View tracker


Jag vaknar av mig själv, kollar telefonen och ser att jag snoozat alarmet en hel timme. Jag kommer inte bli sen men att sminka sig är en lyxighet jag inte kan bekosta idag. Idag kommer jag inte vara pigg.


Vanan av att vakna tidigt har inte riktigt satt sig för mig än och trots att jag gått runt och varit trött hela dagen så har jobbet gått smidigt. Att jobba inne i ett kök är snäppet roligare än att springa runt och plocka tallrikar en tidig morgon. Det här med att le och vara glad konstant framför gästerna har jag knappt ork för på morgonen, men att jobba i köket får mig att åtminstone tycka att det är roligt igen.


Hon ringer direkt när jag slutat, som på rutin. Att jag alltid tyckt att hon har likheter av min mamma har aldrig varit så självklart som nu. Jag blir tillfrågad med några snällan inkastade då och då att jobba några timmar extra på hennes jobb. Inte direkt en syssla jag har lust med idag. Direkt när vi lagt på ringer han.


Vi åker upp till en utsikt och kollar ut över dagen. Det är en varm dag förutom när solen försvinner, då kommer kylan som en käftsmäll. Han kan inte åka hem än då han slutat alldeles för tidigt för hans arbetspass så vi sitter kvar i över en timma tills hans hunger tar över. Då han alltid frågar vad jag är sugen på försöker jag tänka ut vart vi ska äta men idag är visst en dag då jag inte alls kommer på något intressant. Kommer med förslaget att laga något istället för att äta ute, en alldeles utmärkt plan enligt honom och vi åker till affären, nu kan han vistas i hemtrakterna, hans pass har slutat nu.


Jag hinner plocka på mig en korg och ta ett steg in i affären när hans telefon ringer. Av hans min att döma bådar det inte gott. Han måste jobba då han sagt att han kan jobba jour. Jag förstår honom, det sitter alltid extra gott när lönen kommer. Det var bara att hoppa in i bilen direkt men istället för att köra mig hem åker han raka vägen till honom. Då jag vet hur han tänker ställer jag inga frågor, och precis som jag trodde så frågar han om jag vill stanna medan han jobbar.


Idén om att laga något extra får mig att gå till affären, det här kommer bli riktigt bra känner jag. Trots att jag aldrig lagat något sådant innan vet jag att han kommer bli nöjd.


Jag är färdig och han har fortfarande inte slutat än. Passar på att kolla klart lite serier medan jag äter. En stund senare dyker han upp. Maten var en hit, precis som jag trodde och han slukar allt i ett nafs. Vi hinner vara med varandra i någon timma innan han måste gå igen och med det fick jag en lägenhet för mig själv en natt. Vad skulle jag göra utan honom. Dessa konstanta leenden, komplimangerna och vänskapen jag inte trodde att jag skulle få känna av igen. Aldrig, aldrig, aldrig vill jag förlora detta, en sådan underbar människa träffar man inte ofta. Jag ställer mig för att diska och få det fint tills han kommer hem igen. Vännerna som honom får mig att bli den bättre människan igen, den som försvunnit lite. Omständigheterna har inte alltid varit de bästa, verkligen ingen ursäkt men bitterheten höll på att sluka mig, jag kände det.


Några vänner kommer över och trots att jag ville vara själv så känns det helt okej, är ändå ledig imorgon och då jag är i hans lägenhet känner jag mig hemma och behöver inte tänka på ta hänsyn till någon annan, gå på tå som man kan säga med. Ta det inte fel, jag får göra vad jag vill, men är man hos någon annan kan man aldrig riktigt känna sig helt hemma, det kan jag dock göra här. Vissa vänner får en att känna sig hemmastadda direkt medan andra får en att känna sig obekväm trots att man känt varandra i flera år. Som tur är finns det inte många såna människor.


