Header

Tiden går och ett inlägg har nu väntat, halvskrivet bland telefonens alla anteckningar, alldeles för länge. Mycket har hänt sen sist.
Vi har ännu en gång bytt bo och bor nu granne med vår gamla lägenhet. Lite närmare havet, om än marginellt. Snart är det på en flotte vi måste bosätta oss för att komma närmre vågorna.
Den nya lägenheten är i liknande standard som den förra men poolen är lite mindre, gymmet borta och vi har inte hittat till vår bbq. Även detta är väl världsliga problem då vi ändå aldrig använder poolen och gymmet brukades väl även det ganska sällan. Vår bbq hade dock varit trevlig att hitta. Tur nog finns det ju fullt med allmänna sådana i hela Australien.
Och i samband med flytt ingår ombokning av alla plagg man samlat på sig och därmed blir det ordning i garderoben. En ordning som förvånande hållits hela vägen tills idag och förhoppningsvis ett tag framöver. Längst till höger är högen med jobb T-shirtar. Det är dem som har fläckar som inte lyckat bekämpats. Ljusa kläder i Australien är inget att rekommendera.


Jag har hoppat av vårt träningsprogram. Det blev för tufft med jobbet och träningen tillsammans. Men Linn kör på! Och Maude likaså. Istället försöker jag springa åtminstone tre gånger i veckan och sällan under milen. Det känns alldeles tillräckligt för mig. Men så får jag kanske också leva med att inte få en modellkropp. Eller får jag satsa på det efter farmen.
Dock känns det riktigt kul med löpningen. Milen är inte längre särskilt jobbig och tiden det tar att springa den minskar för var gång.








Dessutom har vi köpt en bil. Det blev en stressad historia när Kim bestämde sig för att hans skulle säljas samma vecka. Tyvärr gick den inte igenom besiktningen och väntar fortfarande på köpare.
Men rätt om det var ett snabbt beslut så är vi superglada över vårt köp. En Toyota Camry har jag nu lärt mig att det är. Vit. Ratten sitter på höger sida och växelspak saknas. Vid provkörningen tittade vi så att rutorna gick att veva upp och ner samt inspekterade så att radion fungerade. Vad mer ska man kolla?
Eftersom vi köpte via en bilfirma ingick 12 månaders försäkring upp till $10000 om AC eller motor skulle gå sönder, en halvårs registrering och alla avgifter för ägarbyte osv. Ett betydligt bättre köp en vår Rufus uppe i Cairns. Än har vi inte döpt hen men kanske kan ni få ett namn i samband med en bättre bild i nästa inlägg.
Samma dag åkte vi för att fixa min telefon ännu en gång. På mindre än två år har skärmen alltså krossats och blivit fuktskadad vilket resulterade till en omgående restaurering som mer liknade en ny telefon när jag fått tillbaka den. Ännu en gång krossades skärmen och byttes. Då la man till ett extra glas för att skydda självaste skärmen. Skyddet för skärmen krossades även det och togs bort. Laddningsportalen har blivit fuktskadad och fick bytas. Och slutligen har nu skärmen än en gång krossats. Och i samband med denna kraschen har kabeln till hemknappen och kameran gått av. Så efter att lagat den omtalade gånger och spenderat femsiffriga belopp bestämde jag mig nu för att köpa ett skydd. Ja du hörde rätt mamma, jag har köpt skydd till den där klumpen som ägs av en än mer klumpig man.








Jordgubbarna som följer med oss hem från jobbet är många och vi gör sylt, saft, glass, torkar och äter färska med mjölk eller toppar vår yoghurt med.
För att visa miljön där alla gubbar packas tog jag med två bilder. En på Linn och en på Tina som är platschefen. Hon är superhärlig och jag lyckades med det omöjliga. Att få med henne på kort. Jag trycker in en tredje bild där vi tvättar tomater. Dessa får vi i riklig mängd ta hem och det har vi minsann gjort. Kilovis. Avokado lika så. Ett femtiotal kanske. Grapefrukt, apelsiner, citroner och diverse annat kul. Ja vissa fördelar finns det när man jobbar här.
Hurusom, dessa gröna lådor är fyllda med bär när de lyfts upp på bandet av ingen mindre än mig och samlas upp när de är tomma av samma man. Här är precis innan allt drar igång och är det inte fantastiskt hur fint det är när de alla är staplade om tre och ingenstans är det en lucka? Jordgubbspackningspornografi. Haha.
Lediga kvällar utnyttjas till matlagning. En kväll blev det pizza som blev riktigt bra tack vare en riktigt varm ugn. I följd av det flammade också bakplåtspapperet upp i ugnen. Men vi höll lägenheten fri från eld även denna gång. Nog har man väl ärvt lite av pappas blod som inhoppande brandman ändå.




Med bil kommer mer frihet. Vi åkte en ledig dag till en regnskog i närheten för en promenad. Klockan hade inte blivit mycket ännu då jag vaknade halv sju och så fort jag satt mig upp i sängen vaknar även Linn till. Livet som farmare. Ett litet vattenfall fanns där och träd. Mest palmer. Det blev en mysig morgonpromenad. Sen körde vi öster ut mot Mooloolaba för strandhäng. Ja, vem kom på Australiens alla udda namn på ställen? Sen matinförskaffning innan vi letade upp en allmän grill där vi tog kvällsmaten i solnedgången.
Allt detta tack vare vår käraste Toyota. Med ratten på fel sida.




Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Vi har blivit fler plockare och fler packare på jobbet så dagarna har förkortats en aning. Kanske beror det också på att plantorna just nu har en liten svacka som väntas pågå i två veckor innan de åter igen producerar mängder av bär.
Till följd av detta har vi alltså hunnit jobba igenom alla tre fält, två gånger när fredagskvällen närmar sig. Vilket i sin tur ger oss två lediga dagar.
För dig som är ovanligt, ja nördigt intresserad i jordgubbar kan jag berätta att på första fältet växer en sort som heter Aussie Gem. Den sort som mest liknas vid vår svenska klassiker. Men vad vet jag, det kanske finns hundratals olika av de också, jag är ingen expert! På andra fältet växer Fortuna, en sort som är inte fullt så söta, har högre syra och är ganska hårda. Dessutom mognar de från toppen, sedan gradvis mot det gröna som garanterat har ett fint namn hos jordgubbsexperten. Detta innebär att halva jordgubben kan vara grön och halva röd. Som att man doppat den i en burk faluröd ungefär.
Red Rapsedy segrar över tredje fältet och liknar Fortuna men är riktigt mörkröda, vissa nästan svarta och är lite sötare. Där slutar min kunskap och kompetens gällande jordgubbar. Vill ni veta mer hänvisar jag till Google eller närmaste jordgubbsodlare. Anledningen till att jag skriver om detta måste väl ändå vara ett tecken på bristfällighet i händelser och så kan det mycket väl vara. Varje dag ser ungefär lika dan ut. Jag lyfter upp låda efter låda med jordgubbar och samlar upp de igen när de tömts på bär. 144 lådor per pall. En bra dag får vi åtminstone in 20 pallar. Och om man snittar på att varje låda väger 2,5kg lyfter jag alltså dagligen 7200kg. Och inte har jag någon dunderhonung till hjälp...
Gällande poddar hinner jag ungefär lyssna igenom en sex-sju stycken och fundera på meningen med livet ungefär dubbelt så många gånger. Men inte bara på ett dåligt sätt. Anledningen? Ja, de poddar som går flitigast är främst med framgångsrika människor med rikligt många miljoner på banken som berättar om livet i allmänhet, hur de tog sig dit de var, vad de gör nu och om döden.
Och på något sätt blir jag så avis och önskar inget hellre än att få vara i deras skor. Folk som är ekonomiskt oberoende och så himla jordnära. En vacker dag... ...så kanske jag är en procent närmare där.
Vår första lediga dag spenderades på en marknad i närheten av Noosa, en 40 minuters bilfärd bort. Det skulle tydligen vara en av de äldsta marknaderna i Australien. Där tryckte vi varsin doughnut, en färskpressad sockerrörsdryck med ingefära och lime och avslutningsvis en sjukt god wrap. Sen bar det av till wi-fi för att ladda ner fler poddar inför nästa vecka samt att uppdatera oss lite om vad som hänt på youtube den senaste tiden.
Mat hemma inkluderat nybakat bröd innan vi gick ut och satte oss vid havet för att smälta hela härligheten vi nyss tryckt i oss. På stranden möts vi av ett gäng som kör en eldshow för oss. Och i bakgrunden hörs vågorna som söver oss för denna dag.

Likes

Comments



Ett nytt datum för historieböckerna är nu satt. Datumet att kamma ihåg är den 9 juni 2017. Linn och jag är ifrån varandra en hel dag. Sist var den 15 augusti 2016 . Eller ja, ytterligare tre veckor tillbaka får man väl säga eftersom vi sågs varje dag innan vi åkte hit också. Det är söndag och det var bestämt sen innan. Framförallt på mitt intiativ tror jag. Men det blev uppskattat av oss båda. För att rensa ut hjärnan lite. Linn satte fart bland grytor och kastruller och gjorde ett jättebak. Efter hennes morgonlöp.
Själv tog jag ett lugnare tempo. Gick längs stranden, passerade samma rikemansvillor som vi gjorde förra söndagen men fortsatte. Långt bort. Frukosten blev vid ett mysigt coffee house precis vid havet. Bananbröd och en stor chailatte. Lugn musik i lurarna. Blå himmel. Och jag njöt verkligen över att ha lite tid med bara mig själv. Laddad med ny energi tog jag mig till nästa lilla by där jag möttes av en liten marknad. Frukter, blommor, grönsaker och tanter med sina ihopkok. En underbar liten tant gjorde en kombucha med de grönsaker hon hittade för stunden, utan basilikafrön. Svingod och kände verkligen att jag ville köpa en flaska, om inte annat för att hon var så härlig. Men utan kontanter gick jag tyvärr därifrån utan något köp.
Nästa matstopp var vid nästa lilla by, vid ett prisnominerat muffinställe. Och vem kan motstå en saftig chokladmuffins till en dubbel shot espresso? På en liten innegård, precis bredvid ett bageri. Min färd till fots fortsatte och på vägen bröt jag mina vita månader och stannade för ett glas vin. Hittade en restaurang där jag käkade middag. Ringde ett samtal hem. Och i samma lugna tempo fortsatte dagen. Väl hemma, för att avsluta på topp, tog jag mig ett varmt bad. Med en mjuk kropp kröp jag ner i en ännu mjukare säng och sa godnatt för denna gång.
Tyvärr var telefonen och än mer blogg bortkopplad från skallen och därför finns inte en enda bild på kamerarullen från dagen men ska försöka rota fram något gammalt till er.

