Enbart bilder typ, men hallå. Det är en post i alla fall.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Jag är dålig på att hålla röd tråd. Det märks i mitt bloggande, det märks i min spotify-lista, det märks i min klädstil, det märks helt enkelt lite varstans. Att inte kunna hålla en röd tråd gör att mitt bloggande blir ojämnt, kort och ibland inte alls, men det är inte heller någon högre makt som tvingar er att läsa här heller.

På fredag morgon, dvs om ca två dagar, åker jag, min mamma, och min bror till New York City, så förvänta er extra mycket inlägg! Kommer inte ha med mig min telefon, för alla appar jag behöver finns på min ipad (som pappa för övrigt köpte loss från skolan för 400:- 💃) I NYC stannar vi i fem dagar, för att sedan flyga ner till Kalifornien, där vi bilar runt i två veckor... Dessa tre veckor kommer nog till 90% bestå av text eftersom ingen av oss tar med en dator, och därför kan jag inte börja redigera eller lägga upp bilderna före det att vi kommer hem, och då lär det bli ett lååångt inlägg. Bara så ni är mentalt förberedda. Puss! 

xoje

Likes

Comments

Jag blir sällan arg. Det vet ni som känner mig i verkligheten. Ni som känner mig i verkligheten vet också att när jag utsätts för ett störningsmoment finns det tre riktningar det kan gå i: Antingen viftar jag bort det med ett leende, eller så blir jag irriterad. Irritationen sitter sen i ett bra tag. Om inget av de två händer, blir jag blixtrande arg. Allting ser ut att ha ett glödvitt filter över sig, och jag hör en pipande ton i bakhuvudet. Om jag måste argumentera med någon händer det oftare än jag vill erkänna att jag gråter ilsketårar, men om jag bara får vara ofiltrerat arg utan någon ifrågasättning skriker jag på alla, vägrar fysisk kontakt, smäller med allt jag kan, och har sönder saker. Har fått höra under tiden jag är så här arg att "det är puberteten som kickar in" eller att jag bara borde lugna ned mig.

Jag tänker använda mig av ganska enkla metaforer, för detta är uppenbarligen svårt att förstå.

Tänk dig att dina känslor är soppa i en skål. För er som är "normala" (det är inte PK att säga så, men det kan vi diskutera i verkligheten om du vill) är skålen nästan tom. Varje gång något negativt händer fylls skålen av lite, lite mer soppa. Eftersom det är så lite, och det är en ganska stor skål, tar det ett tag innan det svämmar över, och du måste bli arg på en krukväxt eller gråta över att du tappar en sked. För mig, och en del människor med mig, är skålen nästan helt full. Precis hela tiden. Det är inte bara för mig att hälla ut lite av min soppa under bordet, och jag kan inte heller bara låta bli att spilla när skålen är full, eftersom den ju svämmar över. Jag kan inte bara ta mig samman och sluta gråta över den där förbannade skeden som jag var tvungen att tappa just idag. Det är någon slags tabu på att visa negativa känslor, särskilt om du är fittbärare. Syskon, stå upp för era känslor. Du har rätt att känna, och du har rätt att via det. 

-xo

Orelaterad bild, men hur härlig blev inte denna? Sydafrika i februari

Likes

Comments

idag gick jag ut helt utan att fixa håret, sminka mig (första gången på löjligt länge!!!), och planerad outfit, utan körde lösa låga jeans och en av pappas gamla tshirtar. jag vet att när jag går ut utan binder och maskulint smink blir jag läst som tjej. vanligtvis när jag har en icke-könsdag gör jag allt för att inte få könsdysfori, men just idag orkade jag inte. detta innebär I N T E att jag är mindre agender just idag. detta innebär I N T E att en får använda hon-pronomen om mig. det innebär ABSOLUT inte att du får invalidera att jag är trans, bara för att jag inte är passing just idag. jag vet inte riktigt vad jag försöker uppnå med det här inlägget, mer än att folk att sluta felköna mig. när jag har klänning eller kjol på mig är jag inte mindre agender. när jag har smink på mig är jag inte mindre agender. oavsett vad du tycker att kläderna jag har på mig har för kön gör det mig inte till mer eller mindre agender. tack och hej.

