VÄX UPP FÖR FAN OCH BÖRJA BETE DIG NORMALT!

"Man ska behandla andra som du själv vill bli behandlad" Ja det är inte så kul när det slår tillbaka på en.

Likes

Comments

Återigen kommer jag hem efter varit iväg flera timmar.
Matar sonen och tänker under tiden vad jag ska göra för mat själv eftersom jag är hungrig då jag åt frukost vid 9 och bara ätit två små bitar kaka sen dess (kom hem strax efter 14) på det dessutom gått en timmes tid.
Men tji där fick jag in kommer sambon och ställer sig och ska göra "mat" till sig fastän han gick upp flera timmar efter mig och dessutom åt frukost flera timmar efter.
Men så är det ju feta grisar ska ju alltid ha mer.
Igår hade han vräkt i sig ytterligare en chokladkaka och diverse andra saker.
Han tar sakta livet av sig själv men jag bryr mig inte om den punkten. Han närmar sig 40 och borde tänka på vad han äter, hur länge han sitter på arslet och spelar samt hur lite han rör sig.

Synd bara att jag nu måste svälta mig själv ännu mer. Eftersom det kommer ta timmar innan jag får mat.

Dessutom går han och köper sig diverse vitaminer och proppar i sig. Ja men dom gör ingen verkan om man inte rör på sig och tänker på sitt liv i övrigt.

Likes

Comments

Eftersom sonen inte är redo att börja förskolan än så försöker jag ju få sambon att ta sina föräldradagar utöver sin semester i sommar så att det kan skjutas upp illa åtminstone i höst.
På det fick jag svar att dom har så ont om personal på jobbet.

Så jobbet ska gå före sonen?
Seriöst!?
Är det inte viktigare att sonen får tid på sig?

Dessutom tror jag sonen lider av extrem reflexus eftersom  minsta lilla bit får han att kvälja sig.
Det tycker sambon ska lösas genom att tvinga i han mat.
LÅT HAN TA DET I SIN TAKT!!!!
Tror knappast sonen lär sig äta genom att bli rädd för det genom att sätta i halsen!
Men som sagt.
Sambon bryr sig seriöst inte om sonen..vad ska jag göra?

Ena hunden behöver dessutom ny mat nu innan helgen.
"Kan bjuda xx på mat igen. Dumt att svälta.. Swishar över xx så kan du och xx åka dit imorn innan de stänger"

Han tjänar alltså 24t+ i månaden.
Köper snabbmat till sig själv flera gånger i veckan. Godis lika ofta eller oftare.
Innan sonen kom dela vi lika på alla räkningar som var gemensamma trots att jag oftast tjäna minst 10t mindre. Plus att jag betalade mer för mat än honom.
Tror med skatt kom jag upp i nåt runt 170t 2015. Sambon 400 +........

Jag kan inte lämna sonen till honom ens för bara dagar.
Han visar om och om att han prioriterar sig själv. Man gör inte det när man har barn.
Dom går före allt. ALLT.

Iofs har ju inte det med hundens mat att göra. Eller jo, jag drygar ju ut dagarna nu för sonen skull, därmed får jag ingen inkomst. Ingen att tala om iaf, jag pusslar ihop så det täcker mina utgifter som är fasta. Ett lån, sonens försäkring, hundarnas, avbetalning på sonens kläder plus annat till sonen.
Jag tar sonen i första hand.
Nu försöker jag dessutom pussla bort krediterna eftersom min ekonomi kommer bli helkass om vi flyttar.

Ja...


Nämnvärt dessutom är att han inte ens bryr sig om att ge hundarna vatten  varken efter han jobbat eller när han sitter uppe lediga dagar. Jag fyller på det sista jag gör på kvällarna men varje morgon jag kommer så är det antingen tomt eller bara en liten skvätt  kvar. 




Som sambon är nu.
Hade jag aldrig ens sett åt honom.
Att någon kan vända så..
Bli en helt annan.
Få en annan att känna sig så obetydlig.
Tack vare honom finns sonen. Det är det enda jag är glad åt. Det enda som betyder nåt överhuvudtaget.

