Header
View tracker

Acceptera sin sjukdom..
det är det jag får göra helt enkelt.
Acceptera.... jag Hatar att jag måste acceptera att jag ska ha så jävla ont att jag ibland inte kan stå.
men det blir bättre med smärtlindring, massa tabletter.
cancer är värre. vad har jag att klaga på?

jag har börjat acceptera att jag kanske aldrig kommer att föda mitt egna barn.
att jag kanske aldrig kan ge min sambo ett biologiskt barn.
Jaja det finns en chans, jag vet. Men när man får höra "försök nu, för sen kanske det är försent" så är det svårt att tänka positivt om framtiden.

Det är svårt att få ett nej.
man tänker att ska jag åka till danmark för insemination och lämna den jag älskar?

men jag börjar faktist acceptera det...
jag hoppas ba innerligt att denna jävla smärta ska försvinna. o jag hoppas att jag inte får en jävla cysta till för vill inte behöva opereras igen.
jag älskar min sambo för mkt för att lämna han för detta...

det endometriosen gör med mig är...
smärta - en smärta som hugger, kan ej stå, lipar, blir liggandes på golvet, gatan, i sängen.. blir kallsvettig å mår illa.
minskad sexlust - jag tänker ibland, tänder jag inte på min sambo? jag vill inte alls ofta ha sex med han. mest för att det gör så jävla ont.. och ja, man kan klara sig utan sex, men jag personligen tkr det är en viktig del i ett förhållande så jag blir frustrerad att jag ej känner vilja till det så ofta..
aggression - jag blir arg på att jag fått detta. vilket går ut över min sambo, min familj, mina vänner o alla som säger åt mig att "det är ba mensverk" "det är så det är att vara tjej."  fuck off. mensverk känns inte att ngn tar dina inälvor å vrider om så du ej kan stå.
ånger - jag har gjort 3 aborter. yes. jag är en bad bitch o va ung o kunde ej ta hand om ett barn, o nu när jag inte vet om kag kommer kunna få ett barn så ångrar jag.. jag kunde vart 3barnsmamma. haha...
nedstämdhet - är ledsen ofta, depremerad... o depremerad har jag vart större delen av mitt liv så det kan jag ta.

trodde inte det va svårt att leva med en sjukdom.som inte är livshotande. öiksom, jag ska ej dö.. vafan lipar jag över?
men det är svårt för det förstör...
känns som jag skiter i jobb fast jag inte gör det. de enda jag vill e å börja jobba nu.. kan ej för att det gör för ont...

men jag håller fortfaramde på att lära mig, om sjukdomen o hitta mediciner som.ska hjälpa mot smärtan. så det kommer bli.lättare o det är väl det som känns som.en tröst...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Innan någon ens dömmer mig för mina val, hur jag är osv. kanske man ska ta en titt i vad jag varit med om i mitt liv.

jag är inte världens bästa människa, det har jag aldrig påstått. jag har svikit min familj så brutalt, mina vänner, och min sambo.
jag kämpar fortfarande att klara av dagen, trotts att jag säger att jag är lycklig. för ja, det är jag, jag har byggt upp mitt liv så jävla mkt tack vare folk som vart där o funnits för mig under all skit. utan dem hade jag inte levt idag, på riktigt.

mitt liv har aldrig vart lätt, jag har haft depression sen jag var liten.
kämpat med negativa tankar o sån skit.
men haha... om jag ba fick hå tillbaka till det måendet igen,hade vart gött för det är ingenting mot vad jag vart med om.

den 20 september 2013 va jag lycklig, det jag inte visste då att livet skulle förändras som fan för mig inom några timmar. jag skulle gråta,spy, skrika, försöka ta mitt liv, hata allt... ge upp helt enkelt.
på natten till den 21, började det. jag skärde upp mina handleder och ba kollade på när mitt blod rann. det var som om mina bekymmer fanns i det blodet. jag kände mig lättad.
men dagen därpå, kände jag att något är på tok.
den 21 september, kommer polisen hem till mig och berättar att min förredetta pojkvän andy, han som då var den största delen av mitt liv, hade hängt sig.
o det enda jag kunde tänka på, var när han sa att utan mig fanns ingen mening att leva.
det var mitt fel att han dog. jag ville dö.
så tänkte jag, hela tiden.

jag hittade en vän, som fanns där för mig och linus, som är andys kusin. sally.
hon fanns där för oss. linus o hon blev ett par, men det tog inte länge innan jag märkte vilken manipulativ människa hon var.
det hag hade gjort under tiden med henne, var att bara förstöra mitt liv ännu mer.
var det ett självskadebeteende att va fast i denna människa?
När jag vaknade upp o insåg vafan hon var för en, fick jag handskas med 30 fucking polisanmälningar mot mig som ba va ren jävla bullshit. kontaktförbud, o rättegångar. de va mitt liv då.
jag vågade ej gå utanför dörren hemma ensam knappt.

jag hade glömt sorgen efter mitt döda x. jag va så upptagen med all annan skit som hade me polisen att göra.
"har du inte gjort ngt behöver du inte va orolig"
jo för de finns idioter som sabbar ditt liv ändå ska ja tala om.

