View tracker

Sitter i en av fåtöljerna, har en ljummen pk, min snusdosa och melissa horn i hörlurarna.
Parkerade fruktansvärt rastlös treåring i fåtöljen bredvid mig.
Han får sitta där och långsamt förstöra min telefon med värdelösa spel.

Den lilla saken.. Henne satte jag i stolen, och hoppas att hon somnar dit.
Oavsett så har hon ätit, bajsat och jag har hörlurar.

Ja, just nu får dom sitta där, i nån timme, och klara sig själv, medans jag sitter här med mina hörlurar och skiter i vilket. Dom överlever utan mig ett litet tag.

Måste ha innan barn - tvättmaskin, diskmaskin och hörlurar.
Vet att det är något jag glömt, men gissar att jag kommer på det sen.


Hur ska du veta om ingen lärt dig hur
hur ska du våga chansa
du som aldrig haft nån tur
du vill att jag ska älska
med nån som bara älskar sitt
men ska jag älska
då ska det finnas tid att älska fritt

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd
hur högt ska jag skrika
varje gång jag vill bli hörd
du vill att jag ska falla
mot något som du har gjort till ditt
men ska jag falla
då ska det finnas tid att falla fritt

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jag går förbi spegeln varje morgon när jag vaknar.
Oftast tittar jag inte i den men i morse gjorde jag det, vilket fick mig att fundera på vem det var som återspeglades.
Jag kände inte igen mig själv och vad det berodde på vet jag inte riktigt. Det kändes som om jag inte visste vem jag var eller vem jag blivit för en kort sekund.

Kan vara så att det är återhämtningen från när jag dök in i väggen med huvudet före, eller att jag rullar ditåt igen. Idag vet jag faktiskt inte åt vilket håll det är påväg.
Oavsett så känns det som ett såndär krascha in i väggen - symptom.
Vem fan är jag liksom?!

Klev upp med eddan, och zelda är sådär morgonpigg som jag lyckats få henne att bli nu på morgonen.
Och jag sitter med min temugg och funderar på hur jag ska hinna ikapp livet.
För jag har verkligen inte samma tidsuppfattning som verkligheten, jag kan fortfarande inte förstå riktigt att tiden försvann och jag blev mamma. 
För 4 år sen till och med.
På den tiden när jag ännu hade nån verklighetsuppfattning och gillade att vakna om morgnarna, när jag kunde skratta i timtals och underhålla mig om kvällarna med att ligga i sängen med boo och läsa en bok. Eller bara lyssna på tystnaden tillsammans.

jag vet inte. jag förlorade livskvaliteten nånstans på vägen hit. Säkert för flera år sen.
Jag saknar mig själv.
Jag som bara var mig själv och hade känslor i överflöd.
Den personen som inte bara ryckte på axeln och sket i..

nåväl, jag kommer tillbaka. jag tror det är det som är påväg.
And thank god for that!

jag ska nog och bada med Eddie i veckan i gammelstan. sådeså!

Likes

Comments

View tracker

Det är lördag morgon, och ta mig fan att jag har ätit helt mycket till frukost..
Första helgen i december, julmarknad på hägnan tydligen och jag sitter som en svullen ballong på dass och hatar att jag äter järntabletter för att känna mig piggare.

Ingen morgongymnastik idag, känns inte så aktuellt när Robin är här. Jag är lite petig när jag tränar, är jag inte själv så får det vara.
Om jag inte är på gymmet, där får man ju tåla att det är folk 😅

Imorgon kommer min lilla solstråle hem, han den där som helst av allt inte vill vara hemma.
Själv sitter jag med allmän livsångest och funderar på vad jag ska göra med mitt liv.
Egentligen hade man bara kunnat njuta av dagarna, men det går så lätt åt andra hållet ibland.
Typ, man rycker på axlarna, sätter sig i ett hörn och tjurar i 10 minuter och sen slår vardagen en i ansiktet igen och bestämmer att det är dags att komma tillbaka.

Ja men idag är det lördag iaf.
Inte för att det spelar någon roll.

Likes

Comments

Likes

Comments

ångesten som uppstår för att det är torsdag.
Inte som de flesta tänker, att fan än är det inte helg än, utan... :fan, imorgon är det helg igen.
Med torsdag innebär det att det är fredag imorgon, och då börjar de två dagarna när alla plötsligt är lediga och man ska fara och flänga och gå hit och dit och sen på söndag eftermiddag kommer storebror och då börjar en vecka som innebär allt annat än återhämtning..

Sägs vad ni säga vill, men det är lite halvjobbigt som förälder att aktivera sin snart 4åring från morgon till kväll i 7 dagar, samtidigt som man ska ta hand om en tvåmånaders, och hinna med vardagssysslor och vakna 1 till 3 gånger per natt samt ha låga blodvärden, halsbränna och vara allmänt trött.
Sen efter 16 varje dag kommer bull hem, och då är det middagsplanering, annan sysselsättning och sen ska båda barnen sova vilket innebär att den ena ska kolla barnprogram eller höra en saga, och den andra vill ligga i sängen under täcket med släckt lampa och käka sig till sömns. Bägge barnen börjar självfallet bli trötta samtidigt.