Veckan över lag har varit bra. Jobbet är ganska enformigt men podcasts spelar nonstop i lurarna. Ibland lärorikt, ibland humoristiskt och ibland långtråkigt.
Hemma kör vi på med träningen men mycket mer hinner vi knappt med. Nu väntar en ny vecka, helt utan chokladdoppade kaffebönor. Vi får väl se hur det går... Puss och kram

Likes

Comments

Ännu en vecka har passerat. Tänker i mitt stilla sinne att söndagar kan vara en bra dag för uppdateringar då det är vår lediga dag. Så med ett försök till en uppdatering i veckan är inget löfte utlovat.
Denna söndag har redan närmat sig ett slut men det har varit en bra dag. Vid kvart i sju piggnade jag till och innan jag satt mig upp i sängen har även Linn öppnat sina ögon. Vi tog på oss gympadojorna och gick ut för en promenad längs vattnet i nordlig riktning där vi tidigare aldrig varit.
Där möttes vi av prestigefyllda arkitektritade villor som ägdes av övre överklass. Alla med panoramavy över havet såklart.
Hungriga efter promenaden som tog oss närmare en och en halv timme åt vi en magisk frukost, ett mål som dagligen brukar vara vällagat, även om klockan är 04.30 och jobbet kallar. Idag var det en yoghurtskål med banan, äpple, jordgubbar, müsli och kokos. Rågkringlor som vi bakade igår med ett rejält tilltaget lager med smör och dessutom stekta ägg med tomat och rödlök som äts på libanesiskt tunnbröd. Och en kopp te för att skölja ner härligheterna. Vi har även införskaffat oss en mixer så vi åter igen kan göra våra smoothies som vi gjorde minst en gång om dagen när vi bodde i Sydney.
Mätta och glada tog vi oss ner till stan där marknaden har som vanligt tagit plats. En lite snabbare runda genom gatan fylld med kläder, mat och ballongkonst. Vi köper spirulina för att verka lite nyttiga innan vi springer in i vår chokladaffär. Jag börjar hitta till mina chokladdoppade kaffebönor så pass bra att jag skulle kunna ha ögonbindel och ändå hitta rätt. Lite fler än sist eftersom de tog slut innan veckan gjorde det.
Sedan Glorias Jeans för en iskaffe och bananbröd. Ja här ändras inga traditioner. Ett par timmar spenderades vid internet och civilisation innan nästa tradition återupptogs. Boost. En smoothie som blev lunch på en parkbänk vid stranden. Det är sol och blå himmel. Vi går hem, byter om och går ner till stranden. Men klockan hade redan hunnit passera två och det är ju mitt i vintern så tjugo minuter, en kringla och en kanelbulle senare lämnar vi och ett två timmars bad avrundar dagen innan kvällsmat och massage.

Jobbet flyter på bra även om jag ofta är ganska okontaktbar. Podcasts har tagit över mitt liv. Det finns så många bra sommarpratare i P1, lika många bra intervjuer i Värvet för att inte tala om alla avsnitt med Skäringer och Mannheimer. Eller Therese och Zäta. Mordhistorierna i P3 Dokumentär eller de kanske ännu bättre rättegångarna i rättegångspodden. Men innan man hittar alla bra poddar går man ju också igenom en hel del... sämre om jag får uttrycka det så. Om storleken på rymden och hur planeterna ligger, hur hjärnan fungerar och namnen på dess delar, om hur man tävlar i att äta 60 korvar på 10 minuter och inte minst hur man bevattnar en trädgård.

Och så har vi börjat träna på riktigt! Insanity heter programmet vi följer. Tänk er sex personer som tömt vardagsrummet på möbler och står framför en datorskärm med en skrikande bodybuilder och gör X-hopp till de faller ihop en efter en. Första veckan är avklarad och idag var vilodag. Imorgon är det på det igen. Men konstigt nog (?) är jag ganska taggad. Det är kul när vi alla gör det tillsammans även om vi någon dag varit en mindre skara.

Bilköp är också planerat. Fråga mig inte vad för jag är urusel på allt som har en motor men vi har fin hjälp av Rurik, Linns pappa som guidar oss bättre än någon. Fyra hjul och en ratt har alla vi tittat på haft iallafall. Hoppas vi har bättre tur med denna bil än vår första bara.

Dessutom har vi börjat titta lite på vår resa neråt och oj, det finns så mycket att se och upptäcka. Festivaler, marknader, nationalparker och allt från himmel och jord. Blir bara mer och mer taggad på denna skakiga biltur och obekväma nätter i ett kallt tält utan toalett, dusch och tvättmaskin.
Men innan dess får man väl njuta av tiden här när man vaknar upp och sätter ner fötterna på en mjuk heltäckningsmatta innan man går till ett nyrenoverat kök men utsikt över havet.

