Header

Kapitel 4


Hej”. Säger jag snabbt. Doktorn ser perfekt ut. Han är lång, vältränad,tjockt fint brunt hår, stora gröna ögon, hans näsa är rak och medel lång och munnen är medel stor. Han ser ut som en mall för hur män ska se ut nu, eller han ser ut som alla modeller/kändisar just nu. Jag vill också vara perfekt. Jag vill i och för sig inte se ut som alla andra. Jag vill se ut som bilden jag har i huvudet. Han väckte mig ur mina tankar. ”Ja, Linus sa att du brukar gå in i din egna värld”. Nej pratar han med andra bakom min rygg? vad är detta? Hade inte han tystnadsplikt också? ”Ja, jag ber om ursäkt. Hm, vad är det du behöver veta eller vad är det jag ska göra?”. Han bad mig att ställa mig upp och förklara vad jag vela fixa. Jag gör som han säger. Jag ler och pekar på min mun och säger att jag vill ha mina läppar bara lite större, inte så mycket, för vill att mina läppar ska synas lite när jag ler i alla fall. Jag vill bli smalare överallt.Annars var jag nöjd med allt annat förutom att jag vela ha längre hår men det visste jag att det inte går att fixa. Han bad mig att klä av mig och ställa mig i en maskin som han pekade på.


Jag stod i maskinen med armarna rakt ut på sidorna om mig och särade ben, helt naken. Jag kände mig kall och generad men försökte inte visa det. I maskinen fick jag lov att blund och till slut så började det bli väldigt ljust i detta konstiga skåp. Såg ljuset till och med genom mina ögonlock, dom var illröda, och det började bli väldigt varmt. Bara fem minuter behöver jag stå här som tur var. När jag kom ut kände jag mig yr och allt såg så mörkt ut. Han kläde på mig en rock och sa att det kommer snart gå över. Jag visste vad jag gick med på. Han förklara innan att det var en maskin med väldigt många kameror som skulle mäta och knäppa en 3D bild av mig som han kunde använda till att veta exakt hur jag vela se ut.


Jag satte mig bredvid honom och vi kollade på nakna mig på skärmen. Det var hemskt, usch hur ser jag ut egentligen? Nej jag vill inte se ut såhär mer! ”Jag tänkte fixa lite gran och du får säga vad du tycker”. Jag nicka och han började med massa otroliga saker. Han började fixa mörka pigmenterade fläckar och ärr så det smälter in i min hud, gjorde mitt hår längre,gjorde mig smalare och mycket mer. Jag förstår inte hur detta kan bli verklighet. Hur? Jag kollade på en annan maskin bakom oss den var som skåpet jag stod i nyss fast den ska man ligga i istället. Och magiskt bli en helt annan person, som på film.Jag kollade tillbaka på data skärmen igen när han sa "sådär". Jag kollade på tjejen i skärmen och tänkte att jag skulle gjort vad som helst för att se ut som henne. Det var exakt den bilden jag hade i huvudet, hur kunde han få ut det på en faktisk bild? Jag blev lycklig, jag satt och bara nickade. ”Perfekt!”


Doktorn ,som heter Tomas och är 48 år som ser ut som om han inte är en dag äldre än 30, bad mig att lägga mig, naken, ner i den läskiga trånga maskinen. Sedan började han raka av mig allt hår jag hade på huvudet, jag visste att han skulle göra det men det kändes så fel. Och när han var klar med det så sövde han ner mig. Jag trodde det inte fungerade för när han stängde var jag fortfarande vaken och jag fick panik. Jag började röra på mig och hyperventilera. "Nej det är så trångt, jag får klaustrofobi". Säger jag till mig själv i huvudet. Jag hör mig själv andas och börjar bli yr. Men hans lugna röst fick mig till slut att slappa av igen. Och sedan började allt mörkna och innan jag somna helt så började maskinen låta.


Jag vaknade upp svettig, äcklig,insmord med salva. Mitt huvud var tungt och jag hade någonting på huvudet, det kändes som en badmössa. Jag började fnissa lite för mig själv men det var för jobbigt så jag slutade. Jag började ta på mig själv, vela känna hur jag ser ut för jag ser ingenting,mina ögonlock är för tunga för mig att öppna. Men jag kände att mina bröst var fastare, samt min midja och lår. Jag var smalare och fastare. Jag försökte höja mina armar mer men hade ingen ork till det, jag försökte så länge att jag började svettas mer och det började rinna ner för mitt ansikte. Jag kände att det var svett för fick smaken i munnen och då gav jag upp och somnade omigen.