Och med trötthet börjar gnällandet.
Den ena skrikandes, och den större gnällandes.

Påfrestande? absolut.
Fast.. jag älskar ju mina barn, skulle gå i graven för dom, och är mer än gärna hemma med dom.  Men ibland behöver man bara få sitta ner och andas..
Själv..
i typ en vecka 😂

Likes

Comments

Så ligger jag i sängen och filimojsar i vanlig ordning..
Min partner in crime har dragit slacken och sover, Eddan har åkt hem till Andreas och Zeldur ligger här bredvid och småsneglar på mig. Hon myser nog mest bara för att hon får ligga så nära och gosa :)

Gud vad jag älskar min lilla familj, vi är så fruktansvärt awesome!

Trist att helgen är över igen och robs får spendera dagarna där på skolan igen. Saknar han nästan lite när han smyger iväg varje morgon även fast vi kanske nästan till och med är lite för mycket med varandra och för lite med andra för tillfället.
Men det gör inte mig så mycket, vi trallar ju på som att vi levt ihop i 40 år.
Än så länge är det bara mysigt att göra saker tillsammans.

Det är nästan så att jag måste börja kalla honom för min bästa vän helt plötsligt, men det känns konstigt, allt med Robin känns egentligen lite konstigt för vi har som vuxit ihop sakta men säkert.

och ärligt talat så trodde jag där förra sommaren att även om vi var rätt tighta så skulle vi förr eller senare bråka och kanske glida isär, men vi gled som bara ihop mer och mer istället.
För att inte tala om vilken sjukt bra familj jag fick med på köpet..

Hyr som helst, det känns som bara som att vi kommer så fruktansvärt bra överens, även om vi har våra smådiskussioner ibland, olika åsikter och dumförklarar varandra åt höger och vänster.
Men det är bara för att jag känner mig så otroligt bekväm med honom.

Det känns annorlunda, okomplicerat, oväntat och fruktansvärt mysigt att bara ha det såhär enkelt.
Jag umgås med Robin den större delen av mina vakna dygn, vi gör det han vill, vi gör det jag vill, vi gör saker för barnen, vi pratar med andra, om andra med varandra, berättar onödiga saker, gör egna grejer, ja alltså..
huvudet på spiken
vi lever tamigfan i ett fullt friskt, normalt och vettigt förhållande. Inte nu för att nån av oss är friska eller normala.

Ja jävlar vad det är mycket Robin här nu ändå.
jag har färgat håret, jag känner mig inte lika tråkig längre.
Inte nu för att jag har känt mig så tråkig på senaste, har inte varit sugen på att ändra på någonting alls för omväxlingens skull.
Fan vad jag är tråkig och tjatig, det blev inte alls ett roligt blogginlägg det här.
Inte ens jag orkar läsa vad jag skrivit x)

Ska väcka zeldur så vi kan gå och byta blöja.

so long suckers.

Likes

Comments

saturday night live
tvåbarnsmamma kör en lördagsunderhållning 😅
haha.
Bägge kidsen har somnat och jag sitter vid köksbordet med min öl, snackar med Karlsson på taket och njuter av livet.

Det är lördag och jag känner att mitt liv är "fett trist", och saknar utlandet.
typ Mexico.
Det hade inte suttit fel helt ärligt, och jag är lite sotis på linnea som är påväg mot Dominikanska just nu.
Eller lite var väl en underdrift..

nåja, jag har inte tid för er tråkiga jävlar.
godnatt, god jul och score!

Likes

Comments

i morse för ett år sen tog jag mitt pick och pack och drog till London.
Lämnade skiten bakom mig för 5 dagars semestrande med jobbet.

idag, ett år senare, bor jag ännu med Robin, även fast i princip alla var skeptiska till det för ett år sen.
Jag sitter i soffan med Eddan och kollar ninjago och försöker söva zelda, våran nyfödda dotter.
Trodde aldrig att jag skulle bli tvåbarnsmamma, ha ett seriöst familjeliv och sitta hemma och planera middagen medan gubben är på utbildning.
Jag trodde åtminstone inte det för ett år sen.
Och ärligt talat så mår jag bra, jag mår så fruktansvärt mycket bättre än vad jag gjort på flera år.

Mycket av det är nog Robins förtjänst, även om han många gånger förtjänat en spark i pungen. Eller 20.
Dock så har han gjort en tusen gånger större förändring av sitt liv än vad jag har, så jag hoppas att jag på något sätt gör han lika lugn, lycklig och tillfreds med livet som han gör mig.

Förövrigt måste jag skvallra om igår.
Typ bästa som kan hända när man är nybliven mamma och mamma till en treåring.
Jag fick duscha, helt ifred, och utan stress och ingen kom och ens pratade med mig även fast toadörren stod helt öppen.
Snacka om avkoppling!

