Header
View tracker

Jag har inte varit inne här på veckor eller till och med månader. Anledningen till de är för att mitt liv bara har flutit på som vanligt, för många veckor sedan kände jag att livet ägde , att jag mår bra och allting kändes så jävla bra.
Idag sitter jag här med gråten i halsen och ångestattacker om och om igen. Som person är jag väldigt sprallig alltid glad och sätter alltid dem dom står mig närmast allra först. Under den senaste tiden har jag fått många frågor av familj och vänner "ska inte du snart hitta en pojkvän" tanken har slagit mig flera gånger men jag blir alltid så fruktansvärt sårad varje gång och de bryter ner mig hela tiden, har valt att inte lägga ner så mycket energi på att hitta kärleken men sen kommer tankarna. Jag vill hitta kärleken mest av allt, de vill vi alla .

Jag kanske har träffat 10 killar var av att alla har varit olika och vet ni vad som händer efter? Jo ni vet den där känslan efter en dejt där du nästan svävar på moln hem för att du känner att , nu..nu är det min tur, känslan sitter i tills smset kommer "du är en fantastisk tjej men jag tror inte jag är redo"
Detta hände mig exakt för 6 timmar sen.
Jag har haft kontakt mer en kille under en kort period nu, han är så enkel att vi bestämde träff igår, jag var så nervös för jag kände redan påvägen att de här kommer bli bra, hela kvällen va så fin, promenad med solnedgång, mycket prat, allt var så bra, jag till och mer stannade kvar över natten och allt kändes så underbart, morgonen var fin.

Kommer hem, springer till min bästa vän och hon säger att de var länge sedan hon såg mig såhär glad, fe glädje mig och nu, nu är är det min tur.
Men jag hade fel, "jag är inte redo att påbörja något för jag vill vara singel efter mitt ex"
Men varför valde den här personen att träffa mig från första början då? Från att sitta och berätta om hela kvällen blev de mer dystert och i tårar, inte på grund att jag gått och blivit kär utan de där smset jag ville få från honom men det stod inte de jag ville att de skulle stå. Jag får inte upplevde de, jag säger"ge inte upp" för mig själv men gränsen är snart där. Jag helt ärligt orkar, mitt självförtroende sjunker för varje gång. Frågor som vad gör jag för fel? Sa jag något som han inte gillade? Hade jag fel kläder? Luktade jag illa? Men dem sakerna gav han komplimanger för, men varför blir de alltid såhär? Jag förstår ärligt talat inte vad de är för jävla problem hela jävla tiden, jag förstår inte.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 30 readers

Likes

Comments

View tracker

Hej alla fina💓
Vilken helg jag har haft, i fredags hade jag lite inflyttningsgalej med min bästa vänner, hade så trevligt med lite plock av ost och kex mycket fin, drinkar och härliga skratt, helt underbart! Igår var de mellofest, tyckte dock de bara var en låt som fastade hos mig och de var låten "Hunger" med Molly Pettersson Hammar.
Idag är de alla hjärtans dag, ja startade dagen med en god frukost och städning av lägenheten, gick sedan vidare till mina kusiner med mormor för lite fika, underbart!

De sitter säkert massor av tjejer där ute och känner sig ensamma för att dem inte har någon pojkvän/sambo men de ska ni sluta med, den där prinsen kommer komma en vacker dag, jag själv är singel och jag vet att kärleken kommer komma, deppa inte, laga god mat åt dig själv, köp den själv rosor choklad och presenter, de är du värd vare sig du är singel eller ej, sprid kärlek inte bara idag utan varje dag, uppskatta de du åstadkommit och dem person du är, ÄLSKA DIG SJÄLV! 💓

It's okey.
Rebecca Jakobsson

  • 50 readers

Likes

Comments

View tracker

Godmorgon! 💎
Hoppas att alla har haft en underbar helg, jag har jobbat hela helgen, rätt skönt att jag fick vara ledig i måndags och sovmorgon idag, sitter på bussen in till mitt nya jobb för ett möte med kollegor och chef, lite spänd men känslan är fantastisk, ser så mycket fram emot det här så de till och med finns lite fjärilar i magen.

Hade min fina mamma på besök igår förmiddags, hon har fått en kapabelskada i handen och är sjukskriven så ja muntrare upp henne med lite sällskap och god kaffe med massa prat mellan mor och dotter, min mamma är den finaste på denna jord, hon går före alla i denna värld, hon är starkast och en otrolig förebild för mig 💓

Ha en fantastisk dag!