Jag vaknade upp igen, jag hade drömt om att jag var en rik modell som bodde i ett stort hus, ungefär som Linus gör, och jag hade allt jag vela ha. Jag vela inte lämna drömmen. Men samtidigt vela jag vakna så jag kunde leva livet själv, eller ja, försöka få ett sådant liv. Jag ska prata med Amanda och jag ska visa världen att jag inte alls är ful längre.Jag vill visa att jag också kan få tur någon gång i mitt liv. Jag öppnade ögonen lite gran och det var mörkt. Är det natt eller tidig morgon?Snälla säg att det är morgon så jag kan göra allt som ska göras här och börja kolla på kläder till min nya fina kropp. Jag är så lycklig och har så mycket energi.


Jag tog tag i mobilen jag hade bredvid mig och kollade vad klockan var, det var suddigt men kunde få ut att det stod 07.30. Jag blev mer lycklig. ”Jaa”. Utbrast jag i min ensamhet eller jag trodde jag var ensam. ”Hej igen hur mår du?” Hör jag en röst säga, det var Dr Tomas. ”Jag mår bra ,jag får bara inte upp mina ögonlock helt och jag stinker, annars är det bra. Hur är det med dig Dr Tomas?”Min röst är svag. ”Jag ska fixa allt det där. Det kommer bli lite mer pinsamt men du måste ha hjälp att bli tvättad första gången, du måste upp på benen och gå lite grann”. Medans han sa allt så hade han tagit ett papper med någon vätska på och torkat bort det jag hade på ögonen. Nu fick jag upp dem igen. Han hjälpte mig nu upp snabbt på benen och han fick mig att gå runt i rummet några varv. Samtidigt försökte jag leta efter en spegel men det fanns ingen. Han hjälpte mig till duschen och frågade om jag vela ha en kvinnlig sjuksköterska hjälpa mig istället för honom men jag sa vela bara bli klar för att gå.


Nu var jag nyduschad och mitt huvud var mycket tyngre nu. Jag kunde inte kontrollera min kropp alls. Jag var så lätt så det var för enkelt och samtidigt så kunde jag inte styra mig. Han höll i min arm som stöd och jag försökte verkligen lära mig att gå igen, själv. Till slut kunde jag gå själv och mitt huvud hade lättat. Han gav mig mediciner mot smärtan och som kommer komma och mot infektioner och mycket annat. Han berättade igen, vad jag skulle ta och när. Han berätta de allt om igen förmodligen för att dem flesta brukar inte lyssna första gången. Jag ville bara se mig själv och gå här ifrån.Han gick nu in i ett rum jag följde med in och han ställde mig i mitten av det och han tände lampan när han gick ut ur rummet.Det var ett rum med massa speglar och jag såg mig själv för förstagången i mitt nya jag. Jag blev häpen.


Fortsättningen kommer snart.

//DayDreamStories


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Kapitel 3


Vi sitter i hans kontor och han går igenom kontraktet, jag hade det i handen. Han hade tydligen valt att anställa mig ändå. ”Du kommer få ungefär 50.000 kr efter skatt”. Jag kollar på pappret och kan inte ens uppfatta hur mycket pengar det är. Jag har fått som mest ungefär 20.000 innan. Jag försvann i min egna värld igen. Jag funderade vad jag kunde köpa för allt. Jag börjar små le för mig själv. Sen tänkte jag på att detta gör ju Amanda också, jag och hon är rätt lika ändå. Jag ler bara mer och mer och han har slutat prata. Han satt bara och stirra på mig. ”Allt låter bra.” Sa jag till honom som om jag hade lyssnat. Han flina med sitt leende. ”Så det är okej att vi ska knulla minst en gång om dagen?”. Säger han retsamt. Jag kollade på honom med en öppen mun och fick inte ut ett enda ljud ur min mun. Han började skratta nu. ”Jag bara skoja med dig, jag sa det bara för att se om du lyssna eller om du försvann igen. Jag antar att jag hade rätt om det. Men nej du kan nog läsa allt själv sen behöver jag bara din signatur på båda papperna”. Jag kunde inte sluta kolla på honom häpet. Han ställde sig upp och tog sin hand under min käke och stängde min mun och lutade mitt huvud ner mot pappret jag höll i. Sedan gick han ut ur rummet.


