#4 - Grupptryck.

Först vill jag be om ursäkt för att jag inte uppdaterat på ett tag men universitetslivet kommer då och då mellan, och det är min absolut fokusering just nu. Kan säga nu på förhand att jag kommer nu under de kommande två veckorna inte uppdatera då jag har ett seminarium och tenta. Efter fredag den 29e September är jag tillbaka med ett nytt ämne och inlägg så håll det i minnet!

Nu kommer iallafall fortsättning på inlägg #3, då slutade inlägget angående om grupptryck.

Vad är då grupptryck? Grupptryck för mig är när någon person anpassar sig efter en grupp individer som håller på med "coola saker". Det kan vara från att röka till att umgås i fel umgänge vilket leder till konsekvenser i ditt liv. Min erfarenhet inom grupptryck är som jag nämnde i tidigare inlägg var att jag lydde personer som var mina "vänner" och som jag var tvungen att anpassa mig efter. Ingen individ ska behöva anpassa sig efter andra, man ska vara sig själv, hålla självförtroendet uppe och veta själv om vad som är rätt och fel.

Det jag märker nu bland de yngre och då pratar jag om de som är mellan 11-16 år gamla ungefär är att grupptrycket är värre nu än vad det var när jag var i den åldern. Det är väldigt grupperat bland de yngre men ändå inte. Det är en svår förklaring men jag ska försöka vara tydlig.

Om vi tar min kusin t.ex. han är 14 år gammal och han "följer" sina vänner. Med det menar jag att han tar till sig det de gör, förut hade han syn på hur tjejer är och var intresserad av den tanken. Ja han har börjat komma in i puberteten men det är ett annat tankesätt för tjejer som han har. I vissa sammanhang ser han tjejer som ett objekt och det är inte bara ett problem bland de yngre utan det är en STOR samtalsämne just nu i världen. Grunden till detta ämne är just grupptryck, det är där det börjar sprida sig. Man tänker inte själv utan man tänker det man får höra och följer det ens kompisar tycker.

Jag har haft ett snack med min kusin och han börjar förstå det jag förklarar till honom, men han är fortfarande i den åldern då kompisar gäller. Man vill inte vara ensam. Han har ändå ett lite mer ändrat tankesätt än vad han hade innan jag började prata med honom. Och det är en bra början enligt mig.

Ett annat tankesätt är hur många av de yngre börjar tidigt röka och dricka? Det tycker jag är helt sjukt, hur kan de ens få allting köpt. Det är sinnessjukt hur farligt det är, man är inte "cool" för att man håller på med sånt. Det är inte begripligt hur allting började. Det är synd att de ska behöva tänka på sånt när de yngre. Såklart man testar men att det blir till en vana... Man förlorar sin barndom, man ska inte behöva göra det i den åldern. Fyller du 18 år kan du börja tänka på det. Men man följer grupptrycket, man vill vara en av de "coola". Men det är inte coolt, det kan leda till allvarliga konsekvenser som leder till tidig alkoholism.

Man borde ta upp det här ämnet bland de yngre i skolan, speciellt angående sex och samlevnad. Då det till och med var dålig information angående det, det enda de gjorde var att sätta på en film och dra till ungdomsmottagningen för gratis kondomer? Är det verkligen en grundläggande lektion angående det ämnet? Nej. Det är dags att man börjar med ändringar, både sig själv som individ och det allmänna.

Har ni ett ämne som ni vill ska diskuteras är det bara att kommentera nedanför!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

#3 - Vänner, eller ska man säga falskhet?

Vilka är det egentligen man ska kalla för vänner, är det en person som du känt sen du var liten eller är det din nya klasskamrat som du precis börjat lära känna. Det finns olika definitioner av ordet "vän". En vän för mig eller ska jag säga en RIKTIG vän för mig, är någon som inte pratar skit bakom din rygg, en person som kan komma vilken tid som helst under kvällen för att stötta dig, som ger dig råd, skrattar åt dig när du ramlar.