16 dec 2013 så tog jag en överdos. jag orkade inte mer.
linus som var min bästavän skyddade denna manupulativa människa med sitt liv o brydde sig inte om våran 7 åriga vänskap alls.
som tur va sa jag till min mamma innan de va försent. o den historian slutade relativt lyckligt, bara det att jag svek min familj o lät dem bli rädda som fan.

när all skit med polisen va över, kändes det som en lättnad för mig.
men det tog inte länge innan verkligheten kom ikapp mig o sa till mig "ditt ex tog sitt liv"

BAM!! så var jag där igen. fick börja med antidepressiva, stämningshöjande och lugnande mediciner. jag slutade äta och fick dricka fucking näringsdryck som jag ger mtill mina vårdtagare. kändes fel.

menmen.
jag klarade mig ifrån den depressionen med och slutade med mina tabletter.

jag o rickard förlovade oss, flyttade till större lägenhet. jag har fått nytt jobb, skolan går bra trotts massa kämpande så är jag på banan igen. vi skaffade oss en hund o de e han som va den sista pusselbiten, jag mår.så mkt bättre med han i mitt liv.
jag har inte gamla vänner kvar, för att jag känner att jag behöver inte vänner som inte är äkta, o jag har blivit så mkt starkare sen det beslutet.
jag tar INGEN skit längre, o idag mår jag så JÄVLA BRA.

så hur man än känner sig dem dagarna där allt bara är svart o man ba vill lägga sig o dö, så tro mig. kämpar man så går det.
idag är jag en av jordens lyckligaste människor och jag har INGENTING att klaga på.

ALLT BLIR BÄTTRE ♡

LOVE LIFE

Likes

Comments

View tracker

var ett tag jag hörde av mig. o oftast hör jg av mig här för det är det enda stället jag kan skriva av mig. o du läste här när du levde, kanske du gör än idag..



hoppas du har det bra där du är.
jag har gjort framsteg i mitt liv. jag är förlovad nu, med killen du tyckte jag skulle bli lycklig med. jag blev lycklig med honom. han har hjälpt mig egenom allt helvete du satte mig i. faktist A... du satte mitt liv i ett helvete. men jag förlåter dig. faktist. jag har kommit till den punkten nu.
jag vinner ingenting på att gå runt o vara arg på dig. för du kan aldrig gottgöra mig ändå därifrån du är. o jag vet du ängrar dig mannen.

Jag har tagit körkort nu med, som du tjatade! Hahaha stolt från himlen nu?

nu det senaste har dagarna vart ganska tunga, haft mycket att göra. bredvidgång på nytt jobb samt att klara av min skola samtidigt som mina tankar gått i 160.
jag har fått nytt jobb uppe på stensholm där du bodde. tänker dock en del när jag är.där uppe. tänker på när vi bodde där, tänker på mathilda med, för henne har jag inte kvar i mitt liv längre. vi gled isär oturligt nog.
tiden där uppe var oförglömliga.



sen har jag skaffat mig quinzy, han räddade mig från att ge upp. hur mkr jag än föraökte innan att må prima igen, så gicl det inte. han gör mig så jävla lycklig. han var dem sista pusselbiten jag behövde för att må helt bra igen. jag är glad att han finns i mitt liv.



jag o din kusin har umgåtts mycket nu det senaste, o det känns skönt att ha honom tillbaka i mitt liv o jag är glad att han kan acceptera rickard oxå trotts det va han som jag valde istället för dig. jag tror inte han har problem.med det o de e skönt. för jag tror både jag o linus behöver varandra. jag hat förlåtit honom.för va hn gjorde mot. mig. men lova mig andy, skudda honom där uppifrån ifrån såna idioter igen ♡ han förtjänar det bästa o det vet du lika väl som jag.
han har hört massa dumt om dig, o lyssnat hur jag tycker för jag har vart så jävla arg. han har funnits även om jag sagt massor me dumt för jag har vart arg. riktigt bra vän detdär.



mitt liv har förändrats helt o hållet. men jag glömmer inte dig för det. jag tänker på dig ganska ofta faktist.



synd du ej kan svara så jag kunde få veta hur du har det där uppe, saknar dig mannen. ha det bäst!



