View tracker

Det är längesen jag känt mig såhär ensam. Och den här ensamheten påminner mig så mycket om den ensamheten jag kände förut. Skrev ett blogginlägg 2011 som jag aldrig publicerade:

Utkast: Aug. 27, 2011
Nångång ska jag träffa människor som tycker om mig för den jag är, nångång ska jag träffa människor som inte pratar bakom ryggen, Jag har ännu inte träffat någon sån människa men jag vet att jag kommer att göra det nångång.
Kanske imorgon kanske om 2 år, Det vet jag inte. Nyss har min vän åkt hem och ingen annan har visat intresse på att vilja umgås..
Det är lördag idag som ni kanske vet, Jag sitter här framför datorn och ska strax sova, sova klockan tio på en lördag? Ja det verkar så. Just nu känner jag mig ensam, väldigt ensam.
Jag tror inte att jag kommer publicera det här inlägget idag kanske nångång men inte nu.
Nu vill jag bara skriva av mig. det är så skönt att kunna använda ord för att förklara hur man känner, när man är ledsen, när man är glad, när man är kär och när man är arg.
Min kväll kommer jag att tilbringa tillsammans med en bok..Kanske kommer jag att publicera ett gladare inlägg som jag skriver om några minuter. Men jag vill inte att min blogg ska bli för personlig. Vem som helst kan läsa det här och jag vill inte att alla ska veta exakt vad jag tänker och känner.
Vissa tycker att min blogg är ytlig men bloggar är ytliga. Det här är ingen dagbok för mig. Det här är ett sätt att få uttrycka mig. Jag vill inte skriva här om jag tillexempel bråkat med en vän, Som jag sa innan alla kan läsa det här, vem som helst kan klicka in sig här och det är därför bloggar inte alltid är så personliga..

Det var allt, over and out!
-
Blir så ledsen varje gång jag läser det där inlägget. Tror dock inte att någon annan kan förstå varför, men bakom varje ord gömmer sig en massa känslor om ensamhet och självhat.
Hatar den här känslan jag har just nu. Dock vet jag att jag har vänner som uppskattar mig nu. Jag har världens finaste vänner, men det är så svårt att inte känna sig ensam när en är 100 mil ifrån dem. Jag hoppas verkligen att jag kan åka hem snart, träffa alla mina vänner och känna mig glad.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det enda jag ser på framsidan när jag loggar in på min blogg, är söta, smala tjejer som stolt visar upp vad de har köpt och hur mycket de konsumerat. Kommer ihåg 2011 när bloggvärlden var väldigt stor hur jag ville bli sån, jag ville också gå runt med en LV-väska och ha solglasögon för 5 lax. Sen insåg jag att det inte är jag, jag är inte den där människan som vill sitta och prata om vart nästa semester ska bli, hur mycket pengar en lägger på latte varje dag eller hur många märkesväskor en äger.  
Visst precis som alla andra människor kan jag också gå och "shoppa" ibland och jag är ju inte den som konsumerar minst, jag spenderar mycket pengar på en massa skit som jag inte behöver MEN jag förstår inte hur folk orkar sitta och skriva om det och hur folk orkar sitta och läsa om det. Det är ju bara yta, det är ju inte intressant och det ger dig ingenting intellektuellt. 
Det är precis som på youtube när folk sitter och gör haul efter haul och ska visa vad de har köpt. Jag tror det är därför jag tycker om vloggar så mycket, tycker de känns mer ärliga, det liksom visar mer än den där ytan. Kanske jag också ska börja göra vloggar, enda problemet är att jag inte gör någonting speciellt om dagarna, vissa dagar ligger jag liksom i sängen till 4 på eftermiddagen och bara kollar massa hjärndöda serier för att jag inte orkar ta itu med allt. 
På så sätt är väl alla dessa ytliga grejer bra, det är väldigt lätt att sitta och läsa en blogg om mode i flera timmar och på så sätt kunna släppa allting, det är ju som sagt ingenting som får en att tänka. Men jag vet inte det stör mig ändå. 

Likes

Comments

View tracker

Sluta förneka min och hbtq-communityts existens genom att prata om yttrandefrihet. "Vägra hen" "Det finns bara två kön" "Han är en kille som vill vara tjej" "Det är bara en fas snart blir hen normal"

Jag är pansexuell, jag har aldrig varit hetero men jag har låtsats vara det länge. Liksom jag attraheras av människor, jag bryr mig inte om vad personen har mellan benen eller hur den identifierar sig osv, jag bryr mig om människan.

Att jag är ickebinär upptäckte jag 2014, det tog väldigt lång tid för mig att komma fram till det, först identifiera jag mig som demigirl, innan jag insåg att jag inte är tjej överhuvudtaget. Jag är ickebinär transperson, jag är ett livs levande bevis på att fler än två kön existerar.