Likes

Comments

Då var jag tillbaka igen. Efter ännu ett långt uppehåll. Så vad har hänt sen sist?
Vi fick som sagt ett jobb på en jordgubbsfarm. Twist brothers, en farm med ett ganska dåligt rykte där man plockar för hand, utan vagnar. Med ett löfte av bossen att vi skulle få börja som senast på fredagen drar vi en rövare och sticker på måndagen till en annan farm med bättre rykte. Och får jobbet. Samma dag. Till en början behövdes två personer inne för att packa och två personer ute för att plocka. Men innan mötet är slut har han ändrat sig till att tre av oss får vara inne och jag blir det svarta fåret som får gå ut och plocka ensam.
Det går ändå bättre än väntat. Det är bra väder. Sol men inte för varmt. Man sitter som på en trampbil ungefär, en sån man kan hyra på vissa campingar runt om i Sverige. Fast bara en stol. Och utan ratt. Och det lilla detaljen att den saknar trampfunktion.
Dagen efter väntar regn. Så jag och Kim åker för att köpa regnjacka samt stövlar. Utan den minsta tanke på att köpa regnbyxor. Daniel i ett nötskal, som vanligt.
Det är lerigt och det tar mycket kraft åt att förflytta den stora vagnen i leran och vattenpölarna som på vissa ställen nästan är djupare än vad stövlarna är höga. Blöt, kall och med en fruktansvärt ryggvärk avslutas dagen, inte med fullt lika stor livsglädje och hopp som dagen innan. Jag skulle gladeligen slänga både stövlar och regnjacka direkt om jag bara visste att jag aldrig mer behövde plocka igen. Och för att ni ska tycka ännu lite mer synd om mig nu kan jag berätta att jag efter detta pass, måste vänta på de andra tre i väl över en timme medan jag hackar tänder på en stol och försöker få tillbaka känseln i fingrar och tår. Men än kan jag inte ge upp. Det är 86 arbetsdagar kvar för att kunna söka visat för vårt andra år. Bara 86 dagar till...
Nästa dag är ännu en dag fylld med regn. Vart kom namnet ifrån till området där vi är? Sunshine Coast. Nog finns det kust men vart tog solen vägen? Flooded Farms låter mer rimligt i mina öron. Men jag har fått låna ett par regnbyxor från Kim och när jag slutar får jag hjälpa till där inne istället för att vänta. Något som jag även nästa morgon får göra innan jag börjar plocka. Vi börjar halv fem. Mitt jobb är alltså att lasta upp lådorna med jordgubbar på rullband som ska nå till de som packar samt att bära bort de tomma lådorna till pallen igen. Vid sju när jag ska börja plocka jobbar jag fortfarande kvar där inne och och väntar på att någon ska säga till mig att gå ut. Men ingen säger något. Jag fortsätter där inne, minut efter minut, timme efter timme. Utan att någon säger någonting. Och det känns så bra!
Efter regn kommer solsken säger de. Och solsken kommer. Men när det gäller jordgubbar är följden av regn ruttna jordgubbar av extremt liten kvantitet. Vilket betyder att jag behövs som plockare i två dagar efter detta. Trots att jag har en hög smärtgräns är jag så nära tårar vid ett tillfälle och hade någon sagt ett ord vid det tillfället, även om så något snällt, hade jag brutit och gått därifrån. Jag avundas, om inte avgudar de som plockar och gjort det i flera år utan att klaga. All elloge till er!
Mina två dagar är över och jag är tillbaka inne. Nu för att stanna! Och plötsligt är jobbet inte jobbigt längre.
Tänka sig att allt skulle lösa sig tillslut.