Han kom in med två koppar kaffe, det var kaffe late. En kille med smak, jag klarar inte av någonting annat. Jag tog muggen och började sippa lite gran. Det var underbart gott. ”jag har läst igenom allt och det ser bra ut, men skulle vilja ha en förklaring till varför jag har tystnadsplikt i denna typ av jobb?”. Jag kollar allvarligt på honom. ”Tystnadsplikten är bara för att vi säljer och köper mycket, det är inget olagligt, men vi vill inte att någon ska veta för hur mycket eller varför med mera”. Jaha trodde det var någonting helt annat men som tur är var det inte så eller vela jag det vela jag att det skulle vara någonting helt annat? Jag tycker mycket om denna person och gör det bara mer och mer men varför är det så? Jag kan ju inte gå efter att han ser bra ut eller att han har rolig humor eller kan jag det? Jag har så mycket att svara på men måste vara ensam då och det vill jag inte. Jag vill inte börja tänka på fel saker!


Allt var på skrivet och jag fick en påse med saker igen. Vad är detta varför får jag alltid saker i påsar. Känns lite konstigt. Jag kollade i den och massa kartonger ligger där i. En surfplatta, dator, mobil och massa olika tillbehör till allt. Varför behöver jag allt detta? Det skulle väl räck med antingen en dator eller surfplatta om det var så att jag fick lov att ha någonting. Men jag tog upp allt och öppnade dom, hoppades att det var typ någonting annat i dom, men som jag trodde var det verkligen det som var på kartongen. Jag kollade upp på honom, han pratade i telefonen, jag vela bara klaga på honom och be honom ta tillbaka allt, att jag hade en telefon redan! Men jag kunde inte störa honom. Han var så koncentrerad, så allvarlig.


Jag ställde mig upp hastigt och gick till det gigantiska fönstret och kollade ut. Det var så vackert. Man såg allt, vi var högst upp, över alla andra. Man såg alla byggnader, som var i olika färger, lysa överallt, fina parker och alla människor som gick överallt, de såg så stressade ut, dem ser ut som myror som ivrigt springer runt och letar efter mat. Så små. Jag skulle vilja ha mitt sovrum här och sängen precis framför fönstret och kolla ner på alla och känna hur underbart mitt liv är egentligen. Allt har vänt om och nu är det min tur att få ha det bra och lyckas med mitt liv!


Jag sa ju att det är vackert här. Jag skulle aldrig ljuga för dig. Jag tycker vi ska bestämma att vi aldrig ska ljuga till varandra oavsett vad. Vad tycker du om det?”. Hans fråga skär i mig, jag vill inte berätta att jag tycker han är snygg eller att jag gillar honom. Men jag kan ju inte låta han tro att jag ska ljuga till honom! ”Självklart att vi aldrig ska göra det till varandra, det är inte bra att göra det i till arbete framför allt gör det ju inget för vi har ju tystnadsplikt ändå”. Han instämmer och går till mig. ”Du borde vara här kvällstid någon gång ska du få se på någonting fint”.


Vad är detta han ser så sårbar ut. ”Var det du som kom på detta företag eller köpte du det av någon annan? Och varför gjorde du det? Jag är väldig intresserad ut hur en ung kille som du kan ha detta företag och inte jobbar i en matbutik eller någonting sådant”. Jag vela bara att han inte skulle se så ledsen ut. Jag vela se hans retsamma blick och leende igen och vill att han pratar med mig. ”Jag lånade pengar ifrån min föräldrar och köpte detta hus och sedan började jag köpa in viktiga företag för de sista pengarna jag hade. Sedan hade jag tur att det gick bra och att jag tjänade många miljoner på detta och sedan utvecklade jag bara allt och köpte fler företag. Jag gjorde det bara för att slippa jobba på Ica!”. Nu log han igen till mig och fick tillbaka sitt jag igen. ”Jaså det låter som du satsade hårt direkt och du är väldigt smart. Är du lite spontan eller hade du planerat det länge?” jag känner mig väldigt duktig just nu. ”Jag är inte så spontan av mig men känner att du är det. Är det så? Jag hade planerat att starta eget sedan jag var ett barn och detta hade jag planerat sedan jag var 16 och starta det när jag var 19.” Oj då han är väldigt smart och låter som om han inte haft någon barndom någonsin. Han är för mycket för att planera och jobba.