Trycker i mig lite hasselnötskräm som jag glömt att jag hade. Glädjen den lilla tjockisen i mig kände när jag fick höra att den klassiska nostalgiska krämen kommit ut som en låda kan jag inte ens förklara. Att slippa smärtan i mungiporna samtidigt som man suger ut det himmelska var helt klart alltid värt det men varför fortsätta när man slipper. Helt plötsligt känner jag medlidande för Jokern i Batman, kanske åt han lite för många hasselnötskräm när han var yngre.


Det blev visst mycket senare än vad jag trodde och det är redan halvvägs till morgon. Bara tanken att inte behöva gå upp nu innan jag ens gått och lagt mig än får mig att längta till morgondagen redan. Jag ska ändå upp tidigt men iallafall inte förrän runt 10. Med ett leende på läpparna känner jag hur jag somnar.








Lax-, torsk- och räkpasta med vitvin, spenat och örter. Den som sa att vin inte är bra för en har uppenbarligen ett sjukt tråkigt liv..

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Alarmet ringer i örat och jag skyndar mig för att snooza så jag inte väcker henne och somnar om igen. Det går 5 minuter sen börjar det igen, ljudet är inte särskilt lågt heller. Det är inte ofta alarmet ställs då jag oftast kan sova ut varje dag. Dra bort täcket kan man alltid börja med, att börja frysa till lite borde man vakna av. Slökolla i telefonen varje morgon är lika viktigt som kaffet och ciggen. Jag gav mig själv dock bara 20 minuter. Det finns ändå inget kaffe här.


När jag kommit upp i lägenheten igen efter min dåliga vana kunde jag lika gärna ta tag i dagen. Trots allt är man ändå tjej och att gå osminkad är nästintill att acceptera att man ser ut som en zombie så trött man egentligen är. Sminket döljer både skavanker och de trötta ögonen bättre än vad man vågar erkänna. Nu när jag ändå gått upp i tid får man passa på. För ovanlighetens skull vaknade jag inte 10 minuter innan jag behöver åka och fastän jag har panik prioriteras alltid ciggen.


Klockan närmar sig 8 och han har inte ringt än, han som skulle ringa och väcka mig för en timme sen. Signalerna går men inget svar. Låter signalerna starta om och tuta några gånger innan jag lägger på. Hinner precis med allt jag behöver för att gå när telefonen ringer och hans ansikte dyker upp på min skärm.


Jag kliver in i den vita arbetsbilen och börjar flina för hur nyvaken han såg ut. Att jag känner honom för väl av att märka att han försovit sig även fast det inte händer ofta. Bara av att han kör mig till jobbet trots att han själv är sen visar bara ännu mer hur underbar han verkligen är.


Att börja tidigt känns helt plötsligt inte så jobbigt längre men att komma på vad man vill göra då alla fortfarande jobbar och man faktiskt känner sig sjukt trött orkar jag inte riktigt med.


Jag har visst fått ett paket så åker till mamma för att hämta det. Min andra glossybox är rosa med produkter jag inte riktigt känner att jag brukar använda men jag blir ändå glad. Att få en box med produkter varje månad för en sån liten peng känns alltid roligt, som att ge sig själv en överraskningspresent en gång i månaden, man vet ju aldrig riktigt vad man får.


Tröttheten tar över och soffan känns som den bästa lösningen. Att slökolla på serier slår aldrig fel när man inte har någon ork. Hon ringer och vill hitta på något idag igen och ännu en gång får jag säga nej, men då vet jag att hon kommer komma hem snart och då är det inte läge att vara trött. Håller på att somna vilket jag inte tycker är en bra idé då jag aldrig sover bra på natten. Det är dock inget problem att hålla sig vaken då hon ringer hela tiden.


Så fort hon stiger innanför dagen börjar hetsen och hon springer runt, som i cirklar trots att jag vet att hon plockar undan och ska dammsuga. Så mycket energi i en sån liten kropp. Det är väl bra med tanke på hur dåligt hon mått det senaste, att hon rör på sig tyder på att hon börjar må bättre trots att hon fortfarande pratar om honom konstant.