Under mina år har jag haft olika grupper av vänner, det var aldrig att jag stannade vid enstaka personer eller en specifik person. Grupperna (det var grupperat väldigt mycket när jag var liten) som jag umgicks med varierade, och det kunde hända att båda grupperna skapade en irritation på mig för att jag umgicks med båda parterna. Vilket sen gjorde mig till en svag individ i mina ögon då.  Jag "anpassade" mig och lydde vad de sa till mig att göra. Ett ordspråk till det här är att jag var en "hund". Då jag följde efter och lydde. Var det verkligen då en riktig vänskap jag hade med personerna, NEJ det var det inte. När jag får veta att de pratat skit bakom min rygg är jag dum nog att stanna kvar. Det är nog det mesta jag ångrar, att jag stannade kvar bland människor som egentligen behandlade mig illa.

Tuffaste tiden i högstadiet var nog i 9:an, det blev ett så stort drama att jag förlorade alla. Men det fick mig också att inse att de inte var mina riktiga vänner. Det gjorde mig bara starkare, jag byggde upp mitt självförtroende och jag höll mig till personer som behandlade mig rätt och inte fel.

Jag umgås inte med någon av personerna från högstadiet. Det är bara en och det är min allra bästa vän som jag känt sen jag var 4 år gammal. Det är en av de vänskaperna jag värderar mest. Visst man har haft sina bråk, men man kommer alltid tillbaka till varandra. Med henne har jag alltid kul, jag vänder mig till henne när jag mår dåligt. Det är en ömsesidig och riktig vänskap.

I gymnasiet var jag mig själv, det fanns inte lika mycket grupper. Det kanske var på grund av att jag studerade i en annan stad eller kanske bara att människorna började komma in i "mognadsstadiet". Det var då jag träffade min andra bästa vän, och samma gäller där. Vi har en ömsesidig och riktig vänskap. Visst det fanns personer man inte kom överens med, men då visade jag iallafall respekt i skolan. Det fanns ingen anledning att snacka "skit" och skratta åt de, de levde sitt liv och jag levde mitt. Det är så det borde vara, man ska låta varandra vara ifred.

Vad jag ser nu bland de unga är det väldigt mycket grupptryck, speciellt barn mellan 10-15 år har jag märkt börjat anpassa sig till de "äldre" på ett sätt. Fortsättning på detta ämne kommer i nästa inlägg!

Likes

Comments

#2 - Kärlek bland de unga.

Vad är egentligen kärlek? Det kan vara kärlek till sin familj, sitt husdjur eller sin partner. Men.. tror seriöst de vuxna att vi ungdomar inte förstår vad kärlek är. Vi förstår och jag kan berätta att vi vet mer än de.

Kärlek är inte bara den personen man gifter sig med, det kan vara sina före detta partners som man hade en kärlek till som ingen annan förstod. Vi unga är med en person som vi älskar, vi tänker inte på framtiden? Vi tänker på nuet och vad som gör oss lyckligast i stunden. Och när jag skriver VI behöver du som inte förstår vad jag menar ta åt dig, jag pratar om VI som förstår min åsikt angående detta. Som sagt VI tänker på det som gör oss lycklig i stunden, vi bryr oss INTE om vart vår partner kommer ifrån, vad deras bakgrund, religion, tradition, kultur är. Föräldrar som lägger idiotiska tankar i deras barn huvud om att din partner måste vara från ditt land eller från din religion har blivit uppfostrade fel och du som lyssnar på dina föräldrar som skickar vidare tankarna till dig MÅSTE vara den som sätter STOPP för det här!

Jag skriver detta av egen erfarenhet. Min kille som jag är tillsammans med nu är inte accepterad av mina föräldrar. Han är den underbaraste människan jag träffat och jag älskar honom från djupet av mitt hjärta, men mina föräldrar dömer honom på grund av vart han kommer ifrån utan att ens ha träffat honom. Många hade avslutat relationen direkt, men inte jag. Jag är med han nu och jag har aldrig varit såhär lycklig i hela mitt liv.

