Ja som rubriken lyder.
I brist på jobb så måste jag som arbetsnarkoman byta ut ett beroende mot ett annat, så jag har självfallet börjat shoppa igen.
Av allt jag köpt den här veckan så tänker jag lyfta fram Foreo igen.
Ni kanske kommer ihåg mitt inlägg där jag prisade Foreo Luna, dvs den vibrerande silikonborsten för ansiktsrengöring.
Jag fick det i princip att låta som världarnas reklaminlägg 😅

Well.. idag köpte jag en Foreo Issa till mig och robin i tidig julklapp.
Dvs en vibrerande tandborste i gummi.

Alltså ärligt talat så måste jag erkänna att jag är psykförälskad i detta sjukt underbara svenska märke!
Testade tandborsten idag, och kunde ärligt inte bli så mycket nöjdare.
Oavsett hur hårt man ville trycka så kändes den ändå skonsam mot tandköttet och tänderna, och man blev ren och fräsch efteråt😃
Ska definitivt spendera pengar på dessa tandborstar till barnen (dvs i barnformat) där den dessutom indikerar med smileys på hur länge dom ska borsta.
Efter 2 minuter blir den sura röda smileyn grön och glad.
Lovely!

Innovativt, skonsamt, roligare, fräshare, snyggare och helt klart bäst på marknaden!

Just saying.

Foreo är bäst!

over and out.
godnatt

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

händerna bränner och värker.
knäna är stela, fotlederna är överrörliga och ryggen är öm.
Jag är trött, yr, hungrig, och skakig, som när man druckit typ 4 pannor kaffe på tom mage.
Läkarna har skjutit upp min läkartid i snart 6 månader, och dom vet ännu inte när jag kommer få komma dit.
Tror inte dom vet vad dom ska göra med mig, eller om dom nu ens vågar ta i ämnet.
Dom kunde kläcka ur sig EDS, men efter det har jag inte hört ett ord därifrån, och jag har fortfarande inte fått nån hjälp för mina 411 olika symptom.
Ja, EDS är ett syndrom och det kan man inte göra något åt, men mina olika följdsymptom är ju ännu kvar och det är dom jag sökte hjälp för från första början.
Jag har inte hört ett ord.

Mot tröttheten har jag börja sova, sova och åter sova. Tidiga kvällar, sena morgnar.
För klådan hjälper ataraxen, sen lindar jag ben och armar, jag äter Robins antiinflammatoriska, jag äter robins långtidsvärkande alvedon och ibland snor jag en muskelavslappnande för att inte vakna på morgonen och känna mig överkörd av en ångvält.
Seriously, överkörd av en ångvält. Inte bara ett talessätt.
Varje kväll tänker jag på hur jag håller armar och ben och händer så dom inte ligger i fel läge, jag snurrar in mig i täcket för stöd och fixar kudden så den avlastar nacken rätt.

Jag försöker hålla mig borta från dom där värktabletterna så långt det bara går.
Värktabletter är inte riktigt min grej.

Jag har börjat överdosera vitamin och mineraltillskott istället för att se om det kan hjälpa.
Speciellt för håravfallet.

och försöker hålla mig varm när det är kallt ute, och kallduschar när jag själv är för varm.

Det enda jag misslyckats med är att dricka mycket vatten. Måste bli bättre på det.

Idag har jag åtminstone varit hos sjukgymnasten, hon är fan guld och jag älskar att träna.

Aja. nu äta/bitterjosefin och hennes värkdagbok

Likes

Comments

igår städade jag på kvällen, åkte till linnea och cis och drack kaffe på dagen.
idag vaknar jag och är mörbultad i kroppen.
Rumpa, lår, vader, smalben, underarmar.

Det är bra att skriva ner så man kan få reda på potentiella utlösningsfaktorer.

Likes

Comments

En dagbok ja.

sjukgymnasten ställer mig nya frågor varje gång jag kommer dit, typ en lägesuppdatering.
Och jag lär väl vara tvungen att ge information till läkarna sen också.
Nackdelen är ju dock den att jag faktiskt inte kommer ihåg vad som varit eller när eller i samband med vad.
Så mycket för min egna skull har jag nu kommit fram till att börja dokumentera alla mina krämpor som kommer och går titt som tätt.

