Jag vet att jag är en kurvig/mullig tjej. Har jag har accepterat att jag ser ut såhär, att jag kanske förblir mullig. Eftersom för det första, JAG ÄLSKAR MAT, asså. AAAH. MAT! Sötsaker, mm..
Visst, jag kanske hatar min kropp ibland, men då ska vi inte tala om hur mycket jag hatade min kropp förr. Jag mådde så dåligt över min kropp, alltså varenda kroppsdel. Jag gömde mig i stora kläder för att inte en enda del av mig skulle synas. Jag ville se ut som de smala tjejerna i klassen som tävlade i omklädningsrummet om vem som hade den dyraste parfymen. Jag ville vara som normen, precis som dom.
Jag blev aldrig som dom, jag förblev den kurviga och mulliga tjejen. Hur mycket jag än kämpade med att stå framför spegeln och beundra mig själv som alla hade sagt, fick mig att må ännu sämre. Jag minns hur jag drog i vecken på sidan av magen, i min "mensmage", försökte beundra min rumpa eller som jag bara såg det, mitt feta arsle. Mina armar var feta, ben och mage,.. tillslut började hela jag bli fet och ful, mina ögon.. min mun.. min ansiktsform och hur jag var som person.
Tillslut fanns inte jag kvar, utan jag blev nånting som var så långt ifrån både normalt liv och normer man kan komma. Jag var någon jag inte kände igen.

Det var inte förns det tog slut med barnens pappa som jag började tycka om mig själv. Alltså när jag var 19år. Jag började sminka mig ordentligt, hitta mig själv i kläder och smycken. Sakta men säkert började jag med att berömma och beundra mig själv. Jag började med mina ben och armar. Med att raka benen, smörja in dom på mornar och kvällar, ha manikyr för naglar och pyssla om mig själv, sedan tog jag rumpan och magen, jag stod länge och tänkte, varför står jag ens såhär i spegeln, klämmer och känner på mig själv? Varför jag gör ens det här? Gör jag det får någon annan eller för min egen del? Vad vinner jag på att klämma mig själv på magen och se hur magen väller ut, som en valpenis i motvind! ;

Jo, jag vinner självrespekt, självömkan, självförtroende och min självkänsla växer. Det är alltså så, att jag vinner på det istället för att förlora. Så vad har jag egentligen att förlora? Ingenting..

Även vad folk sagt till mig och min vikt så har jag gått genom strömmen och fortsätt vara mig. Jag är en mullig tjej som HATAR att träna, jag älskar godsaker. Du ser, jag förblir alltså mullig. Mina dagliga promenader genom byn är för mig ingen träning utan de ingår liksom i vardagen haha.

Det jag vill med detta inlägg är att du som känner igen dig i detta, på något vis måste försöka hitta dig själv. Att du och endast du är viktig. Spelar ingen roll hur du ser ut. Visa hur vacker du är, hur dina kurvor bländar världen.
En sak har jag lärt mig och det är att jag trivs bäst när jag är jag. PUNKT!

Ta på magen, visa dig själv varje millimeter av dig själv, börja älska. Börja älska dig själv.
Finn din väg genom livet. Du är fin som du är!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments