Om 3 dagar vid den här tiden kommer jag och J att vara på ett flygplan som tar oss ner till Italien. Vi har inte haft möjligheten att resa ofta tidigare och vi har inte heller haft någon smekmånad och jag ville resa innan jag ploppar ut ungen så bestämde J att vi kunde åka till Rom! 

Rom är ju känd för sin kultur samt sevärdheter så det ska bli så spännande att vara där och äta deras mat och mycket gelato och dricka deras kaffe! Ser riktigt framemot det! Fast det hade ju inte skadat om jag hade fått ligga på en strand i Asien och bara njuta och slappa och äta och dricka mocktails. Men det får vi helt enkelt ta igen när bebisen blivit ett år eller så. 

Nu ska jag göra mig redo för att gå på husvisningar. Det är kul att se på hus men samtidigt är det svinjobbigt. 

Likes

Comments

Danielle

Enligt gravidappen är jag halvvägs i graviditeten. För varje vecka som vecka är det som är milstolpe för mig och J. Varje gång appen uppdateras med en ny vecka blir vi superglada, för då är vi ju närmare förlossningen, vårt mål, att vi ska faktiskt föda ut en liten frisk bebis.

Jag avundas folk som har haft bra graviditet, alltså ingenting att oroa sig om. För mig som har gått igenom en sådan stor sak fick mig till att nojja mig över allting! I och med min moderkaka ligger i framväggen gör så att jag inte kan känna av bebisens sparkar så tydligt förrän om några veckor. Det fick mig att bli så nojjig. Så att jag bokade en tid till BM nästa tisdag. Ska också lyssna på hjärtljud för att se om allt är ok.

Min lilla skatt. Vår stora skatt.

Annars då? Jag pluggar och jobbar som vanligt. Stressar ihjäl mig men börjar få iordning på saker och ting. Allt börjar bli bättre. Vi går också på många husvisningar nu och förhoppningsvis kommer vi att hitta ett hus som vi vill ha.

Likes

Comments

Danielle

Det har varit ett tag sedan. Jag har bara haft så fullt upp sedan årsskiftet. Det är massor som kommer att hända i år och jag är så glad och längtar verkligen! Mest dessa tre punkter som jag är otroligt glad över!

🔹 Jag har kommit in i min drömutbildning - Redovisningsekonom! Blev antagen på juldagen så det är ju min bästa julklapp hittills. Började för två veckor sen och jag har bara så mycket läxor och läsning! Men det är bara kul :)

Jag jobbar ju 100% och studerar 100% så jag håller fortfarande på att strukturera upp studierna. Utbildningen är på distans och jag åker till skolan som är i Stockholmen gång i månaden så det är ok. Känner lite stress ibland men jag överlever.

🔹Jag och maken ska köpa hus! Vi håller på att leta efter hus som vi ska köpa under våren/sommaren. I värsta fall under hösten. Det är så spännande men svårt då husprisen har stigit upp i raketfart samt standard på husen till prisen är inte detsamma. Man får inte mycket för det priset man ger. Så vi letar och letar. Förhoppningsvis kommer vi att hitta ett snart.

🔹Vi väntar barn!!!! Jaaaa vi väntar en liten flicka som kommer i Juni! Det var overkligt när vi plussade. Längtan efter ett barn var alldeles för stor efter tvillingarna. Jag trodde aldrig att det skulle gå så fort men det gjorde det. Jag är ändå ung och frisk så det är nog därför.

Det är inte en dag där jag inte tänker på pojkarna och vill så gärna att de kommer tillbaka till mig.. men att kunna få utöka vår familj med en liten plutt till, ja, hon ger mig glädje, hopp och kärlek. Vi är så glada och längtar att få se henne i person.

Det är 5 månader kvar till BF och jag räknar ner varje dag och hoppas att graviditeten går hela vägen den här gången.


Likes

Comments

Så är sista dagen av året kommit. Slutet av 2016. Det har varit ett väldigt händelserikt samt minnesrikt år. Under detta år har jag hunnit sälja min lägenhet, fått nytt jobb, blivit gravid med ett par tvillingpojkar, förlorat dem, gift mig med min livslånga kärlek och vips är året slut.

För 2017 önskar jag ett lika händelserikt år men den sorgsna delen kan vi utesluta. Det är mycket som kommer att hända under det nya året och det ser jag framemot.

Gott nytt år alla ni. Hoppas att det nya året blir bättre för er än detta år.

Likes

Comments

Bart & Nathan

Idag för fem månader sedan födde jag mina två pojkar, som inte fick vara i livet. Varje dag sedan födseln har inte en dag där jag inte tänkt på dem. Vissa dagar saknar jag dem så mycket att jag gråter mig till sömns. Den eviga frågan är varför det händer detta mig? Oss? Vad har vi gjort för att förtjäna detta? Mina två små guldklumpar. Mina två små hjältar.

Vid den här tiden för fem månader sedan låg jag på sängen på sjukhuset och mådde så dåligt att jag trodde att jag skulle dö. Där och då önskade jag att det var mitt liv det skulle ha tagits istället. Tänk vad de små liven kunde beröra mig även om de bara var i min mage i fem månader. Mina små små pojkar..

Likes

Comments

Danielle

Det är fortfarande så att man inte kan tillfredsställa alla som korsa ens väg. Det kommer att uppstå skitsnack. Vad gör man då? Eller, vad gör jag då? Jag kan faktiskt inte göra något mer än att låta dem snacka så mycket som de vill. För det första, är det skitsnack så är det fortfarande skit. Det stämmer inte. Den som inte vet, de tror på det. De som vet, de skiter i det.


​Egentligen behöver varken jag eller du förklara oss eller bevisa oss för andra vad vi kan och inte kan. De som känner dig vet hur du fungerar, det räcker. Så är det i mitt fall i alla fall. Resten kan jag inte bry mig mer.

Otroligt hur jag kan bara strunta i oviktiga saker ju äldre jag blir. Jo för man vet att man har andra viktigare saker att fokusera på.

Likes

Comments

Danielle

Kl är 05:40. Jag har varit uppe sedan kl 4. Kan inte somna om för mannen snarkar så högt att det väckte mig i min djupsömn. Funderar starkt på att flytta ut till soffan och sova.

Jag låg och surfade runt och kom över en tråd där kvinnor snackade om sina kejsarsnittärr. Jag själv har ju det då jag blev snittad när barnen skulle ut. I och med de var så små ville man inte att de skulle "jobba" samt att det skulle gå fort, fort, fort. Varenda sekund räknades.

Idag har det gårt 4 månader och 1 dag sedan förlossningen. Ärret har läkt men den syns fortfarande. Syns dock inte om jag har på mig trosor eller bikini. Men vem bryr sig egentligen? Inte jag i alla fall. Har aldrig under min ungdom brytt mig så mycket om utseendet. Självklart blir jag irriterad om jag får finnar lite här och var. Självklart blev jag ledsen när jag ser på mina bristningar på min mage i samband med graviditeten men man blir ju det? Vad jag inte bryr mig är att min mage hade skapats och burits på två krabater som tyvärr inte kunnat se och uppleva världen som den är. Så ärret och bristningarna är en del av mig. Som påminner mig varje dag att den har gjort något gott och kommer att göra det igen 😊

Vill återigen tacka den svenska vården för all vård jag har fått. Har fått träffat otroligt kompetenta och omtänksamma usk/ssk/läkare på Lunds Perinatal samt på Förlossningen. Jag är också glad över att jag har fått bo i Sverige där jag fått gratis vård. Hade detta varit i Vietnam vågar jag inte ens föreställa mig hur det skulle varit.

Jag och mannen kom överens tidigt att nästa gång vi ska föda ska vi i vilket fall som helst föda i Lund! Andra alternativet är Ystad. Malmö ligger i botten!

Likes

Comments

Danielle

Skulle göra ögonlaseroperationen idag men det blev inte av. Blev lite besviken men livet har så mycket att erbjuda. När jag väl samlat på mig mod igen ska jag boka en tid och bara gör det. But until then, jag fortsätter bara med mina glajjor och linser.

Likes

Comments

Bart & Nathan, Danielle

Det var ett tag sen sist jag var härinne. Många minnen och tankar har dykt upp men jag har bara inte orkat att skriva ner det. Det har gått 3,5 månader sedan ungarna gick bort, snart 2 månader sedan begravningen och snart 3 veckor sedan jag och J blev äkta makar.

Hur är livet som gift? Same same but different. Vi har ändå varit tillsammans och delat en och samma hushåll i så många år att det känns som vanligt. Skillnaden nu är att vi har varandra förevigt och det är jag tacksamt över. Jag kan bara inte föreställa mig ett liv utan honom.

Hur går sörjandet? Jag sörjer fortfarande. Det går inte en enda dag utan att jag saknar pojkarna. Ibland klarar jag mig fint, andra dagar mindre. Som idag. Jag har varit rätt så nere hela dagen idag. Trodde att det var vädret (jag blir påverkad av vädret) men tydligen inte. Saknaden är bara oumbärlig.

För fyra dagar sedan tutade det i min telefon. Notisen stod "beräknad bf". Jag vet inte hur jag kände. Tomt. Jag stirrade i skärmen och visste inte att jag skulle göra. Jag ville ha det kvar för det var ju något som skulle hända om pojkarna klarade sig. Så glömsk som jag är ville jag ha det kvar, för att minnas.

Det är ju NU jag och J skulle få lite sömn pga all bebisskrik och matning och blöjbytande och underhållning. Det är ju NU vi skulle ha turas om att sova och ta hand om ungarna. Det är ju NU vi skulle ha fått hålla om dem i våra famnar.

Men så blev det inte.

Likes

Comments