Vi stod bara vid fönstret och kollade ut som om vi inte hade någonting att göra eller tänka på. ”Jag hörde att du inte tyckte om din kropp så mycket av Amanda”. Jävla skit. varför har hon berättat det till honom för? ”Ja jag tycker inte om min kropp”. Säger jag surt och kollar ner i golvet. Han vänder sig mot mig. ”Jag har en lösning och detta är tystnadsplikt på också, Amanda har gjort det till och med det ä därför hon är modell nu”. Jag kollar upp på honom. ”Jaså vadå för något? Fett sugning och träning?”. Han skrattar. ”Nästan så. Vi kan åka och prata med doktorn som hjälpte henne”.


Vi satt i ett väntrum. Jag hann inte ens svara på det han sa, han tog bara i mig och drog mig dit. Nu väntar jag på att höra mitt namn och gå in i ett rum med en främling som ska ta på mig och kolla vad jag vill göra. Jag förstår inte hur jag kan gå med på detta. Men alla vill ju magiskt få den perfekta kroppen, göra det på det enklaste sättet. Tydligen äger Linus detta företag också så jag ska få detta gratis också. Men är inte det massor med pengar som bara försvinner då? Äh jag vela verkligen inte fråga. Jag ville bara ha. Jag känner mig bortskämd och bara skakade bort tanken ur mitt huvud.


Angelica, gå till rum 69, Angelica, gå till rum 69”. Högtalarna vrålar över mitt huvud och först fnissade jag och stirrade på Linus och han skrattade också. Sedan ställde jag bara mig upp och gick dit. Jag gjorde det utan att ens tänka på vad jag gjorde. Jag var nervös och vela inte tuppa av så höll huvudet tomt. Framme och jag gick bara in. Såg att någonting var längst in i rummet och undrade vad det var för någonting. Jag har aldrig sätt någonting som det där innan, det ser ut som framtiden! ”Hej”.


Fortsättningen kommer snart.

//DayDreamStories

Likes

Comments

Kapitel 2

Vi alla har ätit upp. Amanda och Lucas pratar. Linus kollar på mig och jag på honom. Vi pratar inte vi bara stirrar på varandra. Han försöker komma på frågor men får inte ut någon och jag kan bara inte börja prata. Jag vet ej vad jag skulle berätta. Tillslut får han fram "Jag antar att du inte har jobbat som assistent eller sekreterare förr, så jag kan utbilda dig. Men det kommer bli efter mina behov, det är ju inte en riktig utbildning. Så vad gör du om dagarna? har du redan ett jobb eller söker du?" säger han professionellt. Hur kan han ändrat sitt betedde så fort? "Nej, jag har ej jobbat som någonting av dem förr men som jag sa är jag väldigt snabblärd av mig. Jag har precis flyttat till en lägenhet och har inte riktigt hunnit söka efter jobb ännu. Jag håller på att komma på vart alla mina grejer ska vara och vad jag ska köpa till. Men det hade vart bra att ha ett och det låter som ett bra jobb detta. Och allt låter intressant." Undra vad han menade med att utbilda mig till hans behov? äh! Var detta ett bra svar eller var det för mycket eller för litet? Svarade jag på allt eller glömde jag någonting. Jag börjar bli nervös igen och det är för att jag hatar att gå på intervju och hans blick borrar sig in i min själ. Han är så snygg, så sexig! Mina hormoner vill bara ta över och jag vill slänga mig på honom men jag vill samtidigt verkligen ha detta jobb. Nej jag måste fokusera. Jag måste ha jobbet!


"Hm, okej, du tycker om att fundera och vara i din egna värld också ser jag". säger Linus. Han kollar på mig med fundersamma ögon. Åh nej jag har inte hört honom eller missat någonting. Jag måste börja fokusera. "Jag ber om ursäkt vad sa du? det har varit en väldigt lång dag och denna utsikt fångar mitt intresse". Sa jag och kollade ut genom fönstret och han gör detsamma. "Ja detta är vackert men det är finare utsikt från vårt kontor och hemma hos mig. Du kommer få se vad jag menar senare." Svarade han och fortsatte kolla ut. Då kollade jag på honom i chock och lättnad. Vill han ha mig? vill han att jag jobbar för honom?! Mitt undermedvetna hoppar runt och är helt galet glad! "Jag är glad över att höra detta, men jag vill vara extra tydlig och fråga, fick jag jobbet nyss?". Min röst är skarp och medans stirrar jag på honom. Han skrattade lite lätt och log och nickade till mig. Jag blev lite mer röd om kinderna och tackade honom för allt.