Likes

Comments

Jag har en önskan i mitt liv. Det handlar ingenting om något materiellt. Jag vill ha en pappa.
Ja jag har en pappa, som bor i samma stad o som jag pratar med ibland. men samtidigt som han är så nära, så känns det som han är så långt borta.
Han hjälper mig så mkt han kan osv, det är inte det. han är jättebra på det.
men jag vill ha den relationen med min pappa som min sambo har med sin.
Jag vill att pappa ska ringa mej o fråga hur jag mår ibland. Jag vill kunna säga till honom vad som händer i mitt liv. Jag vill kunna berätta för honom om min depression o om mina tabletter. Jag önskar jag kunde det. Jag kan inte det för jag vill bara göra han stolt över mig.
Han kan inte vara stolt över en som mår så pass dåligt att hon inte vet hur hon ska klara vissa dagar.
Jag vill känna att pappa är stolt över mig någon gång. Jag skaffade 2 jobb o sa att jag hade det. Varav han svarade "hopp sköt dem då" Asso....
Jag utbildar mig till undersköterska o sa att jag fick B på enkurs, han frågar vf jag ej fick A... han blir aldrig stolt, hur mycket jag än försöker. Eller så blir han det, men har förbannat svårt att visa det, men jag vill ha det bekräftat.
Jag vill bli hembjuden till honom för det va så sjukt längesen jag var där.

Jag vet, jag kan oxå höra av mig, men han är ju faktist MIN förälder....

Jag vill ha och behöver en bättre relation med min pappa.
Det hade fått mitt mående tio tusen ggr bättre.....

Likes

Comments

jag har så jävla mycket tankar.. men inga ord. jag är ledsen, jag är tom inombords, jag vill faktist inte leva just nu.
mitt liv är fan ett rent jävla helvete. jag skadar folk som jag inte vill skada o jag gör ba saker värre hela jävla tiden.
jag försökte för 1 gångs skull göra rätt för att jag inte ska skada någon,men jag skadar även då. kan jag inte någon gång göra rätt?

hoppas iallafall att allt blir bättre,annars tänker jag fan inte leva detta skitliv längre...

Likes

Comments

Du pratar om personer, massa skit. Den är inte värd det och det. Sen umgås du med den som om du aldrig varit ifrån den eller sagt ett ont ord.
I själva verket så är ingen person mindre värd, inte värd att bli omtalad massa skit.
Men så mycket hade den personen sjunkit i dina ögon så du tyckte det var helt okej att prata sådant skit.
Personen var ingen vän, men det är inte du heller, då du pratade så mycket skit, (som antagligen inte stämmer eftersom tycket om personen är perfekt idag)
kom ihåg alla där ute: snacka,gör det!!! men snälla, snacka sanning. ALDRIG SKIT!!! Du förlorar bara på det i slutändan själv. Du kommer stå där utan vänner o se ut som ett fån.
Vill du att andra ska snacka skit om dig o dina nära?Nej tänkte väl det....
Behandla andra som du själv vill bli behandlad!!!!

Du har demdär vännerna,som du egeeeentligen skulle klara dig utan. Du vet demdär som du aldrig pratar med o som du absolut aldrig tar insiativet till att höra av dig till heller.
Dem där som du tar förgivet att dem alltid kommer finnas kvar, så du låter dem vänta tills du känner dig uttråkad med dina "roligare" kompisar. Då kommer du tillbaka, det är roligt en stund sen skiter du i dem ett tag till. Sen fortsätter det så, gång på gång på gång....
Kom ihåg: De människorna kommer tröttna, en dag har du dem inte där. o kanske har du då insett att "oj... dem betyder faktist mer än jag trodde". men då är det försent.
Människor är inga leksaker du bara kan lägga undan ett tag o ta fram när du är uttråkad.
o kom igen... hur svårt ska de vara att lyfta luren ngn gång ibland?