Utanför jobbet har vi trots relativt långa arbetsdagar på någonstans mellan tio och tolv, kanske uppemot tretton timmar med extremt tidiga morgnar hunnit med att träna, handla och laga mat, masserat varandra, tvättat och i bästa fall fått fram en kortlek och spelat en runda. En ledig dag lyckades vi också bestiga ett berg. Linn är fortfarande motivationen till träningen. Utan henne hade jag lagt av för länge sen. Och förmodligen aldrig börjat. Men det är skönt. Jag sover bättre och har mer energi. Och jag har en känsla av att en liten faktor till det är vegetarianlivet, som även det var hennes förslag men som numer faktiskt inte alls känns jobbigt utan mer självklart. Suget för en stor biff på grillen har helt försvunnit även om jag kan erkänna att det finns dagar jag kan bli sugen på sushi, ceviche och då och då en råbiff eller chark. Men det brukar snabbt gå över när vi lagar något som oftast blir minst lika gott om inte bättre som man blir skönt mätt av på något sätt, inte som en klump i magen med följd att man inte kan röra sig på en halvtimma, som en 250 grams entrecote hade gjort.
Ännu en födelsedag har ju också passerat. Vi var lediga dagen innan och passade på att fira den då. Jättemysigt på alla sätt och vis. Inkluderat bakning av jordgubbstårta och en drömtårta till Kim som är glutenintolerant. Och dagen efter när jag fyllde år på riktigt väcks jag med sång i lite olika nyvakna stämmor som i mina öron, men förmodligen också bara i mina, lät fantastiskt. Frukosten var redan klar och väntade på mig. Maude och David hade lämnat ett happy birthday på köksön skrivet i all frukt vi hade hemma. Turligt nog hade vi ganska rikligt av den varan. Och vid sidan av frukostskålen väntade paket från både Linn och från mamma och pappa som skickat med ett paket redan innan jag fart iväg. Thaimassage och mörk choklad i olika former med kaffe från en liten butik i byn. Hon känner mig allt för väl den där Linn. Och från mamma och pappa väntade resepengar och Iittalaglas. Kan det vara ett försök till att få tillbaka mig hem?
Den största förvåningen möttes på jobbet när Tina, vår manager, på lunchrasten skriker ut att vi har en som fyller 21. Dödstyst tittar alla runt och när de får reda på att det är jag grattar alla mig så hjärtligt. Och som om det inte var nog har hon fixat fram två tårtor! Hur kunde hon ens veta att jag fyllt år? Vad är det för farm vi fått jobb på? Vi som bara hört så mycket negativt.
När vi efter jobbet åker för att handla känns det som att födelsedagen varat i evigheter. Och det har den väl egentligen. Men vem kan klaga på det?
Midsommar har också passerat. Den firades med jobb och efter jobbet med jordgubbar och mjölk, som vi så många gånger ätit förut.
Har jag berättat att vi flyttat förresten? Ja här händer det grejer. Vi har förökat vår familj. Vi är nu sex i lyan. Nykomlingarna, som jag redan snabbt presenterat när de grattade mig i fruktskrift är alltså Maude och David. En fransyska och en engelsman som båda är jättetrevliga. De jobbade tillsammans med Kim och Ellen förra säsongen. Vi bor nu i en ny, fräsch fyrarummare med en större balkong som har ännu bättre vy över havet. Stor fin bbq och pool, gym och diverse bekvämligheter som ett boende ska ha.
En ledig dag i veckan är det menat att vi ska ha och oftast inträffar den på en söndag. Och just söndag är det idag. Vid halv sju vaknar Daniel upp och redan i går kväll hade vi bestämt scones med jordgubbsmarmelad till frukost. Magiskt. Nu är de uppätna och vi är på väg till ett café för att koppla upp oss mot gratis wi-fi. Och för att besöka marknaden som varje söndag tar upp hela Storgatan i stan. Vi får se om det blir en trend att köpa färskpressad apelsin- och limejuice. Men först tuggar jag i mig ett par chokladdoppade kaffebönor till som jag fått av Linn. Tänka sig att de redan närmar sig ett slut? Idag måste jag köpa fler!

  • Australien

Likes

Comments

Jag har släppt det där med blogg nu och skapar väl mer någonting vad man skulle kalla e-bok?

Kapitel 2
Vi lämnar Sydney

I skrivande stund har vi lämnat Sydney. Men innan flyget gick hann vi med en helikoptertur för att se hur staden såg ut från ovan. Alla tre var förälskade! Vivid, en ljusfestival som hålls varje år och varar i tre veckor började samma dag. Och vem kan vara en bättre guide än vår kära Eric? Han mötte upp oss efter sitt jobb och sen visade oss allt! Så mäktigt. Världens godaste fudge hittar man i Darling Harbour och en öl på Hard Rock Café hjälpte för att släcka törsten.


Dagen efter väcktes vi tidigt av väckarklockan åter igen för att åka till de omtalade Blue Mountains. Jag har varit så skeptisk till detta. Åka så långt för att titta på ett berg och sen åka hem? Men ja, man får väl ta en för laget.
Eric hämtade upp oss och första pausen var kommen, inte allt för långt ifrån lägenheten. Då hade jag redan varit utan frukost alldeles för länge. Med en kvarts baguett, en banan och en iste i magen var man dock på topp igen. Och ja, turistutsiktsplatsen var verkligen fin! Men med vår guide med oss var det ju inte slut där. Näst att utforska låg längre ner. Under mark. Grottorna som finns under Blue mountains, The Jenolan caves. Köpte en guidad tur i en grotta som hade den högsta takhöjden av de alla. 80meter i tak. Inga problem att stå raklång där inte. Medans i de andra delarna av grottan pendlade det mellan att ducka och att krypa. Innan det hann bli kväll gick vi till ännu en utsiktsplats, ett vattenfall och Lejonkungsklippan. När vi hade kommit så långt hade vi tagit fler trappsteg än vad vi någonsin tidigare gjort i våra liv.

Spenderade natten på ett motell i närheten så vi nästa dag kunde stiga upp tidigt ännu en gång för att hinna se soluppgången. Meningen var att solen skulle reflektera sig i molnen i dalen på något sätt men av någon anledning var det inte lika starkt som andra dagar. Med reflektion eller inte tyckte vi det var sjukt fint. Utforskade resterande delar av bergen innan vi åkte hem och fick säga hejdå för denna gång till vår kära vän. Men det blir fler gånger! Vi kommer tillbaka Eric!
Dagen efter var det dags att säga hejdå till nästa. Denna gång till Edvin som flyger till Cairns för att dricka öl och ragga tjejer. Jag och Linn tar ett annat flyg till Airlie Beach för att möta upp Kim och Ellen och börja vårt farm work.