It's okey.
Rebecca Jakobsson

  • 56 readers

Likes

Comments

Oj va länge sedan jag skrev ett inlägg, de har hänt en del i mitt liv och de senaste veckorna. Jag har äntligen flyttat till min fantastiska fina nya lägenhet, jag trivs så bra att jag går runt och kollar på den dagligen, de är lite små möbler som ska inhandlas och andra grejer men till slut kommer den bli helt magisk 💎
Så vad har hänt? Jo jag var på arbetsintervjuv igår på en förskola i Motala, en helt underbar förskola med bra pedagoger och hjärtliga, mötet gick bra, och sen ringde telefonen och beskedet kom..jag fick jobbet, jag hoppade av glädje och blev så himla glad 👍🏼. Den 15 februari börjar jag arbeta på den nya förskolan och de di bli så himla roligt! Ser verkligen fram emot det. Hoppad ni andra haft de bra!

It's okey.
Rebecca Jakobsson


  • 60 readers

Likes

Comments

Godmorgon!
Lördagen startade med världens huvudvärk..2 panodil och en varm kopp kaffe.
De är nu 1 vecka kvar till jag får flytta in i min nya lägenhet, längtar galet mycket! På onsdag beger jag mig till Ikea och ska inhandla lite smått och gott.
Har precis ätit en god frukost och ska snart åka och träna, imorgon är de jobb och träning 👍🏼
Hoppas ni får en fin helg 💎!

It's okey!
Rebecca Jakobsson

  • 94 readers

Likes

Comments

FLYTT!
Ja, de närmar sig flytt för mig, nästa helg faktiskt. Ska bli helt fantastiskt att få flytta till en renoveras stor lägenhet, balkong till och med!
Är lite spänd, jag gillar att renovera och inreda så de är mest det jag längtar till.
Annars har jag jobbat, hunnit med en fika med min bestie och lagat mat ⭐️
Tänkte ja skulle visa 2 saker på min inköpslista i inför flytt. Psst...även fått hem himla mycket fina kläder från Nelly, laget 157 och bubbleroom, REA REA REA!!

It's okey.
Rebecca Jakobsson

  • 105 readers

Likes

Comments

Den där påminnelsen om livet man får ibland om att man är glad , lycklig att man har familj , vänner, jobb, en inkomst, mat och tak över huvudet.
De är ofta man glömde bort det, men sen finns de faktisk vi människans som har allt se där men som inte mår eller inte mått så bra. Vi människor i dag delar våra berättelser om saker i livet vi gått igenom, på Facebook och andra sociala medier, och de flesta tror att de är för att få uppmärksamhet och de är lite sant i de med tanke på alla kommentarer men får eller bekräftelse.
Jag själv är en bekräftelse människa, jag lägger ofta ut selfies på Facebook och instagram. Men de har varit värre, förr tog jag bort bilder om ja inte fick tillräckligt med likes , men sån är jag inte idag.
En annan sak är att jag just nu kommer tala om min berättelse som fått mig att må psykiskt dåligt, och ka behöver inte få några kommentarer eller att ni gillar mitt inlägg, jag vill bara för första gången skriva av mig alla känslor jag burit på under alla dessa åren.

Jag var 9 år, jag bodde i ett jättefint hus, mamma pappa jag och min lillebror, mamma jobbar som undersköterska och min pappa jobbar inom industrin, jag spelade handboll eller hade precis börjat, min familj va alltid och kollade , pappa skjutsade mig till träningarna, vi va utomlands , åkte på resor.
Sen 2 veckor innan julafton, man var spänd på vad man skulle få.
Så hör jag mina föräldrar bråka, dem skriker och mamma gråter, jag smyger fram till trappan från övervåningen, jag kan se dem men dem ser inte mig, jag ser att mamma gråter och pappa skriker mamma skriker, pappa går.
Några dagar gick, såg inte pappa på ett par dagar, vårt nya toalett rum på nedervåningen hade precis blivit klart.
Jag 9 år är och leker med kompisar, mamma ringer då till familjen jag är hos och ber mig komma hem för att Mia föräldrar har något att tala om, dem ska skiljas. Mina föräldrar ska skiljas. Mamma gråter och pappa säger att han ska bo hos farmor ett tag. Pappa har en ny, han har varit otrogen mot min mamma!

De är 1 vecka kvar till julafton och min mamma gråter hela tiden, ingen julkänslan, in lillebror förstår inte så mycket. Pappa är inte hemma, han bor ju hos farmor.

De är nu mobbningen tillkommer, jag blir retades för att jag inte bodde med mina båda föräldrar.
Pappa har iallafall flyttat till en lägenhet i stan och mamma och vi bor kvar i huset, hon gråter och äter inget. Sen ska jag och min bror bo hos pappa över en helg, och som barn saknar man sin pappa.
Men..vi är inte ensamma om att umgås med pappa utan att han har med sig som nya flickvän. Som 9 åring tänker man inte så mycket, man bara är.

De flöt på, vi va hos pappa varannan helg fram tills jag var 10 år, slaget i ansiktet kom när pappa berättade att han skulle flytta ihop med den nya tjejen i Stockholm, 30 mil från oss.

