Så igår efter mitt långa inlägg så påbörjades en helvetes jävla natt. Låg och vred mig i smärtor och ringde vårguiden vid 1. De sa att jag skulle åka in men kände inte för att åka dit och sitta i timmar. Fick inte ta mer smärtstillande då jag proppat i mig ipren under dagen. Jag somnade vid 2- halv 3.

Jag måste va ärlig och säga att jag är så otroligt tacksam för att jag har en så fin människa vid min sida. Som jag delar mitt liv med. Vi har inte haft det lätt under 3 år men vi har båda växt och mognat något enormt. Han låg och klappade mig på huvudet till 3 på natten och tog hand om mig tills han var säker på att jag sov ordentligt. Så tack min älskling för att du är du!!

Iallafall, imorse vaknade jag och hade fortfarande jätteont, Christian blev så stressad och ville nästan ringa en ambulans. Men jag tycker att så länge jag har kraft till att säga nej så behövs det inte hahaha. Vi satte oss tillslut i bilen och åkte iväg. Då jag bojkottar södersjukhuset pga av dåligt bemötande många gånger så åkte vi till huddinge. Där fick dom komma och hämta mig med bår och köra upp mig till kvinno kliniken. Det var mycket folk idag och långa väntetider. Sköterskan sa i princip att "vi kan inte göra något annat än ge dig smärtlindring men du måste undersökas först". Hon sa även att det skulle va flera timmars väntetid. Jag är trött på att varannan-var tredje månad behöva åka in och få lite smärtlindring och sedan bli hemskickad. Jag behöver hjälp på riktigt. Det är sjukt att dom inte ser mönstret i mina journaler. Idag nämnde hon dock att detta inte var enlösning och att jag skulle ta kontakt med en gynmottagning och skaffa en specialist. Jag har försökt tidigare men det hände inte riktigt något.

Jag plockade mitt pick och pack och åkte hem. Jättearg. Jag åkte med en vän till centrum och köpte med oss mat hem. Vi satte oss i soffan och kollade lite Greys Anatomy. Sen somnade jag och hon åkte. Jag sov alltså från typ 4 till 9 ikväll. Jag var nog ganska utmattad då jag haft så ont som jag haft och så länge. Sen gick jag upp och ställde mig och lagade lite middag. Idag blev det laxpasta. Första gången jag testade detta men det var faktiskt gott! Har inte alls mycket erfarenhet av att laga mat så har fått lära mig på vägen sen vi flyttade in. Dessutom behöver Christian matlådor på jobbet så laga mat är ett måste!

Nu sitter jag vid köksbordet, kollar Greys Anatomy fortfarande. Har fortfarande rätt ont men vet inte om jag vågar ta nånting. Det är så otroligt jobbigt och påfrestande att behöva sjukanmäla sig från jobbet titt som tätt. Jaja nu ska jag försöka diska lite och sedan krascha i sängen.

Tänkte fota lägenheten lite nån dag så ni får se hur fint vi har det! Vi är inte alls klara men sen har vi ju bara bott här i 3 veckor så det går ganska fort framåt ändå.

Kram på er!

Bjuder på lite middagsbilder

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Endometrios är vanligt, ungefär var tionde person som har mens har sjukdomen. Ett vanligt symtom är att ha mycket ont i samband med mens. Kontakta en läkare om du har så ont när du har mens att du inte kan göra sådant som du brukar. Det ska inte göra så ont och även om det inte är endometrios har du rätt att få hjälp.

Endometrios innebär att det finns livmoderslemhinna på andra ställen än inuti livmodern. Livmoderslemhinna på andra ställen än i livmodern orsakar ofta inflammation. Inflammationen kan leda till smärta och ibland till att det bildas ärrvävnad och sammanväxningar.

Alla som har endometrios har inte besvär av den, men om du har det är det viktigt att få en bedömning av en kunnig gynekolog och en bra behandling. Både för att slippa smärta och för att undvika komplikationer.

Från 117 vårdguiden

Så tänkte berätta lite mer om det jag skrev tidigare. Om du är känslig för menssnack så avråder jag dig från att läsa. Men jag tycker verkligen mens är något som ska sluta vara tabu. Det är inte äcklig, hemligt eller pinsamt. Det är helt naturligt och det är väldigt vanligt som ni ser på statistiken att ha komplikationer vad det gäller mensen.