Vi alla var på väg att åka hem. Klockan är nu 21.00. Amanda och Lucas hade druckit! Ganska mycket. De väsnas, dansar och beter sig som barn faktiskt. Jag vet att jag inte känt Amanda länge men det känns som om nu är det enda tillfället som känns som om hon faktiskt kunde slappna av ordentligt. Jag är glad för hennes skull och jag är glad att jag slipper mer frågor, mer besvär. Väldigt glad över att jag fick jobbet hos denna heta kille. Jag förstår inte hur min tur har kunnat ändrats så snabbt. Jag är lycklig lottad helt plötsligt!


Nästan hemma och det är bara min snygga chef och jag kvar. Kommer han betala allas taxi eller vad är det som händer? jag frågade om jag skulle betala hälften men han svarade fort, nej. han sa att han har förmodligen mer pengar än jag och påpekade vart jag bor. Vi sitter i taxin och han förklarade för mig nu om att det är tystnadsplikt i kontraktet. Jag förstod inte varför men han sa att han skulle förklara det sen imorgon när han skulle hämta upp mig.


Vi var utanför mitt hem, mitt nya hem. Jag vill inte gå ur taxin. Detta var en utav de bästa dagarna jag haft på länge. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag fastnade, satt och stirrade ut genom fönstret. "Vi åker till mig istället." Säger han tillslut och nu ser jag mitt lägenhetshus bakom oss. Det kändes helt fantastiskt. Dagen är inte slut. Mina sorger kommer inte komma upp ännu, mina tankar kommer inte hemsöka mig.. Fören jag är ensam igen! Jag kollar ut genom fönstret och det är så vackert, jag tycker verkligen om att åka bil på natten, det är så lugnande.


Nu ser jag en vacker stor mur och grind framför, är detta hans hem? Vem är det som är en kunglighet egentligen! Lilla prinsen. Jag skrattade för mig själv. Jag tror han hörde det, för nu sitter han och stirrar på mig. Va skratta jag högt? Åh nej. "Kom nu det är dags att gå ur bilen, vi kan inte bo i den". Han låter bestämd och jag går, utan att tänka, ur bilen. "Så här bor prinsen?". retades jag. "va? prinsen? kung om jag får be!". han log och låtsades vara kunglig. "Detta är ingången till mitt lilla slott, jag har ett i varje land." Han skrattade, inte ens han kunde hålla masken. Inte jag heller. Vi fortsatte skratta medans vi gick in och någon stängde dörren och tog våra jackor.


Vi sitter i vardagsrummet i den skönaste soffan någonsin. Jag skulle kunna somna nu på en gång men han satt och ställde frågor som om jag ville ha någonting att dricka, hur jag mådde, varför jag inte ville hem. Jag svarade bara att det är komplicerat och att jag inte var törstig. "Är du inte trött? Du sa ju att det har hänt mycket idag". Jag kollade på honom med väldigt trötta ögon och bara sa nej. Han kollade bara surt på mig och sen så fortsatte han bara kolla på tv:n. Tillslut somnade. Han hade burit mig upp för trappan och in i ett sovrum.


Jag vaknade upp och såg att jag inte var hemma i den lilla lägenheten. Det är varmt, jag har ett duntäcke och mina kläder på mig. Rummet var ganska tomt bara en säng och nattduksbord men ingenting personligt alls. Inga tavlor, speglar eller någonting. Jag får klaustrofobi, ångest. Vad är detta? Jag måste vakna till men orkar inte röra på mig. Hm vart är jag? Jag får panik. Vad har jag gjort nu då? Va jag full igår? Nej jag drack inte igår. Jag var ju på en middag. Just ja, jag är hos min chef. Åh nej, jag somna hos honom i soffan. Men hur kom jag hit? Åh nej va pinsamt han bar mig hit! Han måste ha gjort det. Stackaren! Åh nej är detta hans rum? Vart sov han? jag blir röd i ansiktet och gömde mig under täcket!