Så nu konstaterar jag att de varma badet igår var utmärkt för mina trötta muskler, och jag har inte varit trött alls idag, eller haft ömma muskler.
Score på den!

Men då gav det ju en bieffekt när musklerna fick slappna av, för min ledvärk kom tillbaka, och jag hade till och med hunnit glömma bort hur det kändes att ha ont i dom.
Så hela dagen idag fick jag stötta med bandage, även fast jag bara hade tillräckligt för att vira in ena armbågen och ena handleden, hade ju mer än gärna mumifierat mig helt från axlarna och neråt 😂

Folk tror ju typ att jag varit med om värsta olyckan 😂

Sen var jag och tränade hos sjukgymnasten, och det gjorde ju inte saken bättre. Sjukgymnasten gav mig enklare övningar och såg till att jag slutade så fort något gjorde ont (det sög, för jag vill ju ta i när jag tränar)
MEN, då redan i uppvärmningen tog höften stryk på något sätt, så jag fick tampas med den också, och nu ligger jag i sängen och har inte bara värk i handlederna, armbågarna och axlarna utan höfterna, knäna och fotlederna ömmar också, och jag har inget antiinflammatoriskt hemma för jag är ju sämst på medicinering.

Just gotta hate those pills.

Ja och i söndags hade jag ytterligare ett GRYMT konstigt symptom som jag inte tänker skriva ut här, men jag borde komma ihåg det iaf och hoppas på att det inte händer igen. Men det måste jag ta upp med läkaren iaf😅

Nu har jag ca en vecka kvar med mina thaiar, sen rullar jag iväg mot assistans och en blivande chefsposition.
Ni anar inte hur kul det kommer bli.
(nedan hittar ni bild på dagens konstiga thaimat)

Kommer bli mycket nytt och nya utmaningar, har redan nu börjat planera, fixa och dona 😍
Så himla värt det!

aja. nu gosa in mig med karln, och försöka att inte somna i nån konstig position idag igen som igår så kanske jag mår bättre imorgon.

det är inte lätt att vara en överrörlig zebra 😍

Likes

Comments

Alltså det känns som att det blivit mycket med EDS på senaste, inte mig emot men jag tänker mycket på er som måste stå ut att lyssna och alla er som inte riktigt förstår vad jag försöker berätta eller förstår min glädje/smärta/trötthet/förvirring.

Plötsligt kastades jag in i en värld där jag klassas som handikappad.
För Ehlers danlos är nämligen ingen sjukdom, det är ingenting som går att äta medicin mot, operera bort eller bota.
Det är en defekt, precis som att födas med downs eller en cpskada.
Sen är det ju en väldigt dold defekt till skillnad mot downs och cp som är väldigt synligt utåt.
Min defekt påverkar också utsidan, absolut, men framförallt på insidan.
Än så länge är det under utredning, men det är mycket möjligt att hEDS är en progressiv sjukdom.
Enligt mig har det definitivt blivit värre med åren, men mycket kan ju spela in på det, som att jag fött två barn bland annat.
Om den är progressiv eller inte återstår ju att se, jag tänker fortsätta kämpa och leva så normalt jag orkar ändå.

Nu har jag hittat ett forum på facebook för vi som har den här väldigt underliga och udda kollagendefekten iaf.

Kollagen är ju något som binder ihop alla nerver, leder, det bygger upp huden, håret, muskulaturen.
Kollagen behövs för att allt ifrån ögonens glaskroppar till att knälederna ska fungera som de ska, och jag har alltså en defekt på detta.

Anyway.. Jag hittade ett forum på facebook, och jag har typ aldrig blivit så lycklig i hela mitt liv.
Enda sen jag var liten så har jag kommit med allmänt konstiga förklaringar på smärtor som mina vänner skrattat åt och läkarna har sagt att det nog går över och viftat bort att dom inte hittat någon logisk förklaring.
Men nu helt plötsligt sitter "Emma, 34" nere i skövde(tex) och säger att hennes bakhuvud också knakar och att värmen som uppstår går att beskriva som att hjärnan kissade ner sig.
Och "Lisa, 20" i... Malmö.. Hon förstår precis vad jag menar med att ha ont i ögonhålorna och bakom ögonen.

Peter 49, i Umeå, han håller med om att man nästan somnar ståendes efter 10 minuters aktivitet för att man blir trött när muskulaturen måste jobba 200% dygnet runt för att kunna hålla ihop lederna.
och Kajsa, 64, beskriver hur lederna subluxerar hela tiden, precis som mina knän och fingrar.

