haha well yeah, I can't always be happy.

Ångest har alltid varit en del av mitt liv. Oavsett vilken sorts ångest det har varit, liten eller stor, har den alltid funnits där, inristad i mitt jävla skallett. Förut såg jag ångest alltid som något negativt. Jag kunde inte se det positiva i något som kunde få en att må så dåligt. Jag förstod inte förmågan att vända det till ens fördel. Tills jag nästan var tvungen.

När jag fick erbjudandet om att flytta till Milano kändes det som att det var någon som hörde mina outtalade böner eftersom det enda jag ville var att flytta ifrån Sverige och skippa ångesten. Jag tackade ja, i hopp om att livet väntade på mig där. Jag tog med mig allt det viktigaste och flyttade hit men ångesten följde med. Jag grät varje dag de första två veckorna i rädslan över att jag gjorde helt fel val. Ångest över att jag hade fått ångest även här.

Jag började reflektera på riktigt över vad som gav mig ångest. Hur kunde jag förhindra det och om jag kunde vända det till min fördel. Jag insåg ganska fort att jag fick ångest när jag var stressad och rädd att inte hinna med det jag skulle. Jag fick oftast ångest inför planer och ville oftast avboka för att istället vara hemma. Sedan lider jag av en mild OCD och kunde få ångest när saker och ting inte var på sin plats här hemma.

Jag började skriva ner alla gånger jag fick ångest och vad jag gjorde för att förhindra det och kom fram till:

- Att sluta titta på klockan och bara gör det du ska göra. Det har gjort att jag gör allt fortare och därmed oftast får tid till godo.

- Att faktiskt bara göra det. Man får mycket ångest i onödan men jag har lärt mig sedan jag flyttade hit att bara göra det. Det slutar ändå oftast bra.

- Påminna mig själv om vad som drog mig in i detta in the first place. Ibland får jag ångest över min flytt hit eller en träff jag bokat in men jag försöker alltid påminna mig själv om VARFÖR jag flyttade till Milano från första början eller VARFÖR jag bokade in denna dejten och ger mig själv en reality check om att jag faktiskt vill detta.

- Jag tar ut lyckan i förskott. Det värsta som kan hända är ju då att man varit glad i onödan.

- Vara mer spontan. Jag vill inte kalla mig själv som världens kontrollmänniska men jag vill känna att jag har koll på planen inför en fredagskväll eller en resa. Därför jobbar jag ständigt med att göra saker spontant utan att ha någon aning om vad som väntar mig för att jobba mot min ångest över att inte veta vad som sker.

// Anxiety has always been a part of my life. No matter what kind of anxiety, big or small, it has always been there, like a tattoo you hate on your body. I saw anxiety always as something bad before. I couldn't see it in a good way since it made me feel so bad. And I didn't understand the ability to turn it to your own benefit. Until I was forced to.

When I got the opportunity to move to Milan it felt like someone heard my unspoken vows. The only thing I wanted at that time was to move away from Sweden and to get rid of my anxiety. I said yes, and hoped that life and happiness was waiting for me in Milan. I brought everything important with me and moved but I was still stuck with that damn anxiety. I cried everyday the first two weeks in fear of had made the wrong choice. I got anxiety for getting anxiety here.

I started reflecting over what actually gave me anxiety. How I could prevent it and if I could turn it to my own benefit. I realized fast that I got it when I was stressed and felt that I didn't have time to do everything I needed to do. I got anxiety before plans and often wanted to cancel just to sit at home. I also have slightly OCD and could get anxiety when stuff wasn't at the right place at home.

I started write down every time I got anxiety, what I did to it and came to the conclusion:

- To stop look at the watch and just do it. It makes me do everything faster and thereby got time to spare.

- To actually just do it. One get a lot of anxiety unnecessarily but I learned since I moved here to just do it. It often ends in good anyway.

- Remind myself why I pulled myself into it in the first place. Sometimes i get anxiety for moving here or before a date but I always try to remind myself of WHY I moved to Milan from the first beginning or WHY I said yes to that date and it gives me a reality check that I actually want this.

