Nu är jag 4 veckor in. Redan djupt begravd i alla de uppgifter som skjutits upp sedan de tilldelats, men ändå lite väl bekväm med deras deadlines. Det råder förresten nytt hopp om min klass, som nu uppenbarat socialt hopp, i ytterst minimala mängder. I värsta fall får väl jag hålla en nybörjarkurs i hur man socialiserar, men väntar nog ett tag med det. Kan nog leva med smeknamnet "han gymnastgrabben som hamnat i särklassen" ett tag till. Insparken var en succé men bidrog olyckligtvis inte med en lättare stämning. Verkar som det ytliga kommer vara ett tag till, och jag hatar det med hela mitt hjärta. Ciao

  • 1 readers

Likes

Comments

Trots att dessa knappa 3 år kanske inte räcker tidsmässigt för en ny bok så hoppas jag att det gör det händelsemässigt. För hela min skolgång har ju lett mig hit, 10 års arbete som har resulterat i en plats på Blackebergs Gymnasium. Helt sjukt när man tänker på't. Hursomhelst tänker jag att detta inlägg är begynnelsen av en vana, som ska bestå av ett inlägg varje vecka i förhoppningsvis 3 år. ( Lär ju knappast hålla). Tänker att det kommer vara sjukt kul att se tillbaka på efter denna tid och påminna mig alla skrattretande, pinsamma, underbara saker som skett. 

Hittills har bara en vecka passerat och min reaktion är ytterst varierad. Skolan i helhet; Fantastisk. Studieplanen och lärarna verkar också ligga på en oväntat hög nivå. Kalssen dock, ajajaj. Det är som en sammansättning av alla möjliga typer av nördar i sin renaste form. Inte en social, normal kotte så långt ögat kan nå. "Livet som naturare", men lite får man väl ändå be om? I väntan på att det sociala vänder umgås jag med ekonomiarna. Ciao

Likes

Comments