Hungern tar över då hon andra värmt mat till sig själv, Jag väntar tills hon ätit upp innan jag säger att jag ska gå över till Max för att äta, jag har inte ätit något sen på jobbet. Hon som aldrig vill göra något själv följer självklart med. Jag är väl dock inte den socialaste personen i läget då jag skriver med en kille jag inte tätfat på ett tag.


Går ut och möter honom då han aldrig varit här innan. Nu lär jag väl bli ett roligare sällskap för henne nu när han är här. Istället blir det att hon sitter och grubblar, hon som annars brukar vara sprallig har nu fastnat i tankarna på honom igen. Jag vet att klagomuren börjar så fort han går så jag passar istället på att ha en trevlig stund innan han går. Humorn har han kvar och jag kan skratta utan tvång igen, vilken känsla.


Ältandet som en upprepad skiva spelas upp för mina öron så fort han går. Vad annat än att försöka sova med munlandet i bakgrunden.







​Vägen från en soffa till en annan, bekvämlighetens hem

Likes

Comments

View tracker

Tassande fötter och låg musik. En känsla jag inte ofta får och jag lugnas av sättet jag vaknat på. Något underskattat är den där känslan då man känner att hjärnan omstartas varje morgon och hur den sakta känner av omgivningens kanter. Hur en hel dag går bittert förbi. Usch, inte tänka på det när nuets fridfullhet lurar på att försvinna tillbaka till livets skattkista.


Hon ser att hon är upptäckt och att idén om att fortsätta låtsas sova fick sparas till en annan morgon. Det är bara att inse att det snart börjar. När musiken byter tempo och höjs med nästan ett halvt varv vet man att det är dags att vakna. Lugnet är ett minne blott.


Påminnelsen om den sköna känslan av tanken på gårdagen och det fridfullhet skrivandet gav mig, fick mig att komma tillbaka på banan. Att börja med Dagboken verkar vara ett val jag gjorde rätt i att fullfölja. Dagboken, ja det är vad jag kallar detta rummet med text som jag fyllt tack vare några tryck på knapparna med olika bokstäver på. Ett rofyllt hopp slog över mig när tanken slog mig att jag skulle vara själv i några timmar. Jag kan säga att det inte var rätt så nyligen jag kände så senast. Ensamheten har alltid skrämt mig och trots att jag trivs mer och mer och helst gärna är själv nu för tiden så är jag fortfarande en obehaglig känsla över det ibland.


I ensamhetens lugna vrå hörs musiken från min djupa harmoni i takt med tangenterna som slås. Det ständiga velandet av mitt liv börjar tära på krafterna men ändå svarar jag när jag hör ringtonen. Jag kunde inte tro att det var någon annan och inte heller var det någon annan än honom. Bara klanget av den grova göteborgska rösten får mig att le.


Sitter tålmodigt och väntar på den vita firmabilen som jag så ofta åker med nu. Vi sätter oss vid en utsikt och pratar om livet. Skillnaden på människor och beteenden. Trots att jag känt honom i 13 år så är det som att jag lärt känna honom på nytt igen de här månaderna vi umgåtts. Hade någon frågat mig för ett år sedan om jag trodde att jag skulle umgås med honom igen på 10 år hade jag sagt aldrig med ett stort utdraget A, men nu satt vi här. En människa som kommit att betyda en stor del av mitt liv, en människa jag kan prata om allt med. Jag vet att man ofta säger så men så finns det saker man inte kan prata om pga av att man haft ett kärleksfullt förhållande innan men så är verkligen inte fallet. Om det så är en pinsam detalj i sänghalmen med någon annan eller att man råkade lägga en brakare på jobbet.


Är det något jag värdesätter i en relation om det så är med en vän, en partner, en förälder eller ett barn så är det att man kan prata om allt man behöver. Jag står alltid för vem jag är trots min inperfektion, så det minsta jag vill göra när jag umgås med någon är att vara tyst och gömma sig själv.


