Glöm gårdagens bekymmer. Idag kommer nya. Visst kan man bli så ensam ibland i detta moderskap. Åtminstone när du prövat alla kort i leken och ingenting hjälper. Det är ändå gnälligt och ledsamt. Som jag skrev innan så var gårdagen väldigt tufft. Vi är inne i en skrik och gap period så nu gäller det att stålsätta sig. Och nu pratar jag inte om min 5 månaders bebis... say no more.

Jag har sedan barnsben varit så barnsligt förtjust i historia. Jag minns att jag lånade böcker på biblioteket om stenåldern när jag gick i tvåan. Mina favoritböcker fick jag av min mormor och handlade om Sveriges historia. Detta presenterades som en bildebok och står idag i min bokhylla som mina favoritböcker genom tiderna. (se bild nedan). Historia har alltid präglat mitt liv. Så mitt självklara val och drömjobb när jag var liten var att bli arkeolog. Tänk att få gräva och finna riktiga historiska saker, att få upptäcka saker som människor och djur lämnat kvar för flera 1000 år sedan. Jag såg mig själv ligga där med en liten pensel och pensla fram en dinosaurie och massa spännande saker. Så blev det alltså inte. Jag fick istället en fantastisk historielärare på högstadiet som fullständigt hänslog mig med massa fakta och information på ett underhållande och enkelt sätt. Så där satt jag i årskurs åtta och bestämde mig för att jag vill också stå där en dag och få berätta alla dessa historier. Och så blev det. Men titta, där har jag ju en dröm till som har slagit i uppfyllelse. Att få inpirera en ung människa till att tycka historia är roligt. Jag har fått detta bekräftat genom kramar och brev som berättat att ”tack vare dig så är historia nu roligt”. Så kul :)

Men någonstans inom mig så finns nog fortfarande en liten Indiana Jones dröm. Någonstans...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

  • 12 Readers

Likes

Comments

I morgon kommer vi att fira Lucia på Signes förskola. De har varit så kul att höra hur Signe springer omkring här hemma och sjunger tipp tapp och en sockerbagare. Hon själv ska inte gå, utan det ska barnen på stora avdelningen göra. En väninna till mig berättade att de får inte komma och titta på deras barns lussefirande på förskolan. De ger dem prestationsångerst. När jag hörde detta blev jag lite beklämd. Jag har full förståelse för att man kan vara blyg eller att man kan låsa sig totalt när man kommer inför en publik. Jag har haft ett flertal elever som jag fått ha ensamma muntliga presentationer för så jag kan se att de uppfyller målen. Men jag tycker att det är viktigt att man från början förstår att man kommer sättas i situationer där man kommer att få stå inför folk. Du behöver tränas att stå inför ett möte och bli van vid detta. Till exempel inför kommande arbetsintervjuer eller att kunna presentera dig, att kunna ringa till någon och boka tid, eller kunna fråga om vägen. Nu handlar detta om ett luciatåg. Kanske av barnen ett ”påtvingat”, för det är skillnad om de har ett val. Om man inte vill vara med så är det självklart att du inte ska behöva. Då är det det okej att inte delta. Men det är just själva ordet ”prestationskrav” som jag hakade upp mig på. Då måste man ju fråga barnen om de vill vara med. Men vem skulle döma dem? Vi föräldrar? Skulle inte tro det. Eller så finns det säkert en galen mamma eller pappa där ute som lägger jättestor prestation i sin dotters/sons framträdande. Jag ser bara så många elever som har det tufft med att inte våga föra sin egen talan och som aldrig har behövt att stå och presentera sig själva. Vuxna har tagit bort det med rädsla för att barnet ska bli ledsen och må dåligt. Jag tycker du gör det barnet en otjänst. Skulle Oscar och Signe säga att de inte vill vara med i ett luciatåg eller en kör skulle jag aldrig tvinga dem. Men att till exempel lära dem att beställa mat själva på restaurang, fråga något till någon och inte gå via mig tror jag är jätteviktigt för dem att kunna. Att kunna föra sin egna talan. Nog sagt.

Så i morgon önskar jag att snön ligger kvar, att jag kan få komma ut på en lång promenad med Oscar, att jag inte hittar en snorkråka eller något annat läskigt i lussekatterna som barnen ska bjuda på fika (bakat själva) och att jag får en varm go kram av Signe när jag vaknar. Så mysigt med snö nu och jag hoppas verkligen den ligger kvar till julafton

  • 33 Readers

Likes

Comments

Haha, ja du de skulle väl vara de där chinsen som jag pratade så gott om i lucka 3 ;) Och för tillfället i mitt liv just nu så är en dröm att få sova en hel natt. Tänk dig att gå och lägga sig kl 22.00 och vakna 07.00 och veta att du har sovit en hel natt. Ingen som väckt dig. Ingen som har örfilat dig när hon vispat omkring, ingen som knölar med små vassa hälar, ingen som ska upp och kissa mitt i natten eller som skriker efter dig.