Sonen ❤

Likes

Comments

Kommer tillbaka från promenad med hundarna på kvällen och sambon sitter med fötterna på mitt vardagsrumsbord.
Snäser till att han ska ta ner dom från MITT bord eftersom det är så han poängterar hela tiden. Han lägger på en attityd och tar ner dom först när jag går ur rummet.
Sen går jag nerför trappan och upp igen då har han lagt up ena benet igen på bordet.
"Det har inte ens gått 30 sekunder sen jag sa till dig!"
- "Men det är ju benet"
"Alla vuxna vet väl att man inte sitter så" Men ja mitt fel han är ju jnte vuxen.

Skrev även till han igår eftersom han bor i telefonen, jobbade och ändå inte bryr sig om när jag säger nåt, att han skulle dra upp persiennerna istället för att vinkla dom, det ser ju hur trist som helst ut! Så varje dag har jag fått gått och dragit upp dom.
Som svar på det fick jag att det var ju mer jobb att dra upp dom.
?
Så återigen....du ska cykla cykelvasan påstår du men du kan inte ens dra upp en persienn?
Efter att jag gapa att han inte behövde bry sig imorse hade han ändå gjort det.

Men jag börjar faktiskt skita i det här med snart.
Ska jag tjänstgöra som en hemhjälp så kan det kvitta.
Synd bara i så fall att sonen hamnar i hans vård när han ska ha honom och han prioriterar ju inte sonen för fem öre framför sig själv.

Hans prioriteringslista:
1. Han själv
2. Han själv.
3. Han själv.
4. Mobilen
5. Sin mamma och pappa
6. Sina vänner
7. Sina arbetskollegor
8. Spelvänner
9. Kanske sonen.
10. Andra obetydliga människor.

Och han ska ta hand om sin son.....

Likes

Comments

Jag och sonen gick upp 9, åt frukost, sen har vi promenerat och bara fikat. Kommer hem vid 14, sambon är uppe, han gick väl upp vid 11-12 för han var inte uppe när vi gick. Dvs åt han frukost tidigast runt där med.
Ställer mig och diskar och han börjar förbereda mat. Till sig. Han väljer medvetet att göra tortellini, vilket han vet att jag inte äter för smaklösare crap kan man inte finna, men han är ju smaklös så för han duger det ju.
Men iaf, jag då som redan gått 10t steg + idag och varit igång, ska alltså inte få nån mat. Nehepp.
Återigen har vi själv-tänket här.
Men fint då gör jag mat åt sonen och mig sen närmare 17.
Och hundarna får jag väl ut och rasta också.
För motion dödar ju tydligen eftersom sambon inte rör sig alls längre. Nej vänta nu? Det är väl stillasittande som dödar!

Pffs...

Likes

Comments

Jag föreslog film ikväll.
Sambon bytte till prat.
Visa sig vara meningslöst prat då han inte vet vad han vill. Så vi satt där tysta till större delen.
Jag vet inte vad han ville ha ut av det hela.
Att jag skulle böna och be?
Knappast. Då känner han inte mig.
Jag gav iaf upp och sa att han minsann får lista ut vad han vill först och gick och duscha.
Klar i duschen så har sambon gått till kontoret och sitter redan i samtal med nån samtidigt som han spelar.
Worth...

När jag ändå orkar skriva så kan vi backa ett tag tills när det var klass 1 varning för storm här. DÅ väljer han att gå hemifrån med sonen UTAN mobil. DÅ! När man lätt kan få nåt i huvudet eller vagnen eller vad som. DÅ.

Sen fick sonen nån blodfläck i ögat igår. Jag ringde direkt bvc och kollade nätet (borde försvinna igen om ett tag) men sa inget till sambon för att se hur länge det skulle dröja innan han såg. (När det ändå visa sig troligen vara ofarligt).
Idag. Då kommentera han det. Efter att ha varit hos sina föräldrar. Som högst troligt såg det för sambon borde redan sett det då det är tydligt.

Sen förra gången vi prata så försökte jag förklara för honom om min trötthet angående om att vara den enda föräldern av oss två. Det sluta med att han sa att jag kanske borde kolla upp det på vårdcentralen.

-

Snälla nån...........................

Jag vet faktiskt inte om jag vill att han kommer fram till att försöka.
Eftersom allt är mitt fel och bara jag som ska lyssna...för det såg han också ut som ett frågetecken när jag sa "båda parter  måste lyssna på varann".

Förstod också nu eller iofs anat att när vi var och prata med en så fastnade enbart det som var till sambons fördel. Allt som rörde mig och mina känslor. Inget som sparades eller ens lyssnades på.

Hur länge orkar man leva så?

Likes

Comments