Det knackade på dörren."Är du vaken?" Han låter nyvaken. "Ja". säger jag krassligt. Han kom in och kollade på mig med sitt sneda sexiga leende, rufsigt hår, en halv öppen vit skjorta och ett bar svarta jeans. Han är så snygg. Jag får inte ut ett enda ord. Jag är i chocktillstånd. "Godmorgon, klockan är 14.00 vi råka sova lite för länge. Så badrummet är där, du kan duscha och fixa dig där, allt finns och nya kläder finns på stolen i påsen och jag är i köket när du är klar ner för trappan till höger". Säger han och bara går ut. Jag ställer mig upp per automatik och går in i badrummet.Mitt huvud är tomt och jag bara gör allt som ska göras. Klär på mig de nya kläderna och dem passar mig perfekt. Då vakna mitt undermedvetna upp och undra hur han kunde veta vilken storlek jag har och om han handlade allt själv inklusive bh:n och trosorna.


Jag gick ner för trappan och går in köket, han gör pannkakor. Det luktar så gott. "Bra de passade dig, vad vill du ha till pannkakorna?". Han låter road och lekfull. "Jag vill bara ha jordgubbssylt till om det finns, ska jag hjälpa till med något?". Han stirrar på mig och nickar bara åt sidorna. Han ville inte ha hjälp, vad ska jag då göra. Jag satte mig på en av barstolarna som stod där framför köksön och kollade på den stiliga men fortfarande sexiga mannen som stekte pannkakor som om han var ett proffs. Jag själv är helt värdelös i köket, jag kan inte ens göra nudlar. Jag är dock duktig på annat som att städa, diska och tvätta. jag fnissade lite för mig själv. Fast det är ju ingenting att skryta om.


Vi satt där vid köksön helt tysta igen. Satt och åt. Bad bara varandra att skicka sylten då och då för att inte ha det för tyst. Det var jätte gott. Jag kunde inte sluta äta. Jag tror jag åt tio pannkakor alldeles själv. Han kanske är ett proffs ändå. "Har du en utbildning i hotell och restaurang eller? för detta var jätte gott!" Fick jag ur mig och var glad över att detta var nog den första komplimangen jag gett honom och jag lyckades att inte låta sarkastisk. Han skrattade lite åt min dumma fråga. "Nej det har jag inte. Pannkakor är lätt att göra. Vem som helst kan göra dom. Plus jag tycker om att laga mat." Jag kollade ner i bordet och skämdes. Nej inte vem som helst. Jag skulle inte ens kunna vända på dem. "Om jag någonsin skaffar en tjej så vill jag att hon inte ska kunna laga mat, jag tycker så mycket om det". Jag blir röd i ansiktet igen och det hettar till. "Jaså, då får du leta efter en sådan tjej när du är på jakt då". Han kollar på mig. "Dags att gå, ät upp så går vi det kommer hända mycket saker idag med!" Jag lyder och vi går ut genom dörren.

Fortsättningen kommer snart.

//DayDreamStories

Likes

Comments

Kapitel 1

Jag måste gå och handla, jag har ingen mat och suttit i denna lägenhet i en vecka i sträck och har fortfarande inte packat upp mina saker ur flyttlådorna. Ja, ja, jag måste handla vad ska jag ha? Äh Jag går dit och tar det som ser gott ut!


Suck, Ica, varför måste den vara i ett köpcentrum för. Jag vill inte att någon ser mig, inte såhär, men som tur är så har jag sminkat mig men känns som om jag har sopsäckar på mig som kläder. Ja, ja, jag måste klara av detta i alla fall. "Hej, vad ska du äta idag då?", Säger en kvinna bredvid mig medans vi kollade på salladshuvuden. "Hm, jag vet ej, du då?", svarar jag utan att ens tänka efter. Det kändes bara bra att ha en människas närhet för en gång skull.


"Vi kan äta tillsammans? Restaurang kanske? det ser ut som om du inte ätit någonting alls på flera dagar", jag kollar upp på henne. Hjälp hon är ju jätte snygg! Lång, smal men har fortfarande fina kurvor. Hon har stora läppar och stora bruna ögon med en liten söt näsa. Jag ser ut som en påse skit, jag är så avundsjuk på henne och försöker gömma mig mer i mina pösiga kläder. Jag tror hon såg det för hon fnissade lite, tog tag i mig och började gå mot kassan.