Du kan inte hantera känslorna. De där känslorna som ba kommer som får dig att känna dig mindre värd,dedär känslorna som får dig att känna att livet är inte så roligt att leva, ingen skulle sakna mig, jag gör alla en tjänst om jag gömmer undan mig ett tag.
Kom ihåg: DU ÄR PRECIS LIKA VÄRD SOM VARENDASTE JÄVLA PERSON UTE I DENNA JÄVLA VÄRD, VAD ÄN NÅGON FÅR DIG ATT KÄNNA. SKIT I ANDRA!!!!
Sådant hatar jag. Folk klankar ner på folk som de vore mindre värda än ett jävla ekollon.
Ställ dig i spegeln o berätta för dig själv att du e vacker, bry dig inte om idioter,för idioter finns överallt. Spendera ditt liv med folk som verkligen älskar dig för den du är och RADERA folk som drar ner dig, DU KOMMER MÅ SÅ NYYYYCKET BÄTTRE DÅ!!! Tro mig....

Du går runt med dina coola kompisar. Ser en liten tjej, och ni tycker hon ser annorlunda ut,lite rolig ut och ni märker att hon inte e som alla andra.
Hon är blyg och rädd av sig och vågar aldrig säga ifrån en endaste människa.
Du vet att folk akulle se ner på dig om.du faktist skulle vara trevlig mot henne,så du väljer att vara en lika stor fitta och klankar ner på hennes utseende,personlighet pch allt som faktist har med henne att göra.
Du klankar ner på hwnnw aå mycket att denna lilla flickan, hon mår dåligt, börjar leva i en depression och hennes självförtroende kommer aldrig lyckas byggas upp igen. Hon kommer alltid leva med hur folk har aett på henne och hon känner sig tvingad till att ändra påmsig.för att andra ska acceptera henne.
Kom ihåg: HUR JÄVLA SVÅRT SKA DET VARA ATT FAKTIST VARA SNÄLL MOT ALLA DU MÖTER? Man behöver ej va vänner, men man kan förfasen visa folk respekt och acceptera folk för den den är!!!
Såna här folk finns det fööööör många utav. Och jag fattar ej hur folk är upöfostrade?
BEHANDLA ALLA SOM DU SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD.

Finns så många exempel på hur en DÅLIG vän/människa faktist gör/är....
Varför inte tänka steget före? Vill ni bli behandlade på detta sett? NEJ... behandla inte andra sååååå dåååååå.. hur svårt,nej lätt....

Snälla folk.... Tänk efter vafan ni gör mot andra och er själva.
Ska det va så jävla svårt att bara vara en trevlig, snäll, omtänksam, positiv människa/vän?
Dra ut huvet ur röven o försök förändra denna världen till något bättre,för allas välmående!

Likes

Comments

nu har jag fallit igen. Idag är en sådan dag jag bara vilm gömma mig i täcket och inte gå upp på hela dagen. jag vill skrika i kudden o ba inte finnas idag.

mina tankar är på andy idag. när fan ska detta jobbiga försvinna? ...
går inte en dag jag inte tänker på honom men vissa dagar är lättare.

jag drömde om honom, att han fanns.
och jag trodde han gjorde det när ja vaknade.
hur dum är jag?
när ska jag inse att han aldrig kommeer tillbaka?
när ska jag acceptera detta o förlåta honom??!!

jag förstår hans val, för jag har velat och försökt ta den vägen ett x antal ggr i mitt liv oxå.
men samtidigt förstår jag honom inte.
han var ju den starkaste jag kände..
varför inte kämpa?

jag vet iaf att jag blivit och är stark nu, men denna dagen vill jag bara dra mig tillbaka o inte synas, gömma mig för allt o alla. idag behöver jag vara svag o bara vara lite.
idag mår jag inte bra.

men jag kommer göra det igen. det vet jag.

