Min mamma har alltid bantat. Min mormor har alltid kommenterat när man lagt på sig lite eller gått ner i vikt. Min gammelmormor kommenterar människor bakom ryggen när de har gått upp i vikt. Jag har alltid varit livrädd för att det är mig de pratar om, och det var det nog ibland. Ett minne jag nog aldrig bli av med är när en släkting på julafton deklarerade till en annan släkting att "tjocka ska inte ha mönstrat" när jag stolt visar upp den rutiga klänningen jag fått i julklapp. Den klänning som jag var överlycklig över att få och som låg längst bak i garderoben tills jag skänkte den vidare. Eller när en annan nära släkting slänger ut sig att "tjocka ska inte ha rosa" när jag står och tittar på ett prinsess-aktigt linne i affären, 10 år gammal.

När jag gjorde min viktresa insåg jag att det kommer aldrig sluta. När jag nådde målvikt så sänkte jag den ytterligare. Nu är jag betydligt större än det och jag oroar mig för att träffa alla släktingar till jul, för jag vet minst 5 som kommer nämna att jag lagt på mig lite. Detta till trots att min släkt egentligen är fantastisk. De är snälla människor, formade av samhället vi lever i. Det slutar nu, i alla fall. Mina framtida barn (om jag har tur) ska inte få panik för att byxorna slutar passa eller alltid tacka nej till allt fika, för tänk om någon tänker att "ja, det är klart hon fikar, det syns ju". Och där samhället trycker ner dem ska jag lyfta upp dem. Och jag vet att det börjar med mig. Jag måste sluta tjock-hata mig själv hela tiden. Och om man går upp? Och om man är mullig, tjock, fet? Det gör ju inte att man blir en sämre människa så vad spelar det för jävla roll? Man kan föra vidare en hälsosam livsstil utan att prata om vikt.

​​​

Kom att tänka på allt det här efter att jag såg detta klipp. (Nej jag kom inte att tänka på det därför, jag tänker på det hela tiden.) ​

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Alla vill samarbeta med Tech n9ne. Det blir alltid bra.

"We are the darkness, but we’re leaving
We are the gods that are deceiving
We are the painters of blind-faith
We are the children of your rivals
Holding guns while reading Bibles
Go ahead and seal your fate

Straight out the gate"

Likes

Comments

Såg nu att jag blivit utmanad av @blousey att nämna fem saker som gör mitt liv komplett. För två månader sedan. Hehe. Är ju inte så aktiv här men vill gärna göra utmaningen. Så här är;

Fem saker som gör mitt liv komplett.

- Kaffe: Jag dricker nästintill extrema mängder kaffe. Kaffe är bland det bästa jag vet. När kaffet är slut är livet helt enkelt inte lika bra. Med fylld kaffekopp är livet på topp!

- Min syster: Hon är två år yngre och bor i Härnösand. Vi bodde grannar i typ ett år och det var det bästa året i mitt liv, tror jag. En av mina största drömmar är att vi ska bo grannar igen. Hon får mig alltid på bättre humör. Min lilla solstråle. Vi snapar varje dag.

- Mina fina sambo: Min klippa, mitt allt. Jag kan inte ens beskriva med ord.

- Morronrock: Just nu åker jag ganska långt till jobbet varje morgon och kommer göra det hela sommaren. Morronrock är det bästa radioprogrammet ever och jag vet inte om mina morgnar skulle vara så bra utan det.

- Utomhus häng: När jag bodde hemma satt jag alltid ute i mint en halvtimme nästan varje dag och lyssnade på musik (och drack kaffe). Jag mår helt enkelt bättre om jag får vara utomhus. Passande då att jag ska bli fritidslärare.

Likes

Comments

Jag har haft sömnproblem så länge jag kan minnas. En bra natt när jag tycker att jag sover bra så kanske det tar minst 1,5 timme att somna. Och det kanske händer 1-4 nätter i månaden. Annars är det vrida och vända och fara omkring natt ut och natt in. Inatt insåg jag att sömnproblemen har olika karaktär, något jag aldrig märkt förut.

1) Ledsen, ångestladdade tankar som vägrar ge sig, trött men kan inte somna.
2) Hjärnan åker omkring mellan tankar på dagen som varit, morgondagen, random låtar, saker jag ska göra som jag vill göra NU. Jag kan inte ligga still. Jag är pigg men vet att jag borde vara trött.

Nu är det så att jag gick början på en utredning på psykiatrin i Kramfors innan jag flyttade. Den rann dock ut i sanden men det man kan kalla resultatet är att jag fick väldigt många indikationer på att jag har någon slags problematik. Jag trodde först ADHD, då en av mina grejer är överdriven överaktivitet (damp brukar jag kalla det för att det låter lite roligt). Men efter att jag gjort massa tester tyckte min behandlare att det pekar mer mot någon typ av bipolaritet.

Först tyckte jag att tanken var bisarr. Jag hade ju gjort ett projektarbete om bipolaritet? Borde jag inte känt igen mig då? Men det finns ju olika varianter, som jag inte visste om. Nu, ett år senare, börjar jag faktiskt bli kompis med tanken. Jag har försökt vara uppmärksam på mig själv och det känns som att jag är inne på rätt spår. Jag skulle vilja göra en ordentlig utredning men jag vet inte vart jag ska vända mig. Det är lättare att hantera livet i alla fall med förklaringen "min problematik" i bakgrunden. Istället för att ständigt undra varför saker är som det är, varför jag inte klarar saker man "ska" klara och ibland klarar allt och lite till.