Jag är nu 15, gymnasiet, mobbningen pågår för fullt, de är fel på mig, allt jag gjorde var fel, skolan kallar in mig hos psykologen och tror jag behöver prata hur jag mår efter skilsmässan.
Ja mamma och min lillebror bor i lägenhet, en 4a.
Ja blir fortfarande utsatt, till att jag inte kan fokusera på skolan.
Men var är min pappa?
Han har ju ny familj eller? Men så var de, knappt någon kontakt , inte träffats på månaderna , år, veckor, han ringer när vi fyller. Den enda pappan som fanns då var min morfar. Han fanns där när de gällde saker som sporten men vill tala om och allt annat.
Är nu 16 och ska gå ut nian, pappa kommer, han är annorlunda, förändrad, inte alls som förut.

Sommaren blev endå bra, jag var lycklig, hade pojkvän, spenderade mina dagar , kvällar, nätter med vänner.
Tills den 5 augusti 2009, morfar dör, han lämnar mig, allt blev kaos, hela jag blev så kaos. Det som inte fick hända hände , han dog, sommaren blev depression innan jag skulle börja gymnasiet.

Min tanke va gymnasiet, nya vänner, människor som inte känner mig, kommer kunna må så mycket bättre utan all retning och mobbning sen innan.
Jag hade fel, de blev de 3 nästan värsta åren i mitt liv, de allt från elaka kommentarer i korridoren till kommentarer på sociala medier, FETTO, HORA ÄCKEL. Alla dessa orden fick jag höra, samt att göras narr av mig. Att få höra dessa ord varje dag vart jag en befann mig, ute på krogen, hemma vid datorn.
INGEM VILL RÖRA DIG, DU KOMMWER ALDRIG HA EN KILLE INGEN KOMMWE VILJA BLI KÄR I DIG DU ÄR ÄCKLIG FUL JOBBIG.

Ja, i 3 år. 3 jävla år. De gick till och med så långt att min mamma blev uppringd, hemtelefonen kunde ringa mitt i natten. Då var gränsen nod, de va då jag berättade allt för mamma.

Men var är pappa? Nej vi fanns inte för honom, kunde ta månader innan han ringde.
Var han ens en pappa?
Min mamma har uppfostrat mig och min lillebror sen vi var 7 och 9 år. Min pappa vet knappt hur skolan gick, om ja spelade handboll, var gjorde hans barn?
Han visste ingenting för de är min mamma som sköt allt, läxor, körningar till träningar, trotsålder , tjafs om pengar , hämtat när man varit för full. Pappa visste ingenting om detta för de är min MAMMA som gjort allt. Samtidigt jobbar hon, lagat mat till oss, tvättar våra kläder..

Jag tog studenten, äntligen är jag fri. Jag slipper allt skit, men de forsatte såklart. De måste ju finnas någon man ska klanka ner på. Så de var min vardag. Fick leva med det helt enkelt.
Tills augusti 2012 då jag ringde upp min pappa och frågade ifall jag fick flytta till honom. Jag flydde. Dem 14 augusti 2012 flyttade jag till Stockholm, jag ska ta igen alla dem åren utan min pappa och bygga upp en relation med honom, även lämna allt annat som påverkar mig så mycket.
Blev de som jag hade tänkt mig, nej. Vi gjorde en sak, gick på teater. Jaha, sen då? Han var aldrig hemma, han jobbade , jag jobbade och han hade en nyare tjej denna gången med. Dem nya tjejen hade fixar mitt rum där. Känner jag min pappa?
Knappt, de var flera gånger jag var ute sent men ingen som ringde och frågade vart jag var men mamma som bor 30 mil från mig hon ringde.
Pappa hade ju ingen aning om hur man ska vara mot en 20-åring.

De var flera gånger jag ville flytta hem men jag gav mig själv en chans att förändra mitt liv. Fick en jättefin lägenhet , min bästa vän flyttade upp till mig, nya vänner och livet var underbar. Jag mådde bra, ingen klankade ner på mig, jag fick komplimanger , killar tyckte ja var söt, dem gillade mig. Jag har väntat i nästan 20 år på att få de bekräfta. Och jag fick de av dem människorna som tog mig för den jag var, de var så skönt.

Jag var alltså tvungen att byta stad, livstil för att få de klart. Jag är värd något bra. Men ska man behöva flytta 30 mil för de? Nej..
De dem människorna som behandlade mig gjorde ett stort fel. Så mycket fel tills att dem såg att de gick bra för mig, då fick jag respekten tillbaka , men varför nu?
Till och med en utan dessa hemska människor sa till mig en gång att han velat dejta mig men fick eller vågade inte för att då skulle han bli utsatt.
VAD ÄR DE FÖR FEL PÅ MÄNNISKOR?
De va bland de sjukaste jag fick höra.