-xo

Likes

Comments

"Du kommer alltid vara en tjej för mig" "Hon är en hen" " Han var kille innan men nu har han klippt av sig kuken" "En kille är bara en kille om han har penis" Detta är saker jag hör från min familj. Typ ganska ofta. Min bror använder hen, men bara i skämt när han kan använda mig som en punchline. Min pappa har sagt att "[han] inte kommer hinna med i svängarna och att [jag] kommer byta pronomen och kön flera gånger innan det att jag är 18". Alla familjemedlemmar utom min lillasyster säger "en tjej, en kille och en hen", och när jag rättar till icke-binär/enby så suckar alla och gör kräkljud. Samma reaktion kommer när jag använder en istället för man, och även när jag säger henom om någon av mina vänner(gärna också ett spydigt "vadå, vet du inte vilket kön den har eller?"). Och jag är så jävla trött. Trött, förbannad, och ledsen, för att cispersoner automatiskt får en respekt som vi måste arbeta för att få. Och det är absolut inte värst för mig. Jag har tur. För det första bor jag inte i USA, där nio transpersoner redan i år mördats, just för att de är trans Det är tre stycken per månad. För det andra är min familj ändå tveksamt accepterande av att jag inte känner mig som en tjej. De använder inte rätt pronomen, men de försöker inte slå det ur mig, som Leelah Alcorns föräldrar. Ännu är jag inte Ash Haffner, som felkönas i nästan alla de tidningsartiklar jag läst om honom. För det tredje så stöttas jag, om inte av min familj, så av mina vänner. Jag fruktar inte för mitt liv när jag går ut på gatan, även om jag vet att var tolfte transperson mördas.  Jag lever. Och ni kan inte tysta mig.

Likes

Comments

sitter och lyssnar på maggio på vagnen på väg hem från bk, precis hemkommen från dygnsläger i bollebygdstrakten, och vill rulla ihop mig till en boll i min säng och skeda med någon jag tycker om. ska dock försöka växa upp lite, ta mig i kragen och göra det jag behöver (packa upp, äta, duscha, dricka kaffe...), och sedan dra mig in mot stan igen för att gå på bas. sen så om jag faktiskt drar in till bas återstår att se, har det något spänt med en eller två personer där, men har lovat några andra att i alla fall hälsa på, så... ska även se till (om jag hinner) att redigera och ladda upp lite bilder, både från Sydafrika och från lägret :) bye for now!
-xoje

Likes

Comments

det har bara gått typ två dagar sedan jag bloggade sist (eller ja, fyra om man tänker den här typen av bloggande), och det känns som att hela världen vänts upp och ner sen dess. tror ibland att min omgivning märker det mer än jag gör, men jag svänger ganska brutalt i både åsikter, tankar och humör. detta kan ske inom spannet av bara en timme eller mindre, och oftare än inte tänker jag att "men så här har det ju alltid varit", och sen märker jag att alla blir så fundersamma när jag yttrar mig om något vi diskuterade för någon dag sedan.

sen sist har det varit lite hela havet stormar hemma, dels som leken och dels som faktisk storm. tänker inte gå in så djupt på det, men mamma har varit väldigt ledsen och arg sen igår, och saker har inte varit helt lugna vad det gäller det sociala livet utanför familjen heller. har fått vara i bk idag dock, så har jämnat ut mig lite iallafall. tror jag. Magda brukar fungera perfekt som bollplank och motvikt, och så även idag, förmodligen för att hon är den utanför min familj som känt mig allra allra längst. sedan i helgen så får vi se vad som händer, men vet att det till stor del blir bk iallafall (dyngsläger fredag till lördag eftermiddag, gudstjänst på söndag morgon) och eventuellt lite BAS också. vi får se hur vi löser det här med rumsindelning på dyngslägret men det går nog bra så småningom... tror jag.

-xoxe

Likes

Comments

Tionde februari

Idag var vi på Cape Point, där haven möts, eftersom det blåste så mycket. Väldigt mäktigt i allmänhet, sen förstördes illusionen lite av Det Första Sydafrikanska Regnet, men ändå.. Man kunde ​se​ var haven möttes. Sedan hem igen, och eftersom ~*de vuxna*~ skulle på fin middag lämnade de oss andra hemma med 300 rand (ungefär 200 skr), en pizzakatalog (med hemkörning!) och ett vagt "vi blir sena". Tio minuter efter att de åkt försvinner strömmen för dagen (dvs för ca 3 timmar framåt), och vi kan därmed inte ringa och beställa mat (de har fast telefon. FAST. TELEFON.), använda datorn eller göra popcorn till middag. Vi spelar pokèmon i någon timme, tills mitt batteri dör, och ringer varje kvart för att kolla ifall det inte funkar ändå. Två och en halv timme senare, dvs en halvtimme innan pizzastället stänger, börjar elen fungera igen. Vi får våra pizzor, Maltes är hjärtformad, och jag sitter med datorn i några timmar och chattar och bloggar. Det var en bra dag. 

Elfte februari

Idag surfing för Saga och Malte, och solning för oss andra. Middag med bara farmor och farfar på Spur. Farmor knäpper efter servitören, och jag vill sjunka genom jorden. 