Jag fick min första men vintern 2011. Det var bara några månader efter att mamma gick bort så kände mig otroligt utlämnad och ensam att handskas med det här. Minns att jag satt på toa och bara såg på den här blodklumpen i trosorna och frågade mig själv vad fan gör jag nu?' jag blev rädd, nervös, uppspelt. Det innebar att man höll på att växa upp. Nästan alla mina kompisar hade fått sin mens och jag själv kände att jag var sen. Det kunde bero på min undervikt. Hade väldigt svårt för att gå upp i vikt på den tiden, (något som förändrades när mensen tillslut kom). Jag fick be min mammas bästa vän köpa bindor och sen möta mig med dom. Jag vågade inte berätta för pappa.Det fick han veta tillslut ändå för va tvungen att förklara vad som var fel, för något såg han ju att det va hahaha. Det var ganska pinsamt haha. Jag är äldsta dottern och pappa visste ju inte heller riktigt hur man skulle handskas med det.

Iallafall, med detta kom ju helvetet. Oräkneliga stunder liggandes dubbelvikt och kvida av smärta. Tårar, känslorna, humörsvägningarna, ångesten, blodet. Min pappa fick ofta hämta mig i skolan och sitta uppgivet och lyssna på mitt vrålande i bilen. Det fanns ju inte riktigt något vi kunde göra, Det var ju bara mens. Min mamma hade tydligen samma problem innan hon fick första barnet (mig).

Jag försökte först med p-piller. Humöret blev värre, mensen mer oregelbunden. Minns våran första resa till Kroatien. Jag klev i vattnet och sen när jag klev ur rann det blod längst hela benet. och där stod återigen pappa uppgiven och visste inte hur han skulle handskas med problemet. Det visade sig senare att det berodde på för snabba förändringar i klimatet runt mig. Jag slutade kort därefter med p-pillerna då jag inte mådde bra av dem alls! Verken fysiskt eller psykiskt.

Jag gick något år senare över till mini piller. De var fantastiska! jag var mensfri i två år och mådde inte alls dåligt av dem. jag var i himmelen och kroppen var i balans. Efter två år började jag må konstigt. Jag uppvisade dem flesta tecknen på att jag var gravid och var livrädd. Jag var bara 17 och samma med min pojkvän. Abort visste jag inte om jag skulle klara av och det blev ännu värre när jag gjorde ett test som visade positivt. Dagen efter började jag blöda. För första gången på två år och jag trodde jag fått ett missfall. Jag blev förkrossad. Jag åkte till umo och gjorde ett till test någon dag efter som visade negativt. Jag hade bara fått min mens. Efter två år var helvetet tillbaka och denna gång mycket värre. Jag försökte stå ut men smärtan var värre, blödningarna kraftigare och humöret lika så.

Jag satte därför in en p-stav förra hösten. Alltså ett halvår efter att minipillrena slutade fungera. Jag hörde lite skräckhistorier om p-stav men jag chansade ändå. Jag blödde konstant och med blödningarna var pmsen där och spökade hela tiden. Där nånstans började jag även fundera på endometrios. Jag upplevda smärtor i benen ryggen. Svåra smärtor vid ägglossning. Det var besök på sjukhuset konstant. ett år senare tog jag ut p-staven då den orsakat min slemhinna i underlivet att att tunnas ut. mycket. Jag upplevde jätte svåra smärtor hela tiden och läkaren på gynnakuten bad mig ta ut den så snabbt som möjligt. Det gjorde jag.

Nu tampas jag med mensen på naturlig väg. Jag mår dåligt i två veckor innan mensen redan. Vid ägglossningen och sen ända fram till slutet på mensen, som kan hålla sig i 8-9 dagar vissa gånger. Jag mår otroligt dåligt psykiskt. Jag blir deprimerad och får ångest. Jag är nära på att säga upp mig från mitt jobb, göra slut med min underbara pojkvän vid minsta diskussion och sitter tillomed många gånger med självmordstankar. Och hur jag år i kroppen ska vi inte prata om. Jag proppar i mig smärtstillande för att klara mig igenom dagen och sjukanmäler mig många gånger för att jag inte kommer upp ur sängen.


Symtom

Det är olika från person till person vilka symtom man har när man har endometrios. En del känner inte av sin endometrios alls, eller ganska lite. Andra kan ha symtom som inte är uppräknade här.