"Först kaffe", säger den läckra rödhåriga kvinnan. Jag undrar varför hon är så snäll eller varför hon ens pratar med mig? Känner mig som en välgörenhet, usch.


Medans jag satte mig och tjura på en av stolarna så hade hon tydligen beställt kaffe till oss. Vad ska jag göra nu? ska jag fråga vad hon ska ha för detta eller vad ska jag göra? Mitt undermedvetna börjar få mig till att bli obekväm och just nu sitter jag bara och stirrar på den brunögda snyggingen! Hon stirrar tillbaka på mig och det ser ut som om hon funderar, utforskar mig.


Jag är ingenting att kolla på, jag har medellångt blont hår, kort och medel tjock eller ja "normal" som det sägs jag tycker jag är för tjock men det gör väl alla tjejer. Jag har gröna ögon i normal storlek och smala läppar. Jag är helt tvärtom denna snygging framför mig. Hon måste vara modell och ha ett perfekt liv. Jag kan bara inte sluta tänka på att jag vill ha hennes kropp och utseende.


Vi satt där en lång stund eller ja det kändes som det i alla fall. Vi satt och drack och sa ingenting till varandra. Men när mitt kaffe var nästan slut så hade jag samlat mina tankar och var mindre nervös. Jag är inte blyg annars vad är det för fel på mig? Så jag tog ett stort andetag och frågade vad hon ville ha för kaffet. Hon svarade snabbt "inget"! Jag blev chockad men antog att hon ville ha det tyst så jag sa inget mer.


Vi går emot en restaurang som är i köpcentrumet och jag tänker klockan är ju bara 12.00 ska vi äta redan middag nu? Men ändå följde jag bara med henne utan att tänka på det mer.


"Jag vill fixa ett bord för fyra stycken kl 18.00 om det går bra?". Säger hon till kassörskan och hon bara nickar. Hon behövde ej säga mer. Hon vända sig bara om och började gå ut och jag följde bara efter henne som en svans. Vad är detta? vad är det som händer? Det hoppar upp massa frågor i mitt huvud hela tiden. Börjar bli galen.


"Vad är detta? vad ska jag säga? vad ska jag göra?!". Skrek jag tillslut och blev lite röd i ansiktet. "förlåt, det var inte meningen att jag skulle skrika". vad gör jag såhär hysterisk har jag aldrig varit.


Hon stannade utanför en klädbutik och vände sig om till mig. "Jag förstår att du blir galen, men när jag funderar så försvinner jag bort lite jag blir fokuserad i det jag gör mer än fokuserar på dem jag är med. Jag ber om ursäkt. Jag tänkte att vi borde köpa en nya kläder till dig för denna middag för jag kom på att jag ska äta med min chef och hans chef och du för följa med. Min chefs chef behöver en assistent eller jag tycker att han behöver en så tänkte du kunde vara bra för det. Jag antar också att du följer med mig och umgås med mig för att du inte har någonting bättre för dig, alltså inge jobb. har jag rätt eller fel?". Säger hon och jag blir chockad att hon hade så mycket att säga och att hon faktiskt pratade med mig. "Det är sant, jag har inget jobb och bor ensam i en liten lägenhet och har absolut inga vänner." Svarar jag snabbt.


Vi kommer ut från en klädbutik och jag köpte en grå skjorta och ett par svarta byxor som var rätt slappa på mig, för jag ville ha lätta, eleganta och snygga kläder på mig, ville fortfarande inte visa min kroppsform för kände mig för tjock för att sitta bredvid denna modell. Medans jag hade stått och diskuterat med mig själv hade hon dragit iväg och köpt accessoarer till mig. Denna kvinna är galen och hon verkar ha mycket pengar. Hon gav mig påsen och sedan så gick vi till toan och hon bad mig att byta om. Men jag ville duscha och fixa mig mer, men jag bet bara ihop och gjorde som hon sa.


Nu var klockan helt plötsligt 17.50 och vi har suttit och snackat en hel del, hon hette vist Amanda och hon jobbade verkligen som modell också på sidan av som hobby, annars var hon assistent/sekreterare. Hon tycker om att spela data spel som jag också gör. Hon har en egen gym tränare som också berättar för henne vad hon ska äta. Hon har typ igen fritid för hon gymmar, jobbar, äter och sover bara. Jag tycker inte ett dugg synd om henne, jag skulle behövt hennes liv, jag behöver ha saker att göra hela tiden så jag slipper tänka på mitt förflutna.