Som vanligt kommer vi in på vad vi ska äta. Jag känner hur suget för sushi väller över mig och utan att säga något föreslår han det själv. Lyckan måste synts på långa vägar då han börjar le när jag svarar ja. Så uppenbar var jag tydligen.


Vinden blåser starkt över berget vi satt på men ändå envisades vi med pinnarna, sojan och allt där till. Ett lugn slog över mig men bara tanken av att jag visste att det snart skulle vara över fick mig att stanna upp. Jag vet att klockan tickar, snabbare än jag önskade. Bara en halv timme kvar till att hon behövde vara människa igen. Tjejerna skulle tycka att jag var tråkig annars. Jag kände att det var en sån dag då jag inte ville göra något mer speciellt än att bara vara. Det förstod han, ännu ett faktum till att han nu för tiden är en av de få som jag umgås med.


Till min halva lycka blev det inställt och även om jag faktisk hade velat umgås bara tjejer så var det inte en dag som jag skulle vara rolig på det skulle hon snart få reda på. Jag visste att jag kunde ligga i soffan själv någon timma innan hon skulle komma hem.


Jag kommer på mig själv med att deppa ihop, även om jag så bara sitter i datorn och skriver. Inte för att jag är ledsen, men jag är annars en person som alltid vill göra saker. Den rastlösa själen, fast alla dagar kan ju inte vara bra, det vet jag. Även fast man inte mår dåligt så är det okej att känna att man vill vara lugn någon gång och känna sig halvt deppig. Jag tror att man behöver det ibland, eller det är väl vad jag försöker intala mig själv.


Nyckeln hörs i låset och vips så var lugnet som bortblåst. Övertygelser och mutningarna börjar, att ta ett glas eller inte, ta en promenad, gå och äta. Allt sånt där som jag annars JÄTTE gärna gör men nej, inte idag. Idag vill jag bara ligga här, i soffan med fingrarna på tangenterna i bekvämligheten.


Efter några timmar av studsande och dansande fick jag äntligen henne att sätta sig ner och sätta på en serie och trots att jag faktiskt inte ville se den så verkar den ändå bra. Jag känner hur jag egentligen borde sova, men det är inte direkt det lättaste, det vet jag. Bara tanken att mitt nya morgonschema startar imorgon får mig att jämra till. Att gå från en som alltid jobbar kväll och vaknar tidigt till att istället jobba morgon och sova tidigt på kvällen är utmanande. Kommer på att man lika väl kan ligga där och kolla igenom några avsnitt tills man somnar. Kan man hoppas på en roligare morgondag?






​Blev inte mer än några bilder på sig själv idag. Lite egoboostning är aldrig fel, sjukt underskattat om man frågar mig

Likes

Comments

Vaknade rätt utvilad idag, trots att jag blev väckt av ringtonen vid mitt öra som så många gånger nu. Hans lugna sköna göteborgsstämma var någon av de få som inte fick min kropp att att skrika ut livets jämrande skrik tidigt på morgonen.

Iväg mot toaletten och därefter kaffeapparaten. Tömma behållaren och sätta i en ny kapsel, det sitter som på rutin. Hämta det blåa Camel paketet, föra cigaretten mot munnen och tända på. Varva blossen med kaffe och något bloss av det dåliga. Ack så gott dock..


Det är bara att ställa sig upp sätta på den där halvdeppiga spellistan. Den med så många djupa texter att den i många fall fått tårarna att rinna. Medan jag känner vattnet, medlet och porslinet emellan fingrarna börjar magen och hjärnans eviga samarbete och idéerna på olika maträtter går igång någonstans där inne. Enda nackdelen är att det till slut känns jobbigt i magen, den blir ju aldrig nöjd. Att tänka på mat är något euforiskt. Konsten att tänka ut vilka smaker som skulle passa ihop är något jag alltid fascinerats av och alltid försökt åstadkomma.


Att det är 50 meters gångväg till affären gör ändå inte det affären till något extra. En sort av sortimenten, fast trots det var det en skattkista av det jag behövde. Just idag, som om det var menat att jag skulle göra den rätten.