Om du har endometrios är det vanligt att ha ett eller flera av dessa besvär:

  • Det gör mycket ont när du har mens. (Ja)
  • Du har mellanblödningar eller riklig mens (Ja).
  • Det gör ont när du har ägglossning. (Ja)
  • Du har smärtor långt in i slidan och i magen när du har sex. (Ja)
  • Du har symtom som liknar urinvägsinfektion som att du till exempel känner dig kissnödig ofta eller det svider när du kissar. (Ja)
  • Du har symtom som liknar IBS, som till exempel diarré eller förstoppning.
  • Det gör ont när du kissar eller bajsar. (Ja)
  • Du har blod i kisset eller bajset i samband med mens.
  • Du känner dig allmänt sjuk, trött, illamående och har feber. (Ja på allt förutom febern)
  • Du har diffusa smärtor i bäckenet och nedre delen av buken. Smärtorna kan stråla ut i korsryggen, ljumskarna och benen. (Ja)
  • Det är svårt att bli gravid.

Från 1177 vårdguiden.

Detta är alltså de vanligaste symptomen och jag visade även vilka som stämde in på mig. Resultatet blev 8/11. Varför jag inte orkat ta ta i denna utredning har varit ren lathet helt enkelt och för att det känns rätt hopplöst då det inte finns någon riktig behandling på det. Många kvinnor blir rådda att bli gravida så fort som möjligt då det kan hjälpa med att lindra symptomen. Vilket kan förklara varför det blev bättre för min mamma vars gener jag starkt misstänker ligger bakom detta. Har lovat mig själv att detta ska vara en av det saker jag tar tag i nu efter nyår.
Det är otroligt många unga tjejer som lider av detta utan att ens veta att sjukdomen existerar. Trots att den är så vanlig. Känner du igen dig på beskrivningen eller har du kanske redan gjort en utredning? Hur var det, hur och vad för behandlingar var aktuella och har det hjälpt?

Ursäkta för ett långt inlägg. Ska runda av nu då min älskade kom hem precis. Godnatt och sovgott!

Kram på er!

Bjuder på en bild från i våras med en nära vän till mig. Tyckte vi såg så lyckliga ut!

Likes

Comments

Hej mina kära vänner. Här står jag alltså på jobbet och har gjort sen 10 imorse. Ska även stå här fram till 22 ikväll. Jobbar alltså långpanna (dubbelpass) ikväll och imorgon.
Tråkiga är ju att man inte hinner se sin käraste så mycket. Plus att han jobbar kväll denna vecka. Haha våra jobbscheman går ju inte direkt ihop alltid.
Det kan vara kämpigt men älskar man varandra tillräckligt så fixar man det utan problem!

Största minuset just nu är väll att jag fick min mens imorse så står och lider lite här.
Kan berätta kort att jag har sen nått år tillbaka självdiagnostiserat mig med endometrios.. år typ 99% säker på att jag har det men har bara inte orkat ta tag i det och göra en utredning. Men denna månad bestämde jag mig för att testa några piller som heter cyklonova tror jag. Finns receptfritt på apoteket. Jag fick dem av min bonusmamma som också haft liknande besvär. Och känner verkligen att ihop med några Ipren så hjälper dom ganska bra! Har inte alls så ont och det går att härda ut helt enkelt. Så det är ju skönt då jag sökt något som hjälper sen jag va 14!

Är faktiskt riktigt taggad på det här med bloggandet och har en massa idéer i huvudet på vad jag kan skriva om! Men ni får gärna tipsa vad ni vill läsa om!

Kram på er!

PS. Är faktiskt lite nervös för att börja sprida bloggen då det kändes lite fjortisaktigt men ska nog göra det idag. Så får vi se om någon ploppar in här!

Bjuder på en bild på nyårskyssen!

  • 567 readers

Likes

Comments

Som rubriken säger. Välkommen till min tankespya. Jag är en tjej, 19 år från huvudstaden. Jag bor i en mysig liten tvåa med the love of my life. Min käre pojkvän Christian. Jag har ett gäng diagnoser och en hel nöjespark av tankar i huvudet och det här är en plats för att spy ut dem helt enkelt. Ett ställe att ventilera.

Jag jobbar som servitris på en relativt nyöppnad resturang. Alltså jobbar jag mycket och under en jävla massa stress. Jag är en alldeles för ärlig och högljudd människa utan filter men allt detta kommer ni säkert märka med tiden! Så ska inte uttråka er med en självbiografi.

Välkomna och enjoy.

Ps. Kan tilläga att jag är något av en extrem feminist och jävligt stolt över det.

                       En bild från igår ikväll, nyårsafton!

Likes

Comments