- I take out luck in advance. The worst that can happen is that you have been happy unnecessarily.

- Be more spontaneous. I wouldn't call myself a control freak but I would like to know the plans before a Friday evening or before a trip. I am trying to constantly work on do more things spontaneously without knowing what is waiting just to work against my anxiety about not knowing what is going on.

Likes

Comments

Detta var jag ungefär resten av resan på grund av olyckan som inträffades i torsdags. Jag behövde sitta mestadels av tiden för att stå var för ansträngande haha.

// This was me the rest of the trip because of my accident that happened on Thursday. To stand up for too long was hard and I needed to sit most of the time haha.

Vi ägnade fredagsförmiddag åt att åka och besöka staden Pompeii som är känd för att ha blivit totalt förstörd av ett vulkanutbrott 79 e.kr. Det var så mäktigt hur ruinerna och det som är kvar fortfarande är bevarat i så fint skick. Tänk att allt byggde folk för hand och är nästan mer vackert än det som byggs idag med all verktyg vi har tillgång till.

// Vi spent our friday morning in the city Pompeii, famous for got total ruined by a volcanic eruptions 79 A.D. It was so cool to see how the ruins and everything that was left still is preserved in such a good shape. Imagine that people build all this with their bare hands and it's almost more beautiful that what we build today with all the tools we can use.


Likes

Comments

Sorbillo - Världens första pizzeria hittar ni i Napoli. Jag tror att denna pizzerian var väntetiden längre än vad det någonsin varit på en klubb i Italien. De skriver upp ens namn samt antal sällskap och sedan är det bara att vänta för att få ett bord. Jag tror att vi fick vänta ca 40 minuter.

// Sorbillo - World's first pizzeria will you find in Napoli. At this place the waiting time for a table was probably longer than it ever have been for getting into a club here in Italy. They will take your name and the total number of your company then it's just to wait until they screams out your name from a speaker. I think we waited for around 40 minutes.

Bredvid restaurangen finner du Sorbillo Take Away samt friterad pizza vilket ni MÅSTE testa här.

// Next to the restaurant is Sorbillo Take away and fried pizza which you NEED to try here.

Trots väntetiden på ett bord samt väntetiden på pizzan så vill jag nu i efterhand efter att ha ätit här aldrig äta pizza någon annanstans. Det är ingen annanstans förutom här du kommer få uppleva hur en RIKTIG pizza smakar och ack så god den var.

// Except for the time to get a table and the time for getting the pizza, I don't want to eat pizza anywhere else ever again. There will not be any other place except for here that you will get to experience how a REAL pizza tastes like and damn it was good.

Likes

Comments

Haha ja, hur ska man förklara det här utan att det låter dramatiskt. Igår kväll påväg ut på middag blev jag påkörd av en motorcykel när jag skulle korsa en väg. Trafiken i Italien är verkligen bara ett enda stort kaos och alla motorcykelförare kommer slingrandes igenom utan att du märker det. Så jag fick åka in till sjukhuset och kolla läget men som tur är var inget brutet. Mitt ena vad och knä är lite svullet och gör väldigt ont när jag anstränger mig eller står för länge. Vad är oddsen egentligen haha? Känns som att det är alltid något som drabbar mig när jag reser. Som tur är kunde det ha varit värre och jag överlever det här. Jag måste bara ta det lugnt hur gärna jag inte vill det.

//Haha well, how should I explain this without sounding dramatic. Yesterday evening on our way out for dinner I got hit by a motorcycle when I was crossing the road. The traffic in Italy is just a big chaos and all the motorcycle drivers can come from nowhere. I needed to go to the hospital for a check up but luckily nothing was broken. It's only my right knee and leg that's a bit swollen and hurts when I try hard or stand for too long. What's the odds really? Feels like something always happens to me when I travel. But I am lucky, it could be way worse and I survive this. I just need to relax and stay calm for a while even if I don't really want to.

