Hej! Har du någonsin saknat din gamla barndomskompis eller någon släkting du inte träffat på länge? Jag har det. Ibland kollar jag på ett gammalt klassfoto från 2010, och bara gråter över hur mycket man saknar den tiden. Men, dom personerna på fotot är inte samma personer som dom är idag.

Jag har länge tjatat med min mamma om att jag vill flytta tillbaka till mina kompisar i Stockholm när jag blir vuxen. Men hon bara säger att de är inte samma personer som de var förr. Men jag har bara ignorerat det och inte trott på hennes ord.När jag skulle åka till min kompis i Stockholm 2016 så insåg jag det. Min gamla bästa kompis, är inte den jag kände 2010. Vi skrattar inte om samma saker, tycker och tänker annorlunda och har helt andra intressen.

Och jag tycker att det är viktigt att veta detta, att man måste ibland släppa taget om det förflutna. Det klassfotot jag många gånger gråtit över, ler jag nu för. Över att hur kul jag faktiskt hade det när jag var liten. Men jag tycker att man ska koncentrera över det som händer nu. Och försöka göra av det lilla man har, till det bästa.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Hej! Idag när jag åkte buss från skolan så hände det en grej. När jag skulle gå på bussen så var chauffören på dåligt humör så han åkte mycket snabbare än vad man brukar göra. Det var ärligt talat lite läskigt, eftersom det var väldigt halt på vägen och det blåste rejält. Det var under en stund det blev riktigt läskigt, det var när han åkte med full hastighet på en kurva. Och jag är säker på att bussen lyfte från ena sidan. När det hände så var jag påväg att ta på mig bältet. Fast jag gjorde det inte. Utan jag tvekade och ville inte “skämma” ut mig, jag tänkte att: Vem tar egentligen på sig bälte på bussen?

Och detta ångrar jag mycket! Tänk vad som kunde ha hänt om bussen välte? Då skulle jag kanske inte finnas idag pågrund av att jag inte ville “skämma ut mig”.

Vi människor är så påverkade av vad människor tänker och tycker om oss. Ibland så gör vi saker som inte är rätt men vi gör det ändå för att bli omtyckta.

Jag kunde istället ha gått fram till chauffören och be att sakta ner, eller helt enkelt bara ta på mig bältet? Vad skulle du ha gjort?

Likes

Comments

Hej! Igår satt jag på bussen på väg hem, jag åkte förbi ett stort hus med minst 20 olika fönster. Inget speciellt, eller hur? Men jag tänkte: wow! Så många fönster, med så många olika historier, människor, tankar. Ett enda fönster är ju typ värsta dagboken! Det har hänt så många saker som vi inte tänker på, bakom 1 enda fönster. Första kärleken, allvarliga brott, krossade hjärtan, överlyckliga stunder m.m.

Jag såg ett speciellt fönster på den byggnaden, det var ett fönster med dinosaurie gardiner och med massor av teckningar fastklistrat på fönstret. Mitt första intryck var ju direkt, en femårig kille med leksaks intresse. Fast det kunde ju lika gärna varit en tonårstjej med dinosaurier som hobby.

Alla människor har olika berättelser och känslor och vi kan inte deras berättelser. Vi kan inte döma folk efter första intrycket eller utseendet. Man måste lära känna personen från hjärtat och inte efter deras “fönster”.

Likes

Comments

Hej! Idag så har jag varit svårt förkyld, och mått illa. Så jag unnade mig att ligga i soffan hela dagen och spela ett spel som jag laddade ner för några dagar sedan.

Spelet gick ut på att föröka sig, bli rikare och större. Så jag tänkte: går vårt liv också ut på det? Är vi människor till att bara föröka oss, bli större och mäktigare? Och vad händer när “spelet” är slut? Jag tror inte vi människor är här bara för att bli störst och sedan bara dö. Vi alla har en mening med livet, och det är något som varje individ måste finna själv.


Jag försöker leva och njuta av mitt liv, och vara i både inre och yttre frihet som jag hittar hos min Gud. Med åren kommer jag bara få mer anledningar! Just nu är jag tacksam över att jag får vara med på denna berg o dalbana med min underbara familj och vänner. Det var min mening med livet för nu, vad är din?

Likes

Comments


Hej! Jag heter Kristiina och är 14 år, i denna blogg så kommer jag snacka om tankar och känslor som jag funderar över.

Ibland kan jag vara riktig arg, då hjälper det oftast att skriva ner det någonstans. T.ex. så är min dagbok full av ord som jag alltid velat säga till folk jag hatar. Vissa sidor är helt svarta av svärord som jag vill säga. När man skriver så känns det som att man lyfter en tung sten från hjärtat. Fast det kommer inte vara fullt av svärord i denna blogg, utan känslorna och tankar över situationen.

Dagens tanke:

Idag var det en helt vanlig dag. Det var minuterna före en presentation jag skulle göra, jag gick fram och tillbaka och suddade bort ord på tavlan. Och sen slog det mig. Tänk hur mycket ord jag nyss suddade bort med mitt finger. Och allt som blev kvar av orden var en liten svart smula. Tänk hur många värdefulla ord i en enda liten smula. Det är så många ord vi säger på en dag som inte spelar någon roll, låt oss tillsammans få varje ord en mening så att det inte blir en liten värdelös, svart smula.

Likes

Comments