DET är en omöjlig dröm just nu.

För övrigt hade jag en dröm igår om att ha en mysig härlig dag med barnet(n) i pulkabacken och för att sedan gå över till grannen och ha julmys. Den drömmen var vid liv till 16.30. Sen brakade helvetet lös till ca 19.30 när båda två skrikit sig själv till söms. Kalkonmiddagen hos pappa lördags var urmysig, men att vara vaken två timmar längre var inte bra vid mina små vanebarn. Ni vet när de säger ”ja men nu när dom är uppe längre så sover dom längre”.... stämmer ICKE på mina barn. De blir tröttare.

Att få ha julmys och pepparkaksbygge hos grannen var urmysigt. Men att få en hel dag utan gnäll.

DET är en omöjlig dröm just nu.


Ps: För er som undrar "ja men lucka 10 då? Vad har hon gjort av den?" Jag sket i den för just nu låg den bara där och skrattade mig i mitt småbarnmammefejs. Vilken är den mest glammiga kväll i ditt liv? Tänk om man kunde skriva "jaaaa men du vet när vi var där och gjorde de där och drack de där uuuuurgoda drinkarna och han och hon var där och ja ba och dom ba och NEEEEJ.. Så är inte mitt liv. Om det är någon kväll som är glammig så är det mina och Pontus fredagar. Rötjut och qyiz. De är glammigt.  

  • 53 Readers

Likes

Comments

Jag gillar att jag kan skriva ”utveckla”. Förändra hade varit lite för PK (en förkortning jag precis lärt mig..jo så att eeeeeh...)

Jag har en egenskap som jag kanske tycker mindre om och det är att jag är så sjukt otålig. Det är nog en egenskap som ligger i kölvattnet till vad som är bäst med mig (mitt driv). Jag har noll tålamod och jag vill att allt ska hända här och nu. Vänta är fan inte min grej. Kan ni förstå hur jag led med båda mina graviditeter eftersom jag gick över tiden med båda och blev igångsatta.

Jag skulle vilja bli bättre på att andas in djupt och inte springa på varenda impuls, utan hellre sitta lugnt i båten och låta saker få ha sin tid. Tänka efter och fundera för att sen få skrida till verket. Inte bara NU KÖR VI för att sen inse att oj det där missade jag, eller just fan, de skulle jag gjort istället.

Jag avskyr att vänta på att saker ska hända eller en speciell händelse ska ske. Sen blir jag iofs lika besviken när den är över. Men om jag får välja. Utveckla min otålighet. NU tack :)

  • 98 Readers

Likes

Comments

Idag tittade jag på min man och tänkte. När... när ska du ta mig på axlarna och säga... såja såja... nu tar vi på oss jackan och skorna så åker vi till farbror doktor. Han har goda goda små piller du kan ta så att du kan lugna ner dig. Såja såja.... Sekunderna innan hade nämligen min treåring vält ut mjölken.. stått och skrikit i den högsta tonen du kan tänka dig...MEN JAG VIIIILL ÄTA PÄRONET I SOFFAN!! Och samtidigt stampat i golvet och stirrat på mig med onda blicken. Min 5 månaders bebis ligger och fäktas på golvet eftersom han bajsat ner sin stol och skriker för full hals PLOCKA UPP MIG. JAG VILL INTE LIGGA HÄÄÄÄÄÄÄÄR!. Minuterna innan stod jag och tittade i kylskåpet. Just fan. Fisken skulle fram. Gött att vi har en matlåda sedan i måndags kvar att äta. Timmen innan hade jag sett fram emot kokt torsk i saffransås med smak av fänkål. Då väcktes jag ur dagdrömmen när Signe sitter i badet och ger mig en leksak och säger.. här mamma, du kan vara den och jag kan vara den. Hej fisken vad gör du?

Med detta sagt...

Idag vill jag sända extra kärlek till alla mammor där ute. Alla ni som kämpar med denna vardag. Med att få ihop allt. Med att skjutsa ungar i pyjamas till dagis för han/hon vägrade ta på sig. Till alla som matar, ammar dag som natt, tröstar, leker titt ut, som rullar vagn i timmar bara för att ungen ska få sova. Som sätter sig ner med en kaffe i 3 sekunder sen är det någon som ropar MAMMA JAG BEHÖVER KISSA!! Till alla som ofrivilligt dras in i alla lekar och som ständigt har dåligt samvete för att ni inte räcker till eller skäller för mycket. Allt detta stämmer in på mig så jag tror att det finns liknande där ute. All kärlek till er! Vi är fan super heros! 