Sen har vi det omtalade "triggerfinger", som är väldigt vanligt.
När man knyter handen och ett eller två fingrar plötsligt låser sig från ingenstans i avtryckarposition.
Det är då jag brukar börja asgarva och skakar på handen som en skogstok i hopp om att fingret ska lossna så fort som möjligt 😅

Sen har jag ju självklart den extrema överrörligheten, jag vrickar väldigt lätt hand och fotleder, jag har smärtan i lederna, de konstanta inflammationerna i kroppen, värken, tröttheten, de extra hjärtslagen ibland, de oregelbundna hjärtslagen, uttorkad kropp, magsmärtorna/problemen, osv.
Ja listan kan göras lång.

Även om det känns förjävligt att jag inte vet om jag kommer bli som en av de EDSare som tillslut hamnar i rullstol, eller om det kommer bli bättre med åren, så är jag fruktansvärt glad och lättad över att jag äntligen vet vad mina "småfel" beror på.
Och jag är som fan inte ensam, det finns faktiskt folk som vet vad jag går igenom, även om det är väldigt väldigt få människor..

Jag är inte sjuk, jag har hEDS.

Likes

Comments

I över en veckas tid nu har tankarna snurrat till höger och vänster
Det är officiellt att jag nu kommer sluta på arctic thai, och nya äventyr väntar runt hörnet.
Mer om det senare.

Till att börja med vill jag säga att mitt tidigare inlägg ska få lite kritik av mig själv.
Eller en vidareutveckling kanske.

Jag har vuxit upp med män på högt uppsatta positioner, och många av dom männen har varit och är än mina förebilder.
Min pappa är en av dessa bland annat.

Dessa män har lärt mig att kämpa, de har lärt mig hur viktig en kundkontakt är, hur viktigt det är att göra ett bra jobb, att alltid göra sitt bästa och gå in i det för 110% oavsett i vilket skede jobbet är i.
Jag har sett dessa män tänka på, tro på, räkna på och förbereda jobb från morgon till kväll.
Jag har sett dem ha visioner, våga satsa för att vinna, våga kliva ut i det okända för att göra sitt bästa, lära sig nya saker och hjälpa med det dom kan.

Som jag skrev tidigare, nej jag menar inte att dom är douches.
Jag har sett många typer av företagare, försäljare och chefer och även inom "männens värld" så väljer dom vilken typ av människa dom vill vara.

Men jag har haft äran att ha de mest innovativa och arbetsamma inom familjen och som chefer genom åren och jag ser fram emot att fortsätta lära av dem.

Det är bara tråkigt att de finns så få kvinnor som vågar och KAN (!) sticka ut hakan på samma sätt, och där tänker jag kliva in.
Och jag kommer göra ett kickass-jobb.

Men hur som helst, jag har sagt upp mig från Arctic Thai.

Thai har under de senaste 10 månaderna lärt mig så fruktansvärt mycket, inte inom branschen för den delen kan jag, utan det har lärt mig människor, att kunna hitta nya  lösningar på kommunikation, att kontakten med människorna runt omkring en är viktigare inom arbetet än det praktiska för att arbetet ska gå så smidigt och bra som möjligt.
Thai har även lärt mig betydligt mycket mer, men det ovan är de viktigaste.

Så efter 10 månader så tackar jag Erik och Ann för att de valde att anställa mig och såg potentialen i mig även fast jag egentligen bara ville komma in som vikarie, för det har lärt mig fruktansvärt mycket. Men samtidigt kollegorna för att vi varit som en stor thailändsk familj i med och motgångar.

Jag har nya planer och nya äventyr runt hörnet och jag känner att min del på arctic thai är förbi.

Det krävs ingen universitetsutbildning för att stå i kassan, själv känner jag att jag har passerat det stadiet och jag kan bättre än så. Jag har haft kassatjänst och mer i 10 år, så det är dags att gå vidare.
Jag är inte den som kan stå och trampa som kassabiträde hela livet, jag vill utvecklas och gå vidare för jag är mer kompetent än så.
Bara en sån sak att vi bytte meny och kassasystem helt och jag lärde mig det på 5 minuter en morgon innan passet började.
Det var liksom månadens "utmaning"🤔

Nä tyvärr, jag blir uttråkad utan utveckling.
Så tack för den här gången.
Tills vi ses igen.

goodnight peeps.