Hade jag hetat Emma, haft en hel familj, bott i hus varit tillbaka dragen och dem bästa betygen i klassen, varit smal och haft alla killar efter mig hade jag blivit bemött på annat sätt och blivit behandlad annorlunda?
Nu heter inte jag emma och är så.
Jag heter rebecca, är inte smal, har inte dem bästa betygen och har inte alla killar efter mig.
Jag är mig själv, och jag ska bli behandlad som alla andra! Så om du som blivit behandlad lika dant du är värd att bli behandlad som alla andra, va dig själv, va stark och GE INTE UPP!

It's okey.
Rebecca Jakobsson

  • 109 readers

Likes

Comments

Hej alla fina människor!
Jag har precis kommit hem från jobbet. Ännu en jobbdag imorgon med och gymet är bokad imorgon också! Älskar denna känsla av glädje när viljan verkligen är på topp 🙌🏼
Tänkte visa er mina naglar jag gjorde för några veckor sen på Lily garden i Linköping. Länk nedanför 👇🏼

https://www.facebook.comhttps://www.bokadirekt.se/places/lily-garden-linköping-9388/lilygardenspa/
https://www.bokadirekt.se/places/lily-garden-linköping-9388

It's okey,
Rebecca Jakobsson

  • 119 readers

Likes

Comments

Då var de fredag, många av er sitter säkert med ett glas bubbel, alla smink paljetter och den snygga aoutfien för den perfekta utekvällen ⭐️!
Men jag jobbar och jobbar, har precis ätit lite mat efter ett riktigt hårt löppass på gymet efter att jag slutade jobbet 😊.
Lite fredagsmys blir de med massa goda frukter och bubbelvatten, mums!

Men, igår kan jag har gjort ett misstag..jag pratar med en kille som är jätte snäll, gullig och SÖT! Vi planerar att ses, jag jobbar på en förskola där ja går på schema på ca 65% och jobbar upp inom äldreboenden så oftast jobbar jag helger, där av kan ja och denna kille inte ses förens i slutat på februari.
Men de ja skulle komma till va att jag erkänd min KROPP, jag är rund, mullig och ville bara vara ärlig? Gjorde jag fel? NEJ, varför ska jag skämmas egentligen? De är så jag ser ut, RUND, MULLIG, så what? Gjorde jag honom besviken?
Vet ni vad, de struntar jag i, de va första gången i mitt liv jag erkänner min kroppstorlek, varför kan inte en lite större tjej dejta en snygg/söt kille?

Och ja, vill man gå ner i vikt så gör man något åt saken, träna, äta sundare men framför allt, trivs man inte med som kropp finns de 1000 tals saker att göra.
Jag har blivit mobbad, trakasserad över min kropp genom hela gymnasiet, de var och är fortfarande vidrige att människor ska behöva kommentera ens kropp, hur fan ser du ut själv?
De är INTE okej att bli nertrampad pågrund av som storlek, lika så dem människorna är för smala, de är inte okej!
Jag lärde mig leva med mobbning i 3 år, visste min mamma om de..nej , visste mina vänner om de? JA, gjorde någon någonting mer än att sägs, "bryr dig inte om de" du är fin som du är".
Ja förstår mina vänner då men de känns inom bara att skriva detta och kanske veta att Dem läser de här. Ingen kommer någonsin av mina vänner att känna precis som ja för de va de 3 värsta åren i mitt liv..

Då undrar ni säkert , vad jag gjorde åt saken?
Jo de gick så långt att jag var tvungen för min egen skull att byta stad, jag flydde till Stockholm.
Kommer ett längre inlägg om de senare.

Men alla tjejer eller killar där ute som blir/blivit mobbad , ge inte upp! Älska dig själv, de är DU som ska se till att DU mår bra, ingen annan! Stå upp för den du är och för så du ser ut, de finns hjälp!

Och till er som mobbar, lägg av, ni tjänar ingenting på det, det är tuffare att stå emot mobbning!
Och en fråga, hur hade DU/NI reagerat om de va vi som mobbade er?
Så tänk en extra gång innan den där grodan eller kommentarerna kommer från era munnar!

It's okey.
Rebecca Jakobsson

  • 127 readers

Likes

Comments

Då var ledigheten över, går på och jobbar hela helgen samt mitt schema drar igång på måndag igen. Ska faktiskt bli skönt, ja är en liten jobbnarkoman..
Haft en fantastisk ledighet, och inte nog med de flyttat jag till min nya lägenhet om 2 veckor 😊 , även 24 snart med 🎉

Hoppas ni haft lite ledigt och njutit av ledigheten. Bjuder på lite härliga bilder från min ledighet.

It's okey.
Rebecca Jakobsson

  • 135 readers

Likes

Comments