Det finns olika typer av vegetarianer, och olika anledningar till varför alla bör bli vegetarianer. Många tror att alla vegetarianer är "likadana". Men detta stämmer inte alls. Om du exempelvis inte vill utesluta kött helt, eller mejeriprodukter, ägg, fisk och så vidare, då kan du bli en så kallad flexitarian. Nu ska jag börja med att ta upp anledningar till varför du bör bli en vegetarian:

Bättre hälsa. De som är vegetarianer håller sig ofta mycket friskare. Vegetarisk kost är både hälsosam och ger bra energi.

bättre klimat. Visste du att köttproduktionen är den absolut STÖRSTA anledningen till varför vårt klimat har hastigt förändrats till det sämre?

Förbättrade smaklökar. Det här har jag inte hittat något bevis på ännu, men många jag känner som har blivit vegetarianer har även fått bättre smaklökar och maten smakar mer intensivt.

Förminskad trötthet. Kött kan lätt få dig och känna dig matt och trött efter intag, medan vegetarisk kost ger dig både energi och styrka.

Bra mättnad. Vegetarisk kost får dig att känna dig mätt utan att få dig att må dåligt om du har ätit (för) mycket. Din mage blir inte uppsvälld av maten, utan bara "fylld". Kött kan få din mage att svälla upp. Samma gäller även med mejeriprodukter, men viktigaste är i alla fall att du utesluter köttet.

Billig mat och enkel att tillaga. Vegetarisk mat brukar ofta vara ganska billig, beroende på vad du väljer att äta. Vegetarisk mat kan även ofta vara väldigt lättlagad. Kokta linser, exempelvis, det tar bara cirka 10 minuter att koka och det är superenkelt!

Fräsch och energirik mat. Vegetarisk mat är väldigt energirik och fräsch. Du behöver exempelvis aldrig oroa dig för att hitta en sena eller "fettklump" i din mat.

Mindre slaktning och plågande livsstil för djur. Allt mindre djur behövs slaktas, eller leva ett plågsamt liv. Tror du att en ko trivs att leva som en fånge så bönderna kan mjölka den med maskiner? Djuren lever jämnt i dåliga förhållanden. Tycker du inte själv att det är ganska brutalt att föda upp djur, bara för att de sedan ska kunna mjölkas och ätas upp?


Nu tänkte jag ta upp olika typer av vegetarianer. Min syster har skickat mig en screenshot från en sida där de förklarar.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jag stör mig så sjukt mycket på hur ungdomar väldigt sällan tas på allvar! Liksom, vad krävs det för att få stöd, hjälp och uppmärksamhet av de vuxna? MÅSTE MAN SKÄRA UPP SIN ARM ELLER VAD?! Jag är seriös, när ska ni vuxna lägga märke till oss? Precis innan vi är borta, eller när det redan är försent?

Okej, så, här kommer lite mer om vad jag menar. Ni som INTE är dåliga på att stödja, hjälpa och uppmärksamma ungdomar och barn, ni behöver inte ta åt er.

Jag gick i sjätte klass, på en skola som kallas Tallbackaskolan (A.K.A. sämsta skolan som finns!!). Jag hade en bästa kompis som började mobba mig (det är en helt annan historia, vill ni veta mer så kommentera!). Det slutade med att alla i klassen mobbade mig, både fysiskt och psykiskt. Det slutade heller inte där, jag var trakasserad och mobbad av folk utanför klassen som jag inte ens kände. Jag är en väldigt öppen person och är inte rädd för att söka hjälp, så jag kontaktade en lärare redan från början när mobbningen påbörjade. Vad gjorde läraren för att hjälpa mig?! INGENTING! Vid ett tillfälle så skrattade hon mig rakt upp i ansiktet... Ingen stöttade mig, hjälpte mig eller gav mig någon som helst uppmärksamhet, inte på något bra sätt i alla fall. Jag vände mig sedan till min familj. Utan att veta hur lite hjälp jag skulle få från deras sida..

Dagar, veckor, månader gick. Jag började tänka, efter allt psykande från mobbarna och lärarna, att detta var mitt fel. Men jag hade ännu hopp om att få hjälp en vacker dag. Fast sedan började jag att stanna hemma från skolan. Jag kunde inte ta det något mer, de slet upp mig inifrån och ut i skolan. Varför vill ingen hjälpa mig, tänkte jag. Jag började skära mig. Ärren finns kvar än idag och kommer alltid att finnas där, som en påminnelse.

Vad gjorde min mamma för att hjälpa mig? Jo, hon skällde ut mig och TVINGADE mig att gå till skolan. Både hon och min syster nästan hotade mig. Jag var tvungen att gå helt enkelt, jag var tvungen att tvinga mig själv till att dagligen bli (mestadels) psykiskt misshandlad. Tillslut så började jag tänka att detta var normalt. Jag tyckte inte längre synd om mig själv, och brydde mig inte om vad som hände med mig. Jag gick till skolan, och satte där som ett spöke på "andra sidan", fast mellan två världar. Tills jag slutade gå till skola helt. Jag åt knappt längre, jag hade anorexia, vilket jag inte insåg förrän nyligt i mitt liv att jag var under den tiden. Jag spenderade mina dagar genom att sova, skära mig och gråta.. och lyssna på musik.

Ingen vuxen såg mig, eller brydde sig. Framtill jag fick professionell hjälp av en kurator och en psykolog på BUP. Det var även kring den tiden som en av mina äldre systrar äntligen nådde fram till mig! Jag var helt förstörd.. Ni har ingen aning om hur mycket de skadat mig, både hemma och i skolan. För jag var även mobbad hemma där ett tag, mestadels av min syster och lillebror.

Min äldre syster är nu idag min skyddsängel, förebild och den jag älskar mest i hela världen. Utan henne hade jag kunnat vara borta nu, inte bara vilsen, utan BORTA, från denna värld! Hon förändrade hela mitt liv. Jag hade aldrig stått särskilt nära någon i familjen, förrän då. Hon fick mig att känna mig starkare, och tryggare. Tills jag helt var redo att ta ett nytt kliv i världen. Jag bytte även skola.

Genom att gå till BUP fick jag även reda på att jag har två diagnoser, vilket förklarade en hel del av mina "daily struggles", det som hindrat mig från en hel del saker i livet och som fått mig att känna mig onormal och konstig. Jag har nämligen ADD och Asperger.

Nu idag lever jag ett mycket bättre och stabilare liv. Jag känner ännu inte att allt är helt okej hemma, men det är mycket bättre. I skolan trivs jag jättebra! Jag får hjälp, stöd och beröm. Jag får både synas och höras, av alla i skolan! Lärarna respekterar mig och är jättebra. Jag får nästan glädjetårar ibland av att bara tänka på hur bra lärarna är på min skola. De anpassar, lyssnar, studerar, hjälper och uppmärksammar för verkligen ALLA sina elever! Det är helt otroligt!

Likes

Comments