Likes

Comments

Att ta plats i en manlig värld som en ung, företagsam kvinna.

Sen jag var liten har jag vuxit upp med dessa burdusa arbetsnarkomaner till företagare. Männen. De som får saker att hända. De som löser problemen eller sluter avtalen över ett par öl på hockeyn. De som stampar in på möten med högt uppsatta chefer inom näringskedjan iförd svetsdräkt, svarta i ansiktet och inleder konversationen med ett halvdant skämt och ger alla intrycken av att dom verkligen inte är kontorsfolk men dom får jobbet gjort, och dom är pålitliga till 110% så länge dom kan anställa någon som vet hur man startar en dator så dom själva slipper försöka.

Så.
Att ta plats.
Jag, som ung kvinna.

Vet ni hur svårt det är som kvinna idag att bli tagen på allvar?
Ja visst självfallet har det gått framåt, och tacka fan för det.
Men som jag då.
Jag har lärt mig sitta och lyssna på dessa kvinnoskämt om vilka odjur vi är, jag har lärt mig hänga med i grabbsvängarna och prata bilar, hockey, jakt, fiske och jobb och svamla över ett par öl, jag har lärt mig att efter en bra kväll med alkohol så sluter man de bästa avtalen och blir bra vän med dessa andra företagare/män.
Jag har varit med. Jag har sett.
Och sen kommer jag, och väljer jag att skämta till det eller bjuda på en öl eller vara avslappnat klädd så verkar jag vara liten, okunnig, oseriös och ung.

Kvinnor får inte ta plats, skämta till det eller bjuda på sig själv om man ska bli framgångsrik bland företagande män.
Kavaj och håret i en boll på huvudet och perfekt smink och naglar.
Ett korrekt tal och skrift, en bestämdhet, en punktlighet, en felfri person som jämnt ger ett korrekt och komplett bemötande.
Som kvinna ska man bevisa att man är punktlig och kan sin sak.
Medans männen ska bevisa att dom kan vara bra polare, fixa jobbet och är villiga att ta ett par bärs till helgen i en utebastu i fjällen eller snacka skit om folk som dom tycker står under en när dom sitter och beställer groggar och tar servitrisen på röven.

Ja, det lät som att män är en stor douche, all of them. Men det var inte riktigt så jag menade.
Det jag menade på var att vi som kvinnor, inte kan bete oss ens i närheten likadant om vi ska kunna bli tagna på allvar att vi kan utföra det jobbet som krävs..

Männen vinner på att bara vara sig själv, vi kvinnor vinner på att vara nån helt annan

But im gonna change that, för jag är den som hellre sluter ett avtal under avslappnade former än att sitta mitt emot varandra, skaka hand och vända papper.


Varför ska man behöva tappa kundkontakten när den är som viktigast bara för att man är tjej?


Ps. Bara för att förklara lite lättare. Jag vet vikten av att vara professionell på jobbet och självklart är jag det, för det mesta 😉 Ville bara poängtera hur tråkigt och hur stor skillnad det är mellan män och kvinnor inom företaganden, chefspositioner och försäljningsyrken. Ds..

Likes

Comments

godmorgon yall.
sitter ute bland "byggkaoset" och intar morgonkaffet, trät måste ändå torka innan vi kan olja det så det får se ut såhär nu ett tag.

Idag ska mamsen jobba så vi tar hand om familjen så länge. Tänkte om vi ska börja dagen med att springa över till grannen och fråga om man får köpa några färska ägg.
Än så länge vet jag åtminstone att dom har en tupp, för den galer morgon som natt 😍

Poolen lockar idag, men samtidigt känner jag för att hänga med grannarna.
Är superhärlig väder och jag skulle nog inte klaga över några soltimmar med bra sällskap 😎

Känner mer och mer för att ta vårat pick och pack och flytta hit. Det enda som krävs är egentligen bara ett jobb, och jobb borde inte vara så svårt att hitta.
Sen vill jag mer än gärna övertala Andreas att flytta ner också och lämna Norrbotten, vilket känns lite svårare än att hitta jobb. Men ja, vi får se hur han känner efter en vecka i Kalmar, skulle tro att han får lite mersmak 😁

Jag gillar avskildheten, men samtidigt närheten. Jag gillar naturen, livet, värmen.
Fan, Norrland kan slänga sig nånstans.