Koka upp vattnet, blanda marinad och sylta löken. En enkel sallad men självklart skulle jag göra alla elementen så gott jag kunde själv. Att både laga mat och att äta är en passion som jag inte längre kan behärska vilket börjat synas. Tittar ner och börjar tänka på att det är dags att försöka sig på det med träning en gång till.


Ett leende smyger sig fram när jag ser rätten som väntar honom när han kommer hem efter jobbet. Som ett tack för all den tid han ger för att lyssna på den bergochdalbanan jag kallar liv.


Med en lunchlåda av den nya uppfinningsrika rätten, en banan, en bakelse och en halvdrucken cola i väskan var jag redo för de soltimmarna jag skulle få. Molnen hade tätnat sen jag sist var ute men värmen låg kvav som en kaka i luften vilket gjorde valet att ändå sätta sig på en trevlig plätt en självklarhet.


Maten uppäten och jag kommer på att jag inte riktigt tänkt igenom det här helt. Letandes efter en onlinebok i plattan som jag turligt nog fick med mig avbröts rätt kvickt då jag kom på att jag aldrig gillat idén av att läsa en bok på det viset. En bok ska kännas och vändas blad av fumlande fingrar. Om jag bara hade köpt en bok innan.


Ett mobilspel och ett långt samtal senare kom chokladsuget ännu en gång. Jag tror att det närmar sig den veckan vi kvinnor helst glömmer.


Två kexchoklad senare satt man på soffan igen. Behovet av att ta av sig brösthållaren från helvetet kom med klivet innanför dörren och med den elementliknande kuben man kallar lägenhet åkte allt på golvet. Vad mer kan man önska sig en ledig sommarkväll. Att slippa de falska leendena och påtvingade samtalen skippar jag gärna en kväll som denna.


Timmarna går och inte en meter har jag rört mig. Jag kommer på mig själv att bli hungrig igen, en känsla jag kan för väl. Mina föräldrar hade nog rätt när de alltid skämtade om att jag hade en mask som aldrig blev mätt och alltid krävde mer. Lika bra, jag måste ändå iväg på ett snabbt ärende. Det var bara detta med att ställa sig upp och vara produktiv. Bara tanken att fängsla de nu befriade klumparna man har på bröstet.


Efter en halvtimmes övertygande var jag äntligen ute igen. Korvmojjen är första destinationen vilket resulterar i att man äter halva rätten och funderar över vilket dimensionella jag det var som tyckte att det var en god idé att ta korv och mos. Att jag alltid glömmer att jag 99% av fallen känner av en vidrig processerad smak när man tagit några tuggor.


Ett stopp hos en vän, några Pokémons på vägen och man sitter ännu en gång med rumpan på soffan. En väldigt rastlös dag i helhet men behövligt kan vi väl skaka hand på. Det är bara att ladda om batterierna. Morgondagen kan alltid ta en till nya höjder.






​Lunchen - Marinerad pasta med fetaost, soltorkade tomater, syrad lök och grillad kyckling

Likes

Comments

Man kan väl säga att jag alltid älskat att skriva. Det är en varm känsla som når mig när jag upptäcker att allt jag känner omvandlas till ord. Jag har lyckats bearbeta svåra tider i både att läsa och skriva ner mina egna historier. Jag skulle kalla det en bearbetning av allt man går igenom. En sån tillfredställande känsla av att få ut en del av orden i själens sång.

Att skriva är en konst jag önskar att jag utförde oftare.

Efter mycket om och men resultera det i denna bloggen där min dag blir till ord i berättelser som kanske får dig att se livet från min synvinkel.

Jag kommer skriva om min dag och incidenter som uppstår. Ingenting ovanligare än så egentligen men sättet jag skriver på kanske inte är som den traditionella bloggen. Du får helt enkelt se min resa i vad vi kallar livet.






Njut av de ögonblicken som känns så långt in i din själ att det kittlar till i magen

Det är det enda värda att minnas i de sista andetagen






​​Att lära sig att skriva

Likes

Comments