Varför ska jag låta mina föräldrar vara i vägen för min lycka? Jag tar risken med att förlora min familj, jag har inte gjort det än men risken finns. Men det jag är sur över är att de flesta föräldrars önskan är att se sitt barn lycklig? Varför ska de då vara faktorn till att förstöra lyckan jag har. Han kanske inte är min framtida man, men då vet jag iallafall att jag var lycklig i stunden och att jag var lycklig med honom. Varför kan inte bara vissa föräldrar acceptera läget?

Vissa kanske tycker att jag är egoistisk som inte tänker på min familj, men en fråga till er då... Är det du som ska leva ditt liv eller är det dina föräldrar som ska leva ditt liv. Dagens ungdomar skiter i bakgrunden, och religionen. Det dagens ungdomar tänker på är att leva livet, tappa oskulden, festa, hitta umgängen och kanske en partner som sedan leder till ens framtid tillsammans. Det är det som är bra med moderna Sverige. Man skiter i andras ursprung, trivs du och älskar umgänget så försvinner allt föräldrarna pratat om tidigare. Man får en egen syn på människor, man dömer inte en människa på grund av ursprunget. Det är bara synd att vissa blivit "hjärntvättade" (använder fel ordval nu men det är så jag tänker iallafall) att barnen blivit hjärntvättade av föräldrarna om hur man ska se på människor. Det är FEL.

Det kan sluta med att ungdomar väljer att göra slut på relationen på grund av att man är rädd för att förlora sin familj och deras respekt. Det förstår jag fullständigt. Men tänk hur svårt det egentligen är, konsekvensen kan vara att man väljer att bli tillsammans med en person bara för att, för att föräldrarna bara accepterar en typ av partner men innerst inne vill man något annat. Du blir ju olycklig i onödan när du kunde valt att göra och leva ditt liv på ditt egna sätt.

Skit i vad andra tycker, är du lycklig med personen du är med var då med den personen. Lev ditt liv och ta risken, det är det livet är till för. Att ta risker som leder till bra och dåliga beslut, det är så man lär sig hur livet är.

Jag avslutar dagens inlägg med ett citat...

"Sometimes you have to stop being scared and just go for it.

Either it will work out, or it won't. Thats's life."

Likes

Comments

#1 - Första inlägget.

Till att börja med, hej. Hej och välkomna till min blogg. Eller snarare ett forum där sanningen kommer fram. Kommentera dina åsikter, diskutera gärna med andra. Dela med dig av dina erfarenheter anonymt eller med ditt namn här på kommentarsfältet. Hör gärna av er till mig om jag ska lägga ut ett inlägg som NI har gått igenom i er vardag som ni tycker borde tas upp.

Meningen med bloggen är att jag ska skriva ut mina känslor, erfarenheter, åsikter etc. om vardagen hos DAGENS ungdomar. Det kan vara grundat på fakta men också bara en personlig åsikt. Varför är jag anonym undrar ni kanske?

Jo, jag har valt att vara anonym i denna blogg då jag ser hur dåligt det kan vara att ses som en offentlig person. Man blir förföljd, hatad (det kommer jag förväntad att bli) och det finns vissa störda människor som väljer att gå på ens familj. Just därför väljer jag att vara anonym, är det ett bra svar? Ja det tycker jag.

Dock kan ni få lite basfakta om mig.

Jag är en 19-årig tjej, precis börjat studera på universitet och har MASSA åsikter om hur dagens folk, speciellt dagens ungdomar har svårt i sin vardag. Det finns många starka personer där ute som väljer att berätta sin historia och det finns många som behöver hjälp med att dela sin historia men är för rädda. Men det finns alltid ett sätt att dela sin historia på, är du en av de som vill dela sin historia här. Kommentera nedanför!

Det är dags att SANNINGEN KOMMER FRAM.



Likes

Comments