  • 98 Readers

Likes

Comments

Arrrhg jag är INTE bra på det här med self compation, det vill säga att älska sig själv och vara stolt över mig själv. Jag har fått ta en hel del terapitimmar med mig själv för att sluta klandra mig själv och inte vara så hård mot mig själv. Vi är så duktiga på det och jag kan se hur jag ibland spiller lite på Signe med denna dåliga vana. Att klandra för att man gjort fel. Så bygger man inte bra självförtroende eller självkänsla. 

Men låt mig vara lite icke svensk då för en stund.

Det bästa med mig är att jag är driven. Jag har alltid haft en inre motor som drivit mig framåt, som inte vill ge upp, Jag har ett driv av att inte ge upp och ett jävla anamma. Det är en kraft som tagit mig till många platser och ställen jag inte skulle kommit till annars. Som i min karriär eller i mitt arbete med att vara en mamma till mina barn. Jag kan, fast ögonen och kroppen bara vill stänga av ändå fortsätta att kämpa på och laga den där förbannade kvällsmaten var dag. Jag har krigat mig igenom spinningpass så jag nästan kräkts och jag har gett mig fan på att ska jag bli klar med en rapport på jobbet innan fredag så ser jag till att det händer. Jag har suttit med tentor och pluggat och pluggat. Suttit uppe i 27 timmar och skrivit "0m" mitt examensarbete då min kursexaminator helt sågat den. Jag fick godkänt utan anmärkningar. 

Och i och med detta så blir även denna drivkraft en slags demon som förföljer mig vart jag än går. Den är ständigt närvarande och stressar mig och hetsar upp mig till att alltid bli liiiite bättre. Alltid orka liiiiite mer och aldrig ge upp. Fast jag borde ge upp. Är det värt att kämpa när du sedan faller stupad i en pöl av svett blod och tårar...bara för att? Kanske inte, men det är just det drivet som gör mig till den jag är. Minns en gång hur jag gick och grät i löparspåret för att jag inte orkade ett steg till och var tvungen att stanna. Jag som skulle kämpa. Jag fick ge upp. Det "får" man ju inte. Enligt mig själv. Men jag försöker att använda drivet på ett hållbart sätt. Jag vet jag kan driva på andra för hårt och döma dem när de inte driver lika hårt som jag eller delar mitt synsätt. Det är då jag måste stoppa och stanna upp.

Mitt driv är det som jag uppskattar och avskyr hos mig själv. Ett av mina motton i livet är ”I don’t stop when I’m tired, I stop when I’m done. Säger en del.

  • 105 Readers

Likes

Comments

Ja detta inlägg kommer ju inte direkt gå till historien som det mest givande till denna bloggvärld, men vilket inlägg är det?

Om jag fick välja vad jag skulle äta till middag idag så skulle det bli vad jag skulle vilja äta för resten av mitt liv. En bättre macka. Och en tub risgrynsgröt. Jag kan verkligen njuta av god mat. Bra tillagad mat och helst på en fin restaurang. Men sanna mina ord när jag säger att en god macka med ett gott bröd och pålägg är det bästa som finns. Och en tub risgrynsgröt. Här kommer några av mina favorier:

# Polarbröd med ost och saltgurka

# Hembakat med rödbetssallad, edamerost och köttbullar

# Rågbröd med skinka och gurka och krasse

# Toast med ost, skinka, ketchup och senap (Varm!)

# Fröbröd med keso, ägg, avokado

# Polarbröd med philadelphia, skinka, avokado

# Sportbröd med ost och apelsinmarmelad

# En vanlig jävla vit rostmacka med smör på.... mmmm

  • 114 Readers

Likes

Comments

En dröm som du ska uppfylla kan vara hur liten som helst eller hur stor som helst. Det finns många drömmar för mig som har gått i uppfyllelse. Bara något ur högen och kanske det första som kommer till mig är att jag fick springa i mål i Göteborgsvarvet. Att få lyckas med något jag trodde var omöjligt, men ändå så nära. Så jag var så stolt och är fortfarande. Det var ingen bra tid, men det bryr jag mig inte om. Jag drömde och vågade!

För mig självklara drömmar när jag var yngre. Att få gifta mig och att skaffa barn. Och här står jag nu med nybygge, diamant på fingret och två barn som jag älskar över allt annat. Jag visste jag skulle nå dit, men vägen var inte spikrak. Som alla andra drömmar.

Se mitt inlägg om Göteborgsvarvet

http://nouw.com/dekallarmigline/goteborgsvarvet-28224576

  • 113 Readers

Likes

Comments