Likes

Comments

jag minns det som igår...
på natten den 20 september 2013 så åkte jag ner till stan efter en misslyckad klassfest.
var arg på andy för att han pratat bakom min rygg.
jag ringde honom och bad han hämta mig så vi skulle prata.
jag var full... och förbannad... han grät o det gjorde jag med för jag kände mig sviken.
när jag kom upp till mig ville jag dö. jag skärde upp mina handleder och såg mitt blod rinna längst hela armen.
jag fick ett sms av andreas där de stod ungefär "du kommer aldrig mer se eller höra från mig. hoppas du blir lycklig med rickard för jag vill du ska vara lycklig. detta är det sista du hör från mig. glöm inte att jag älskar dig alexandra"
jag tog det inte så. jag trodde han var arg, o bara ville säga upp kontakten.
på morgonen dagen därpå smsade jag o försökte ringa. jag ville lösa det... han svarade mig inte.
jag tånkte åka upp till han men jag gjorde aldrig det. jag ringde och smsade hela dagen o bad han svara...
mathilda kom hem till mej o vi skulle på bio.
innan vi åkte in till stan somnade vi i mik säng, som vi alltid gjorde typ.
det ringde på dörren och där stod poliser.
ajag va helt säker på att det handlade om klassfesten. dem bad mathilda gå ut yr rummet och dem bad mig sätta mog på sängen. mamma var med mig.
så frågade dem om jag kände andreas... o om ja va hans flickvän.
jag svarade att jag hade varit hans flickvän.
dem hade sett att jag var den sista han hade kontakt med.
sen så sa dem "andreas hängde sig inatt, han finns inte mer"
VAD FAN SÄGER NI?????
är detta ett skämt?
kan ni ta eran pistol o skjuta mig i pannan?
så tänkte jag.
det första som kom upp i huvudet var att de va mktt fel. vi hade ju bråkat.
hur fan skulle ja kunna leva med ett liv på mitt samvete?
jag fick åka in till psykakuten.
hela min värld rasade samman.
VARFÖR???!!!!

nu har ett år gått.
och jag saknar han lika jävla mkt nu.
att ständigt gå med tankarna att han inte kommer komma tillbaka....

jag har byggt upp mitt liv igen o jag e ganska lycklig.
men en del dagar, som denhär är tunga...

men idag ska jag åka upp o hälsa på dig andy... o tända ljus o mina tankar går till dig idag.
jag saknar dig oändligt.

1 år sen.
på detta året har jag lärt mig mycket. jag har starkts som person.
detta året har varit ett helvete.
men min familj,vänner o min underbara pojkvän har funnits där o hjälpt mig.
o de e jag evigt tacksam för.
utan er är jag inget. ♡

men jag ser framåt nu bara.
jag vet du finns med mig ngnstans.
o en dag ses vi igen.

hoppas du har det bra där uppe mannen.
vi ses en dag igen.
ta hand om dig ♡

Likes

Comments

Jag är så glad. så jävla glad. Jag är lycklig. 

Det är snart 1 år sen Andreas tog livet av sig, det gör ont, det ska jag inte ljuga om. 
Jag tänker på han ibland och vissa gånger påverkas jag inte men vissa gånger kan jag bryta ihop totalt. 
Jag tänker ibland på det jag och Andreas hade tillsammans, men det är faktist ingenting jag saknar längre. 
Jag har Rickard och det förhållandet är tusen gånger bättre än va mitt och Andreas någonsin var... 
Och folk som tyckte Andreas var såååå bra för mig osvosv, som inte vill se mig med Rickard. 
Ni kan ju dra ngnstans solen inte går upp. 
För VEM mer än JAG vet hur Andreas var mot mig? VEM mer än JAG vet hur vårat förhållande verkligen var? 
säger inte att Andreas var skit, för det var han verkligen inte. 
Men som sagt, alla är inte perfekta, och inte han heller. 
Rickard är inte heller perfekt, men för mig, är han den som är närmast perfekt man kan komma. 
Och jag är tusen gånger lyckligare med honom, än jag var med Andreas. Faktist. 
Kunde man inte tro va? Nej, inte jag heller innan.
Men med Rickard kan jag vara mig själv, Rickard skäms inte. Rickard vågar visa upp mig, Rickard vågar gå ut med att jag är hans flickvän. Rickard kan gå ut med mig på krogen och han skäms inte. Rickard förstår mig. Rickard vet exakt hur han ska hantera när jag får mina utbrott, visst han vet inte ibland. Men han lyssnar. Rickard vågar umgås med min familj. Rickard visar att han älskar mig.
Det är mer än vad man kan säga om mitt och Andreas förhållande.

En sak jag lärt mig, det är att aldrig ge upp. Aldrig ge upp så mycket att man tycker att självmord är den enda utvägen. 
Det är inte den enda utvägen, 
Depression är lätt att behandla, men det tänker man inte just på när man är där. 

Jag är ARG på Andreas idag, jag tycker han är dum i huvudet. 
Varför utsatte han oss för detta helvete? 
Visst, han mådde dåligt, men sök för dem problemen då som vi fick göra efter smärtan du utsatte oss i... 
Andreas har alltid varit den starkaste jag känner, den smartaste. Så gör han en sån sak som visar hur jävla dum och svag han var.... 
Fast dock krävdes det ju jävligt mycket mod för att göra detta, så modig var han, 

Jag har klandrat mig själv, för vad som hände honom. 
Jag har gått med tankarna att det är mitt fel. 
Det är inte mitt fel, det vet jag, det var hans val. Men dem jävla tankarna sitter där ändå. 
Men även om jag valt att gå tillbaka o valt att leva olycklig bara för att jag tyckte synd om honom, för att han skulle må bra. 
Så kanske det hade vart jag som låg i en grav idag. 
Jag tror inte heller på att Andreas skulle levt idag även om det varit så. 
Han hade bestämt sig långt innan han gjorde detta dumma som han gjorde. 