Kan det varit världens minsta flygplats? Landningsbana lång som mammas och pappas garageuppfart, en väskkontroll, ett rullband för bagage och allt i samma rum. Det kan vara en överdrift om jag säger att det tog två minuter från det att man hoppade av flyget och gått igenom flygplatsen till att vi var ute. Och där väntade Kim med bilen som tog oss till Bowen. Målet är att få jobb på en majs- eller tomatfarm. Efter två nätter på hostel och med faktumet att de första farm worken börjar tidigast om tre veckor packade vi bilen igen. Cyklonen har förstört alla farmer så ingen har jobb. Och väntelistorna, när det väl drar igen, är långa. 11h söderut med minimalt benutrymme inkluderat en övernattning i en 12 grader varm(?) bil senare var vi i Sunshine Coast. Här är det jordgubbar som gäller. Även här har cyklonen försenat allt ett par veckor. Så vi tar semester ett tag. Fixar en lägenhet vid vattnet. Så mycket bättre boende än vad vi hade i Sydney. Spela kort har blivit en ny favorit. Baka lika så som vi nu gör var och vart annan dag. Kanelbullar, cheesecake, morotskaka och Gud vet allt? En dagstur till Noosa blev av en dag för att bada en gång till i deras Fairy Pools. Vi har börjat hålla igång träningen och satsar fullt ut. Igår körde vi milen. 10,5km på 52 minuter. Personbästa tror jag. Youtube och iskaffe alternativt chailatte på Georgias Jeans eller McDonalds börjar också bli tradition. Nattdopp i havet har bara hänt en gång så det kan man väl inte kalla tradition ännu men när det blir lite varmare igen kanske? Det är 10grader kallare i år än vad det var under samma period förra året! En bilmässa kom till staden så vi tog en snabbis runt en del av den. Idag ska vi nog bestiga ett berg. Vi trivs kanon här och på torsdag börjar förhoppningsvis vår nedräkning gällande att få stanna vårt andra år. Vi har fått ett jobb!

Likes

Comments

Vad hände...?
Bloggen blev mer och mer bortglömd, inläggen mer och mer försenade och till slut fanns det inte något kvar i form av uppdateringar.
Tänkte iallafall, om det finns någon som mot förmodan råkikar in, uppdatera lite vad vi varit med om.
Vart slutade jag?
Jobbmässigt.
Jag hade blivit köksmästare.
Jag hade gjort en nordisk provsmakning. Ja, det kändes rätt då men det var fel, restaurangen ligger inte i Norden och framförallt inte i Sverige. Havtorn, fläder och torsk? Nej, nej...
Men min andra meny kändes betydligt bättre. Modernt Australiensiskt kök mixat med Europa. 100% Australiensiska råvaror i säsong. Laid back, avslappnat. En meny byggd på att skapa en högljudd matsal med smålulliga gäster som sippar på sina drinkar, funky musik, skratt och härlig stämning. 10 snacks, 4 förrätter, 6 varmrätter, en osträtt, 3 desserter och en liten kaffegodis för den som önskar. Goda viner, närproducerad öl, bra cocktails och självklart, champagne. Hur ska man annars veta att jag är den som ändrat restaurangen?
Nya bord beställda, nya glas och tallrikar, lounge för pre-dinner cocktails eller avecen till kaffet, det skulle bli ett öppet kök, ny färg och konst på väggarna. Blommor lite här och där. Stockholms söder x10. Vi är ju ändå i Newtown. Funky hipser flower power! Nyöppning 3maj. Allt var perfekt. Daniel var full av energi att göra detta till Newtowns mest populära krog. Ägarna lite slöare. Vi väntar till imorgon, vi tar det nästa dag, om en vecka, om ett år?
Antalet gånger jag har stått och skällt ut dem? Inte en aning? Men vid upprepade tillfällen vill jag lova. Kan lilla jag vara annat en glad och snäll? Ja, tydligen. Det finns många bevis på det när det kommer till denna krogen och ägarna. Jag har tystat ner ett helt café. (Herregud?!) Ägarnas café. När jag på övervåningen som är öppen ner, skriker på dem och säger hur dålig maten på restaurangen är, hur jag inte fattar varför de är så lata och skjuter upp saker, hur de kan tro att en restaurang bara kan göra förtjänst om de serverar pizza och pasta och att de förmodligen aldrig igen kommer få chansen att ha två kockar som jobbat stjärnkrog och vill så mycket för att göra denna krog så bra. (Har jag berättat att Edvin börjat där också?) Hur som, dags att lugna ner mig. Och det gjorde jag väl tillslut i min utskällning också. Och märkte därefter att hela caféet var knäpptyst. Men fem minuter senare fick jag ena chefens dator så jag kunde göra mina kalkyler på rätterna och stackars chefen fick jobba utan dator. En kaffe i handen och högst tillfredsställd över att fått min vilja igenom. Igen.
Är jag alltid högljudd och skriker på dem? Absolut inte men när deras val är helt fel eller när det inte händer något, då är jag inte den som inte kan ta en argumentation.
Nyöppningen är försenad en vecka. 10maj.
Den 7maj får jag ett sms. "Vi kan gå med på din meny om du lägger till 10 pizzor och 5 pastarätter." Aldrig i livet. Det skulle inte ens vara möjligt att köra service så. Jag har planerat en meny som ger oss en smidig service med kort väntan på maten. Med hög kvalité och ett roligt kök att jobba i.
Innan jag lämnar jobbet försöker jag få lite mer förståelse varför de bara vill ha pizza och pasta. Visar några sidor med de populäraste krogarna i Sydney där en av 50 restauranger har pasta och pizza. Gör de andra 49 krogarna förlust? Det hela slutar högljutt och dagen efter bestämmer vi oss för att säga upp oss. Precis innan vi kommer till jobbet får jag ett sms om att de går med på min meny.
Sista chansen ger jag dem. 18 maj. Tredje datumet för nyöppning. Är det inte min meny och bara den så sticker jag. De går med på en fyra veckors trial. Om det går bra så vinner jag, om det inte går bra går vi tillbaka till pizza och pasta. Fair enough.
Men så kommer vi till den 15 maj där jag får ett sms till att de ångrat sig. De kommer inte släppa pizza och pasta och därmed sa jag upp mig. Visst har jag lagt alldeles för mycket energi på det här men känner ändå att jag fått ut något av det hela. Någon form av erfarenhet även om en nyöppning hade gett mig mer.