Jag har inte valt att vara ickebinär, det är ingenting någon väljer. Några grejer jag fått höra är att jag är ickebinär för att det är trendigt, att jag är det för att vara speciell och att jag är det för att jag skulle hata kvinnor. Jag hatar inte kvinnor men det är bara så enkelt att jag inte är en. Det spelar ingen roll vad jag har mellan benen och vad doktorn sa att jag är när jag föddes. Jag måste själv få identifiera mig själv och hitta vem jag är, ingen ska göra det åt mig eller någon annan. 

Blir så jävla trött. 


Likes

Comments

Hatar att vara här jag känner mig så isolerad och ensam. Vågar inte träffa folk samtidigt som jag vill träffa massa, känner liksom ingen tillräckligt bra för att jag ska kunna umgås med dem. Vill bara hem till Stockholm igen till mina vänner men det går inte, jag orkar inte ha det såhär. Varenda dag så vill jag gå ut och göra saker, och leva men det går inte jag klarar inte av det. Jag klarar inte av att leva.
Jag känner ingenting samtidigt som jag känner allt.
Jag kan inte ha det såhär. Rädda mig.

Likes

Comments

​Okej alltså nu börjar jag bli riktigt jävla förbannad. Hur ska vi kunna leva i ett samhälle om nazister inte tas på allvar? Folk i Nordisk Front och Svenska Motståndsrörelsen är inget annat än FARLIGA och HJÄRNTVÄTTADE robotar. Folk sitter och oroar sig för IS när vi har liknande hot här. (Obs menar då folk i Sverige som oroar sig för IS inte folk som bor i eller kommer från dessa länder de härjar i) 

Liksom bara se 2014 när SVP hade sin demonstration i Stockholm, vilka var det som polisen stod och skyddade? 
Vilka är det som är farliga på riktigt, de som säger emot och kämpar för människors rätt att existera eller de som gång på gång visar hur de inte har en modern syn på hur människor ska behandlas. 

Någonting måste göras och det är snarast. 

SD knackar på folks dörrar med järnrör i händerna och hur ska vi kunna bekämpa det? Jag börjar tappa hoppet om mänskligheten. 
Folk tror att historien inte kan upprepa sig men det som händer nu och i många delar av världen visar att vi är på god väg. 

Vi får inte vara rädda, TILLSAMMANS KAN VI HJÄRTTVÄTTA DE HJÄRNTVÄTTADE. 


Likes

Comments

Hatet cismän framförallt har mot alla som könas som "kvinnor" av samhället är ingenting nytt.

(Nu kommer jag att skriva kvinnor i texten men det är för att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig, syftar på alla som könas som kvinnor av samhället eller som identifierar sig som kvinnor)

Det har många upplevt under hela deras liv, varför tror folk att det har med folks ursprung att göra? De vita cismännen är de jag är mest rädd för, när jag ser dem när jag går ensam på kvällen så dunkar mitt hjärta som mest. Jag blir alltid rädd när jag möter en man, men extra när den mannen är vit.
Kvinnohatet är ingenting som inte funnits i våran kultur länge, det är ingenting nytt. Våldtäkt har varit lagligt inom äktenskap och våldtäkt må ses som olagligt nu, men bevisen för att fälla någon för våldtäkt är helt galna, det spelar ingen roll hur sannolikt det är att någon våldtagit en annan människa även om hen som blivit utsatt skulle skrikit nej 52 gånger, så kan våldtäktsmannen säga att han inte förstod vad han menade. Det heter inte våldtäktsMAN utan anledning. 

Ett nej från en kvinna spelar ingen roll för det är mannen som äger ALLT på den här jorden. Finns det någonting han inte äger så kan han fixa så att det blir hans.

Likes

Comments

Tror jag har haft typ 5 miljarder bloggar innan och vet tbh inte varför jag bestämde mig för att skaffa en igen, antar att jag bara kände för det nu, gör liksom ingenting om dagarna så kan vara kul att ha någonstans att dela med mig av alla mina intressanta tankar. 

Kan iallafall börja med att presentera mig lite: 
Jag heter Dash och bor för tillfället i Boden på behandlingshem. Innan det så bodde jag i Stockholm i typ ett år och lärde känna många underbara människor, så försöker att åka hem dit så ofta det går.
J​ag pluggar ingenting just nu då jag mest fokuserar på mitt psykiska mående och att bli frisk. Spenderar mycket tid på youtube och på att sminka mig, haha. Det låter så jävla ytligt men det är väldigt skönt att ha någonting att fokusera på och släppa annat. 
Är nog ingen större skillnad på mig och andra i min ålder, är politiskt aktiv, vänster och feminist. Spenderar mycket av min tid på att kämpa för mänskliga rättigheter, så mycket jag klarar av just nu iallafall. 







Likes

Comments