Vi sitter vid bordet som var precis bredvid ett stort fönster, jag kollade ut och det var så vackert. Det var lite mörkt men fina lampor lyste upp träden och sjön utanför och man såg att solen var på väg ner det var så fint att jag skulle bara kunna sitta här och kolla ut hela natten.


"Hej", hörde man två män säga samtidigt och ena mannen slog till den andra direkt efter. "Får man slå sig ner?" frågar mannen med blont halvlångt hår, blåa ögon, lång och smal och Amanda sa bara ja och sträckte ut tungan åt honom. Den andra killen som var lång, muskulös, brunögd och har kort mörkbrunt hår satte sig bara, han satte sig framför mig. Jag fick panik och visste direkt att det var mannen som skulle kanske bli min chef.


Jag visste ej vad jag skulle säga "Hej, här frågar man inte ens om man får sitta". råkade jag få ur mig med en retsam attityd. Han bara kollade på mig och jag fick panik men visade inte det och han bara log med ett snett otroligt sexigt leende. Jag smälte och blev helt varm i kroppen. "Hejsan gumman lilla får jag sitta här?". frågade han en kaxig attityd och avslutade det med sitt leende. "Beror på! Om du kan vara snäll och uppföra dig lilla gubben!" Okej jag har nog gått för långt nu eller är detta bra. Amanda stirrar på mig och viskar "du gör detta bra, jag tror han tycker om dig. Har aldrig sätt honom såhär road någonsin, du kommer få detta jobb på nolltid." Jag blir lite röd i ansiktet och vet ej vad jag ska svara henne men som tur va precis när herr snygging skulle säga en fräck kommentar tillbaka, eller det är vad jag tror i alla fall, så kom kyparen och vi alla beställde.


"Jag tycker du borde vara snäll du också eftersom det är jag som ska betala lilla prinsessan". Fick snyggingen ur sig. Va vad är det han säger? Han ska fan inte betala min mat och jag är fan inte en jävla prinsessa! Oj vilken attityd jag har då. Jag måste koppla fast mitt medvetande igen. Shit alltså. Jag tar ett stort andetag och börjar med att säga "jag kan" hinner jag bara få ut mig när Amanda stoppar mig. "Haha Angelica är väldigt tacksam över att du betalar middagen". och jag blev helt paff varför säger hon så eller i och försäg så är jag tacksam men vill inte besvära honom med det. Jag piper tyst för mig själv att jag känner mig taskig över att han ska betala för mig. Och han hörde mig tyvärr och kollar på mig "det är någonting jag vill göra för dig lilla prinsessan". sa han med sitt leende på läpparna.


"Jag heter Linus förresten och detta är Lucas". Snyggingen heter Linus och han kanske ska bli min chef. Jag kommer inte klara av att se honom varje dag utan att... eller ja sånt får man ju inte göra med sin chef heller. Fnissade jag för mig själv.


"Hej Lucas, så är du chef till Amanda? och ni trivs tillsammans?". Jag fick äntligen ut någonting ifrån min mun utan att alla mina tankar ska ta över. "Ja jag trivs med Amanda annars hade hon inte jobbat med mig." Han skrattade "Och hon är jätte bra att jobba med, enkel och sånt". Får jag som svar och Amanda sitter bara och nickar och instämmer. Hmm vad är det hon tänker på just nu? Hon gör sådär igen nu är hon ute i sin egna värld igen.


Lucas stoppar mina tankar och säger till Linus att han borde också ha en assistent/sekreterare så blir hans jobb mycket enklare. Och att han borde ta mig för att han tycker vi passade bra med varandra. Jag blev lite röd om kinderna och han svarade bara "ja det kanske skulle vara en bra ide, vad tycker du lilla gumman?" Frågar han seriöst mig om detta? vad ska jag svara, vad vill jag. Jag vill definitivt vara med honom men det kan nog bara vara min ensamhet som skriker. Men tänker skita i det. Jag behöver ju ett jobb och jag behöver pengar för att överleva och det är nog inge fel med att ha en fin utsikt medans!


"Ja jag vill jätte gärna jobba för dig, har ej någon utbildning i det men jag är väldigt snabblärd!". Han kollar på mig och ler. "Då får vi se då hur det blir prinsessan".


Fortsättningen kommer snart.

//DayDreamStories

Likes

Comments