Ingredienser saknas, rätter är inte kompletta, de nya tallrikarna hade inte kommit, menyn är ett foto på en dator, ta det med en nypa salt. Som det mesta i livet. Denna bloggen är inte perfekt, precis som jag

Edvin
Ja, nu har jag väl redan avslöjat honom i min uppsats om jobbet men hurusom, han har kommit.
Fyra eller fem timmar väntade vi ivrigt på flygplatsen, Linn och jag med en välkomnande heliumballong som vi glatt roade oss med senare. Och Edvin kom med svenskt godis som Linn sent kommer glömma.
Blod, svett och tårar har vi delat på krogen men väl hemma släppt det. Strandhäng, filmkvällar, utekvällar och allt annat som vi tidigare gjort har vi nu blivit tre om. Den största skillnaden var väl kylskåpet. Redan innan hans ankomst hade jag förvarnat Linn angående smörkonsumtionen med en Edvin i huset och alldeles riktigt. Aldrig har det gått åt så mycket smör. Eller mat i allmänhet. Vi skulle kunna föda ett fotbollslag eller Edvin. Hur kan han inte vara tjock?
Haha nejdå, vi har det bra.
Vårt mer eller mindre nyktra livs som jag och Linn skaffat oss har också hunnit ändra sig. Framförallt de dagar Ed och jag jobbat och Linn ska upp tidigt dagen efter så hon gått och lagt sig innan vi kommit hem. Edvin gillar öl. Behöver jag säga mer? Nu har han varit här i snart två månader och Linn och jag måste lämna för att göra farm work för att få stanna vårt andra år. Passande nog kommer Edvins syster hit med pojkvän och familj. Så de tänker resa östkusten precis som vi. Så magiskt de kommer ha det! Medans jag och Linn sliter med att plocka majskolvar eller vad nu det blir haha. Lite medkänsla tack?
Men först har vi en vecka kvar att spendera i vårt Sydney som vi blivit lite smått förälskade i. Vi har ju ändå bott är i över ett halvår?! Tiden rusar, snart går vi väl i pension?

Vad har hänt då?
En dag hade jag och Ed en ledig dag helt oplanerad. Och det går ju inte för sig. Spontana som vi är bokar vi en tatueringstid och sticker med en gång. Mamma stackarn var väl nära att få hjärtstillestånd för en sekund eller två när jag berättade. Ett pappersflygplan landade på min vrist? (Det stället över foten men under vaden haha) och en ankare la till på Eddes finger.
En dag åkte vi med Eric till Palm beach där vi spenderade kvällen. Och varför sluta kvällen under stjärnorna när man kan åka hem och poppa en flaska champagne och ett par flaskor rödtjut som vi köpt på en vinprovning via jobbet. Vilket resulterade i att vi blev fyra sovande i sängen, Eric helt utan täcke som inte vågade väcka någon utan låg och skakade tänder med ett öppet fönster ovanför huvudet, stackarn. Kommer han någonsin vilja umgås mer med oss?
Vi har dessutom blivit heltidsvegetarianer och deltidsveganer. Efter att ha sett What the health. Sevärd, inte bara om du vill bli vegan men för att chockas över sponsrade sjukhus och reklam.
Linn har blivit vår personliga tränare och rastar oss ganska flitigt.
Men after all kan jag inget annat än hänvisa till Linns blogg, www.nouw.com/linnbonnevier
Där kan ni läsa med daglig uppdatering och bättre bilder.
Hurusom måste jag sammanfatta, Australien är magiskt och jag är så glad att jag är här! Med den vänskapliga kärlek vi har!