Nowdays så är det ju som ingenting man gör utan en Zelda, och när hon sover, då är det Eddie.
Oftast bägge.. 

Senaste gångerna jag duschat har zelda duschat med mig, skrikit på skötbordet eller nån annanstans, eller så har eddan velat ha lunch eller velat bada i baljan medans jag duschat eller så har vi haft bråttom nånstans. And so on.

igår fick jag duscha själv!

och med det säger jag
ovah and out.

puss!

Likes

Comments

En tanke som dykt upp mycket på senaste är det här med otrohet och synen på flickvännen till en otrogen kille.

Då jag sett det i flertalet förhållanden under de senaste året så är det en sak som aldrig slår fel, oavsett vilket par det än gäller..
"Varför är hon med han när hon kan få bättre?"
"Varför går hon tillbaka?"
"Varför slänger hon inte ut han?"
"Varför utsätter hon sig för det där?"
"Hon tror nog inte att hon kan få bättre"

Dom här frågorna stör mig nå fruktansvärt, för det är väl egentligen inte henne man ska ifrågasätta..
Men ändå så slutar det alltid med att det är henne det är synd om, att det är hennes karaktär som står på spel och hennes agerande som ifrågasätts.

När vi egentligen ska ifrågasätta han.
Varför gör han så?
Varför tycker han att det är okej att ljuga och bedra någon som han påstår sig ska älska?
Varför är tror han det är okej att göra om, bara för att "hon kommer ändå inte lämna honom"?
Hur kommer det sig att det är så acceptabelt för killar att ta oss tjejer för givet?

Sen när en tjej då väl lämnar en kille som varit otrogen, då är hon stark, och han är ett svin..
Men det är väl inte starkt att lämna någon?
Det är starkt att oavsett om man stannar eller lämnar honom, att ta sig igenom det som person och ändå kunna fortsätta ha tillit till mänskligheten och förhållanden överhuvudtaget.
Sen att han är ett svin tills att han tar sig i kragen och bestämmer sig för att behandla sin flickvän bättre, det är ju en annan femma.

När tjejerna är otrogna är dom ju dock horor direkt, att en tjej skulle vara otrogen och få stanna med sin kille, det finns ju inte på många killars världskarta.
Dom tjejerna är ju inte värda något, även fast killen kan ha gjort samma sak..

Dom tankarna stör mig..

Fan, alla tjejer för ute som haft en otrogen pojkvän. Ni kan det här, så länge ni inte tappar tron på verkligheten.

och killar.. sluta ta bruden för givet, var glad över att hon väljer att stanna och stå vid eran sida, och skärp er istället för att fortsätta såra henne.
Ni förstör inte bara erat förhållande som par och som vänner, utan ni gör även en jävligt nära vän jävligt ledsen.

summa kardemumma..
Oavsett om det är han eller hon som är otrogen, så är det hennes agerande som påpekas, och det är så fruktansvärt fel.


Sen kan jag faktiskt erkänna att jag tänkt och sagt samma saker själv, satt saker på personer som egentligen inte behövs ifrågasättas. Men det är så inprogrammerat i hjärnorna hos de flesta gissar jag att det är så det blir när man bryr sig. Bara för att det är "så man gör" när en tjej blivit sårad. Nånting som helt klart borde tänkas om, och göras rätt.. 

Tack för att jag fick skriva av mig. Och godnatt

Likes

Comments

Eddie åkte till Andreas igår, thank god for that!
Jag älskar den där ungen, men ibland behöver jag få sova.
Så jag och zelda har sovit till halv 12 idag.

Nog för att hon väckt mig nu två gånger sen klockan 7, men jag kan helt acceptera det..
hon sover -> jag sover..

Har typ haft "graviddrömmar" nu de senaste dagarna och jag har grinat två morgnar i rad bara för att jag är så trött, gissar jag.
Gravid ska jag ju inte vara, och ja hormonerna är väl iof inte riktigt hundra när jag ammar..
Jag är lite trött iaf, så några dagars återhämtning från storebror klarar vi lätt av :)
Det är bra att jag inte är helt själv.
Gillar min lilla familj med tantar och farbröder till höger och vänster, och farföräldrar och morföräldrar och diverse andra blandningar.

Men framförallt Robin, och mina två tanter cis och Linnea <3
guld värt! och speciellt nu under de senaste veckorna..
löv!

Nåja, sen har jag ju alla andra.. det är så himla många som förtjänar så himla mycket mer än jag kan ge, som jämnt ställer upp. Pia tex, och min egna pappa..
Kan ju vara hormonerna, men lite blödig känner jag mig 😊

Dock måste jag säga att oavsett så får jag faktiskt ruggigt med hjälp av dessa folk, går inte att säga hur mycket jag uppskattar det :)

aja. ska ligga i sängen ett tag till med den här skitlisan ❤
ovah and out

Likes

Comments