Jag gjorde också ett försök. Jag har skämts över att berätta om det, men det gör jag inte idag. 
Jag svalde 22 tabletter av lugnande, för att ja... andreas var död, och en idiot sabbade resten av mitt liv som var bra. 
Men jag är glad idag att jag inte lyckades, att jag sa till min mamma när jag kände att det började verka. 
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt jävla liv. 
Körde fingrarna i halsen men det hjälpte inte, det kom inte upp en droppe... 
jag kände hur svagare o svagare jag blev, jag kände hur min tunga domnade bort. 
Jag kunde inte prata, inte svälja, inte stå, för benen orkade inte bära mig, jag kände inte ens mina ben, jag kunde inte lyfta armen, jag kunde inte se. 
Jag bara tänkte, ''nu dör jag'' 
Kändes som om det tog en evighet innan ambulansen kom,  men sen kom dem, o sen blev de svart för mig. 
Sedan vaknade jag dagen efter på akuten. Svart överallt, från kolen jag skulle dricka. Snurrig, förvirrad, rädd. 
Ingen aning om vad som hade hänt dagen innan, jag mindes inte! 
jag fick nöja med mig att mamma och doktorn berättade för mig. 
Jag blev rädd, var det verkligen jag som gjorde så?

Ville bara ringa Rickard, men jag vågade inte för jag visste han var arg. o jag förstod han. Hade jag med blivit.

Jag är glad att jag lever idag, jag är så jävla glad över det. 
Jag är lyckligare än vad jag någonsin varit tidigare. 
Jag bor ihop med världens bästa pojkvän. 
Jag har världens bästa familj. 
Och världens underbaraste vänner. 
Jag har börjat plugga till det jag verkligen vill göra. 
Allt är bara så perfekt just nu. 

Och min klass just nu, dem sprider sån glad energi. jag blir glad av att vara i skolan. 
Dem sprider sån glad energi, och det får mig på så mycket bättre humör. 

Är så underbara människor som är runt om mig just nu. 

Och det är exakt så jag vill att det ska vara, jag har stängt av mig själv, att ens prata med såna som drar ner mig. 
För jag behöver inte det idag. 
Jag vill behålla denhär lyckan, och det ska jag också.

Jag vill tacka min mamma, som funnits där varje minut även att jag utsatte henne för den värsta skräcken i hennes liv. 
Hon har stått ut och funnits även om jag brytit ihop och låtit allt gå ut över henne. 
Finns inte en sekund hon tvivlat på att finnas där, hon har följt med mig på varenda möte med kuratorn, varenda tid jag haft på sjukhuset, hjälpt mej ringa hel vilt till polisen fram o tillbaka och skött allting med dem när jag fick falska anklagelser på mig så jag inte behövt tänka på det så mycket. 

Sen vill jag tacka dej Rickard, som har stått ut med mig trotts mina cp utbrott, när jag låtit allt gå ut över dig också, när jag svikit dig, när jag tvivlat på dig och inte trott på att du älskar mig, Du har verkligen bevisat det för mig som stannar kvar, trotts hur jag behandlat dig. 
Du har ändrat mig till det positiva, och det är jag tacksam för. Du gör mig lugn, och jag känner mig så trygg med dig. 
Du får mig på andra tankar, du visar verkligen hur mycket du älskar mig, har aldrig känt mig så älskad, och har aldrig varit såhär lycklig. 
Du är helt enkelt helt klart bäst, och det finns ingenting i världen som skulle få mig att vilja förlora dig, för utan dig är jag inte hel. För du är en av dem stora anledningarna till att jag mår så bra som jag gör idag. Jag vet att du är HAN, med stort H! Jag vet att du är den rätta för mig, att du är den jag vill spendera resten av mitt liv med. För med dig, är jag den människan jag vill vara. 

EN SAK JAG LÄRT MIG - GE INTE UPP, EN DAG KOMMER DU HA KÄMPAT DIG FÖRBI ALLT DET DÅLIGA. EN DAG KOMMER DU MÅ BRA IGEN. 