Likes

Comments

Igår var jag ute och gick längst hamnen och såg att en båt gick till en ö som heter Procida vid 13.10. Jag hade aldrig hört talas om Procida förut men tänkte att det lär blir spännande att åka till en Ö utan att ha en aning om vad som väntade mig. Sagt och gjort bokade jag en båtbiljtett och satte mig på färjan. Och åh vad lyckat det blev. Procida var så fruktansvärt vacker med alla färgglada hus och klarblått vatten samt alla trånga branta gator.

// I was out walking along the port yesterday and saw that there was a ferry departing 13.10 to an island called Procida. Never heard of Procida before but I thought it might be exciting visiting an Island you don't know anything about and won't have any expectations on and oh so good it turned out. Procida was so beautiful with all the happy coloured houses, clear blue water and narrow steep streets.

Likes

Comments

Me and Laura on our way to Venice.

Min mamma sa alltid att jag skulle lära mig mer om mig själv under resor samt att jag skulle upptäcka riktiga vänner på resande fot.

Jag har sedan barnsben alltid fått turen att kunna resa. Det var dock inte först sommaren 2015 jag för första gången reste utomlands utan min familj. Innan jag flyttade ner till Italien har jag alltid tagit med mig min partner in crime och bästa vän Ebba. Vi funkade bra ihop såklart, hon var min bästa vän. Vi kände varandra och visste vad vi ville få ut av en resa. Vi pratade om att kanske åka på en långresa ihop efter studenten, möjligtvis Kuba. Sedan skulle jag flytta till Italien och hon skulle åka till Nepal. Vi lät inte varandra stå i vägen för våra drömmar men jag minns hur rädd jag var att åka iväg utan att ha henne vid min sida och hur rädd jag var att vi skulle glidas ifrån. Hur rädd jag var att åka iväg själv. Idag är hon fortfarande min bästa vän och hon står fortfarande vid min sida och jag vid hennes även om vi inte sets sedan augusti förra året.

Sedan flyttade jag till Italien och fick spendera mesta delen av tiden med mig själv. Även om jag fortfarande, 6 månader senare, får spendera en del tid med mig själv så gör jag det med nöje jämfört med hur jag kände till en början. Jag stressade mig själv till att finna vänner och skämdes lite för att sätta mig på ett café och ta en kaffe ensam. Nu förstår jag absolut inte felet med att umgås med sig själv.

Nu när jag haft en del dagar ledigt kändes det slöseri med att ligga hemma och slöa och kände mig tvungen till att åka iväg. Jag försökte få med mig någon vän men alla jag frågade var upptagna. "Ska jag åka själv då? Är det stelt? Kommer jag ha kul? Eller varför inte egentligen? Jag finner väl vänner på vägen." Det var så lite jag tänkte, mycket blir och är spontant och jag har inte så mycket att klaga på egentligen. Kanske att ha någon att dela alla dessa äventyr med men samtidigt att åka iväg ensam ger mig friheten att ha allt mina villkor.

Som när jag började min resa i Venedig med Laura. Vi har känt och varit vänner ett tag men det var inte förens i Venedig vi kom varandra så mycket närmare även om det bara var över en helg. Och som vi har skrattat. Vi skrattade så mycket att det nästan blev lite för mycket. Vi båda hade nog förväntningar över resan men inte på varandra och vi funkade förvånansvärt bra ihop. Vi kom överens om allting, allt flöt på (eller ja, nästan..) och vi hade så så kul. Jag saknar att ha henne under denna veckan, jag tror att vi hade haft det fantastiskt och skrattat oss sjuka.

Jag saknar inte att ha den ultimata resepartnern och att känna att jag inte kan åka ensam men jag hade velat dela allt jag upplever med någon.

// My mom always told me that I will get to know myself better during travel and found real friends while traveling.

I have since I can remember always had the luck to travel but it wasn't until summer 2015 I for the first time traveled out of Sweden without my family. Before I moved to Italy I always brought my partner in crime and best friend Ebba with me. We worked good together, after all she was my best friend. We knew each other and we knew what we wanted to get out of a trip. We talked about travel together after graduation, possibly Cuba. Then I decided to move to Italy and she wanted to travel to Nepal. We didn't let each other stand on each others way for pursuing our dreams but I remembered how scared I was to not have her on my side, scared of drifting apart. Scared of traveling alone. Today she still is my best friend and I still got her back and she mine even if we haven't seen each other since august last year.