Likes

Comments

Så hur gick dagen? Jo, den gick i alla fall. Dagen började med att det toksnöa (så klart) och bussen var sen (så klart) och jag sov lite för länge så jag dog svält döden till klockan 12 typ. I alla fall så åkte jag till Sandviken för intervju, ska få prova på intro till veckan så jag antar att det gick ganska bra och jag hoppas verkligen att det är något som kommer passa mig! Sjukt glad att det är avklarat och att det faktiskt gick bra, med ångest och allt!😄😁😌

Surrade med kära syster från Sandviken och hem (och lite till❤) innan jag tog tag i disk och plugg. Därefter middag och sen iväg och träna Sh'bam. Nu sitter jag nyäten, nyduschad och färdigpluggad för dagen och ser fram emot att ha koma i soffan resten av kvällen. Om jag inte somnar som en stock så fort jag lägger huvudet på kudden så dör jag. Jag är så himla, himla, himla trött. Det var verkligen längesedan jag hade en sån här fullsmockad dag. Men I'm happy! Och min fina Fredrik påminde mig precis om att det är torsdag imorgon och sen är det Fredag! Skönt! För jag har haft måndag hela veckan.

I dag blev det bara Selfies. (Ska sluta ha samma bilder här som jag har på instagram. Det är ren latehet.)



Före och efter. Haha.

Likes

Comments

Men tog jag mig igenom golvångesten för att klara sh'bamen så ska jag fan klara det här också! Och det kommer jag göra, och det vet jag. Jag bryr mig inte ens om jag får jobbet (Jo, det är klart jag vill ha jobbet, skulle vara jätte kul att få ett sommarjobb jag verkligen vill ha!) jag vill bara att det huxflux ska bli imorgon klockan 12, så att det är avklarat, gjort, färdigt. Och att jag förhoppningsvis då känner att det gick ÅTMINSTONE helt ok. 

Jag tycker det är så läskigt det där med att åka till nya ställen själv också och jag hittar ju inte så bra här i Gävle än och intervjun är i Sandviken.. Sandviken har jag noll koll på. Det är ju tur att det finns maps i telefonen så man kan springa omkring som en yr höna och låtsas att man pokemon GOar eller nått för det skulle vara mindre pinsamt.

För att underlätta för mig själv har jag valt ut kläder tills imorgon (är lite läskigt dålig på det i vanliga fall). Ska försöka komma upp i bra tid så jag hinner dricka kaffe, äta frukost och göra mig i ordning för en gångs skull.

Såhär slutar det ofta om jag blir stressad och inte hittar i byrån på morgonen (bra morgon humör?)... Får vika om hela byrån hela tiden men jag kan liksom inte hindra mig själv heller.

Likes

Comments

Fått gjort mitt plugg och tränat TROTS att jag inte kom upp i tid, vilket typ ALDRIG händer. I vanliga fall om jag kommer upp senare än 11 så är det "bye bye" dag. Brukar alltid totalkrascha och bestämma mig för att inte göra något alls, resten av dagen. Men not today.

Somnade vid 10 i morse, tänkte dygna men då hade det blivit varken plugg eller träning, och det gick ju vägen! Sov till 12 och sen så gick ju faktiskt resten av dagen ganska bra! Trots att jag fick ställa in skolan, men tog ju igen det ganska bra hemma. (Det är nått jag lärde mig sen jag jobbade i vården och hade sömnproblem, att faktiskt ge efter för sömnbristen och sova en skvätt istället för att vara vaken och hålla ut till natten efter för att inte få nån sömn då heller. Efter några veckor med det går man sönder.)

Anywho, lite insagram bilder kan man ju bjussa på.


Likes

Comments

Andra natten på rad nu som verkar bli sömnlös. Skulle egentligen kliva upp kring 9 i morse och plugga men eftersom jag däckade av kring 6 tiden så kom jag inte upp innan 12. Vilket märks nu inatt. 😭 Jag klarar inte av det här längre, det är som att jag blivit allergisk mot ångest. Jag vet inte hur jag ska hantera den, helt plötsligt.

Självfallet så är det en heldag som vankas imorgon på skolan också, grupparbete och drama - Saker man inte får missa. Och då ökar stressen. "Om jag somnar nu så får jag sova 2,5 timme" och så vidare hela natten lång. Jag klarar mig inte på lite och ingenting längre. När jag var yngre och hade mer påtagliga sömnproblem så klarade jag mig på en halvtimme per natt och kunde fungera ett bra tag, nu avlider jag av trötthet om jag får mindre än två och är ändå vimsig hela dagen om jag klarar mig eller fått några/någon timmar/timme mer.

Ajja, jag ska väl återgå till försöken men jag kände att jag var tvungen att ventilera innan jag kastar mig vidare från sida till sida.

Dagens instagram.

Likes

Comments

Jag har tränat lite olika de senaste fem - sex (!!) åren nu. Från 3 dagar i veckan till 10 pass i veckan. Något jag fastnat för var dansen, Sh'bam och Zumba, det är liksom min typ av motion. Har letat nått ställe där jag kan börja träna då jag känner att min mående är så mycket bättre om jag har Sh'bam i mitt liv. Men vägen dit var inte så lätt.

Igår hade jag mitt första Sh'bam pass på Må bättre i Gävle. Det var så nära att jag inte kom iväg. Sist jag hade golvångest men gick igenom med det planerade i alla fall var när jag träffade Fredrik. HAN var golvångest delux, men jag kunde inte hålla mig borta ändå, i likhet med Sh'bamen! Jag grinade och försökte komma med ursäkter men jag kom iväg! Det kändes verkligen som en vinst, för mig med den ångesten jag har för allt som har med sociala situationer och göra (och träningssituationer speciellt är jätte känsliga för mig).

Det känns så bra att äntligen varit på första passet! Mera!

Likes

Comments