För mig, är den dagen idag :)

Likes

Comments

Vem kunde trott för ett år sen, att jag skulle vara tillsammans med en och bo ihop med en jag träffat på en 100% partykryssning? 
Som jag förövrigt inte typ ens snackade med på hela resan förrän typ partybussen tillbaka? 
Den kryssningen förändrade hela mitt liv. 
Hade jag inte åkt på den, vetifan var jag hade vart idag alltså..
Kom ihåg mina vårdtagare sa att jag inte skulle lita på någon av dem killarna som var på den kryssningen, alla va skit där. 
Neheeduu, där hade hon fel. EN av dem iallafall var inte skit. :)

Menmen.. 
Jag kom hem, fick huuuur många vänförfrågningar som helst. 
Började snacka med en del från kryssningen men de flesta konversationer dog ut, förutom Rickards o min. 
Helt plötsligt när jag såg hans namn på skärmen blev jag glad. När han hade skickat en snapchat blev jag apglad. 
haha, men trodde endå inte att jag va intresserad för fem öre, han va ju ba en vän. :) 
Han och Krille beslutade sig för att komma ner hit en dag på sommaren, jag jobbade kväll så dem fick roa sig själva under tiden. 
Sen efter jobbet gick vi ut. En rolig utgång :) de jag minns.. hehe.. 
Sen tog vi taxi hem till Yoyo där vi skulle sova, i taxin så tog Rickard min hand o kysste mig. 
Chocken. men det var iaf då jag märkte jag tyckte om han men ville inte erkänna det för mig själv.
Veckan efter kom han ner själv, utan Krille. Då fyllde Mathilda år. 
Jag var skitnervös när jag skulle möta han. 
Och när jag hade gjort det o vi gick hem till mig så satt hela släkten där för syrran fyllde med. hahaha. 
Vi förfestade i skogen och jag o Rickard var som kompisar bara. Men jag hade fjärilar i magen... :P 
Den utgången var med hur rolig som helst, tyckte jag nog för jag hade blivit nykär o han va med. hahaha :P 
Men jag ville fortfarande inte riktigt erkänna det för mig själv. 

Sen så åkte Rickard ner några ggr efter jobbet o jag tyckte bara mer o mer om honom. 

Sen var det ambassadörkryssning.. Vi båda skulle åka med siljas buss till båten, jag satt i typ 2 timmar o väntade att han skulle hoppa på så jag hade någon och prata med, varav 40 min av det var det stopp i ödeshög som jag fick va själv på :( för att Rickard bodde så långt bort :( 
I mjölby så sätter det sig en kärring vid mig, och jag vågar inte säga till henne att den platsen är upptagen, så när Rickard kommer på så säger han till henne att flytta på sig så jag skäms ihjäl. hahaha. Menmen, hon trodde jag va hans flickvän så hon förstod typ. hahaha. 
På ambassadörkryssningen satt jag o rökte med en kille, som ba ''du o rickard är ju som bill o bull, hänger efter varandra hela tiden är ni typ syskon eller?'' 
DÄR började ryktet om att jag o han skulle vart syskon. För jag skulle se om denna killen gick på det och sa ''Japp, det är han'' 
Sen spred det sig och nån gick fram till Rickard o sa ''din syster är snygg''. Tur jag hade berättat för rickard att han trodde det annars hade Rickard nog inte fattat ett skit då han inte ens har en syster. eheh... o då hade min lilla lögn förstörts.... 
Dem tyckte det var lite konstigt att jag bodde i jkpg o han i lkpg dock, men jag fortsätter o ba ''aa jag vet men han bor med våran pappa och jag med mamma, dem är skilda...'' hahahaha.... fattade inte ens att dem gick på det för SÅ LIKA är vi fan inte.. hahaha :P
Men men det gjorde dem o de va roligt så dem kunde gott tro det :) 

Sen den gången när vi skulle sova hos Lizz... Och han kramade om mej och skulle slänga över mig på andra sidan av honom, i sängen. 
Bara det att han inte visste att sängen tog slut där, så vi båda flög ner på golvet. hahahaha fyfan för han. Kan fortfarande skratta åt det. 
Den dagen, eller aa... den dagen efter vi hade festat, så var vi hemma hos mig, Krille och Thilda är där och jag o rickard ligger bredvid varandra, o smsar med varandra.. hm... aa när man tänker tillbaka va de cepe.. 
Men iaf, då ''bestämde'' vi oss för att vi var tillsammans, på sms, när vi låg breve varann.. HAHAHAHA dör när ja tänker på de ens. 
Men jag visste inte ens om vi var det när Emma smsade. 
Emma ba '' är ni tillsammans nu?!??! :D '' 
Jag ba '' JAG VET INTE!!!!!'' 
Hon ba '' Jag smsar å frågar ;D '' 
Jag '' NEEEEEJ CP ELLER???'' 
Hon ''Ni är det:) godnatt! <3'' 