Then I moved to Italy and got to spend most of my time by myself. Even if I, six months later, still get to spend time alone I do it all with pleasure comparing to how it was in the beginning. I stressed myself to find friends and felt embarrassed going for a coffee alone. Now I really don't understand what's wrong with doing stuff alone.

Now when I have had many days free I didn't wanted to spend them all on my couch at home and wanted to go traveling. I tried to make one of my friends joining me but everyone was busy. "Should I really go by myself? Isn't it awkward? Or I mean why not? I probably find friends on my way." It was what I was thinking, everything became and is spontaneous and I can't complain about anything really. Maybe to have someone to share everything with but at the same time traveling alone means the freedom to have everything on my terms.

Just like when I started this trip with a weekend to Venice with Laura. We have known and been friends for a while in Milan but it was in Venice we came each other really close even if we only were away for the weekend. And ohmygod how much we laughed. We laughed so much it almost got too much. We both had expectations on Venice but not on each other and we got along surprisingly good. We agreed on everything, everything worked out fine (or almost...) and we had so much fun. I miss her here with me, we would have had a blast and probably laughed us sick.

I don't miss having the ultimate travel partner and feel that I can't do anything myself but of course it would have been fun sharing everything amazing I get to explore with someone.

Likes

Comments

Hej allihopa. Igår fick det bli ett stop i Rom eftersom det ligger bara drygt en timme ifrån Neapel. Jag var där över dagen vilket EGENTLIGEN inte är något att rekommendera då det är en så stor stad. Jag hann iallafall se Colosseo, allt det antika runt området samt spanska trappan. Jag gick vilse i centrala Rom och var nära att missa mitt tåg tillbaka haha. Satan vad mycket folk det är i Rom. Jag brukar klaga på Milano när det är högsäsong eller julhandel men Rom tar priset, jag fick nästan lite panik.

Idag vaknade jag upp med halsont och förkylning så jag vet inte vad som är planen för dagen. Hade planerat in att åka till Capri men får se om jag orkar eller om jag bestämmer mig för att göra något mindre ansträngande.

// Hi everyone! Yesterday I stopped by in Rome since it's only an hour away from Naples. I was only there over the day which I really shouldn't recommend because it's a big city, at least a weekend. I saw Colosseo and all the historical around it and the Spanish step. I also got lost in the city center and almost misses my train back haha. Oh god it's so crowded in Rome. I used to complain about Milan during the high season and Christmas shopping but Rome takes the price, I almost got a panic attack.

Today I woke up with a tiny flu so I don't know what's the plan for today. I wanted to visit Capri but I will have to see if I have the energy or choose to do something that doesn't ask for too much effort and energy.

Likes

Comments

Här kommer lite fler bilder från Neapel. Italien är bland de bästa länderna jag någonsin besökt eftersom alla städer är aldrig den andra lik. Varje stad är speciell på sitt sätt. Ju mer söder du kommer i Italien desto billigare är det. Det får mig att ifrågasätta varför jag bor i Italiens dyraste stad. Mat och dricka är så billigt här? Ett glas Prosecco/vin för 1€ eller tallrik pasta för 7€? Men självklart var vi tvungen att äta på världens första pizzeria eftersom pizza ursprungligen kommer härifrån i Neapel men helt ärligt, bara den upplevelsen förtjänar ett eget inlägg.

// Here is some more pictures from Naples. Italy is probably the best country I've visited, no city looks like the other. Every city is special in their own way. The more south you go here the cheaper is the food and drinks? That makes me questioning why I chose to live in Italy's most expensive city. A glass of prosecco or wine here is 1€ or pasta for 7€? But of course did we try world's first pizzeria since Pizza comes from Naples but wow, that experience deserves an own blogpost.

Likes

Comments