Likes

Comments

Sjukvårdsuppdatering.
Jag bestämde att jag skulle ringa vårdcentralen idag då jag haft så ont den senaste veckan, och när jag vaknade på morgonen så mådde jag helt förjävligt.
Det tog mig 40 minuter för att orka klämma fram ett ord, och när jag väl tog min morgoncigg då tyckte Robin att jag såg helt bäng ut.
Förstår väl jag när man har ont i hela kroppen och helst av allt bara vill hugga av allt från huvudet och ner.

Det var rätt tid för att ringa läkaren alltså.

Tog mig till jobbet iaf, här ska inte liggas på slösidan.
Så efter naproxen och Alvedonintaget tog jag mig iväg.

Läkaren sa förövrigt att då jag är under utredning är det bara att avvakta och fortsätta knapra värktabletter.
Var ju absolut inte det jag ville höra, men nåväl.

Så jag tog mig till jobbet, och där vid tre så ville jag bara sätta mig i ett hörn och grina.
Tänkte att jag skulle fortsätta kämpa på, tills jag 15.30 gick upp i personalrummet och somnade på våran stenhårda trädgårdssoffa.

När jag väl vaknade kl 18 var det dags att ta sig hemåt, två timmar på personalsoffan var inte riktigt min plan med jobbdagen..
so much för att kämpa vidare liksom.

Hemma käkade jag middag och intog allt jag hittade i värktablettform.
Nu såhär tre timmar senare kan jag konstatera att det blev bättre, men jag har ännu ont.

höfter, axeln, nacken, armbågarna, benen.
Mest benen som har molande värk, och axeln känner jag också av hela tiden.

Så mycket för värktabletter liksom.

vafan är det som är fel på mig?

Infektionskliniken på torsdag!

Jag som hatar tabletter, och nu vill dom att jag ska leva på dom jäklarna...

Likes

Comments

För att låta "en smula" bitter.

I hela mitt liv har jag intalat mig själv och andra(skulle tro att många känner igen kommande) följande-
"Det kommer bli bättre" "Det är bara tillfälligt" "efter regn kommer solsken" "drick vatten det hjälper" "jag måste bara ta tag i den där träningen nån gång" "Jag har bara ätit dåligt på senaste"

- ja.. just det. Det kommer bli bättre...
Den största lögnen jag dragit för mig själv under hela mitt liv, när verkligheten är så krass att det fan bara kommer bli sämre, och jag kan inte ens försöka bortförklara det längre utan får bara "lära mig leva med det".

Eller jag skulle väl inte kalla det för lögn, utan det är något jag försökt säga till mig själv för att lyfta min egna sinnesstämning.

För oftast så är det ju så, det blir bättre, efter regn kommer solsken, och livet är som en berg och dal - bana, and so on, you know.

Men den krassa sanningen är att det faktiskt inte kommer bli bättre.
Jag kommer få fortsätta linda mina knän, fötter och armar.
Mina fingrar kommer fortsätta låsa sig, och mina höfter och min rygg kommer fortsätta värka.
Jag kommer fortsätta vara trött,
och när jag vaknar på morgnarna får jag lov att vara mosig i kroppen.
Jag kommer fortsätta må skit i ett par dagar efter varje gång jag gjort en kraftansträngning, kommer fortsätta ha alldeles för lite ork för lekplatsen och barnen, det kommer fortsätta kännas som att mina leder går ur led ibland och jag kommer förmodligen även vela hugga bort varenda lem jag har.

Som pappa alltid sa till mig när jag var liten och alltid hade ont nånstans
-Vi får väl ta och hugga av det där benet då (eller armen, foten eller fingret).

Parodin i det hela "det kommer bli bättre.."
Nä, det kommer inte bli bättre, det kommer bara bli sämre och vet ni att det finns inte ens något jag kan göra åt saken förutom det enda jag verkligen vägrat här i livet.
Värktabletter...

Fördelen är väl dock att jag faktiskt får vara dödligt trött, och får sova mer än andra när jag känner för det, för att det faktiskt är så att jag behöver det..

Jag får enkelt lära mig leva med alla problem jag haft, som jag trodde skulle försvinna en vacker dag.

Deppigt va?

godnatt

Likes

Comments