Ne inte riktigt så överdrivet kanske... Menmen... hahaha xD 

När vi gick ut med det på facebook så fick väl ambassadörerna som inte kommit på min lögn en chock :P 
Komentarer som ''syskon? YEAH RIGHT!'' 
Min roliga lögn var över... 

Då var jag så jävla kär, lyckligast i världen. 
Tills 21 sep, när andy dog. 

Jag gjorde slut med Rickard för jag mådde så jävla skit. Orkade inte ha en kille som jag kände jag inte gav kärlek till när jag mådde som jag mådde. 

Vi började bråka..... 
Vi slutade prata.... 

Tills jag vaknade upp, och försökte vinna tillbaka den där underbara människan. 
jag gav nästan upp när jag tyckte han var så kall mot mig, jag grät som fan o tyckte jag var en idiot. 
Men va ju inte så konstigt han va det, jag hade vart en idiot. 
Trodde inte ens på han när han sa han ville att jag skulle komma upp till Linköping. 
men jag gjorde det, o det är jag glad för, för hade jag inte gjort det hade det nog inte blivit han och jag igen. 

Då var jag jävligt nervös. 
Jag skrev till thilda o ringde thilda i bussen o ba ''JAG VÅGAR INTE JAG HOPPAR AV!'' 
Jag visste inte hur de skulle va mellan oss när vi sågs, skulle jag krama han? skaka hand? haha. va ska jag göra? 
Ska jag vara som förr eller som en kompis? Hur kommer stämningen vara mellan oss efter allt??? 
Men de va ganska lätt när jag kom dit, han kramade mig så jag behövde inte ens tänka på det. 
Men stämniingen var som om vi var kompisar bara. Och jag brydde mej faktist inte, så länge vi var sams. 
Tills vi kollade på en film och då ändrades det till som det var förr. :D 
Och tillslut, så var han min igen. 

Sen fick han jobb här nere, och flyttade hem till oss. 
Jag blev apglad att jag skulle få sova med han varje natt haha :D 
Jag tyckte ju det är ganska jobbigt att ha distansförhållande då jag aldrig har haft för förräns jag fick han. 
Att gå ifrån att i princip bo ihop med en o nästa förhållande distans. BLÄ på det. 
När han flyttade där ifrån så flyttade jag med till en egen lägenhet. 
SÅ jävla onödigt, vi var med varandra varje dag. Mest hemma hos han. 
O ibland ba ''inatt sover vi hos mig'' haha wtf.. 
så vi bestämde oss för att flytta ihop och det är där vi är idag :) 

Är så jävla lycklig idag så det finns inte ens. 

Så jävla mycket kan hända på ett år. 
Innan maj förra året så var jag fast i en kille som det bara var problem med. 
Jag var nere på botten och hittade fan inte en väg till att må bra. 
Jag tittade mig i spegeln varje dag o ba, ''vafan gör jag ens i livet?'' 

Jag har hittat lyckan, även att på den vägen på ett år, så har jag trillat ner i de djupaste botten jag vart på, när andy dog. 
Men Rickard drog mig upp igen och ställde mig upp på mina ben och följde mig på vägen till att må bra. 

Även om det inte kan ha varit lätt för honom alla gånger att finnas för mig, särskilt när jag tänkt o ta mitt liv o massa jävla skit. 
Så har han funnits. 
Rickard är en ängel, och det finns fan inte många som den människan. 
Och är det någon som förtjänar det bästa är det fan han. 
Jag kan till och med tvivla och inte tycka att jag är det bästa för han, för att jag har mina problem. 
Jag vill att han ska ha det bästa o vafan ska han med mig till då? 
Men han stannar... 

Rickard Emanuel Dahlqvist, jag älskar dej mest på denna jord och jag skulle aldrig vilja se mig utan dig. 
Aldrig någonsin, du ska vara den jag står breve i kyrkan och lovar evig kärlek, pappan till mina barn. Gubben som går med rulator breve mig när vi blir gamla. 
du är det bästa som hänt mig. <3 jag älskar dig. 

Likes

Comments