Tolfte februari

Idag var vi i en kåkstad, som jag inte vet hur man stavar, men som uttalas Kalitcha(Khayelitsha). Det är ett långt och krångligt namn, så det är nog lättare att skriva som jag gör. Vi fick träffa några scouter från Royal Rangers, vars ledare heter Gérard. Han är en äldre man, runt 60, och han berättade om respekten han får i kåkstäderna. I och med att han hjälper kåkstadsbarnen får han en otrolig respekt från alla, även gängledarna. Han berättar att när han var ute och körde i sin RR-uniform, så kör det mycket långsamt upp en silverfärgad Honda (få har råd med bilar i kåkstäder, duh) bredvid honom. Det är en ökänd gängledare som sitter i förarsätet, och det enda han gör är att mycket långsamt ​lyfta på hatten som ett tecken på respekt.​ 

Han berättar också om när han var liten, och hur hans familj uppfostrade honom att tänka att svarta och färgade var farliga. Han berättar om hur när han var 6 år gammal, en gammal svart man frågade om han ville ha skjuts på en cykel någon kilometer eller så. Hans första svar var självklart "nej". Sedan böjde sig den gamle ner, såg honom i ögonen och sa "Jag är inte farlig. Här, du får sitta på min jacka." Där någonstans började han ifrågasätta sin familjs värderingar. I nutid pratar inte hans nära familj eller släkt med honom, eftersom att de tycker att det han gör är ett brott. Tänk er det. Vi fick också träffa vårt 14-åriga fadderbarn Teeshan, efter lite om och men. Jättesöt, lite blyg, duktig i skolan.

Trettonde februari

Idag har vi alla tre surfat i regnet, och Malte svär vid allt att han såg ett sjölejon. Sydafrikansk tradition ikväll, något som kallas Braai, och är lite som en barbeque. Väldigt mysigt, i allmänhet. Under middagen smög jag och Saga ut till poolen, och flöt omkring och tittade på stjärnorna. Hade varit coolare om jag kunnat slippa glasögonen. 

Fjortonde februari

Glad alla hjärtans dag! Idag har vi åkt mellan en massa vingårdar, och de vuxna har provat säkert 15-20 viner. Vi barn har fått testa chokladprovning och spring omkring och "njuta av omgivningarna" vilket var mycket lättare än förväntat. Till lunch åkte vi till ett litet men lyxigt café, Bean in Love. Stället osade tumblr. Ville köpa ett silverhalsband till Alina, men det var lite för dyrt, (typ 300 rand över budget), och en minionkaka till Karin, men kakorna var slut... Sedan lyxresturang (Harbour House) och sjölejon. 

Femtonde februari

Idag har vi packat och gjort oss i ordning för att åka hem. Om två dagar får jag äntligen träffa mina darlings igen. Som jag har längtat. Det märks nog att jag saknar dem allihopa något fruktansvärt. (Följande står inte, men tänkte skriva det för att ge lite kontext) Jag har skrivit om flera personer massor med gånger, och det är nästan lite oroande hur dåligt jag klarar mig utan dem. Snart får jag träffa dem igen.

Sextonde februari 

Idag packade vi det sista, och flyttade till ett hotell lite närmare flygplatsen. Jättevackert, med en miniträdgård och små kitschljus lite varstans. Efter bad, jag i badkar och Malte och Saga i pool, och läsning åkte vi till en av Johannas kompisar och hennes man. De hade också pool, och fantastisk utsikt, och mannen lärde mig lite fototips :D Hur nice som helst.

Sjuttonde februari

Idag åt vi frukost på Mugg&Bean, och sprang runt i ett köpcentrum. Alla är jättespända och stressade nu det sista, så det har varit ​väldigt ​tyst i bilen. Sedan flyga till Istanbul.

Artonde februari

Idag kom vi hem!!! Idag fick jag träffa Johan!!! Idag åkte jag till Åh!!! Fick också duscha i en bra dusch!!! Halleluja!!!

Därmed avslutar vi resan för denna gång! (eller, nja, måste ju fixa foton också, men) Som sammanfattning har det varit en väldigt lärorik, och väldigt varm, resa.

-xoje

Likes

Comments

Vissa är ju perfektionister. Vissa är lata. Vissa, som jag, är båda. Så när jag lovar att jag ska blogga om ditten och datten, vågar jag ibland inte blogga om något annat innan jag bloggat om det jag lovat. Nu gör jag ju det ändå, och det är jättedåligt av mig, för då kanske jag aldrig får det gjort ändå, men det blir säkert bra. Eventually.

Veckorna som gått har bestått av att medla i BK, komma ikapp i skolan, knarka musik, och försöka att inte gå in i väggen helt av nervositet för antagningsprov. Dessutom måste jag försöka hålla igång mitt sociala liv. Det går sådär. I allmänhet. Det här är något slags öppet brev till folk som umgås med mig på en regelbunden basis: Det är nu jag behöver närhet allra mest. När jag drar mig undan för att allting känns grått och konstigt, är då jag saknar mänsklig värme, för att det inte blir någon sådan om jag inte initierar. Så snälla ni, dra upp mig i ert knä, eller ge mig en lång kram, eller fråga hur det är med mig och försök mena det, för det är nu jag verkligen vill ha det som mest. Som det ser ut nu lär det bli en del sådant i helgen, thank god, i och med att det är tonår ikväll(!!!), BAS och/eller Gud hjärta GbG på lördag (!!!!), och Cirkeln med Johannes på söndag (!!!!). Kanske tänker använda min sista Star light, star bright också. Världen blir så mycket bättre med mjuk hud och sjögräsglitter.

-xoje

(lagade mat till pappa och Malte igår, och peston såg så god ut...)
(den blev asgod också)

Likes

Comments