Likes

Comments

Provlagning, done
Snabba tag var det som gällde för fisken kom samma dag som de skulle smaka menyn. Två timmar hade jag på mig att sätta fiskfond, hummerfond, hummerolja, portionera fisk göra soppan och allt annat på preplistan. Gruyeremayo, rågbrödsflarn och kavringscrumble utan rågbröd eller kavring. Han lovade att han kunde få tag på det och att jag inte behövde baka men tydligen inte. Smaklöst vitt bröd blev ersättare. Men vad ska man göra.
De rätterna jag lagade upp var en meny jag ville sälja in vid nyöppningen. Självklart ska alla rätter gå att köpa var för sig men tänkte mig ett menyerbjudande.
Så först ut
Gräslöksmayo, kavringscrumble och rädisor. Som ett litet tilltugg bara när man beställt in en fördrink.
Fisksoppa, gräddbaserad med hummerolja, confiterad majrova och fänkål, ångad lax och berramundi. Nu stekta räkor, i menyn rökta. Fänkålsdill. Ser fruktansvärt tråkig ut på en vit tallrik.
Huvudrätt kycklinglår med krispigt skinn, gruyeremayo, bakat päron, päronvinaigrette, stekt baby gem och smörgåskrasse.
Följt av en osträtt. Blåmögel, myltade björnbär med stjärnanis, flädertapioka, rågbrödsflarn med fånkålsfrö som nu var ett surdegsbröd och körvel.
Dessert blev chokladbrownie med pistage, gjusen chokladcreme, maltcrumble, rabarbercurd och rabarbersorbet som båda senare vill bytas ut till havtorn. Lite spansk körvel på det.
Tog tre bilder men glömde huvudrätt och dessert. De blev dock riktigt bra.
En oerhört oaustraliensisk meny men vi är placerade i Newton, meckat för alla hipsters på denna jord så tror verkligen det kan gå hem med mat ingen tidigare har smakat. Hur som, provsmakningen är över och jag kan pusta ut. Tyvärr hade de bråttom iväg igen och fick inte mycket respons. På tisdag sa de. Varför ska allt alltid ta sån tid på detta ställe?

  • Australien

Likes

Comments

Det är väl dags att sluta skriva datum vid det här laget eftersom jag inte längre gör några dagliga uppdateringar...
Men jag lever, oroa er inte!
Vad har hänt sen sist?
Jag har blivit sjuk. Blivit av med det värsta och nu är det bara en förkylning kvar.
Vi har köpt svenskt godis. Svenska kyrkan säljer tydligen massor med gott.
Har varit i det största köpcentret jag sett för att klippa mig. Tog en evighet att hitta rätt men väl där väntade hårinpackning, massage klippta toppar. En nota som skulle landat på en bra bit över $200 som var gratis för mig. Man tackar
Lagat telefonen som plötsligt inte kunde laddas. Fick byta skärmen också så nu är den finare än på länge.
Har varit på bio. Ännu en trevlig sådan med ett par glas vin, tilltugg, miniburgare och ostbricka.
Hot stone massage med Linn. Gav ju två vouchers till henne i julklapp som vi inte nyttjat. De gick ut för två dagar sedan men de var snälla och vi fick komma ändå. Så avslappnad nu!
Testat en black mask. En ansiktsmask som stelnar som man sedan drar bort och då ska alla pormaskar följa med. Jag såg dock ingen skillnad.
Och jobb.
Jobb, jobb, jobb...
Men jag trivs väl. Så länge jag får göra vad jag vill men det är svårt att få sin vilja igenom. Ägarna har ägt krogen i 18 år och det märks. De ser inte vad som behöver göras och vill ta små steg framåt. Medans jag vill köra en nyöppning. Stänga i två dagar för att öppna upp med ny meny, nya viner, nya tallrikar, ny utrustning, nytt allt.
I dagsläget är vi två i servisen, tre i köket och en diskare. Och ungefär lika många gäster. Skickar ut halvtaskig mat som är sjukt svårarbetat under service. Kommer det en bong på en kycklingpasta till exempel så börjar man med att steka kyckling och svamp. Sen lök. Sen vitlök. Sen vin. Sen fond. Sen grädde. Sen pesto. Sen smaka upp den med salt och peppar. Koka pasta. Blanda med såsen. Upp på tallrik. Parmesan och basilika. Kanske inte så jobbigt men när det kommer 6 olika pastarätter och du ska försöka ha koll på alla med olika ingredienser på samma gång så blir det rörigt. Istället för min meny som kräver mer tid under prep och mindre tid under service. Mer lättarbetat helt enkelt.
Har jag berättat att vi har pizza också? Den ska snart bort hoppas jag men för tillfället jobbar jag alltså på ett ställe som serverar pizza?! Pizzabagaren Daniel, här bor i staden.
Nu är jag iallafall på väg till krogen för att laga upp fem av mina rätter till ägarna i hopp om att de ska fullkomligt älska vad som serveras så att de med öppna armar vill fullfölja min dröm om en nyöppning. Den som lever får se.

  • Australien

Likes

Comments

2017.03.12
Linn började tidigt som bara den medan jag fick dra mig någon timme till. Men fick jobba igen den stunden på kvällen istället. Ganska lugn service, maten är fortfarande inte vad jag önskar men har skrivit lite nya rätter som förhoppningsvis kvalar in. Jag vill ju bara ta bort allt som finns på den där menyn, köpa ny utrustning och nya tallrikar, nya bord, glas och viner. Allt ska ut, det här ska bli ett schysst ställe. Se upp, här kommer jag. Önsketänkande. Men Gud vad bra det kunde bli. Halv ett är jag hemma och vi gör en smoothie som väcker hela lägenheten. Stackarna. Vi får väl igen när de stiger upp imorgon bitti.

  • Australien

Likes

Comments